• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sveriges motto: Slöhet, slapphet och likgiltighet

Det är fullkomligt obegripligt att föräldrar i Sverige så till den milda grad har "checkat ut" och totalt struntar i sina barn! Att så är fallet bevisas gång efter gång efter gång. Föräldrar bryr sig inte om att deras barn/ungdomar är ute hela nätterna och super, mobbar, slåss, misshandlar och hotar människor. I de senast uppmärksammade hemska fallen – både när det gäller dem som dödsmisshandlat (mördat) en 16-årig pojke på Kungsholmen och de unga som deltagit i trakasserierna mot en familj i Rödeby – verkar det inte finnas några föräldrar alls.

Föräldrarna till dessa minderåriga ungdomar är lika skyldiga som sina barn. Det är föräldrarna som har möjliggjort de ungas kriminella våldsbeteende och som bidragit till att en ung människa fått sätta livet till och ett antal unga i Stockholm anklagas för mord. Det är föräldrarna som möjliggjort att alla de som varit med i det mopedgäng som härjat i Rödeby kunnat skrämma gamla på ålderdomshem så att vakter fått hyras in och kunnat trakassera och jaga en familj med en förståndshandkappad son till dess att tålamodet efter flera år brast och mannen i familjen sköt. Polisen bär också stor skuld i Rödeby – hur många gånger den trakasserade familjen än anmält och tydligt och klart namngivit sina plågoandar har polisen inte orkat göra något. Och inte föräldrarna heller.

Slöhet, slapphet och likgiltighet – det är Sveriges förödande motto såväl bland privatpersoner som bland myndigheter. Och "den svenska modellen" på alla samhällsområden – skolan, asylhanteringen, sjukskrivningar, ungdomsbrottslighet etc, etc, etc – är att alltid låta det gå för långt. Och sedan, när det har gått för långt och det smäller, då springer folk omkring som yra höns för att hitta syndabockar och för att inrätta krisgrupper. "Experter" sitter med pannorna i veck i alla nyhets- och debattprogram i tv och radio och analyseeeeeeerar. Alla är med och diskuterar och debatterar. Men få gör något. Och så – mycket snabbt – återgår allt till samma slöhet, slapphet och likgiltighet igen.

Läs bland annat här, här, här, här, här, här och här och på mängder av andra sajter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: