Långsamt som kvällsskyn

Då och då ber bloggläsare mig lägga ut dikter och jag har bara gjort det en gång tidigare. Men nu känns det som om det behövs en vacker dikt här på bloggen! Den här skrevs av min morfars farbror, K. A. Tavaststjerna (1860-1898), och tonsattes av R.F. von. Willebrand.

LÅNGSAMT SOM KVÄLLSSKYN

Långsamt som kvällsskyn mister sin purpur
där över milsfjärdens blänkande slätt,
sakta, som brisen somnar där borta,
långt så att ögat ej skönjer det rätt,
fjärran som ekot dör efter sista
utdragna tonen av skärfläckans sång,
skall jag dig glömma, du, som gav purpur
vårbris och toner åt livet en gång.