• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Fortfarande talar ingen om föräldrarnas ansvar…

Läs först bloggningen Sveriges motto: Slöhet, slapphet och likgiltighet.

I en artikel med rubriken Mordmisstänkta pojkarna hängs ut på nätet i Expressen, står bland annat:

De fem unga pojkar som misstänks för dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani hängs ut och hotas på nätet.
I morse fanns namn och bilder på flera av dem på en svensk blogg.
– Det är förskräckligt, säger advokat Leif Silbersky, försvarare för en av pojkarna.

Nej, nej, nej! Det förskräckliga är inte att pojkarna som brutalt sparkat en annan pojke i huvudet så att han dog hängs ut på nätet, det förskräckliga är att de brutalt sparkat ihjäl en människa!

I samma artikel står vidare att uthängningen på nätet är "en skam för rättssamhället" och att advokat Leif Silbersky, försvarare för en av pojkarna, blir mycket upprörd över att hans klient figurerar med namn och bild på internet:

-Att då hänga ut de här unga pojkarna på det här sättet – det är en skam för rättssamhället och för den som gör det, givetvis. Det är förskräckligt. Man måste beakta att det är unga människor. Det är det ena. Det andra är att vi inte vet var utredningsläget kommer att hamna någonstans. Det här ärendet är betydligt mer mångfacetterat än vad som har framkommit hittills.

Nej, nej, nej! Skammen är att dessa pojkar har sparkat ihjäl en människa och hur "mångfacetterat" någon än påstår att "ärendet" är så kvarstår faktum: några pojkar har varit delaktiga i mordet på en annan människa.

I en annan artikel – "Han gick ut ändå" – kan man läsa vad pappan till en av de pojkar som nu sitter häktade säger:

Vi ville att han skulle stanna hemma, men han gick ut ändå. När vi ringde och bad honom komma hem sa han att han var på väg. Men han kom aldrig. I stället ringde polisen.

Det är ofattbart att föräldrar till 15-, 16-åringar inte klarar av att se till att deras barn stannar hemma utan faller efter för vad barnen vill. Svenska föräldrar tycks helt ha abdikerat och varken vågar eller vill uppfostra och vägleda sina barn. Barnen bestämmer och föräldrarna accepterar det!

Om Migrationsverkets nya snabbhetsgiv

Migrationsverket logoMed anledning av att Migrationsverket har inrättat en särskild avdelning som (i strid med demokratiska principer om likabehandling) för enbart irakiska asylsökande och nu ämnar snabba upp processen in absurdum, skriver en erfaren anställd vid Migrationsverket lätt uppgivet:

Vår nya ledning har tydligen fått order om att verket måste klara av
den stora balansen. I Flen skall det ju startas upp ett PROJEKT (det är
ju det vanliga på verket för att klara av balanser) för att ta beslut i
Irak-ärenden inom en (1) vecka. Med den kunskap vi har, som handlagt
irakärenden, om alla dessa falska handlingar så blir det ju verkligen
"rättssäkra" beslut!!!!!!

Vi har startat en Talk Tank

Talk Tank logoMin kolumn i Svenska Dagbladet idag – Fria tankar tänks över öl och gurka – handlar om det. Att vi har startat en Talk Tank.

Jag är en varm anhängare av den nya tekniken och gillar skarpt de möjligheter den ger oss att finna gamla vänner, att kommunicera snabbt och lätt med varandra var vi än befinner oss på jordklotet, att dela med oss inte bara av våra tankar utan också våra bilder och filmer m.m. Vi kan skicka viktiga dokument på en sekund i stället för med vanlig post som kan ta flera dagar. Vi kan betala räkningar och överföra pengar den tid på dygnet som passar oss bäst. Vi mejlar, sms:ar, googlar, bloggar och facebookar och det är verkligen toppen! Var och en kan utnyttja tekniken på det sätt som passar henne/honom bäst, varken mer eller mindre.

MEN. Jag tycker inte att vi får glömma att träffas IRL (In Rea Life) också och se varandra, höra varandra, uppleva varandra. Utan levande mänsklig samvaro blir vi robotar som kommunicerar snabbt och smärtfritt men som inte riktigt vet hur all vår kommunikation tas emot av andra människor. Vi ser inte deras ansiktsuttryck, vi hör inte deras kommentarer, vi vet inte hur de känner och vad de tänker om vi inte också träffas live emellanåt.

Det finns redan Think Tanks där kreativa och smarta människor kommer samman och spånar, brainstormar, presenterar förslag till lösningar på problem etc. Vad vi har startat är alltså vad som förr i tiden hade kunnat kallas ”kafferep” eller ”pubkvällar” eller ”träffas hos någon”, beroende på omständigheterna. Nu har vi valt att kalla vår mötesform för Talk tank eftersom träffarna går ut på att under några timmar prata om allt möjligt, någotsånär strukturerat men utan stenhård disciplin. Syftet är inte att kläcka lösningar på stora problem även om det kanske någon gång kan bli en ”bieffekt”. Syftet är att knyta vänskapsband, utbyta tankar och åsikter, argumentera för ståndpunkter, lyssna på andra och kanske lära oss något, kanske ändra åsikt eller stå ännu mer fast vid de egna åsikterna när kvällens Talk Tankeri är slut.

Många var skeptiska till Think tanks (eller ”tankesmedjor”, som de ibland kallas på svenska) men nu är de en vanlig – för att inte säga omistlig – del av samhällslivet. Kanske starar vi nu en ny våg med vår Talk Tank-idé. Vare sig det blir så eller inte så fortsätter vi med våra möten och ser vart de leder. Och vi har registrerat oss på Facebook också, så vi kan träffas både IRL och i cyberspace!

Sveriges motto: Slöhet, slapphet och likgiltighet

Det är fullkomligt obegripligt att föräldrar i Sverige så till den milda grad har "checkat ut" och totalt struntar i sina barn! Att så är fallet bevisas gång efter gång efter gång. Föräldrar bryr sig inte om att deras barn/ungdomar är ute hela nätterna och super, mobbar, slåss, misshandlar och hotar människor. I de senast uppmärksammade hemska fallen – både när det gäller dem som dödsmisshandlat (mördat) en 16-årig pojke på Kungsholmen och de unga som deltagit i trakasserierna mot en familj i Rödeby – verkar det inte finnas några föräldrar alls.

Föräldrarna till dessa minderåriga ungdomar är lika skyldiga som sina barn. Det är föräldrarna som har möjliggjort de ungas kriminella våldsbeteende och som bidragit till att en ung människa fått sätta livet till och ett antal unga i Stockholm anklagas för mord. Det är föräldrarna som möjliggjort att alla de som varit med i det mopedgäng som härjat i Rödeby kunnat skrämma gamla på ålderdomshem så att vakter fått hyras in och kunnat trakassera och jaga en familj med en förståndshandkappad son till dess att tålamodet efter flera år brast och mannen i familjen sköt. Polisen bär också stor skuld i Rödeby – hur många gånger den trakasserade familjen än anmält och tydligt och klart namngivit sina plågoandar har polisen inte orkat göra något. Och inte föräldrarna heller.

Slöhet, slapphet och likgiltighet – det är Sveriges förödande motto såväl bland privatpersoner som bland myndigheter. Och "den svenska modellen" på alla samhällsområden – skolan, asylhanteringen, sjukskrivningar, ungdomsbrottslighet etc, etc, etc – är att alltid låta det gå för långt. Och sedan, när det har gått för långt och det smäller, då springer folk omkring som yra höns för att hitta syndabockar och för att inrätta krisgrupper. "Experter" sitter med pannorna i veck i alla nyhets- och debattprogram i tv och radio och analyseeeeeeerar. Alla är med och diskuterar och debatterar. Men få gör något. Och så – mycket snabbt – återgår allt till samma slöhet, slapphet och likgiltighet igen.

Läs bland annat här, här, här, här, här, här och här och på mängder av andra sajter.