Här gästbloggar Päivi Suhonen, sverigefinländare uppväxt i Sverige. Hon har nyligen flyttat hem med man och sjuårig son, efter tio år i Frankrike där hon precis som i Sverige innan hon flyttade, jobbade med tv-nyheter. Här är några av hennes tankar och reflektioner efter återflytten.
Den sociala välfärdsresan. Jag har precis återvänt till Sverige efter tio år i Frankrike. Tillbaka till den svenska modellen, till ett land att vara stolt över när man bor utomlands. För visst har vi det bra här i Norden! Vi är ju ledande inom flera områden: IT, jämställdhet, barnomsorg, vuxenutbildning och även ekonomin går bra just nu. Och inte minst är Sverige ett gott exempel när det gäller den sociala välfärden. Allt pekade på att läget här var bra just nu, både privat och arbetsmässigt.
Så vad väntade jag på? Sagt och gjort. Men det krävdes lite planerering före hemfärden. Jag ansökte om tjänstledighet från mitt jobb i Frankrike, vilket beviljades. Sedan fick jag ett vikariat på mitt gamla jobb i Sverige. Ingenting dramatiskt så långt. Det var bara att packa ihop pinalerna och lagra dem i Beaujolais vinområde hos en italiensk arbetskamrat som var generös nog att ta emot tre paketbilar fulla med allt jag samlat på mig under de senaste tio åren. (Merci Diego!) Resten sålde jag eller gav bort.
Dagarna före hemresan gjorde jag min skattedeklaration, där jag som journalist i Frankrike får dra av 7.650 euro (ca 71.500 kronor) per år. Ja just det. Den förmånen skulle jag inte få ha kvar i Sverige, undrar hur stor löneförhöjning jag skulle behöva för att kompensera detta? Det är ju bara att glömma. Men Sverige är ju bra på andra sätt, det jämnar nog ut sig på något sätt, tänkte jag.
I Frankrike, en tid före flytten, gick jag hos tandläkaren och fixade allt som gick att fixa, utan att överdriva. Tandvården kostade ingentig, den franska försäkringskassan betalar nämligen 75% och resten betalas av en tilläggsförsäkring som jag hade via jobbet. Här bör tilläggas att jag gått endast hos privatläkare under de senaste tio åren; var jag inte nöjd med servicen så var det bara att byta. Ett exempel från Sverige idag: jag skjutsade min mamma till tandläkaren hos folktandvården, det visade sig att hon skulle få byta tandläkare för tredje gången i år. Tanken på folktandvård, med köer och den klassiska "servicekänslan" känns inte speciellt lockande.
De sista veckorna i Frankrike, när jag nu ändå höll på att "roffa åt mig" sociala förmåner, var det väl lika bra att hämta ut nya glasögon också. Jag valde, provade och hämtade ut mina nya flashiga Chanel-bågar på lunchen. Grand Optical som ligger brevid jobbet levererade på en timme. Även mina glasögon betalas via försäkringskassan och tilläggsförsäkringen, de kostar mig inte en cent.
Hur långt kan man gå egentligen, borde jag ha ringt till mina svenska väninnor och frågat vad de brukar klämma ner i bagaget när de kör upp till Sverige? Det kanske var något jag glömt? Nja, jag skulle ju till välfärdslandet Sverige, inte till något u-land precis, så det var väl okej. Ändå var det något som kändes fel när jag väl satte mig i bilen och körde upp till Sverige med nya tänder, nya brillor och en rejäl skatterabatt i bagaget.
Men om det börjar kännas för tungt att tänka på alla förmåner jag valt bort, kan jag ju alltid ta en kölapp på Systemet och lyxa till med en flaska franskt vin!
Filed under: Be my guest | Leave a comment »
Vårdfacket 
Merit Wager 