Efter 15 år i Sverige: idag tvingades han resa tillbaka till Kina

Han är kines, jag kallar honom här NN. NN är en helt integrerad person med kunskaper som Sverige skriker efter. Han har fru och radhus här. Han har jobbat här och han har aldrig tagit emot några bidrag. Nu har han tvingats resa tillbaka till Kina efter 15 år i Sverige. Samtidigt har tusentals människor som vi inte ens säkert vet identiteten på eller om de verkligen är från det land de säger sig vara ifrån, beviljats permanenta uppehållstillstånd, ibland så snabbt som efter två, tre månader. Människor som kan vara av helt andra nationaliteter, människor som kan vara precis vilka som helst, men som har haft möjlighet att skaffa sig pass på falska grunder. För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd vill jag påpeka att detta absolut inte gäller alla asylsökande. Men att blunda för sanningen, att det är en hel del som Sverige inte har en aning om vilka de egentligen är som getts permanenta uppehållstillstånd, det gagnar heller ingen.

NN har i många år arbetat som tolk bland annat åt kinesiska delegationer som besökt Sverige. Det har rört sig om affärs- och studiebesök av tjänstemän på olika nivåer både inom den offentliga och den privata sektorn. Hans kunskap om det svenska samhället och hur det fungerar har ökat med åren och har varit ovärderlig när det gällt kontakterna mellan kineser och svenskar. NN har tolkat vid besök på regeringsnivå, hos landsting och kommuner, hos mindre och större företag samt hos myndigheter och högskolor. Bland dem som han tolkat hos kan nämnas Posten, Vattenfall, Volvo, Ericsson, KTH, Chalmers, Karolinska sjukhuset, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sahlgrenska.

Varför måste då NN lämna Sverige? Han kom hit 1992 som forskare och hade uppehållstillstånd av den anledningen till 1998. Efter att hans uppehållstillstånd som forskare gick ut, sökte han inte permanent uppehållstillstånd utan fortsatte att leva, arbeta och betala skatt här. Han kunde göra det för att han hade fått ett personnummer. Det var givetvis fel att han stannade, men det var så det gick till. Det blev inte av att söka uppehållstillstånd och åren gick. Men han har aldrig tagit emot några bidrag i Sverige.

Han har sedan 1998 levt med – och är numera gift med – X. Nio år tillsammans, nyinköpt hus, ordnad ekonomi, välanpassad och helt integrerad med en unik kompetens som Sverige behöver, utvisas han från Sverige för att från Kina söka tillstånd att komma tillbaka. Det kan ta upp till tre år eftersom en person som vistats utanför Kina så länge kan bestraffas enligt en ny paragraf i den kinesiska passlagen genom att han inte får söka nytt pass på upp till tre år. Denna paragraf började gälla i januari 2007, vilket innebär att NN kommer att omfattas av den.

Migrationsverket och Migrationsdomstolen hade laglig möjlighet att låta honom söka uppehållstillstånd (vilket man vet med största sannolikhet kommer att beviljas) på anknytning härifrån, men valde att slå sönder ett 15 år långt liv här och utvisa en integrerad person som Sverige faktiskt behöver. Detta alltså trots att lagen ger möjlighet att hänvisa till särskilda skäl och låta NN få sin sak prövad utan att behöva återvända till Kina. I stället slösar man med kompetens och humankapital och sänder iväg honom. Mycket märkligt.

NN har idag rest till Peking. Han vet inte hur han kommer att tas emot i Kina som inte ser med blida ögon på någon som återvänder efter 15 långa år utanför landet och som dessutom vistats i ett land (Sverige) utan tillstånd. Varför gjorde myndigheterna detta? Varför sväljer man kameler och silar mygg?

NN lyckades i alla fall förhandla sig till att få resa utan eskort, här har miggorna låtit sunt förnuft råda och det ska de ha credit för. Hade han förts tillbaka med eskort av svenska myndighetspersoner hade det ytterligare försvårat för honom vid ankomsten till Kina. Han har själv skaffat sin resehandling och även köpt och betalt sin flygbiljett. Några sunt tänkande individer på Migrationsverket gick då med på att han skulle få resa ensam (vilket borde vara det normala vid den här typen av utvisningar…) och släppte också ut honom ur förvaret några dagar före avresan.

På förvaret har NN förresten – fullständigt i onödan – suttit inlåst i nästan fem månader till en kostnad för skattebetalarna på ca en halv miljon kronor! Och vem tar ansvar för sådana galenskaper? Svaret är tyvärr: Ingen!

Jag har bett NN försöka hålla kontakt via e-post från Kina och hoppas höra av honom så småningom.

Befriande

Det var befriande att höra Timbros chef, Maria Rankka, på ett så självklart sätt i God morgon, världen i P1 den 26 augusti säga, att hon själv röstade på Centern i det förra riksdagsvalet. Hon nämnde det i samband med att Centerns förändring och framgång med Maud Olofsson som partiledare, diskuterades.

Jag har aldrig förstått varför svenskar är så rädda för att avslöja vilka partier de röstar på eller varför det anses "fult" att fråga folk om det. Nog borde man väl kunna stå för vad man tycker?

“Mä huudan SOS”

Av finska vänner har jag fått länken till den här fullständigt osannolika versionen av YMCA (på finska NMKY) med Gregorius på YouTube, som bara måste ses och höras! Särskilt av den som längtar till 1970-talet och som gillar otroligt märklig koreografi och en sång som är … ja, något alldeles extra. Också de som inte behärskar finska kan njuta (?) av föreställningen medan de som talar detta Nokia-språk förstås får en extra bonus genom att de förstår orden som knapapst är skrivna av någon större poet…

"Mä huudan SOS"… ("Jag ropar SOS").

Det finns de som snackar och de som gör

Det finns de som snackar, utreder, skriver, håller seminarier, utreder igen och sysslar med allt annat än det praktiska, det riktiga, det verkliga – det som de utreder och pratar om. Och så finns det de – mycket, mycket färre – som inte bara snackar utan också gör.

Till den senare kategorin hör bland andra Vera Efron. Förutom att hon är en produktiv och begåvad författare som, tillsammans med sin dotter Katja och sin tvilllingsyster Lena, har grundat förlaget Efron & Dotter och skrivit flera uppmärksammade böcker (t.ex. SÅLD), så har hon också konkret och praktiskt engagerat sig för traffickingoffer i en volontärpool som hon berättar mer om här.

Jag önskar att många fler människor i Sverige började engagera sig på riktigt och inte bara förväntade sig att staten, kommunen, regeringen, politikerna, "någon annan" ska fixa saker och ting. Vera Efron är en av flera förebilder.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Det kan väl inte vara lagligt?

Det kan väl ändå inte vara lagligt att, som SJF (Journalistförbundet) tvinga icke-fackmedlemmar att strejka? Att en fackförening som man inte tillhör ska kunna tvinga en till ett agerande som gör att man förlorar pengar (sin lön), mot sin vilja? Jag kan inte tro att det skulle hålla i domstol, om man prövade ett sådant tvång.

I en artikel i tidningen Resumé berättas just detta, att även de som inte är SJF-medlemmar "tas ut i strejk, eftersom de ändå ingår i blockaden". Men skillnaden mellan dem och medlemmarna i SJF är att dels att de har valt att stå utanför facket; dels att de inte kompenseras för löneavdrag under strejken. Mig skulle då ingen förening som jag inte är medlem i kunna tvinga att strejka och tvinga mig att avstå från min lön, om jag inte själv vill. Däremot skulle jag mycket väl kunna solidaritetsstrejka även om jag inte var med i facket om jag själv vill det. Då skulle jag också, frivilligt, vara beredd att förlora pengar på det.

"Alla har haft god tid på sig att gå med i facket innan strejken. Det är ett medvetet val att välja att stå utanför", säger Agneta Lindblom Hulthén.

Just det: "ett medvetet val"! En förening ,som man gjort det medvetna valet att stå utanför, ska inte kunna tvinga en att agera på det sätt som den föreningen gör.