Varför tillåter DN Kultur hatartiklar mot enskilda människor?

Bland annat detta skriver Fredrik Tenfält i en ledare i Göteborgs-Posten den 13 september:

Debattören Kurdo Baksi gick i söndagens DN till ett rasande personangrepp mot Sabuni, som i ett svep framställdes som karriärist, islamofob och i största allmänhet invandrarfientlig. Baksi, bror till s-kvinnan Nalin Pekgul, gråter krokodiltårar och påstår sig vara orolig för de sina varje gång ministern lägger fram ett förslag.

Varför DN:s kulturredaktion vill upplåta plats åt en sådan vomering förefaller gåtfullt. Särskilt som Baksis bidrag främst framstår som ett rent kalkerpapper på en artikel från förra hösten. Då, innan Sabuni ens hunnit börja på sitt ämbete, ansåg sig Baksi kunna fastslå att Sverige nu fått sin sämsta integrationsminister någonsin.

Jag har svårt att tänka mig att sådana hatartiklar i övrigt skulle accepteras om inte den utpekade a) var kvinna och b) var invandrare.

Jag tänkte i samma banor när jag läste den mycket, mycket obehagliga artikeln i DN (Regeringens perfekta alibi), och förundrades över hur en person som kallas "debattör" på det sättet får utgjuta sig om en annan människa, dessutom en minister i Sveriges regering. Och jag skrev under rubriken Varför skulle Nyamko Sabuni dansa efter journalisters pipor? om integrationsminister Nyamko Sabunis självklara rätt att tacka nej till att delta i en debatt där en person som denne Kurdo Baksi, som smädat henne så grovt, också ska delta. Jag förundrades också stort över journalisters tro att det skulle vara de som bestämmer vilka som ska delta i debatter, inte de som i själva verket deltar.

Jag inbjöds själv av TV4 Nyhetsmorgon att delta i en diskussion/debatt på söndag den 16 september, om flykting- och asylpolitiken med avstamp i DN-reportern Lasse Granestrands nya bok I Sveriges väntrum. Men när jag fick höra att just denne Kurdo Baksi eventuellt skulle delta var mitt svar ett ännu bestämdare nej än det var redan innan jag visste det (svaret var alltså nej oavsett vem/vilka som deltar bara mer starkt när jag fick Baksis eventuella medverkan klar för mig). Det är varje människas (även ministrars) rätt att själv bestämma i vilka debatter de vill delta. Inte journalisters!

Regering Finnish style

Det klagas från vissa håll över att regeringen tillsätter enmansutredare och fattar snabba beslut. "Alla ska med" har länge varit den (s)venska modellen. Och då har allt tagit oändligt lång tid och kostat enorma pengar. Tänk bara på Masoud Kamalis utredning om "strukturell rasism" som tog några år och kostade kring 9 miljoner (=skattepengar)! Remissrundor med ett sjuttiotal remissinstanser varav många helt onödiga och oväsentliga, har varit vardagsmat när det t.ex. gällt nya lagförslag, bland annat Miljöbalken. Och när sedan dessa oändlighetsutredningar och oöndlighetsremissrundor är avslutade och har kostat så mycket att man hade kunnat bygga några nya äldreboende, anställa ett gäng lärare och korta vårdköerna, då har det gått så lång tid att en del av förutsättningarna som gällde när man började redan har förändrats…

De enorma utredningarna och remissrundorna har varit ett självsvåldigt slöseri utan like med skattebetalarnas pengar. Och ett tecken på stor osäkerhet och även feghet; regeringen har inte vågat fatta egna beslut utan har behövt "syndabockar" (=utredarna) ifall besluten skulle slå fel. Det är klart att s-modellanhängarna nu klagar när den borgerliga regeringen – tack och lov! – gör precis tvärtom. Många fick ju sin försörjning i utredarsvängen. Den nuvarande regeringen gör mer som man gör i Finland: kommer fram till att en förändring behövs, tillsätter på sin höjd en enmansutredare att titta på den eventuella reformen och ger denne begränsad tid, typ tre eller sex månader. Sedan fattar regeringen beslut. Precis som den ska, det är ju därför man har en regering för att den ska styra landet och fatta nödvändiga beslut!

Jag är glad över att den nuvarande regeringen inte går i de gamla s-regeringarnas tröga fotspår utan trampar upp egen mark och utarbetar sin egen beslutsfattandemodell. Givetvis blir det med en sådan här "direktmetod" ibland missar, men dem kan man alltid rätta till. Det händer i alla fall något och folket slipper gå i tre, fem eller åtta år och vänta på en utlovad reform.

Beslutsamhet – förmåga och vilja och mod att fatta beslut – är viktigt att en regering har och det verkar den här regeringen ha. Därmed inte sagt att jag tycker att alla deras beslut är bra, absolut inte. Men jag tycker att deras beslutsmetod är bra!

Läsare i 137 länder!

I ytterligare ett land finns det nu någon eller några som tittar in här på bloggen: Moçambique i Afrika, självständigt sedan 1975 efter nära 500 år som portugisisk koloni. Moçambique är en stat i sydöstra Afrika och gränsar till Malawi, Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Språket är portugisiska och det finns nära 20 miljoner invånare i Moçambique.

Läs mer om Moçambique här och här.