Finländarna, som betecknats som tystlåtna, har varit föregångare när det gäller användning av telefoner. Den första telefonlinjen byggdes i Helsingfors i slutet av år 1877, bara 18 månader efter att telefonen hade fått patent i USA. Också mobiltelefonerna blev mycket tidigare och snabbare vanliga i Finland än i övriga länder.
När telefonen uppfanns var Finland ett autonomt storfurstendöme. Televerket styrdes av ryska tjänstemän, men det var oklart vem som skulle administrera telefonärenden. Det var särskilt oklart vem som kunde bevilja tillstånd för telefonverksamhet. Därför beslöt Finlands senat att dessa ärenden skulle administreras av den och tsar Alexander III godkände beslutet. Som följd av senatens beslut grundades regionala telefonbolag på olika håll i Finland och på det sättte fick Finland konkurrerande telemarknader. Första telefoninrättningen grundades i Helsingfors år 1882 och fram till andra världskriget hade totalt 815 lokala telefonbolag grundats i Finland. I de flesta andra länderna ansågs telefonen vara telegrafens efterföljare och därför fick staten monopol på telefonverksamheten i de länderna.
Under den första tiden statistikfördes telefonverksamheten endast på några orter eller också har statistiken inte bevarats. Det finns bara några publikationer om telefonverksamhetens historia i Finland och det finns ingen täckande information om telefonverksamheten i hela landet.
År 2007 har praktiskt taget alla finländare i arbetsför ålder en mobiltelefon. I två hushåll av tre har varje hushållsmedlem en egen mobiltelefon.
Källa:
Filed under: Finland, finlandssvenskt, finskt | Leave a comment »