“Så att säga”

I programmet Plånboken i P1 råkade jag den 30 september höra:

"…ett kvartsamtal med Gudrun Sjödén, som klätt svenska kulturtanter i tre decennium ("decennier", heter det förresten…). Hon berättar bland annat varför hon varken har kollektivavtal eller rättvisemärkta kläder."

Men det som säkert var ett samtal med intressant innehåll blev till en pina genom att den intervjuade Gudrun Sjödén i var och varannan mening sa: "så att säga". Efter tre gånger av "så att säga" hörde jag inte längre vad samtalet handlade om eftersom jag undermedvetet bara väntade på nästa gång dessa ord helt obefogat skulle infogas i en mening. Antalet "så att säga" var oproportionerligt stort och skymde – tyvärr – en hel del av vad Gudrun Sjödén ville förmedla. Synd. Så att säga.