Om en journalist misstänks ha tagit emot svarta pengar för att uppmärksamma olika rättsfall och sökt hjälp av kriminella "indrivare" så är det av stor vikt att det utreds och att straff utdöms om misstankarna visar sig vara riktiga. En sådan journalist har – förutom att han kan ha begått flera brott (tagande av muta, undanhållande av inkomst från skatt m.m.) – permanent skadat allmänhetens tilltro inte bara till sig själv utan till hela den yrkeskår han tillhör.
Det är obehagligt att olika starka aktörer så starkt "rasar" mot att åklagaren, som har till uppgift att utreda brott och se till att brottslingar döms och straffas, har beslagtagit en misstänkt journalists dator. En åtgärd som åklagaren anser nödvändig för att kunna bevisa/styrka brott. Snarare borde väl raseriet riktas mot journalisten för den irreparabla skada han har tillfogat journalistkåren. Och, om han döms: för de brott han begått.
En del tycks anse att "källskyddet och demokratin" ska stå över allt annat, som om det vore något som Moses knackade ner på en stentavla för tusentals år sedan att gälla i evigheters evighet, no matter what. Men i en demokrati ska man inte kunna hindra åklagaren från att se till att brott utreds och bestraffas. Det är vår – folkets – rätt att kunna lita på att brott utreds ordentligt och att brottslingar får de straff som lagen anger. Eller menar de "rasande" att journalister kunna gå fria från ansvar och straff med hänvisning till att det kan finnas uppgifter i deras datorer som rör andra människor och som de anser vara hemliga? Men åklagaren har att se till att brott utreds och ska givetvis inte använda sig av eller föra vidare källskyddat material som gäller annat än det som åklagaren utreder.
Om starka aktörer från journalistsidan ska "rasa" så borde det vara mot kollegan som för oöverskådlig tid har förstört för dem alla och gjort deras arbete betydligt svårare sedan allmänhetens förtroende för dem raserats helt. Och de borde försvara att viktiga beståndsdelar i en demokrati – lag och rätt – upprätthålls genom att den som misstänks ha begått brott utreds och lagförs.
Till slut: arbetsgivare i offentlig sektor har inte rätt att efterforska vem i personalen som berättat något för en journalist. Det har inget med en enskilda journalist att göra. Att media kallas "den tredje statsmakten" är ett uttryck för att det förhåller sig just så: att journalister har/tar så stor makt att man börjat kalla dem detta, och att de anser att de ska stå över den lag som gäller alla andra medborgare. Om det är så att det krävs vissa inskränkningar i meddelarfriheten för att lag och rätt ska kunna tillämpas lika för alla så må det ske. Samtidigt måste man försöka få medborgarna att vara lite mindre fega och ängsliga och att uttrycka sig fritt och framföra sina åsikter och påståenden under eget namn också om det skulle medföra vissa olägenheter för dem själva. För det kan inte få vara så att om man kallar sig "journalist" så ska andra regler gälla vid brottsmisstanke än för övriga medborgare. Det innebär ju att en person som kallar sig "journalist" och misstänks för t.ex. innehav av barnpornografi inte kan ställas inför rätta och dömas för att åklagaren inte kan låta beslagta hans dator! Det är ju absurt och det är samma princip som gäller när det handlar om journalister som misstänks för att ha begått andra grova brott.
Filed under: Samhälle | Leave a comment »
Lars Ryding skriver idag under rubriken 
Från regeringen kommer information om att den har beslutat att en särskild utredare ska lämna förslag till lagändringar som innebär förenklingar för aktiebolagen:
Men om regeringen kunde göra något åt den självutnämnda "myndigheten", och kontrollorganisationen Nordea så vore ändå något vunnet! Kan regeringen förbjuda denna jättebank som tog över det gamla postgirot, döpte om det till PlusGirot att neka enmans- och microföretag PlusGirokonto för sin lilla firmas verksamhet bara för att de har "prickar" i Kronofogdens register? Det skulle jag vilja veta långt före 31 mars 2009!
Merit Wager 