• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Hå & hej med farbror Frej à la Migrationsverket, del 1

Hå & hej med farbror Frej!
Hej alla barn nu blir det barnprogram
titta nu här vad farbror Frej tar fram:
ett litet G-pass och nu ska ni höra
vad man med sånt litet pass kan göra
hitta på regler som ger alla PUT
godkänn dem alla hur än de ser ut

(Se Farbror Frej här, här, här och här)

Migrationsverket logoEn migga berättar

"Verksamhetsområdet Besök och Bosättning hade chefsmöte den 24-25 september. Vid mötet deltog chefen för verksamhetsområdet, 16 enhetschefer, samt stabsmedlemmar. Vid mötet kom frågan om irakiska pass upp. Irak utfärdar numera pass i serie G som uppfyller internationellt godtagbar standard för pass (till skillnad mot de äldre S-passen, som blev utdömda i våras).

Det är ett krav enligt internationell standard att den som ansöker om pass ska göra det personligen i samband med att ansökan lämnas in och i samband med att passet hämtas ut. Det är inget konstigt, det skulle ju vara alltför enkelt att kapa någon annans identitet om man bara skickade in diverse handlingar och foto per post och sedan fick ett pass i retur. En person som ansöker om svenskt pass måste som bekant också göra det personligen, enligt internationell standard, som sagt.

Vid chefsmötet den 24-25 september ställde sig emellertid de närvarande cheferna vid Migrationsverket frågande till varför man måste infinna sig personligen i samband med en passansökan. Ingen visste riktigt varför. En av deltagarna slängde ur sig att en amerikan minsann inte måste infinna sig personligen för att få pass och det blir därefter mötets mening att något sådant inte heller ska krävas av irakier. Detta meddelas sedan Migrationsverkets enheter. Men en vecka senare måste enheterna göra helt om igen för det har nu gått upp för dessa chefer att

1) det finns krav på personlig inställelse i samband med en passansökan och varför kravet finns. Cheferna hade alltså ägnat sig åt ett allmänt tyckande istället för att undersöka vad regelverket anger
2) det dessutom är förtydligat på Migrationsverkets egen hemsida (!!!) under rubriken Frågor och svar om irakiska pass, att för att ett irakiskt G-pass ska vara godkänt krävs att den sökande har fått det genom personlig inställelse.

Med sådana här bedömningar i botten är det inte konstigt att det ibland hoppar grodor ur munnen på generaldirektören: han har ju knappast haft tid att lära sig allt under den korta tid han varit chef, utan han måste i stort förlita sig på vad de underlydande säger."

Vem far med osanning, statsministern eller Mimmi?

Statsminister Fredrik Reinfeldt försvarade Ulrica Schenström på en presskonferens på måndagen och anser att hon hade kunnat leda en krisorganisation trots att hon satt på krogen:

"Varför skulle hon inte kunna upprätthålla jouren? Vem har sagt att hon är onykter? Har ni några bevis för det? Ni måste litegrann komma ihåg att ni i bland bygger stories som inte finns. I det här fallet finns den inte".

Ljuger alltså de som såg Schenström ramla på krogen – inte en utan två gånger? Ljuger 24-åriga Mimmi, som satt vid bordet bredvid Schenström och Pihlblad, som berättade:

"Jag fick kliva över henne när hon låg utanför toan. Det tog kanske fyra minuter innan jag kom förbi. Hon förstörde min kväll."

Om det nu skulle vara så att det är Mimmi som inte ljuger (och inte heller de andra som var på krogen och som sa att "paret blev mer och mer bullrigt under kvällen"), hur menar i så fall statsministern att statssekreteraren kunde upprätthålla jouren och vara högsta ansvarig för en krisorganisation? Eller att hon uppträtt på ett sätt som anstår en statssekreterare, tillika statsministerns närmaste medarbetare och samordnare i regeringskansliet? Vem ska man tro på när det gäller omständigheterna den där krogkvällen: dem som var på plats på Judit & Bertil eller statsministern som inte var där?

Mina tdigare inlägg om den här "affären" finns här:
Jag håller med Lena Mellin på Aftonbladet (24 oktober), Det är INTE okej… (24 oktober), Förvånande nog ser statsministern inga problem (26 oktober) och "Inte värdigt en regeringstjänsteman" (27 oktober).