“Rör inte mitt bidrag!”

Kjell Lindroos i Stockholm är förbryllad över de svenska sjukskrivningarna. Hur är det möjligt att samma mänska alltid blir sjuk i samband med semestern? År efter år?

Läs hela hans artikel här.

Kjell Lindroos är stationerad i Stockholm som korrespondent för YLEs finlandssvenska redaktion. Han ser med stora förvånade finlandssvenska ögon på Sverige och svenska "fenomen" och har tidigare bland annat skrivit om den så vilt grasserande kränktsjukan som verkar unik för Sverige. Och om svenskarnas fascination av Anja Pärson. Och mycket annat. Det kan vara nyttigt för svenskarna att få information om hur en utifrån kommande person som helt behärskar språket ser på dem och deras system och flera av Kjell Lindroos texter finns på samma sida som ovannämnda bidragsartikel.

Återigen riktas kritik mot fel håll

Enligt TT anklagar debattören Kurdo Baksi återigen Sverige, främst utrikesminister Carl Bildt, för att ”inte göra någonting” för en 56-årig man med irakiskt och svenskt medborgarskap som sitter fängslad i Syrien.

Jag är oerhört besviken på utrikesminister Carl Bildt. Han har inte lyft ett finger för att rädda den försvunne svensken. Det är pinsamt att carl Bildt inte har åkt till Syrien. Hade det handlat om en vanlig ursvensk hade han för länge sedan åkt ner och försökt rädda en svensk medborgare.

Några osorterade reflektioner: 
– Varför sitter mannen i fängelse?
– Sitter han verkligen i fängelse?
– Hur vet Kurdo Baksi att det är så när UD säger att både Irak och Syrien förnekar att mannen finns i någondera landet?
– Menar Baksi att Sverige oavsett vad någon har gjort ska ila till undsättning?
– Mannen är inte svensk, han är irakier med dubbla medborgarskap och han är väl medveten om att i Irak och andra länder i Mellanöstern gäller i första hand hans irakiska medborgarskap.
– Menar Baksi att människor som mycket väl vet vad som gäller, inte har något eget ansvar för vart de reser och vad de gör?

Till slut: Snart borde nog Baksi och andra debattörer sluta att hela tiden påstå att ”ursvenskar” skulle behandlas annorlunda än ”nysvenskar”. Det börjar klinga lite patetiskt och dessutom: om ”nysvenskarna” själva inser att de inte kan särbehandlas och att ett svenskt pass inte är en sköld mot allt och alla så är också mycket vunnet. De kan, lika lite som ”ursvenskar”, kräva att utrikesministern ska resa iväg överallt dit svenska medborgare (ovsett bakgrund) rest frivilligt och sedan hamnat i svårigheter. Däremot kan UD förhöra sig med landet i fråga och det tycks ha skett också i detta fall, UD:s presstjänst meddelar ju att både Syrien och Irak förnekar att den irakiske politikern finns i dessa länder.

Man kan inte kräva att svenska UD ska engagera sig i alla privatpersoner som råkar illa ut när de frivilligt och väl medvetna om riskerna reser till sina hemländer där de också är medborgare, det är en absolut omöjlighet. Människor måste ta eget ansvar för sina handlingar och inte hålla upp sitt svenska pass som någon sorts magisk tingest som ska göra dem osårbara och skydda dem från allt. Det är en naiv och rent korkad inställning. En påminnelse om vad som gäller tycks återigen vara på sin plats. Detta från Migrationsverkets sajt:

Rättsskydd utomlands
Bara den som endast har svenskt medborgarskap kan räkna med fullt svenskt rättsskydd utomlands. Den som även har ett annat medborgarskap än svenskt betraktas nämligen i det andra landet som medborgare endast där. Sverige har då små möjligheter att hjälpa personen om han eller hon råkar illa ut.

Läs mer bland annat här: Den som har dubbelt medborgarskap har själv valt det (8 januari 2007), Svensk medborgare fängslad i Etiopien (24 mars 2007), En flicka är försvunnen i Syrien (7 april 2007), Hur blåögt vill folk att Sverige ska vara? (14 april 2007), ”Frigivna svenskars öde väcker frågor” – men alla frågor ställs inte (26 maj 2007), : Försvunnen 20-åring funnen. Men VAR har han varit? (25 juli 2007), Nu vill UD också ha svar (25 juli 2007), Fortfarande inga besked om den ”försvunne” 20-åringen (26 juli 2007), ”Muqtar hade missat planet” (26 juli 2007), Iranier med svenskt medborgarskap gripna vid olaglig konsert i Iran (4 augusti 2007).

OBS! Min åsikt är givetvis inte den att svenska myndigheter, inklusive UD, inte ska hjälpa svenska medborgare som – utan egen förskyllan och på grund av omständigheter han/hon inte kan råda över – råkar illa ut i utlandet. Som t.ex. under tsunamikatastrofen m.m. Under förutsättning att den som behöver hjälp inte har dubbelt medborgarskap och befinner sig i sitt ursprungliga medborgarskapsland, för då är det det landets lagar och regler som gäller.

Barncentra i Makkah!

Enligt Saeed Al-Ghamdi, chef för Social Development Office i Makkah, en underavdelning till Socialministeriet, berättar att ett antal barncentra snart ska öppna i Makkah. De ska göra det lättare för mödrar som arbetar men också underlätta för de kvinnor som vill be i Stora Moskén, gå på olika tillställningar eller shoppa.

Licenser för att driva dessa centra kommer att ges till saudiska kvinnor som kan driva dem i enlighet med de regler som gäller för offentliga lokaler, placering och säkerhetsåtgärder. Där ska också finnas tillräckligt med leksaker och och vara tryggt och bekvämt. Dessutom ska de som arbetar på barncentren vara kvalificerade att arbeta med både spädbarn och äldre barn. Det ska finnas möjlighet att ge första hjälpen om en olycka skulle ske och avgifterna ska vara rimliga.

Flera kvinnor har redan tagit kontakt med ministeriet för att ansöka om licenser.

Källa:

“Så att säga”

I programmet Plånboken i P1 råkade jag den 30 september höra:

"…ett kvartsamtal med Gudrun Sjödén, som klätt svenska kulturtanter i tre decennium ("decennier", heter det förresten…). Hon berättar bland annat varför hon varken har kollektivavtal eller rättvisemärkta kläder."

Men det som säkert var ett samtal med intressant innehåll blev till en pina genom att den intervjuade Gudrun Sjödén i var och varannan mening sa: "så att säga". Efter tre gånger av "så att säga" hörde jag inte längre vad samtalet handlade om eftersom jag undermedvetet bara väntade på nästa gång dessa ord helt obefogat skulle infogas i en mening. Antalet "så att säga" var oproportionerligt stort och skymde – tyvärr – en hel del av vad Gudrun Sjödén ville förmedla. Synd. Så att säga.

Den sista septemberbloggningen

Min sista septemberbloggning får bli den här bilden av Gudruns vackra torpmalva. Njut av den nu när vi går in i den riktiga hösten!

Tack för fotot, Gudrun!