Som jag tidigare berättat (se under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten), avslog Migrationsverket återigen Thanhs ansökan om uppehållstillstånd med tämligen grumliga motiveringar. Eftersom inget förändrats och han fortfarande – efter fem år – inte kan utvisas – inlämnades en ny ansökan dagen efter att det negativa beslutet kom. Det känns som ett oerhört slöseri med tid, kraft och energi med allt detta pappersinsändande…
Låt mig säga, för tydlighetens och klarhetens skull, att jag är av den åsikten att den som fått sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd prövad i flera instanser (vilket sker i så gott som 100 % av alla fall) och får avslag och därmed inte har rätt att stanna här enligt gällande lagar och konventioner, ska lämna landet. Självklart! Får man inte uppehållstillstånd så har man inte rätt att vistas och arbeta här och då ska man lämna landet. Det är inte upp till de enskilde asylsökande att bestämma att ”jag fick avslag, men jag stannar ändå”.
Det borde inte vara möjligt att – vilket nu är fallet i Sverige – 17.000 människor utan rätt att vistas här ändå stannar kvar och bebor Migrationsverkets anläggningar avsedda för nyanlända asylsökande. Det är en skandal att man inte utvisar människor som genom flera och dyra rättsprocesser och i enlighet med lagar stiftade av riksdag och regering befunnits inte ha rätt att bo här, ändå bara stannar kvar. Det är fel på alla sätt MEN om vi accepterar det (vilket verkar vara fallet) så har vi inte bara i princip utan också i praktiken sagt att Sveriges gränser är helt öppna: ”Ta er bara hit och stanna sedan om ni själva vill”. Eftersom det redan fungerar på detta sätt så kan man också skrota större delen av Migrationsverket och samtliga migrationsdomstolar och spara många miljarder skattekronor på utebliven asylhantering.
Thanh har givetvis också haft en stark önskan och ett behov av att få asyl eller uppehållstillstånd här. Han kom hit den 2 oktober 2002 och ansökte då om asyl. Han fick avslag och skulle ha utvisats. Men det har ju inte gått att göra i praktiken, varför det nu sedan länge måste anses föreligga vad som i lagen kallas ”verkställighetshinder”. Den svenska regeringen borde ha agerat mycket kraftfullare och redan för många år sedan börjat kräva av länder som vägrar ta emot sina medborgare att de ska göra det. Och gör de inte det måste det få konsekvenser: man kan t.ex. förklara det landets ambassadör persona non grata och avbryta de diplomatiska förbindelserna med landet i fråga.
I Thanhs fall – om man läser hela hans historia förstår man det – har det inte på fem år gått att vare sig rent praktiskt utvisa honom eller säkerhetsmässigt. För utan garantier om att han, som utpekats som ”landsförrädare” av en diplomat på sin ambassad, inte fängslas eller på annat sätt trakasseras om han återvänder, kan Sverige inte skicka honom till ett öde som kan komma att likna de två egyptiernas för några år sedan.
Genom åren har Migrationsverkets kvarnarna malt och malt, och massor av felaktigheter och rena övergrepp har begåtts – hela historien om de fem år Thanh vistats här kan som sagt läsas under rubriken Vietnameserna. Och nu, fem år efter att han anlände och trots att han medverkat och samarbetat på alla sätt, trots JK-kritik mot Migrationsverket och Polisen för deras hantering av Thanh och deras uppmaningar om att han ska ljuga och säga att han är turist här och har tappat sitt pass etc; trots att det de facto varit och är omöjligt att återsända honom till Vietnam så fattar alltså okunniga miggor återigen beslut om att han ska utvisas. Utdrag ur deras märkliga hopkok till beslut kan läsas här.
I den nya ansökan anges, som jag tidigare berättat att: ”skyndsam handläggning begärs – och med det menas lika skyndsam som hanteringen av nyssanlända irakier – högst två veckor!” Det datum det handlar om är alltså fredagen den 19 oktober. Högste ansvarig för att det blir rätt denna gång är förstås generaldirektören. Men rättschefen, som har känt till ärendet i flera år och även i somras har föredragit det för generaldirektören, är den som har all information och all kunskap om fallet. Han är den som i första hand bör följa det mycket noga och se till att anställda inte skriver ett liknande beslut som de gjorde den 4 oktober. Beslutet om tillfälligt uppehållstillstånd för Thanh, som togs i november 2006 och gällde i sex månader, togs av dåvarande överdirektören för Migrationsverket. Hans uttryckliga ståndpunkt var den att går det inte under de kommande sex månaderna heller att utvisa Thanh så ska han beviljas permanent uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet (enligt lagen) i maj 2007. Men han slutade sin tjänst på verket och de underlydande struntade i hans intentioner…
Denna gång måste det bli rätt trots att överdirektören inte finns kvar. Eller menar man på Migrationsverket att överdirektören hade fel och att han inte klarade av att läsa och tolka lagen?
Filed under: Vietnamesen | Leave a comment »