Apropå de odemokratiska skolbibliotekarierna (se föregående inlägg)

På Expressens insändarsida den 21 augusti uttrycker Tünde Kovach, själv f.d. flykting från en kommunistisk diktatur och även f.d. skolbibliotekarie, på ett utmärkt sätt vad de flesta demokratiskt sinnade människor måste känna när de får höra hur de självsvåldiga och odemokratiska skolbibliotekarierna vid Brännkyrka gymnasium agerar.

Man kan inte acceptera att barn som råkar gå i en viss skola missar viktiga delar av historien för att  skolbibliotekarierna tar sig rätten att agera censorer. Personer som beter sig så, och som fullständigt sätter demokratin ur spel på det här flagranta sättet, sköter inte sina jobb och är olämpliga som bibliotekarier.

Skolbibliotekarier väljer bort böcker som de inte gillar

Två skolbibliotekarier vägrar tydligen att ta in litteratur som informerar om kommunismens brott mot mänskligheten, skriver Johan på sin blogg. Ja, nog verkar det lite konstigt att enskilda personer, anställda i allmänhetens tjänst vilket man nog får säga att skolbibliotekarier är, i sin yrkesverksamhet kan ha åsikten att: "…en skrift om kommunismens brott kommer inte över det här bibliotekets tröskel".

Vilka andra böcker anser skolbibliotekarierna inte att skoleleverna ska få läsa?

Apropå vanvård av fosterbarn

Så sent som 1980 utsattes fosterbarn i Sverige för vanvård och övergrepp. Det framgår av en första rapport från en statlig utredning, skriver Dagens Nyheter. Läs artikeln Vanvård av fosterbarn värre än befarad.

Det är tveksamt om det har blivit så mycket bättre för barn som omhändertas av staten. Läs också mina texter under rubriken Tvångsomhändertgande av barn i högerspalten.

Svenskar, världens mest kränkta folk?

Svenskarna hör tillvärldens friskaste folk men är ändå bland de mest sjukskrivna! Det är en märklig paradox, som så mycket annat i detta land. Och väldigt många är sjukskrivna för att de är kränkta på olika sätt: av arbetsgivare, av arbetskamrater, av familj och släkt. Kränktsjukan grasserar med obönhörlig styrka i det lilla s.k. välståndslandet Sverige; så till den grad att det borde vara intressantför forskare (gärna utländska, icke-kränkta) att vallfärda hit för att försöka ta reda på dels hur det är möjligt att så många människor i ett land där folk borde vara ovanligt friska är så otroligt mycket sjukskrivna; dels för att ta reda på hur det kommer sig att folk ständigt går omkring oh är krönkta.

Några (ytterst få) exempel på den unikt venska epidemin ”kränktsjuka”:
Täppas Fogelberg (jag ser fram emot den dag då SR byter ut honom) anser sig kränkt av sverigedemokraterna en kränker själv hej vilt som då och då-värd i radioprogrammet Ring P1 (Läs Susanna Popovas kolumn i SvD).
En funktionshindrad kvinna, som jobbar med pianostämning i Bodens kommun, har anmält sin arbetsgivare för kränkande särbehandling till handikappombudsmannen. Hon anser det både kränkande och diskriminerande att hon inte fått en tjänlig arbetsplats (vad är ”en tjänlig arbetsplats”, förresten?) och inte heller kunnat införskaffa några arbetshjälpmedel. (Läs artikel i NSD).
Den kvinnliga ordningsvakten hotades till livet av en 22-årige man. Hon kände sig kränkt. Nu nekas hon skadestånd. (Läs artikel i VF).
En högt uppsatt officer på marinbasen i Karlskrona känner sig oerhört kränkt. (Läs artikel i Sydöstran).

Läs också Sakine Madons ledarkrönika i Expresen: Kränkt, kränktare, kränktast. När man har läst den undrar man om det överhuvudtaget finns någon enda okränkt människa i landet Sverige!

Och här är några av mina egna texter kring detta med ”kränkthet” här på bloggen:

Kränktsjukan grasserar (11 januari 2007)
Vad är det här för land? (16 februari 2007)

Det är väl mobbaren som ska kritiseras, inte offret? (11 mars 2007)
”Om jag nu hade farliga terroristkontakter så skulle jag väl inte vara så dum att jag skulle berätta om dem för Säpo?” (7 april 2007)

Undring: Hur skulle det vara om folk tog och blev rejält förbannade i stället för att definiera sig som ”offer” som blir ”kränkta”? Bara en tanke…

Sju medlemmar av saudisk familj gripna för mord på hembiträden

Sju medlemmar av en saudisk familj har gripits av säkerhetspolisen, som utreder morden på två indonesiska hembiträden och den brutala misshandeln av ytterligare två. Hembiträdena sägs ha attackerats av sina arbetsgivare som anklagade dem för att praktisera svart magi på familjens tonårsson. Denne var enligt uppgift också  iblandad i morden och misshandeln. Det finns uppgifter om att sonen skulle ha varit den enda inblandade i attacken och att han skulle vara psykiskt instabil.

Siti Tarwiyah Slamet, 32, och Susmiyati Abdul Fulan, 28, dog av sina skador medan Ruminih Surtim, 25, och Tari Tarsim, 27, vårdas på sjukhus för sina skador. Tari Tarsim har berättat att det var den 17-årige sonen som anföll och attackerade dem. Hon har sagt att medan sonen slog henne med sin det svarta huvudbandet som sitter runt huvudbonaden som bärs av saudiska män, skrek han att hon "hade djävulen i sig" och att hon besatt häxkrafter. På sin brutna arabiska kunde hon dock inte redogöra för var de andra familjemedlemmarna, far, mor och nio barn, var medan dådet pågick. Men det är inte troligt att sonen ensam attackerade de fyra hembiträdena.

Källa:

Ambassadör Alpo Rusis process mot finska staten inledd

År 2002 misstänkte Skyddspolisen (Finlnads motsvarighet till Sveriges Säkerhetspolisen) Rusi för grovt spionage, men Rusi friades senare helt från de misstankarna. Alpo Rusi kräver nu 500 000 euro (ca 4,7 miljoner kronor) i skadestånd för förlorade inkomster och för psykiskt lidande.

Ambassadör Alpo Rusis process mot staten har inletts i Helsingfors tingsrätt i dag (20 augusti). Rättegången tros öka pressen på att de hemliga Stasiarkiven öppnas.

En hel mängd prominenta politiker skall höras av tingsrätten i Helsingfors. Rusi var president Martti Ahtisaaris rådgivare på 1990-talet. Också Ahtisaari kallas in som vittne.

Rusis advokater kritiserar i hårda ordalag Skyddspolisens metoder och talar om fatala och amatörmässiga misstag.

Lyssna resp se här, här och här.