Asylfrågan är inte svart eller vit…

…den är svart och vit. Jag har under lång tid skrivit om både det svarta och det vita för att det helt enkelt inte går att bita sig fast i den ena eller de andra sidan. Att alltid tycka att alla asylsökande alltid ska få stanna (som en del högljutt kräver) är helt fel. Att oflexibelt och iskallt avvisa människor som absolut borde få stanna bara för att man vägrar (eller inte ids) se möjligheten att i enskilda fall bevilja uppehållstillstånd (t.ex. människor som är gifta "på riktigt" och jättegamla föräldrar) är lika förkastligt.

Jag får en hel del reaktioner från än det ena, än det andra hållet. Ofta från tämligen enögda människor som helt enkelt vägrar förstå och inse att asylområdet är just både svart och vitt. Reaktionerna får jag eftersom jag varit aktiv på asylområdet på många olika plan i 12 år, skrivit en bok om ett enskilt fall och skrivit hundratals inlägg här på bloggen och otaliga artiklar i tidningar genom åren. Reaktionera är nästan alltid starka och lika ofta för det jag skriver eller säger som emot.

Läs gärna en del av vad jag skrivit i ämnet under kategorirubrikerna Asyl&Migration och Vietnameserna i högerspalten, och på MFO – Medborgarnas flyktingombudsmans sajt. Då får ni en ganska allsidig bild av den här ytterst svåra frågan som ibland är svart, ibland vit och inte sällan grå.

På förekommen anledning…

…meddelar jag att:

– jag är inte knuten till, har inga kopplingar till och är inte medlem i något politiskt parti
– jag definierar inte mig själv som varken höger eller vänster eller något annat eftersom jag inte tänker i politiska banor
– hade jag tänkt i politiska banor och velat göra politisk karriär så hade jag gjort det
– jag är 100 % fristående och fri i mina tankar och åsikter (men påverkas förstås av min omgivning och mitt liv precis som alla andra)
– jag har inga annonsörer och inga sponsorer utan skriver precis vad jag själv tycker och vill på min blogg
– andra har behov av att definiera mig eller "nischa" mig, inte jag själv
– jag kommer inte att rätta mig efter att en del tycker att jag skriver för mycket om ditt och för lite om datt, det här är min blogg och på den väljer och bestämmer jag vad jag skriver
– jag fortsätter att ge utrymme åt människor under rubriken Be my guest – där finns redan över 50 intressanta inlägg från människor som får föra fram sina egna åsikter – oavsett om de överensstämmer med mina eller inte

Till dem som tycker att "man" borde ta upp det ena och det andra och kritisera och kommentera allt som händer har jag ett förslag: starta en egen blogg! Stå för vad ni tycker och tänker under eget namn på era egna bloggar. Och etikettera er politiskt om ni vill; jag fortsätter att blogga som hittills.

“De smidde ränker men också Gud smidde ränker”

"De smidde ränker men också Gud smidde ränker". Bland annat det sa Abu Omar al-Baghdadi i sin halvtimmeslånga inspelning där han erbjöd pengar till den som dödar Lars Vilks. Buskapet sändes, som alla redan vet, ut via islamiska webbsidor den 15 september.

Abu Omar al-Baghdadi nämnde också de andra upproriska grupper i Irak som Al-Qaida bekämpar och utlovade nya attacker speciellt mot "minoritetssekten" yazidierna, som nyligen utsatts för massiva bilbombdåd. Och hans budskap fortsatte:

"Vi uppmanar till att avrätta teckaren Lars Vilks som vågat förolämpa vår profet (må frid vara med honom), och vi erbjuder en belöning under den generösa månaden Ramadan om 100.000 dollar till den som dödar denne brottsling."

Han höjde dock belöningen till 150.000 dollar till den som "slaktar Vilks som ett lamm", och tillade att om den svenska reeringen inte ber om ursäkt kommer hans organisation att också gå till attack mot Volvo, Electrolux, Ikea, Ericsson och Scania. Reaktionerna i de muslimksa länderna har dock varit betydligt mer dämpade än förra året då vilda och våldsamma emonstratioer utbröt i protest mot Mohammed-karikatyrerna som publicerades i danska tidningar.

Källa:

Vilks raljerar över sin fatwa

(Jag kunde ha satt rubriken "Skrattar bäst som skrattar sist", men det hade varit för makabert.)

Det är märkligt att svenskarna inte förstår allvaret. Att Vilks, mannen vars s.k. "konst" där han avbildar profeten Mohammed på ett för muslimer oacceptabelt sätt, dessutom raljerar när han hör om Al-Qaidas fatwa på honom (enligt TV4 Nyheterna 15 september, där man också kan höra en 4 minuter lång svamlig och raljant intervju med Vilks) är så aninsglöst så man blir kallsvettig:
"Jag har hört om hotet. Någon gång i livet ska man få reda på vad man är värd, nu vet jag vad jag har för pris på mitt huvud. 100.000 dollar är inte mycket, jag hade hoppats på lite mer."

Ett sådant uttalande kommer bara att reta upp dem som känner sig kränkta ännu mer, det kommer förmodligen att upplevas som ett hån mot dem. Vilks säger också att hela historien fått orimliga proportioner och att:
"Vi kan bara hoppas att muslimer i Europa och västvärlden väljer att distansera sig från detta och stödja yttrandefriheten."

Han förstår inte den milsvida skillnaden mellan vårt sätt att se på "yttrandefrihet" och deras sätt att se på "hädelse" och "kränkning av islam och dess profet". Och den oförståelsen kan kosta både honom själv och andra deras liv.

En man vid namn Abu Omar al-Baghdadi, som sägs leda en rebellgrupp i Irak kallad Islamiska staten i Irak, ska dessutom ha meddelat att om svenska regeringen inte ber om ursäkt kommer Al-Qaida även att attackera företag som Volvo, Electrolux, Ikea, Ericsson och Scania. Men svenskarna tar inte heller detta på allvar eftersom yttrandefriheten för dem ju är "heligare" än allt annat. Om denna "yttrandefrihet" som nu manifesterat sig i en ful teckning av profeten Mohammed som hund, publicerad i Nerikes Allehanda (NA), innebär att Vilks dödas liksom NAs chefredaktör, vad händer då, i efterklokhetens tecken? Krisgrupper tillsätts, förstås, det är ju standard. Syndabockar söks och vilka det blir vet man ännu inte men kanske Säpo-chefen eller lokal polis som inte lyckats skydda dem som utsatt sig för fara. Eller regeringen.

Chefredaktören för NA är så aningslös att han, i en intervju i TV4, säger att:
"Det kan finnas knäppskallar eller andra som nappar på ett sån här idé när ett hot uttalas."

Det blir knappast några "knäppskallar" som hörsammar uppmaningen om att döda Lars Vilks (och chefredaktören för NA) och håvar in 100.000 dollar resp. 50.000 dollar. Det blir snarare någon/några starkt troende, frustrerade och arga muslimer som känner sig manade att agera. Och att avtjäna ett fängelsestraff i Sverige avskräcker ingen.

En del knäppskallar anser att yttrandefrihet behöver hävdas genom att de ritar och publicerar fula teckningar som upplevs kränkande av milljoner människor. OK, fine, de är ju medvetna om konsekvenserna. Att de själva och ett antal andra svenskar (och kanske andra, helt oskyldiga) kan dödas i attacker mot svenska företag runt om i världen anser de alltså vara acceptabla offer på yttrandefrihetens altare. De har gjort det valet och står för det. Och svenskarna har kvar sin yttrandefrihet och kan fortsätta använda den också i fullständigt meningslösa och osmakliga manifestationer av densamma. Några – eller t.o.m. många – dödsoffer är det tydligen värt.