• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2007
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

I det bisarra Sverige tar sig vissa rätten att leka med skattepengar!

Följande rapporteras i Ekot, Sveriges Radio:

Biståndsmyndigheten Sida har under 2005 betalt ut 22 miljoner kronor av skattemedel till ett biståndsprojekt i Kongo-Kinshasa, trots att det inte fanns något annat ekonomiskt underlag för utbetalningen än en enkel kalkyl på 14 rader. I dag, nio månader senare, är det fortfarande ytterst oklart vad miljonerna egentligen har gått till.

Freivalds och Jämtin gav grönt ljus för projektet och de 22 miljonerna skulle användas i ett folkräkningsprojekt i Kongo-Kinshasa. Det var ett projekt som sköttes av den sydafrikanska regeringen, men Sverige stod för största delen av kostnaderna. Beslutet att Sverige skulle bidra med 22 miljoner kronor byggde på en enkel siffersammanställning på 14 rader som hade kommit från Sydafrika, och där som exempel, en utgiftspost på 15 miljoner kronor, kort och gott bara kallades "externa konsultkostnader", utan någon närmare förklaring.

Kommentar: Förutom det uppenbart oansvariga i hur man kunde skicka iväg 22 miljoner av arbetande svenskars pengar på så här lösa boliner, så kan man också undra varför i hela fridens dar Sverige överhuvudtaget skulle betala för en folkräkning i ett annat land? På vilket sätt skulle det vara "bistånd"? Vilka männskor hade man tänkt skulle bli hjälpta av att bli räknade?

Läs och lyssna på Ekots rapportering här. Och läs också min bloggning från den 3 januari 2007: Kongo-Kinshasa visste hon i alla fall var det låg…

Migrationsverket vill att Polisen ska intyga att Thanh samarbetat…

Thanh hos Tove aug 2007På måndag (10 september) ska Thanh gå till Polisen på Kungsholmen igen (läs här) och han hoppas att det då finns någon på kontoret som kan tala med honom.

Jag anser att det är helt hysteriskt att alla myndigheter slå ifrån sig och behandlar Thanh (och andra) som vantar som man kan slänga hit och dit. Alla – alla! – inblandade gör hela tiden allt för att slippa fatta egna beslut, alla hänvisar nästan ritualiserat "ärendet" vidare i ett evigt kretslopp och bryr sig inte ett dugg om att insatsen är en levande människa.

I Värmdö kommun gjorde man allt för att hitta ett sätt att säga "nej" när Thanh bad om försörjningstöd. Man försökte inte hitta ett sätt att säga "ja"! Så här säger handläggaren i ett långt mejl bland annat:

I avvaktan avvisning el förhoppningsvis ett annat beslut hänvisas han till Migrationsverket för att åter få dagersättning. Den samordnare på Solna Mottagningsenhet som jag talade med igår, C, uppgav att hon väl kände till ärendet och naturligtvis ställde jag inte en allmän förfrågan, utan just utifrån hans särskilda ärende. Även om du var övertygad om att hon inget visste om ärendet, så utgår jag från att hon i sin tjänsteutövande inte ljög utan gav korrekt information om hur just Thanh ska bete sig för att få dagpenning. (Min kommentar: märkligt då att han då inte fick hjälp när han var på Migrationsverket i Solna fredagen den 6 september…)

Med din expertis och övertygelse får du gärna hjälpa honom med att skriva en överklagan, som han behöver göra inom 3 veckor. Men om du inte har tid kan någon av mina kollegor (ej jag = beslutsfattande handläggare) hjälpa honom att skriva överklagan, om han vill det. Han el du bör sedan ringa till Länsrätten för att få hans ärende prioriterat/prövat så snabbt som möjligt, annars kan det tyvärr ta månader och upp till ett halvår för att få en dom.
(Min kommentar: Helt onödiga krumbukter! Värmdö kommun kunde ha fattat beslut om försörjningsstöd för Thanh precis på samma sätt som Gävle kommun fattade beslut om att ge Hoa försörjningsstöd. Man behöver inte alls belasta samhällsapparaten och skattebetalarna med överklaganden och att ta Länsrättens tid och resurser i anspråk).

Jag har nu länge diskuterat ärendet igen med min enhetschef K och bedömningen kvarstår, särskilt efter att ha tagit upp ärendet med vår expertis (inte Migrationsverkets.) Jag har pratat med Socialkonsulenten på Länsstyrelsen, det är dit vi vänder oss i särskilt svåra ärenden för att få vägledning och kunna fatta svåra beslut och försöka göra en så korrekt juridisk bedömning som möjligt utifrån Socialtjänstlagen, juridiska prejudikat och viss vedertagen praxis.
(Min kommentar: Ja, man har tagit sig tid att "länge disutera ärendet" och det med många olika personer för att hitta ett sätt att säga "nej". Att säga "ja" till Thanhs begäran hade inte behövt ta någon tid alls och hade dessutom varit helt korrekt.)

Vad gäller Justitiekanslerns "Kritik mot Migrationsverket och Polisen för deras agerande i samband med försök att verkställa avvisning till Vietnamn" bedömde Socialkonsulenten inte att den kritik som JK framför gentemot Migrationsverket och Polisen har med kommunens beslut om ekon bistånd att göra, över huvudtaget. En kommuns socialtjänst kan inte ta ansvar för andra myndigheter, även om agerandet är mycket beklagligt. Även om både Migrationsverket och polisen tidigare agerat felaktigt i ärendet, och nu blivit kritiserad av JK för detta, innebär det inte att Värmdö kommun har skyldighet att försörja en person som inte har rätt att bo i landet.
(Min kommentar: Återigen en massa onödigt kommenterande och sedan, typiskt just för dem som gör allt för att kunna säga "nej" i stället för "ja": man tvår sina händer och vill bara bli av med ärendet – människan! – som om det var något som bränns.)

Beslutet att bevilja ekon bistånd eller ej handlar ju om hur rätten till f-stöd bedöms, utifrån Socialtjänstlagen och kommunens beslutanderätt, som endast en domstol (Länsrätten i första hand) kan ändra på. Då QT sedan maj mån saknar uppehållstillstånd har han inte laglig rätt att bo i Sverige utan Migrationsverket har åtminstone hittills bedömt att han ska avvisas till sitt hemland. Bedömningen är alltså att Värmdö kommun under nuvarande situation inte har någon skyldighet att ansvara för hans försörjning. Om en annan kommun väljer att göra annorlunda, har inte det absolut med rätten till försörjningsstöd att göra, rent juridiskt har kommuner möjlighet att vara hur generösa de vill.
(Min kommentar: Den sista meningen är typisk för inställningen i hela samhället och för oförmågan att se människan i det hela och att vilja och våga fatta egna beslut och ta faktiskt ansvar – helt inom lagens råmärken! Det är lättare att strunta i människan och hänvisa "ärendet" till någon annan som sedan hänvisar det till någon annan som sedan också hänvisar det till någon annan…)

Det här är Sverige i ett nötskal och det drabbar inte alls bara asylsökande utan den här "någon annanismen" drabbar alla invånare: gamla och sjuka som inte får bo tillsammans, folk som bedöms som "ärenden" av försäkringskassans läkare som aldrig ens sett dem, barn som tvångsomhändertas på alltför lösa grunder och slentrianmässigt hålls borta från sin familj i åratal etc, etc, etc).

Nu ska Thanh gå till Polisen – igen. Nu ska han av samma Polis som kritiserats för sin hantering av honom av JK, begära intyg om att han samarbetar i frågan om sin egen avvisning! Trots att Polisen har anklagat hon för att inte samarbeta"… Han har sedan tidigare papper från Polisen på att han inte samarbetar och ingenting har förändrats sedan dess, men nu ska Polisen alltså intyga att det är tvärtom. Om Thanh nu – mot förmodan – får ett sådant intyg från Polisen så ska han tillbaka till Migrationsverket i Solna där Värmdö kommun påstod att man mycket väl kände till hans ärende men ingen ville hjälpa honom i fredags. Om han inte får ett intyg, vart hänvisas han då?

Fortsättning på denna Kafka-historia följer i morgon, måndag.