Ur Epsilon, av JGU. Text 6.

Här fortsätter publiceringen av blandade texter skrivna av JGU, en man i sina bästa år, lite tilltufsad av livet, lite udda och därför inte helt inne i samhällets vanliga system. Men inte heller helt utanför. Dock ständigt pank och fimpletande, alltid med sin egen syn på saker och ting. Tidigare texter kan läsas under kategorirubriken Texter av JGU i högerspalten.

– Den här tobaken är för blöt och fuktig, den går knappt att röka.
– Det går om du suger ordentligt.
– Jag tycker att jag har varit trött ända sedan jag fick min sjukdom. Orkar inte så mycket. det är inte roligt längre.
– Tja, min sjukdom sitter ju inte i kroppen, men ibland känns det som att den hindrar mej från att leva. Det är inte heller roligt.

Morgonen var grå men utan nederbörd. Om det ginge att göra film av drömmar bara så där rakt av så skulle nog försörjningsproblematiken vara ur världen.

– Vilka små tår du har, sa hon. De når ju knappt ner till marken. Sa hon till honom – annars hade hon pratat med katten en bra stund.
—–
Han hade återigen satt sig i den trista bussen som for rakt fram rakt fram längs den gråa remsa som i vardagligt tal var föregångaren till väg 222. Mycket kunde otvivelaktigt vara mindre illa enligt hans mening inom den för stunden aktuella verksamheten, men "älskling jag saknar dej" var det väl inte läge att klaga just nu.
—–
Hösten hade kommit, och luften var kall och ren. Inte mycket mera än en månad sedan hade det fortfarande varit sommar, men nu frös fuktiga fötter både i staden och i den i jämförelse trista förorten. gula löv och många bruna till följd av det tidigare torra vädret som också gjort att ingen svamp i skogen. Prag låg fortfarande väster om Wien och nästan rakt söderut Balaton.
—–
– 800 miljoner människor svälter kroniskt, och tusen barn i timmen dör på grund av av svält. dygnet runt, året om, sade han.
– Jag vill ha en röd soffa. Mina systrar är jävlars hagalna bägge två – jag blir snart trött på dem!
– Men du själv ganska så glad i att få saker och att ha saker?
– Nej då. Om jag bara får en svart skinnsoffa så är jag nöjd. Jag behöver en ny soffa. Den nya soffan är för liten.
– Jag blir mätt men det smakar ingenting.

“Normalt”??!

"Det har skett färre båtstölder än normalt i år", säger en nyhetsuppläsare i Ekot. "Normalt"???! Menar hon inte "vanligt"?

På Ekots sajt står dock, som tur är, inget sådant.

Saudiarabien: Straffbart att hjälpa gammal kvinna

En man som nyligen konverterat till islam och var uppfylld av att leva och göra rätt som muslim, hade ingen aning om att det skulle försätta honom bakom galler i 50 dagar.

The Commission for the Promotion of Virtue and the Prevention of Vice (ung. Kommissionen för främjande av dygder och förhindrande av synd) fann mannen skyldig till ett brott: han hade befunnit sig i sällskap med en kvinna som inte var en nära släkting, s.k. "illegal state of seclusion" (ung. olaglig avskildhet).

Ibrahim Mohammed Lawal, en nigeriansk gästarbetare, fick veta att hans granne, en 63-årig kvinna, hade blivit sjuk och behövde läkarvård. Så han tog henne till flera olika sjukhus i Riyadh men alla vägrade behandla kvinnan. Trots sitt barmhärtiga agerande hamnade Ibrahim Mohammed Lawal i häkte, anklagad för omoraliskt uppträdande, detta eftersom han varken var gift eller hade blodsband till kvinnan han försökt hjälpa. Han berättar att han efter att ha varit bortrest i tre dagar greps när han kom tillbaka och ville höra efter hur den sjuka kvinnan mådde. Han besökte kvinnan och i lägenheten fanns då tre kvinnliga släktingar till kvinnan.

"Jag blev så glad över att se att hon mådde bättre", berättar Ibrahim Mohammed Lawal. "Medan vi satt där och småpratade, knackade det på dörren och när kvinnan öppnade rusade fyra saudier, som jag tidigare sett utanför huset, in. De anklagade mig för att vara ensam med en kvinna som jag inte var släkt med och ifrågasatte mina motiv för att besöka henne i hennes lägenhet."

Saudierna legitimerade sig som medlemmar av kommissionen och grep honom och de tre kvinnorna och förde dem till ett fängelse. Mohammed säger att han försökte kontakta direktören för det sjukhus som till slut tog emot den sjuka kvinnan, för att be honom verifiera hans berättelse. Men direktören var själv inlagd på sjukhus för en stor operation. Så småningom fick domaren dock tag i direktören för sjukhuset som då bekräftade att vad Mohammed berättade var sant. Domaren frågade då Mohammed vad han ville göra nu, och Mohammed sa att han vill återvända till Nigeria.

Men innan Mohammed kan resa någonstans måste han fundera ut varför han sitter i fängelse och hur han ska komma ut därifrån. Mohammed, som ganska nyligen konverterade till islam, säger att han inte kan förstå varför han fortfarande hålls fängslad.

"Jag ville göra en god gärning och hjälpa en sjuk kvinna, men vad fick jag för det? Jag förlorade möjligheten att försörja min familj i Nigeria. Min hustru och mina barn nu är mycket upprörda och arga på mig, och själv försmäktar jag i ett fängelse."

Källa: