Skarp JK-kritik mot Migrationsverket och Polisen

På bilden: Thanh tillsammans med Tove Lifvendahl, kommunikationsdirektör i Svenskt Näringsliv men också ledamot i MFO-kommittén (MFO=Medborgarnas flyktingombudsman).

Hela den tragiska historien om hur vietnameserna Thanh och Hoa m.fl. har hanterats av svenska myndigheter kan läsas under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Under de tre år jag har varit deras ombud har jag ibland känt mig mycket ensam och också undrat hur det är möjligt att det bara är jag som reagerar mot det som dessa – och andra vietnameser men också asylsökande av andra nationaliteter – har utsatts för av svenska myndigheter.

 Jag har skrivit om det här på bloggen, jag har skrivit en debattartikel i Expressen*, jag har berättat för den förra generaldirektören på Migrationsverket och även den nuvarande, jag har informerat den förra migrationsministern och hennes statssekreterare och jag har informerat nuvarande ansvariga i regeringskansliet. Jag har berättat om allt det, som står att läsa i högerspalten under kategorirubriken Vietnameserna. Men ingen – INGEN! – har orkat bry sig och jag kan ärligt säga att när jag skrev till JK i slutet av september 2006 så hyste jag inget större hopp om att det skulle leda någonvart. Detta just för att INGEN under alla dessa år då jag slagit larm hos så många om hur svenska myndigheter tvingat asylsökande att lämna uppgifter till sina ambassader, ambassader för de länder de ju har flytt ifrån, har reagerat det allra minsta. INGEN! Till slut började jag känna ett visst tvivel: kunde det vara så att det var jag som hade fel, att det faktiskt ska vara så att svenska myndigheter uppmanar asylsökande att ljuga för sina ambassader? Och att om de inte gör det så är det rätt att de stämplas som icke samarbetsvilliga. Men innerst inne visste jag ändå att jag hade rätt. Därför gav jag mig inte utan vände mig till JK som en sista utväg.

Det är elva månader sedan som jag anmälde till JK att Migrationsverket samlar in detaljerad information om vietnamesiska asylsökande och lämnar den till Vietnams ambassad. Jag uppmärksammade i min skrivelse också JK på att både polisen och Migrationsverket uppmanar asylsökande från Vietnam att ljuga för sin ambassad och säga att de är turister här och t.o.m. i ett konstaterat fall att söka pass i falskt namn. Alltså polisen uppmanar en asylsökande att begå brottet urkundsförfalskning! Thanh, som utsattes för detta, var totalt chockad över att det kunde gå till så i Sverige.

 När vietnameserna sagt till sin ambassad att de sökt asyl i Sverige (=sanningen), har det använts emot dem av såväl Migrationsverket som Polisen och de har låsts in på förvaret för att de ”inte samarbetat” och de har fått avslag på sina ansökningar om att få stanna på grund av verkställighetshinder för att de ”inte medverkat” genom att ljuga!

Nu har vi äntligen fått rätt! En enda instans, en enda person i hela Sverige höll med mig och gjorde något: JK Göran Lambertz! Det är jag mycket, mycket glad för. Både för min egen skull faktiskt, men naturligtvis främst för Thanhs, Hoas, Vus och andra vietnamesers skull och för andra asylsökandes skull. För alla deras skull, som behandlats på detta sätt av svenska myndigheter som man borde kunna lita på och ha tilltro till.

JK är skarp i sin kritik och jag hoppas att det nu blir en förändring både vad gäller vietnameserna och även andra vilkas uppgifter Migrationsverket och Polisen handskas synnerligen vårdslöst med. Dagens Nyheter skriver:

Här ryter Göran Lambertz till med ett på juristspråk ovanligt hårt ordval. Det är ”helt oacceptabelt” att en svensk polis uppmanar någon att lämna oriktiga uppgifter. Det strider mot regeringsformens krav på saklighet och innebär dessutom att en svensk myndighet försöker lura myndigheterna i ett annat land, konstaterar JK.

JK skriver också i sitt beslut, bland mycket annat:

Självfallet måste rimliga krav på uppgiftslämnande från en främmande stat godtas. Detta får emellertid begränsas till uppgifter som inte är hemliga. Något stöd för att bryta igenom sekretessen i 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen finns som sagt inte. Att det därmed i praktiken kan bli omöjligt att genomföra en avvisning är en konsekvens som med gällande lag måste accepteras. De dödlägen som därmed uppkommer i förhållande till vissa stater torde få lösas genom förhandlingar på politisk nivå.** De kan inte hanteras genom en rättstillämpning som strider mot svensk lag.

Migrationsverket kan inte undgå kritik för att man har medverkat till att hemliga, och i vissa fall mycket känsliga, uppgifter har lämnats till Vietnams ambassad, tydligen också till vissa andra ambassader. Jag utgår från att verket ser över sitt agerande och att sekretesslagen från och med nu konsekvent efterlevs.

*Migrationsverket – en spioncentral? publicerades alltså i Expressen den 4 augusti 2005 (för två år sedan!), och där skrev jag bland annat: ”Asylsökande tvingas lämna ingående uppgifter till ambassaden som representerar det land de flytt ifrån! Migrationsverket hjälper Vietnams ambassad att samla information om vietnameser som sökt asyl i Sverige.”

Ingen reagerade…

**Eftersom Migrationsverket avslog vietnamesernas ansökan om uppehållstillstånd trots att det föreligger verkställighetshinder (efter att de haft sex månaders tillfälliga tillstånd), tog jag kontakt med utrikesminister Carl Bildt för att diskutera om man kunde försöka på mellanstatlig regeringsnivå få till stånd att dessa vietnameser kunde återsändas till Vietnam men utan att de straffades för att de sökt asyl här. Men från UD viftades jag ”på uppdrag av Carl Bildt” bort som en fluga och hänvisades först till Migrationsverket (!) och när jag återkom en gång till ombads jag gå till Justitiedepartementet…

JK:s beslut finns här. Dagens Nyheters artikel finns här.