• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Rätten att vara med liksom rätten att inte vara med i en förening måste gälla också i Sverige

Det är en mänsklig rättighet att själv, fritt och frivilligt, välja om man vill vara med i en förening. "Föreningsfrihet", kallas det. Men på något konstigt sätt har fackföreningarna i Sverige ställt sig utanför och ovanför det som gäller alla andra föreningar och har blivit (tillåtits bli) så megalomaniskt i Sverige att de anser sig stå ovanför lagen och anser sig ha rätt att agera i strid med dessa mänskliga rättigheter. I Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 11 punkterna 1 och 2 står:

Artikel 11
1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter må icke underkastas andra inskränkningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratisk samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen lagliga inskränkningar må göras i de nämnda rättigheternas utövande.

Således är föreningsfriheten stadgad i Europakonventionen (som den kallas eftersom dess namn är så långt). Envar ska äga rätt till föreningsfrihet, och "föreningsfrihet" betyder både frihet att vara med i föreningar och frihet att inte vara med i föreningar. Fackföreningar är inte på något sätt undantagna från föreningsfriheten: alla som vill har rätt att vara med, alla som inte vill vara med har rätt att stå utanför. Självklart ska inte facket förhandla för myndiga, kapabla, vuxna människor som inte är med i en fackförening! Det borde ju vara lika självklart som att på dag följer natt och på natt följer dag.

Facket har inte någon gudomlig rätt att utöva förmyndarskap över myndiga medborgare! Det uppstod för över hundra år sedan för att människor frivilligt slöt sig samman för att agera mot hårda och tuffa arbetsgivare som utnyttjade arbetarna och hade all makt och rätt att anställa och avskeda precis som de ville. Facket var en rörelse som allså växte fram underifrån. Facket var sina medlemmar. Så är det ju knappast längre och det vet alla, inklusive fackpamparna som har som yrke att vara – ja, just det: fackpampar! För så fjärran som de är från gräsrötterna så kan man ju knappast säga att facket längre är en underifrån-rörelse, en bransch(=fack)förening. Och så få medlemmar som engagerar sig på annat sätt än genom att betala medlemsavgifter till facket så är det ju kristallklart att facket inte är sina medlemmar utan sina pampars. Fackpamparna som har mångdubbelt högre löner, än medlemmarna, som har lysande pensionsförmåner och otroliga fallskärmsavtal, som sitter i styrelser och i s-organ samt flyttar in i av facket ägda lägenheter och semestrar på av facket ägda ställen. Det är de som är facket idag, och de kämpar med näbbar och klor för sin egen behagliga existens. Därför vill de tvinga arbetsgivare och arbetstagare som inte är intresserade av deras föreningar att ändå falla under deras diktat.

Inte heller medlemmar som är med i facket borde tvingas av sin egen förening att agera mot sina arbetsgivare om de inte själva vill. Som det är nu tar facket enväldigt ut medlemmar i strejk på av facket utvalda arbetsplatser, vare sig de anställda, d.v.s. deras egna medlemmar, vill det eller ej. Under paroller som att man ska vara solidarisk och att man inte ska vara svartfot, tvingas ansvarstagande anställda som oroar sig för om deras arbetsplats ska överleva en strejk, att rätta in sig i fackpamparnas dikterade led. Det är ett barockt och rättsvidrigt system och det är bra att Maud Olofsson tar tag i fackpamparnas orimligt stora makt på svensk arbetsmarknad. För vi har lagar och regler som gäller på arbetsmarknaden, helt oavsett vad LO, TCO och allt vad de heter finns eller inte. Att ständigt trumpeta ut (som facket gör) att arbetsgivare kommer att dumpa löner och försämra villkor etc, etc vid första bästa tillfälle, det är bullshit som också allt fler har börjat genomskåda. Bland annat därför går allt färre med i facket. Och bland annat därför är facket allt mer desperat.

Med Maud Olofssons förslag får vuxna och myndiga människor tillbaka sin självklara rätt att själva förhandla och agera som de vill. Nästa steg måste bli att ingen – inte heller fackligt anslutna – ska tvingas ut i en strejk som de inte vill delta i.

P.S. Facket sådant det var för ett sekel sedan, var en äkta gräsrotsrörelse. En rörelse som behövdes. De människor som då gick samman var modiga, de hade verkligen något att förlora men agerade ändå. De bidrog till en nödvändig förändring och en rättvisare balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Och de drevs av äkta solidaritet och inte av en vilja att sko sig själva och skaffa sig själva så många förmåner som möjligt på andras bekostnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s