Det finns något som kan kallas ”delikatessjäv”. Oavsett om det är applicerbart här eller inte, så någon form av jäv eller i varje fall helt olämpligt är det, som Migrationsverket nu har gjort i ”fallet Thanh”.
Hur tänker de ansvariga på Migrationsverket egentligen?! Vart ska Thanh vända sig och vad ska han ta sig till för att få ett avslut på det hela. Var, hos vem, hur ska jag hjälpa honom att överklaga alla övertramp och galenskaper? Ny JK-anmälan? Ja, det lutar åt det. Men vad händer när JK skarpt kritiserar myndigheterna? Bryr de sig? Rättar de sig efter landets justitiekansler? Nej, de börjar göra egna utredningar för att se om de håller med JK eller inte! So what’s the point? Kan jag gå till Europadomstolen och klaga på haverierna inom svenska myndigheter? Kanske, men det tar år och dar och vad ska Thanh göra under tiden?
Vad är det då ytterligare som har hänt? Finns det mer som kan gå åt skogen i det här ärendet? Man tror inte det, för man tycker ju att allt redan har hänt.
Men… nu har Migrationsverket skickat tillbaka Thanhs (och Hoas) ärenden till – HÅLL I ER! – samma förvaltningsprocessenhet som för bara några månader sedan avslog Thanhs (och Hoas) begäran om permanent uppehållstillstånd! Där de i beslutet skrev att verket särskilt hade beaktat att ”han har kontaktat den vietnamesiska ambassaden för att omöjliggöra ett återvändande och han har vägrat fylla i ansökningsblanketter”. Men det var ju bland annat just detta som JK kritiserade, att Migrationsverket och Polisen krävde att han skulle ljuga och säga att han var turist och hade tappat sitt pass! Och när han inte gjorde det, anklagades han för att ”omöjliggöra ett återvändande”!!! Och det handlade inte om att han vägrade att fylla i ”ansökningsblanketter” utan om ”personal declarations” där det krävdes att han skulle lämna en massa information som man som asylsökande inte ska behöva lämna till ambassaden för det land man har flytt ifrån. Beslutsfattaren på förvaltningsprocessenheten i Solna ansåg den 24 maj 2007 i sitt beslut att Thanh inte medverkade (inte samarbetade) och att det därför (!?) inte förelåg hinder för verkställighet av avvisningen – trots att det gjorde det eftersom man inte kunnat avvisa honom på fem år. Vad är det som har förändrats sedan dess?
Migrationsverket har, som sagt, skickat ärendet till samma avdelning och – det tog jag reda på idag eftersom ingen har hört av sig och meddelat något – till samma person som avslog Thanhs begäran om uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet för 3,5 månader sedan! Inser inte Migrationsverket att här antingen föreligger jäv om samma person ska fatta beslut igen efter bara några månader, eller att det åtminstone är klart olämpligt att han gör det?
Jag har varit ombud i många asylärenden och en del av dem har varit riktigt jobbiga och mycket utdragna. Ett fall förde vi t.o.m. till Europadomstolen. Det har varit många konstigheter och en hel del nonchalant och felaktigt agerande från ansvariga på verket, vilket inneburit långt och svårt lidande för många människor, inte minst barn. Men jag har nog aldrig varit med om ett så totalhavererat, så fruktansvärt illa hanterat (med undantag för att Thanh gavs tillfälligt uppehållstillstånd i sex månader) fall som detta. Med så många inslag av myndighetsmissbruk, icke-ansvarstagande, krav på den asylsökande att ljuga, inlåsning i åtta långa månader på förvarsenheten på inkorrekta grunder, ovilja att lösa problem som under fem år överskuggat en människas liv och allt anat som man kan läsa om under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten.
Filed under: Vietnamesen | Leave a comment »
ggläsare mig lägga ut dikter och jag har bara gjort det en gång tidigare. Men nu känns det som om det behövs en vacker dikt här på bloggen! Den här skrevs av min morfars farbror, K. A. Tavaststjerna (1860-1898), och tonsattes av R.F. von. Willebrand.
Merit Wager 