
Läs gärna först under kategorirubriken
Vietnameserna i högerspalten.
Nu har vi försökt – och lyckats – försörja Thanh i snart tre månader. Och dessförinnan också stöttat honom på andra sätt i två år. Men vem annan bryr sig? Thanh – och Hoa, som får mat och husrum hos en familj – har levt i totalt vakuum sedan slutet av maj i år då deras tillfälliga uppehållstillstånd drogs in och MIG beslutade att de ska utvisas trots att det inte går. Hade vi inte lyckats samla in lite pengar och kunnat hjälpa Thanh så att han kunnat köpa mat, och hade han inte fått bo hos en bekant och hans familj, så hade svenska staten tvingat honom till a) att bli kriminell och stjäla för att överleva eller b) ta livet av sig.
Alla ansvariga slår ifrån sig: MIG (som har gjort fel och som vägrar rätta till sitt fel), utrikesminister Carl Bildt som via en underlydande två gånger låtit meddela att UD inte hanterar migrationsfrågor (som om jag inte visste det!) när jag har bett honom ta diplomatisk kontakt med Vietnam för att de vietnameser jag är ombud för ska tas emot i Vietnam eftersom MIG efter fyra och fem år inte anser att de har rätt att stanna här. Polisen kan inte utvisa någon som inte tas emot i sitt hemland och justitiedepartementet kan inte lägga sig i enskilda ärenden.
På Migrationsverkets sajt fick jag häromdagen syn på en sida som handlade om Vietnam och där fanns en uppgift om ett dokument som hette Vietnam. Resehandlingar. Konstigt nog gick dokumentet inte att läsa. Det stod en anmärkning i kanten: "Handläggningsstöd". Jag bad MIG att få ta del av dokumentet och de skickade det snabbt och utan krångel. Varför kunde det inte lika gärna ligga öppet för läsning direkt på sajten, kan jag undra…
Dokumentet Vietnam. Resehandlingar upprättades av MIG i mars 2007. Vad MIG har haft för instruktioner innan dess, under alla de år Thanh och Hoa varit här, det förtäljer inte historien. Hur som helst, i detta dokument står bland annat:
1. Tillfällig resehandling
Följande behövs för utfärdande av en resehandling för resa till Vietnam, när handläggningen sköts av ambassadsamordningen:
– Ifylld ansökningsblankett (se bilaga, tre sidor), med utlänningens underskrift. Blanketten skall fyllas i i två exemplar. Det är av yttersta vikt att uppgifterna som utlänningen fyller i kontrolleras. Om tolk finns på plats vid ifyllnad av ansökningsblanketten kan en svensk översättning göras med tolkens hjälp, på en separat blankett. Den ifyllda blanketten kan även skickas till översättningsbyrå.
– 5 passfoton
– Samtliga id-handlingar som finns i ärendet, i original eller kopia
– Ett PM – enligt mall från ambassadsamordningen
Enligt en ny ordning fr o m slutet av januari 2007, skall alla begäran om utfärdande av tillfällig resehandling skickas av ambassadsamordningen till svenska ambassaden i Hanoi, som ombesörjer kontakterna med berörda vietnamesiska myndigheter. Det är först vid accept som ambassadsamordningen samarbetar med Vietnams ambassad, som skall utfärda den tillfälliga resehandlingen.
Giltighetstiden för en vietnamesisk resehandling är sex månader.
Mycket viktigt att tänka på när utlänningen fyller i ansökningsblanketten är att utförliga uppgifter lämnas om folkbokföringsadress och anhöriga i Vietnam.
2. Passhandling
Vietnams ambassad varken förlänger eller utfärdar nya passhandlingar till vietnamesiska medborgare som saknar uppehållstillstånd i Sverige.
Om utlänningen själv önskar kontakta sin ambassad är adressen följande:
Vietnams ambassad
Örby Slottsväg 26
125 71 Älvsjö
Användandet av den utförliga blankett som MIG talar om och som jag har kallat "spionblankett", har jag anmält till Justitiekanslern, JK. Jag kan inte tänka mig att det är rätt att en svensk myndighet är en socialistisk diktatur som Vietnam behjälplig med en massa uppgifter om människor (och deras släktingar!), desa människor har ju flytt därifrån. Hoa har av MIG tvingats att fylla i blanketten tre gånger! Thanh har gjort det en gång och sedan vägrat göra det fler gånger. En gång var Fredrick Federley och jag med Hoa hos MIG och såg och hörde själva hur han ansattes av miggorna och hur han bröt samman och bara grät när de pressade honom att ange numret på det hus han bott i och de inte trodde på honom när han sa att husen inte hade några nummer. Detta och mycket annat i den här sjuka historien finns att läsa under kategorirubriken Vietnameserna.
MIG anger också i sitt dokument adressen till Vietnams ambassad, för den händelse att "utlänningen själv önskar kontakta sin ambassad ". Fyra gånger – FYRA gånger! – har Thanh varit på ambassaden varav jag har varit med honom två gånger. Där vill de inte se honom fler gånger och inte heller vill de att vi, hans ombud, ska komma dit igen. Och något pass eller någon resehandling har inte gått att få på snart fyra år (Hoa) och snart fem år (Thanh). Men, som sagt: vem bryr sig? Inte MIG som enligt gällande utlänningslag ska bevilja uppehållstillstånd när det föreligger verkställighetshinder. Och inte UD som bollar frågorna till MIG och Justitiedepartementet när vi ber dem ta kontakt med diplomatiska företrädare för den SOCIALISTISKA REPUBLIKEN VIETNAM SJÄLVSTÄNDIGHET – FRIHET – LYCKA, som det står på deras blanketter.
Jag har skrivit hundratals skrivelser och ringt lika många samtal till i princip Gud och hela världen. Jag har vädjat, varit arg, uppgiven – allt mellan himmel och jord. Hur frustrerande är det inte att veta att hade inte den förre överdirektören vid MIG, Lars-Gunnar Lundh, slutat i februari i år så hade de här unga männen redan varit i full gång med sina liv i Sverige. Båda har jobb som väntar i samma ögonblick som de får uppehållstillstånd. Överdirektören var den som, helt korrekt, såg till att de gavs tillfälliga uppehållstillstånd under sex månader och som sa att om man inte under den tiden lyckats utvisa dem så kunde man inte göra annat än bevilja dem tillstånd att stanna på grund av verkställighetshinder. Helt i enlighet med utlänningslagen. Men han slutade på verket och andra tog över. Och Thanh, Hoa och några vietnameser till får fortsätta leva i vakuum. Eller som Thanh sa i filmen om honom, Viet Nam Boy: "Maybe MIG just want us to die here". Jag börjar tro att han har rätt, för det vore ju en smidig lösning som inte skulle kräva något av i absolut första och största hand generaldirektören vid MIG Dan Eliasson, i andra hand utrikesminister Carl Bildt eller – i sista hand och minst ansvarig i dessa ärenden – migrationsminister Tobias Billström.