Fader Håkans egna skor

Inte alla präster går alltid – och då menar jag alltid! – i träskor! Knappast någon, vad jag vet. Utom en. Och han gör det verkligen: går alltid, alltid i träskor såväl vinter som vår och sommar som höst. I slott och koja, på gator och torg, när han klättrar i berg – och i kyrkan.

Så här ser hans specialdesignade träskor ut; träskor som han har fått av några trogna själar som känner till hans speciella känsla för just dessa skodon. Så ser ni en man i sina bästa år med prästkrage och dessa träskor, då vet ni att det är Svenska kyrkans träskopräst nummer 1, Håkan Sandvik.

Nu läsare i 132 länder!

Varje gång det tillkommer läsare från nya länder tänker jag att "nu kan det snart inte finnas fler länder!" Men det gör alltid det ändå. Som nu!

Den 1 augusti tillkom läsare i Ekvatorialguinea och Kap Verde, den 10 augusti i Saint Vincent and the Grenadines, och idag har också läsare på Bahamas (självständig stat sedan 1973, ca 304.000 invånare) och i Muscat, Oman (sultanat med drygt 606.000 invånare) hittat hit! Välkomna!

Det är fullständigt overkligt att det faktsikt finns människor i precis hela världen som troget och träget läser vad jag skriver. Tanken svindlar. Men det är givetvis jätteroligt!

Hur länge ska Thanh hänga i luften?

Det är tre år sedan jag träffade Thanh första gången. Då satt han inlåst på Migrationsverkets förvarsenhet. Där satt han á minst 3.000 kronor per dag i åtta månader. För vad? ISlentrianmässigt! Han skulle avvisas men det gick inte. I stället för att då släppa ut honom från det här hemska stället och ge honom anmälningsplikt hos Polisen en eller två gånger i veckan, så hölls han inlåst för minst 720.000 kronor innan vi – äntligen – fick ut honom därifrån. Till saken hör att han aldrig gömt sig, aldrig hållit sig undan, alltid hörsammat Migrationsverkets kallelser, fyra gånger besökt ambassaden för det land han flytt från.

Tre år har jag varit Thanhs ombud, fem år har han varit i Sverige. I november 2006 fick han tillfälligt uppehållstillstånd (TUT), som skulle omvandlas till permanent uppehållstillstånd (PUT) om man fortfarande inte under dessa sex månader hade lyckats verkställa avvisningen av honom. Men beslutsfattaren valde att gå emot vad som hade sagts av överdirektören vid Migrationsverket om att TUT skulle omvandlas till PUT. Beslutsfattaren beslöt av någon anledning att återigen avvisa Thanh. Sedan dess, den 24 maj 2007, finns Thanh liksom inte mer. Han är bara borta ur alla system och får inte heller ett öre till sin försörjning. Trots att det inte är hans fel att han inte kan avvisas…

^{Fotografier: Merit Wager}
I filmen Viet Nam Boy som handlar om Thanh och som Fredrick Federley gjorde hösten 2005, lyder Thanhs sista ord: "Kanske vill Migrationsverket att vi ska dö här!" Det har gått två år sedan filmen gjordes och Thanh är fortfarande här. Han lever men känner sig nästan som död. Som levande död. För trots att han har jobb som väntar får han inte arbeta. Trots att han inte kan avvisas får han inte stanna. Trots att han inte får stanna kan han inte avvisas. Och beslutsfattaren på Migrationsverket som inte följde överdirektörens linje och beviljade PUT i maj utan i stället slog undan benen på Thanh igen, bryr sig inte. Han visste att Thanh inte kunde avvisas eftersom Vietnam trots fyra besök på ambassaden inte velat låta honom återvända. Han visste att om överdirektören hade varit kvar på verket (han slutade i februari i år), så hade Thanh beviljats PUT och skulle redan ha jobbat i tre månader, försörjt sig och betalat skatt. men han brydde sig inte utan kastade ut Thanh i ett svart hål.

Om många av de mer eller mindre osannolika turerna när det gäller Thanh (och Hoa, en annan vietnames som sitter i samma knipa)har jag skrivit under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Läs t.ex. om de huvudlösa blanketterna (som jag kallar "spionblanketter" och som finns utlagda här på bloggen) som den statliga myndigheten tvingat vietnameserna att fylla i och sedan lämnat till deras ambassad (detta är JK-anmält i september 2006). Läs om hur svensk polis uppmanade Thanh att ljuga för sin ambassad och hur det faktum att han inte ljög har använts emot honom genom påståendet "han har inte medverkat till sin egen avvisning". Läs och begrunda hur det kan gå till när ingen – INGEN! – som har makt och möjlighet tar sitt ansvar! Läs om en UD-tjänstemans svar när jag begär hjälp av UD för att kontakt ska etableras med Vietnams regering så att Thanh kan skickas tillbaka under garantier för att han inte ska kastas i fängelse och kanske utsättas för tortyr (han har kallats "ladsförrädare" av folk på ambassaden):

"Tack för ditt brev. Utrikesminister Carl Bildt har bett mig svara dig. Tyvärr handlägger inte Utrikesdepartementet frågor om uppehållstillstånd. Ärendet handläggs för närvarande av Migrationsverket, varför jag får hänvisa dig dit."

För det första skrev jag inte till UD om "uppehållstillstånd". För det andra är det märkligt att Carl Bildt – eller om det bara är tjänstemannen och Carl Bildt aldrig ens har sett min begäran… – inte tror att jag som ombud i asylärenden i 11 år inte skulle veta vem som handlägger frågor om uppehållstillstånd! Och sist men inte minst: när detta skrevs den 2 juli 2007 hade Thanh för länge sedan hamnat utanför Migrationsverkets rullor och ärendet var sluthandlagt på verket.

Hela historien är så osannolik att man här med fullt fog kan tala om att verkligheten överträffar dikten!