Riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (m), träffade idag (11 september) Thanh efter att han kommit tillbaka från Polisen för tredje gången med oförrättat ärende. Hon var skakad och kunde inte förstå att en människa kan behandlas som Thanh och samtidigt skrattade hon – och även jag och Thanh – åt alla absurditeter och vansinnigheter som han tvingats gå igenom. Vi skrattade för att det är så vansinngt att det blir komiskt. Men skrattet fastnade i halsen när vi pratade om den totala, 100 %-iga bristen på normal medkänsla och på egna initiativ och på vilja att lösa problemen hos alla inblandade. Alla slår ifrån sig, alla sparkar iväg ”problemet” (=människan) till ”någon annan”. Sedan går alla hem och äter middag, tittar på tv, leker med sina barn, tar ett bad, betalar några räkningar, sover. Och så går alla upp till en ny dag där de kan fortsätta att behandla människor som de behandlar Thanh, helt utan risk, eftersom tjänstemannaansvaret är borta och de lika gärna kan fila naglarna som att försöka hjälpa en människa i nöd.
Tack till Elisabeth Svantesson som tog sig tid att träffa och lyssna på Thanh och som bär med sig hans öde i sitt viktiga värv som ledamot i Sveriges riksdag!
(Elisabeth Svantesson skrev också på sin blogg om Thanh den 11 september).
Filed under: Vietnamesen |
Kommentera