• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

President Tarja Halonen besöker Saudiarabien

Finlands flaggaSaudiarabien flaggaPresident Tarja Halonen har den 21 oktober rest på officellt besök till Saudiarabien. Det är första gången en finländsk president gästar landet.

President Halonen ska träffa kung Abdullah bin Abdel Aziz Al Saud och flera andra saudiarabiska ledare under det tre dagar långa besöket. Hon ska också besöka ett universitet.

Med på resan följer också handels- och industriminister Mauri Pekkarinen och en delegation från det finländska näringslivet.

Källa:
YLE (ny)

Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd på 19 dagar!

Migrationsverket logoEn god vän träffade häromdagen en irakisk kvinna som hade fått permanent uppehållstillstånd i Sverige på 19 dagar. 19 dagar från att hon satte sin fot på svensk mark, 19 dagar inklusive veckoslut. Permanent uppehållstillstånd i Sverige på 19 dagar!!!!

Migrationsverket går s.a.s. from one extreme to another. Förut tog det ofta tre, fyra och ännu fler år innan man fick beslut om uppehållstillstånd. Nu tar det 19 dagar! Vem i detta land tror att man på den korta tiden (ca 14 arbetsdagar) verkligen hinner utreda och ta reda på skäl att få stanna i Sverige och vara säker på den asylsökandes identitet?

Det har sannerligen funnits anledning att klaga på Migrationsverkets (och dåvarande utläningsnämndens) utdragna och omänskligt långa handläggningstider. Men det finns lika stor anledning att klaga på snabbhandläggningen. Det går knappast att på två veckor verkligen utreda de individuella asylskäl – som också Migrationsverket ständigt talar om – som de sökande ska kunna uppvisa. Inte heller att fastställa deras identitet med säkerhet eller till visshet gränsande säkerhet.

Det är stötande att människor som vi kanske inte vet vilka de är, som vi inte vet om de har asylskäl eller inte och ibland ens vilket land de faktiskt kommer ifrån, får permanenta uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär medan människor som varit här i massor av år får fortsätta att leva i ett vakuum. Då talar jag om dem vars avvisningsbeslut inte går att verkställa trots att alla medel och vägar prövats. Som Thanh (och Hoa m.fl.), som nu varit här i 5 år och 1 månad och 20 dagar och inte kunnat avvisas till sitt hemland, Vietnam. Thanh har medverkat, han har samarbetat. Men han är kvar här. Migrationsverket har agerat felaktigt (se nedanstående inlägg om ansvar…) och fortsatt avvisa honom med orden "Åtgärderna för att verkställa avlägsnandebeslutet ska fortsätta". Enligt lag kan uppehållstillstånd beviljas när det finns hinder för verkställighet, vilket det gör i detta fall.

Irakisk (?) kvinna beviljas permannent uppehållstillstånd på ca 14 arbetsdagar. Vietnamesisk man – som varit här i 5 år, en månad och en dag längre än denna kvinna – beviljas inte uppehållstillstånd.

Givetvis är dessa "fall" inte rakt av jämförbara, men man kan ändå undra: "Var är logiken? Var är "ansvaret"?"
Läs mer under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten.

Vad betyder “ta ansvar?

Vad innebär det att någon får "ta ansvar" för vad han gjort, om han gjort fel? Alltså på statliga myndigheter och verk i Sverige, där tjänstemannaansvaret är avvecklat sedan 30 år.

När tjänstemän på statliga verk begår felaktigheter, agerar på sätt som skadar människor och på pin kiv och rent jävelskap väljer en hårdare väg när de lika väl kan – och borde – välja en mjukare som har lika stort stöd i lagen som den hårdare – på vilket sätt tar de ansvar på kort och lång sikt för sina beslut? Tjänstemän som bryter mot lagar och mot vedertagen praxis behöver aldrig – eller ytterst sällan, kanske i någon promille av alla fall – ta något "ansvar" för (i meningen uppelva konsekvenser av) vad de gör. Ändå säger en hög chef på ett verk där det begås felaktigheter och fattas slarvigt undebyggda och inkompetenta beslut dagarna i ända att: "om personalen gör fel så får de ta ansvar för det". Vad betyder det? Vad innebär det?

Ovanstående är sådant jag själv möter, detta är vad det utmärkta samhällsprogrammet Kaliber i SR P1 berättar om
(läs och lyssna här):

När Länsstyrelsen skulle utreda uppgifterna om våld och kränkningar på det västsvenska behandlingshemmet Baggershus gjorde de tre föranmälda besök på hemmet – som då höll på att stänga. Bara åtta pojkar fanns kvar och de gav inga belägg för missförhållandena. De många elever och lärare som vittnade i Kaliber om självupplevda övergrepp känner sig svikna på nytt.

Nu granskar vi granskningen.

Vad är det här för ett land där folk faktiskt inte tar ansvar för vad de gör och där de som ska granska och idka tillsyn inte ser eller hör något? Och där de inte ens om de såg eller hörde att något var fel skulle ha några sanktioner att komma med. Eller bry sig. Där alla går fria och alla fortsätter lyfta löner trots att de begår övergrepp (Baggershus) och för att idka en tillsyn som inte resulterar i annat än 39 texstsidor (Länsstyrelsen). Och så kommer ytterligare en grupp och granskar granskarna (journalister). Det måste vara unikt för Sverige – som ändå berömmer sig av att vara ett civiliserat välfärdsland – att ansvar, skyldigheter, konsekvenser är så gott som bortrensade begrepp.

Jag minns med stort obehag och stark ilska hur stadsdelsnämnden jagade Affe (se Vickys Livs i högerspalten) bland annat för att han satte ut solstolar åt gamlingarna kring hans kiosk och hur oskäliga hyror för en skuggig grusplätt plötsligt skulle utmätas när det aldrig gjorts under 80 år tidigare. Ingen – INGEN! – tog något ansvar och tänkte till, det räckte med att någon självsvåldig person skrev ett brev på officiellt brevpapper så slogs Affes tillvaro och ekonomi sönder.

Och vad gjorde Polisen i Rödeby när en familj upprepade gånger anmälde ungdomar för allt våldsammare trakasserier och hot? Vilket "ansvar" tog poliserna, vilka konsekvenser har deras underlåtenhet att agera fått? Och socialnämnden som lät flickan som kallades Louise bo kvar hos sin missbrukande, utnyttjande och våldsamma pappa under hemska förhållanden? Vilket "ansvar" tog de och vad har deras underlåtenhet att agera lett till för konsekvenser? Omplacering? Time out?

Exemplen på hur skattemedelsavlönade personer "tar ansvar" är så många att det skulle ta år, decennier, att kartlägga det. Så kom inte till mig och påstå att statligt eller kommunalt anställda i Sverige behöver "ta ansvar" för något den gjort eller underlåtit att göra eftersom deras handlande så ytterst sällan får några konsekvenser för dem, bara för dem de trakasserar.