Blott Sverige svenska pass har

© Gäller alla texter på min blogg. Citera gärna men ange källan!

"Blott Sverige svenska pass har". Det skriver Fredrik Westerlund (läs också här), som tidigare bott några år i Sverige men numera är tillbaka i hemlandet Finland. Och fortsätter sin betraktelse med sina finlandssvenska ögon:

Det stötte jag på då jag skulle ansöka om Postens id-kort. De kan man få på två sätt. Antingen styrker man sin identitet genom "fullgod legitimation" eller, om man saknar fullgod legitimation, så tar man en intygsgivare med sig.

Svensk Kassaservice har lagt ut information om hur det går till på webben

Som fullgod legitimation räknas:
– SIS-märkt ID-kort (t ex Postens och bankernas ID-kort)
– Svenskt körkort
– Svenskt EU-pass (med vinröd pärm)
– Nationellt svenskt ID-kort

För intygsgivare gäller:
Saknar du en fullgod legitimation ska nära släkting (t ex maka/make/registrerad partner/vårdnadshavare/myndigt barn) intyga att du är du. Intygsgivaren måste vara myndig, folkbokförd i Sverige och ska följa med när du lämnar beställningen.

Med andra ord är svenskt EU-pass (250 000 på drift) fullgod legitimation medan finländskt EU-pass (5.000 förkomna/år) inte är fullgod legitimation! Det fick jag erfara då jag skulle lämna in min ansökan om id-kort. Som skäl till att finländska pass inte är fullgod legitimation anfördes att EU-pass inte är tillräckligt säkra, eftersom de är så lätta att förfalska. Efter en del utredningar kom det fram att Posten betraktar finländska EU-pass som resehandlingar.

Däremot går det som sagt att få id-kort med intyg av en person som är folkbokförd i Sverige. Således betraktas vem som helst som bor i Sverige som mer vederhäftig än den finländska polismyndigheten. Maken till svensk självgodhet får man leta efter!

Jag undrar förresten hur det vore möjligt för mig att få id-kort nu, om jag mot förmodan flyttade tillbaka till Sverige, utan fullgod legitimation och utan nära släktingar i landet…

Argument i SVT1 den 29 november

Här kan man se Argument i SVT1 från den 29 november, som handlade om den stora strömmen asylsökande irakier, överbelastade städer som Södertälje m.m. i programmet där bland annat jag själv deltar.

Jag blev återigen påmind om varför jag de senaste åren tackat nej till 9,5 (!) förfrågningar av 10 om att vara med i olika tv-sammanhang! Det finns flera anledningar till att jag har tackat nej, och en av dem är den som blev så tydlig i går: en "debatt" mellan SEX personer om ett oerhört viktigt ämne FUNGERAR bara inte! Man kan inte klämma in en så viktig debatt som den om flyktingströmmen och hur de ska tas emot och var de ska bo etc på 20-25 minuter och ha SEX personer som ska komma till tals; det blir varken hackat eller malet. Hade jag vetat innan att vi skulle vara så många – och hade jag vetat VILKA som skulle vara med – så hade jag definitivt inte suttit i SVT:s studio i Umeå i går kväll!

Både som medverkande och som tittare blir man jättefrustrerad av den här typen av hurtiga debattprogrammen som ska riva av livsviktiga frågor på så kort tid och med så många som ska säga något. Det blir både spretigt och rumphugget och, som många som kommenterat gårdagens inslag som jag medverkade i: meningslöst.

En förnyelse av gamla koncept och rutinmässiga format vore definitivt på sin plats!

Okänd soldat blir terrorism

Först är det krig, ställningskrig och åter krig, dunder och brak, bom, bom, bäng, bäng och ljusexplosioner då Väinö Linnas okända soldater kämpar vid fronten. Och i slutet "mördas" Finland och dess ikoner då projicerade bilder i fonden av bland andra Tarja Halonen, Sauli Niinistö, Matti Vanhanen, Lenita Airisto, Adolf Ehrnrooth, Katri-Helena och Tove Jansson träffas av skott. Allra sist är det bara en bloddrypande Finlands flagga som finns kvar och associationerna söker sig till Jokelamassakern, det diffusa våldet och terrorn i dagens värld.

Före det har Mannerheimgestalten, också projicerad mot fonden, gradvis förvandlats till Kalle Anka medan den idylliska Muminmamman med väskan, som dyker upp i början av föreställningen, slängs bort som skräp i slutet då en massa andra föremål kastas mot fonden.

Så börjar recensionen av regissören Kristian Smeds… annorlunda… uppsättning av Väinö Linnas kända epos Okänd soldat på Nationalteatern i Helsingfors. Läs mer i Hufvudstadsbladet!

Finland återigen etta i OECD-undersökning

De finländska 15-åringarna är även detta år i topp i OECDs Pisa-undersökning! Tyngdpunkten låg  på naturvetenskap och undersökningen gjordes denna gång i 57 länder och finländska elever var bäst av alla. På andra plats kom Hongkong och därefter Canada. Sverige kom först på 22 plats…

Argument, SVT1 kl 22.00 den 29 november

Under rubriken Har flyktingpolitiken havererat? ska just den frågan diskuteras i SVTs program Argument i kväll. Om flyget från Stockholm inte är försenat (vilket det lär ha varit otaliga gånger de senaste veckorna), så deltar jag i den diskussionen.

“Låt flyktingar söka asyl i hemlandet”

Här finns min artikel med rubriken Låt flyktingar söka asyl i hemlandet i Expressen den 29 november. Rubriken sätts av tidningen, texten i artikeln är min.

Hela havet stormar på asylområdet

Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Göran Johansson (s), fick den uppmärksamhet han ville genom sitt utspel häromdagen. Utspelet gick ut på att asylsökande som kommer hit med hjälp av flyktingsmugglare ska utvisas och sedan få komma hit på nytt "den vanliga vägen". Det finns ingen "vanlig väg" och det vet Göran Johansson givetvis, men hans desperata förslag andades stor frustration, en frustration som Göran Johansson delar med sina kollegor i bland annat Malmö och Södertälje. Och, som sagt: det uppmärksammades i så gott som alla medier. Under en eller två dagar…

Men vad ska Göran Johansson, Ilmar Reepalu i Malmö och Anders Lago i Södertälje ta sig till nu? Vad ska de nu hitta på? Deras svårigheter försvinner ju inte för att medierna låtit frågan flamma till likt ett tomtebloss under några dagar. Och så här är det nästan alltid: samhälleliga katastrofer, kriser, kaos, problem – vilke benämning man än väljer att använda – resulterar ofta i en jättelik mediehajp under någon eller några dagar och sedan: "upp som en sol, ner som en pannkaka" – det blir tyst igen. Jag vet, jag har själv i 12 år engagerat mig i asyl- och flyktingfrågor… Inte förrän det definitivt redan är för sent vaknar evemtuellt de som har ansvar och makt att agera och förändra. Om ens då. Och vaknar de alls så handlar det så gott som alltid om att hitta syndabockar och att käbbla politiskt och skylla på sina politiska motståndare. Alltså när det redan är för sent! Och där är vi nu. "Som man bäddar får man ligga" säger ett gammalt ordspråk.

På den situation Sverige befinner sig i nu finns det ingen enkel lösning. Troligen ingen lösning alls, vilket är svårt att acceptera men kanske ändå ett faktum: asylhanteringen i Sverige har tillåtits urarta och mer eller mindre kollapsa och att svänga skutan Migrationsverket och få ordning på systemen går helt enkelt inte. Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.

Det känns som om Sverige har gett upp och inte längre bryr sig särskilt mycket om att värna om asylrätten. Jag tar till ytterligare ett ordspråk eller snarare en ordlek, det tredje i denna text, för att illustrerar nuläget på asylområdet: "Hela havet stormar"!

Pakistanier olagligt till Finland

Pakistanier olagligt till Finland

---

Gränsbevakningsväsendet utreder ett fall av grovt ordnande av olaglig inresa i Finland.

Gränsbevakningsväsendet utreder ett fall av grovt ordnande av olaglig inresa i Finland. En pakistansk kriminell organisation misstänks för att ha ansökt om visum i Finland på fel grunder.

Den pakistanska organisationen hade beställt utbildning i telekommunikation av ett finländskt bolag, som bjöd in fyra pakistanier till Finland. Redan första utbildningsdagen avlägsnade sig två av pakistanierna till Europa.

De övriga två greps på Helsingfors-Vanda flygplats förra veckan. En av de gripna pakistanierna är fängslad i Vanda tingsrätt för arrangerabde av olaglig inresa, medan den andra har utvisats till sitt hemland.

Fundering: Vad hade hänt om de kommit till Sverige? Hur lång tid hade det tagit innan något hänt?

Strutsmentalitet och ineffektivitet straffar sig

© Gäller alla mina texter. Citera gärna men ange källan!

Den 27 november gick Göran Johansson och Ilmar Reepalu (s), kommunstyrelseordförande i Göteborg resp Malmö ut med vilda förslag som jag förstår är sprungna ur den frustration och den vanmakt de känner inför en ohållbar och oacceptabel situation: att alla som kommit för att söka asyl i Sverige med hjälp av flyktingsmugglare ska avvisas.  Förmodligen ansluter sig också kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s) i Södertälje, som bara för några dagar sedan meddelade att han ämnar förbjuda folk att bo 17 personer i en tvåa, på madrasser i hela lägenheterna, t.o.m. på köksgolvet (läs här). Jag förstår till fullo deras desperation, jag har också ringt i larmklockor i åratal men ingen har gjort mer än på sin höjd lyssnat. I Sverige är det tyvärr nästan alltid så att man inte reagerar och än mindre agerar innan det är för sent.

Den 9 juli 2007 skrev jag följande här på bloggen:

Intressant bestämmelse i UtlL (2005:716), 5 kap. 25 §:

Sveriges regering får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Reflektion: Det ska bli intressant att se hur snabbt andra medier (bloggar, tidningar, radio, tv) plockar upp detta från min blogg!

Jag gissar att medierna NU plockar upp detta! Birgitta Elfström nämner samma paragraf i sin text nedan, men ingen annan har orkat bry sig och tänka till. OBS! Detta är en paragraf som kan användas just i ett sådant katastrofläge som de tre kommunstyrelseordförandena talar om. De borde ha läst lagen och framhålit den här nödparagrafen i stället för att komma med helt orealistiska förslag. Men, som sagt: deras desperation är begriplig.

För säkerhets skull: Som framgår om man läser mina tidigare inlägg genom åren anser jag att rätten att söka asyl är absolut och att de som behöver skydd från förföljelse, krig etc ska få det. Men i Sverige har det helt spårat ur och vi vet inte längre vem eller vilka vi tar emot och – inte sällan – alltför lättvindigt beviljar permanent uppehållstillstånd. Att vara för en humanitär och generös flyktingpolitik är inte detsamma som att ta på sig skygglappar och öronproppar och stämpla "PUT" (=perrmanent uppehållstillstånd) på löpande band och i rekordfart till alla som säger sig vara från Irak! Läs min kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken Asylhanteringen har havererat.

Läs också Ros åt TV4, ris åt Migrationsverket (24.11), Om en fråga som är lika viktig för Sveriges framtid som sysselsättningen (26.11) och andra inlägg under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten.

Mejl från Birgitta Elfström, f.d. beslutsfattare på Migrationsverket

Socialdemokratiska politikerna Göran Johansson och Ilmar Reepalu är ute och reser. De är ute på hal is. De kan inte skilja på sak och sak. De blandar som den blinde slåss. Ilmar Reepalu håller med Göran Johansson när denne vill att regeringen tydligt skall ta avstånd från människosmuggling genom att utvisa flyktingar som kommit till Sverige med hjälp av smugglarligor. Detta är mer än ett kontroversiellt förslag. Det är helt enkelt rättsvidrigt.

 

Den som av svensk asylmyndighet bedöms vara flykting får inte skickas tillbaka till sitt hemland oavsett om resan hit har skett med hjälp av smugglare eller inte. En sådan person skall ha skydd om den inte har gjort sig skyldig till t.ex. brott mot mänskligheten.  

Vad herrarna Johansson och Reepalu istället borde göra är att föra ett resonemang om Sverige verkligen kan ta emot alla de personer som idag får stanna här av andra skäl än flyktingskäl eller behov av skydd på grund av risk för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Dessa båda grupper kan Sverige inte utvisa. Men många av de irakier som idag kommer till Sverige får uppehållstillstånd på andra grunder än de som nu nämnts. För denna grupp kan regeringen meddela föreskrift om att uppehållstillstånd inte får beviljas om det behövs därför att Sveriges möjlighet att ta emot utlänningar har blivit begränsade, se 5 kap. 25 § utlänningslagen. Är det detta som herrarna Johansson och Reepalu egentligen menar men inte vågar föra fram?

Smugglarligor får stoppas på annat sätt. Här gäller det att tänka nytt och tänka stort.

Om svensk slapphänthet vad gäller svenska pass

Jag har skrivit en hel del om ”borttappade” och ”stulna” svenska pass, bland annat: Viktig läsning om ett område som Sverige inte klarar att kontrollera och hantera (15.11), I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… (15.11) m.m. under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten.

Till följd av det skrev en bloggläsare häromdagen följande:

En reflektion (inte direkt relateradd till migrationsverket, men till din blogg): Hur kunde nyheten om borttappade pass försvinna så snabbt ur media? När kommer jag att vägras inträde i ett annat land för att ingen längre litar på ett svenskt pass?

En annan bloggläsare skrev därefter så här:

Någon undrade när man inte längre skulle bli insläppt i ett annat land… Har faktiskt varit med om nästan det. Reste med en arbetskollega, av arabiskt ursprung, till Spanien. Han blev rätt illa bemött, frågan om passets giltighet togs upp med stora bokstäver. En arab med svenskt pass, det måste ju vara falskt… han blev ordentligt förolämpad men släpptes slutligen in. På hemresan blev han invinkad på Arlanda… Kan säga att han reser inte längre dit, vi andra får sköta de uppdragen.

Min kommentar: Betr hur personen av arabiskt ursprung blev bemött i Spanien så förstår jag hans frustration till fullo. Samtidigt – however –  så måste man nog också vara realistisk och försöka stå över känslan av kränkthet eller frustration eller vad det är man känner eftersom världen ser ut som den gör. Vi ska inte glömma terrordådet i Madrid, t.ex. Plus att när 250.000 svenska pass är ”på vift”, varav många är sådana som tillhör människor med arabiskt ursprung, så måste man också förstå att andra länder blir vaksamma. Det är inget att bli kränkt över, om man tänker efter, att svenskar med arabiskt ursprung kontrolleras extra noga, om man har detta i åtanke.

De som man ska anklaga och skylla på för att det ser ut så här för svenska medborgare av annat ursprung än pursvenskt är:
1) de som hämtar ut 2, 6, 12 nya pass och använder dem för människosmuggling
och
2) svenska myndigheter som inte gör som i t.ex. Finland: anmäler för bedrägeri när man inkommer med sin andra eller tredje nya passansökan inom kort tid och avslår passansökan (d.v.s. beviljar inget nytt pass!)
samt
3) de som inte ser till att förkomna pass registreras så att de inte kan användas om och om igen (som t.ex. Finland gör).

Man ska inte vara förbannad på att andra länder utför kontroller och man ska absolut fortsätta att resa till Spanien och andra ställen om man har arabiskt ursprung. Man får helt enkelt bara lugnt och sansat låta sig kontrolleras. Det finns ju en legitim anledning till kontrollen som till stor del beror på den svenska slapphäntheten, men också på den allmänna terroristhysterin (befogad ibland, obefogad ibland). Man ska inte känna sig kränkt för att kontrollen fungerar åtminstone i andra länder!

© Gäller alla mina texter. Citera gärna men ange källan!

Viktig läsning

Viktig läsning: texter under kategorirubriken Asyl&Migration i  högerspalten.

“Har regeringen ingen verklighetsförankring alls?”

Jag instämmer i småföretagaren Mats Erikssons undran: "Har regeringen ingen verklighetsförankring alls?" Han kommenterar i Expressen det förslag till tvångs-a-kassa som regeringen vill genomföra.

Har den tappat allt vett och all sans? Vad är det för en regering som vill tvinga människor att ta en försäkring? Endast en diktatorisk översittarregering med mycket liten verklighetsförankring och ännu mindre respekt för folket gör som den nuvarande och inför kontroll av folket genom avlyssning och kontroll av e-post etc, tvingar människor med a-kassa att söka jobb i andra länder trots att de har familj och barn här och inför tvångsförsäkringar m.m.

Lika lite som man i en demokratiskt stat kan tvinga människor att gå med i politiska partier eller föreningar, lika lite ska man kunna tvinga människor att ta försäkringar. Allra minst när de inte ens kan använda sig av dem – och nu talar jag om enmans- och småföretagare.

Vi som är enmans- och småföretagare har:
– långa arbetsveckor (ingen reglerad arbetstid),
– oftast låga inkomster (långt under inkomster som andra kategorier i samhället strejkar över)
– ingen lagstadgad semester (många har inte råd att ta mer än någon vecka per år, om ens det)
– ingen sjukersättning att tala om (eftersom den beräknas på nettolönen och inte som för alla löntagare på bruttolönen.

I stället för att förbättra för oss så att vi ens någotsånär kunde närma oss den standard och de rättigheter andra som arbetar (löntagare) har, vill regeringen nu också att vi ska betala en avgift för en arbetslöshetsförsäkring som vi inte heller kan använda oss av (om vi inte vill lägga ner våra företag helt)!

Driver regeringen igenom denna tvångsförsäkring måste det prövas av Europadomstolen för de mänskliga fri- och rättigheterna om det är förenligt med den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna att tvinga på alla en viss försäkring. Egentligen borde också de diskriminerande och enorma skillnaderna i rättigheter mellan anställda och enmans- och mycket små företagare prövas någonstans för när man tänker efter så är det ju både diskriminerande och stötande att den ena gruppen har minst fem veckors semester plus 12 % i semesterersättning, den andra ingenting. Den ena gruppen har 40-timmars (eller kortare) arbetsvecka, den andra obegränsad. Den ena gruppen har sjukersättning grundad på sin bruttoinkomst, den andra på sin ofta tämligen låga nettoinkomst.

Är det inte dags snart att göra något åt den här diskrimineringen av arbetande människor i Sverige istället för att hitta på "jävelskap" som ska försvåra för den del av det arbetande folket som försöker driva enmans- och småföretag? Vad blev det av det som Alliansen lovade på det här området innan den kom till makten? Än så länge i varje fall inte bättre…

© Gäller alla mina texter. Citera gärna men ange källan!

“När kommer jag att vägras inträde i ett annat land för att ingen längre litar på ett svenskt pass? “

Berättigad kommentar från en bloggläsare:

En reflektion (inte direkt related till migrationsverket, men till din blogg): Hur kunde nyheten om borttappade pass försvinna så snabbt ur media? När kommer jag att vägras inträde i ett annat land för att ingen längre litar på ett svenskt pass?

Jade Warrior (Jadesoturi)

På torsdag den 29 november visas något så osannolikt och spännande som en finsk Kung-Fu film på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, i Stockholm, meddelar Finlandsinstitutet. Jade Warrior (Jadesoturi) är ett finsk-kinesiskt samarbete med en debutregissör med rekordstor budget och den första finska filmen någonsin som fått distribution i Kina?

Jade Warrior är utan tvekan någonting man aldrig sett förut. Regissören AJ Annila har varit Kung-Fu-filmfan sedan barndomen, och det syns i det noggranna förverkligandet av den här fantastiska berättelsen. Annila tar den kinesiska melodramatiska Vuxia-genren med dess typiska drag som magi och brist på tyngdkraft och blandar den med finskt nutidsdrama och Kalevalamytologin. Resultatet blir en finsk fantasifilm med kinesisk prägel.

Jade Warrior berättar sagan om krigaren Sintai i det gamla Kina. Krigaren får i uppdrag att kämpa mot en demon som har stulit Sampo*, som är smidd av krigarens far. Men kärleken står i vägen och Sintai missar sin chans. I det nutida Finland har Kai gjort slut med sin flickvän och träffar den mystiske antikhandlaren Berg. Berg blir intresserad av den unge mannen som får en magisk metallkub att vakna till liv, och en flera tusen år gammal kärlekshistoria flätar ihop de två männens liv under olika tidsperioder.

För den som är intresserad av att se filmen: biljetterna kostar 70 kr och bokningar görs på tel 08-23 20 20. Läs mer om filmen här.

*Sampo – ett magiskt objekt, väsentligt element i det finska nationaleposet Kalevala. En outtömlig källa till rikedom.

Om en fråga som är lika viktig för Sveriges framtid som sysselsättningen

Den nuvarande regeringens absolut största och tydligaste fokus ligger på sysselsättningen. Alla som kan ska arbeta och försörja sig själva och genom skatter bidra till sådant som är gemensamt för oss alla samt bidra till deras försörjning som inte kan arbeta. Det är bra och absolut inget fel att regeringen prioriterar arbete mycket högt. Men på samma prioriteringsnivå borde – måste! – också migrationsfrågan ligga. Den är en ödesfråga på precis alla plan för Sverige. Det handlar om en viktig humanitär och samtidigt en mycket stor ekonomisk fråga. Migrationsfrågor måste öppet debatteras, diskuteras, analyseras och starka, tydliga, orädda människor måste stå upp och tala om den på ett sakligt och sanningsenligt sätt.

Migrationsverket är en koloss på lerfötter, en skuta som ingen kan styra. Detta har jag både sagt och skrivit i åratal i olika medier och här på bloggen. Och kommer att fortsätta göra minst lika starkt som hittills, även om jag inte längre avser att vara ombud för enskilda asylsökande (även om man aldrig ska säga aldrig…). Om någon tror att det blivit bättre, att skutan blivit mer lättstyrd sedan man bytte generaldirektör så tar han eller hon helt fel. Problemen är minst lika stora idag – större, skulle jag säga – än de var när Janna Valik var generaldirektör. Att tro att en enda människa vare sig hon heter Janna Valik eller han heter Dan Eliasson ska klara av att manövrera detta jättefartyg är oschysst och även utopiskt. Verket är helt enkelt för stort. De anställda som ju är stommen, skelettet som bär upp verksamheten och ska "göra jobbet", blir utmattade av alla chefsbyten och nya chefers påhitt och inriktningar. Det är inte svårt att förstå att de är trötta på alla förändringar i form av nya lagar och nya direktiv och omorganisationer. Det är heller inte svårt att förstå att nya chefer i början tror att de ska kunna förändra något men att de snart märker att det inte går.

För ett år sedan föreslog Mauricio Rojas, riksdagsledamot för fp, i motion 2006/07:Sf232 med titeln "En reformerad asylmottagning" att Migrationsverket ska läggas ner. Han, liksom många andra – däribland jag själv – menade att verksamheterna borde delas upp så att andra institutioner, organisationer, privatpersoner, frivilliga har hand om mottagande och bosättning, och ett nytt, mycket, mycket mindre verk har hand om asylprövning, viseringsfrågor och medborgarskapsärenden. Vad har hänt med det förslaget? Har någon lyssnat? Inget konkret har hänt, ingen förändring är i sikte. Man borde vara luttrad – det tog oss nästan 11 år att få utlänningsnämnden nedlagd… Läs under rubriken Oväntat möte med Sten om hur den kampen började en solig julidag år 1995 och fortsatte den 25 september 1996 med vår artikel på DN Debatt med rubriken Lägg ned utlänningsnämnden tills den slutade nära 11 år senare, den 30 mars 2006 när den förhatliga nämnden drog sin sista suck och ett domstolsförfarande infördes.

Några lästips:
"Inom verket finns åtskilliga personer som ser det som grovt tjänstefel att göra som cheferna säger." (13.11 2007), Ojämlik behandling av asylsökande och praxis ändras över en lunchrast! (14.11 2007), Sverige är sönderdemokratiserat (17.11 2007), Migrationsverkets statistik är ogenomtränglig (22.11 2007) plus mängder av annat under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten.

© Alla mina texter. Citera gärna men ange källan.

650 på kontoret, 180 på fältet

Hanne Kjöller skrev den 23 november en kolumn på Dagens Nyheters ledarsida under rubriken Bistånd för bistånds skull. En mening stod ut som i eldskrift:

" Är det rimligt på en myndighet som av sina 830 anställda har 180 i fält och 650 på kontoret i Stockholm?"

"Nej", vill jag säga, "nej, det kan absolut och under inga förhållanden vara rimligt!"

För det kan inte vara rimligt att enorma mängder skattemedel ska gå till att föda en så kraftigt överdimensionerad administrativ verksamhet! Alltså svenskar som sitter i Stockholm på kontorsstolar och på möten, som bläddrar i papper och gör saker som inte kan vara det allra minsta viktiga i jämförelse med vad som kunde göras i hjälparbetet för motsvarande belopp! Skär genast ner den här av elefantiasis lidande organisationen och omfördela medlen så att snarare 180 (max!) sitter på kontoret och 650 personer är ute på fältet. Och då inte med höga löner, boende i lyxvillor med tjänstefolk och fria lyxsemestrar. Den förändringen bör genomföras genast!

Helsingfors får ett innovationsuniversitet

Helsingfors får ett innovationsuniversitet. Det har regeringen beslutat. Det nya universitetet uppstår när Helsingfors finska handelshögskola, Tekniska högskolan och Konstindustriella högskolan går samman. Det ska drivas av en stiftelse som grundas våren 2008. Verksamheten kommer att kosta 340 miljoner euro och ska inleda sin verksamhet hösten 2009. Det får samma ställning som andra universitet.

Regeringen har också fattat beslut om principerna gällande förnyelsen av universitetsväsendet. Universiteten kommer att omvandlas till stiftelser eller institutioner.

Målet är även att öka universitetens självstyre och finansieringsgrund. Finländarnas rätt till gratis utbildning kommer att kvarstå. Staten kommer även i framtiden att stå för universitetens grundfinansiering.

Universitetslagen ska tas upp i risdagen våren 2009 och kan träda i kraft på hösten 2009.

Källa:

Aktuellt i SVT den 9 november

Läs nedanstående avskrift av ett inslag i Aktuellt den 9 november som visar hur illa det är ställt och hur förödande kritiken mot Migrationsverket är.

Nyhetsankare, Aktuellt: De anställda vid Migrationsverket har inte förtroende för högsta ledningen. Det visar en enkät som fackförbundet Saco har gjort. Asylärendena hanteras för ytligt och enligt Amnesty är rättssäkerheten för de asylsökande hotad.

Reporter: Det pyr av missnöje runt Migrationsverket. Kritiken kommer idag både inifrån verket och utifrån. Den är riktad mot ledningen.

SACO-repr, Migrationsverket: Migrationsverket är ett skepp som ingen verkar styra. Då och då styr någon och då och då uttalar sig någon. Men det finns ingen riktig ledning och styrning för det här skeppet, det bara driver omkring.

Företrädare, Amnesty: Vi ser det inte och får ingen information och vet inte vem som är i ledningen för vad och till vem vi ska vända oss med olika former av frågeställningar, både när det gäller specifika länder och när rent juridiska frågor. Det är väldigt oklart för oss.

Reporter: Sedan den 1 april i år då Migrationsdomstolarna började sitt arbete har också Migrationsverket gått igenom en stor omorganisation. Och enligt flera tjänstemän som Aktuellt har pratat med har ledningen ett sätt att se på asylutredningar som inte är förenligt med verkligheten.

Beslutsfattare, Migrationsverket: Vi har fått en person i ledningen som gärna jämför vår hantering med hur ett byggnadslovsärende handläggs. Vi tycker att det är ganska stor skillnad på ett byggnadslovsärende och ett asylärende.

Reporter: Han har jobbat som beslutsfattare på Migrationsverket i 1 år. Han menar att det satsas mindre och mindre på det som är verkets kärnverksamhet: att utreda asylärenden. Utredningarna ska göras fortare och mindre grundligt. Och precis som många andra Aktuellt har pratat med, är han idag besviken.

Beslutsfattare, Migrationsverket: Rörigare än det är och har varit den senaste tiden har det inte varit under de här snart 16 åren.

SACO-repr, Migrationsverket: Man har inte förtroende för, helt enkelt, hur ledningen styr och leder verksamheten. Och högsta ledningen är ju i vårt fall tre personer: generaldirektör, överdirektör och rättschef.

Reporter: En viktig förändring i ledningens nya organisation är att den avdelningen som tidigare arbetade med att fatta vägledande beslut, s.k. praxis, har avskaffats. Konsekvensen av det är att enskilda medarbetare som fattar beslut inte får tillräcklig vägledning, enligt facket.

Beslutsfattare, Migrationsverket: För det första så blir det ju svårare för oss att ta ett beslut. Vi kanske får lägga ner mycket mer jobb på att söka information om ett visst land. Och i värsta, sämsta fall att beslutet inte blir lika rättssäkert som det skulle vara.

Reporter: Praxis ska slå fast en enhetlig hållning och på så vis fungera som Migrationsverkets ryggrad. Att arbetet med praxis inte fungerar syns också i besluten.

Företrädare, Amnesty: Man kan se att beroende på att var i landet den asylsökande har sökt asyl och vilken asylenhet som har fattat ett beslut så ser besluten lite för olika ut i ganska likartade ärenden.

Reporter: Kan det handla om att få ett ja och nej också?

Företrädare, Amnesty: Jag tror att det kan handla om att få ett ja och nej också.

Reporter: Enligt fackets egen undersökning saknar 80 % av dem som jobbar med asylutredningar förtroende för verkets högsta ledning. Och 58 % söker aktivt andra jobb.

Reporter: Hur skulle det kunna drabba de asylsökande att det är så rörigt inne på Migrationsverket? Det måste ju påverka.

SACO-repr, Migrationsverket: Ja, alltså hur det kan påverka… Det är ju nästan som inom sjukvården att man ständigt möts av nya personer.

Reporter: Många av dem som Aktuellt har pratat med och som jobbar med asylutredningar beskriver situationen inne på verket som kaotisk. Nyligen lämnades en anonym anmälan in till Justitieombudsmannen. I den beskrivs hur felaktiga beslut kan ha fattats på grund av att post blivit liggande i över en månad och relevant information inte kommit fram i tid. Men det är få inne verket som vågar träda fram och vara öppet kritiska.

SACO-repr, Migrationsverket: Det är någonting som har skjutit i höjden, det här med missnöjet och rädslan, de senaste två åren, i samband med att många chefer har tillträtt nu nyligen och att den här nya organisationen har gjort att folk… För det är samma personer, vi har inte rekryterat mer rädda människor utan det här är en effekt helt enkelt från ledningen. De har på något sätt gett det här skenet att: "håll tyst, annars så råkar du illa ut".

Reporter: Hur kommer det sig att du vågar uttala dig så här?

Beslutsfattare, Migrationsverket: Jag är ju snart pensionär och jag får väl göra något riktigt, riktigt illa för att de ska kunna bli av med mig.

OBS! Allt som ni nu läst sades i ett inslag i SVT Aktuellt den 9 november – dock inte i år utan år 2006! Har läget förändrats till det bättre efter den massiva kritiken för ett år sedan? Icke. Snarare så har det blivit ännu värre.

Ros åt TV4, ris åt Migrationsverket

I inlägget nedan uppmärksammade jag de vuxna treåringarna som sitter i juryn för TV4s program Idol och uppmanade TV4 att stoppa anlita människor som uppvisar ett så imbecillt beteende. I detta inlägg vill jag applådera TV4 Nyheterna som gjort det allmänt känt, det som så många av oss i "asylbranschen" vetat så länge. Kanske inte riktigt hur illa asylsökande behandlas i Grekland, men att de behandlas illa. Gå in här och leta er fram till nyhetsinslagen.

I den Stora Journalistprisbelönta reportern Bo Holmströms reportage har vi under några dagar fått ta del av hur poliser i ett EU-land behandlar människor som tillhör de allra mest utsatta av alla: de som lämnat svåra förhållanden i sina hemländer eller flytt från krig och konflikter. Hur en del misshandlas av grekiska poliser, hur de lever ett icke-liv utomhus, nästan som djur. Migrationsministern är skakad, han kände inte till att det var så här illa, säger han. Men Migrationsverkets generaldirektör, som är den som har makt och möjlighet att stoppa sändandet av asylsökande i Sverige, s.k. Dublin-ärenden, till dessa omständigheter, visar inga känslor och inget intresse utan skyller (som vanligt) på "politikerna". Det är det enklaste att göra (och det fegaste), i stället för att ta ansvar själv och agera inom de ramar som dessa "politiker" gett den självständiga myndigheten. Det är en skam att Migrationsverket fortfarande, efter så många år av skarp kritik och så oerhört många misslyckanden fortfarande inte kan skapa en tydlig ordning. Och att det inte tycks finnas en tillräckligt stark vilja att inta en genuint humanitär syn på asylproblematikens offer: de asylsökande som behöver skydd här, samtidigt som man ser till att de som enligt gällande lagar och konventioner befunnits inte ha asyl- eller skyddsskäl lämnar landet.

Det är riksdag och regering som anger ramarna, det är generaldirektören som ska leda verksamheten med styrka, engagemang, auktoritet och en human människosyn. Jobbet som generaldirektör för Migrationsverket är inget "glassjobb" även om lönen är mycket hög. Det är tufft och många gånger otacksamt och har nästan något av det gamla begreppet "kall" över sig. Om man inte har en stark känsla för både de asylsökande och deras situation och för Sverige och landets framtid, utan t.ex. tänker sig jobbet som ett pinnhål i karriären där nästa pinnhål är att bli migrationsminister i en ny regering, då passar man inte som generaldirektör för Migrationsverket. Anser jag.

Det jag själv upplevt av hur ledningen på Migrationsverket agerar och uttalar sig, de skrämmande interiörer jag fått och får inifrån verket (mycket finns beskrivet under Asyl&Migration och Vietnameserna i högerspalten) tillsammans med vad jag hör från asylsökande har gjort att jag inte längre kan fortsätta som MFO – Medborgarnas flyktingombudsman. Vår fem år långa, helt ideella och ofta mycket tunga verksamhet lades ner den 19 november sedan vi tvingats inse att asylhanteringen har havererat och vi inte längre på ett vettigt sätt kan hjälpa och råda asylsökande. Personligen hyser jag tyvärr inte heller någon större tro på att Migrationsverkets ledning har en genuin vilja eller en faktisk förmåga att ta krafttag på området.

Det är bra att TV4 Nyheterna visar oss hur det kan gå till i svenskarnas turistparadis, tillika EU-landet Grekland. Det är också bra att TV4 Nyheterna låter publiken ta del av hur dessa uppgifter tas emot av den högste ansvarige för verksamheten, Migrationsverkets lätt arroganta, ifrånsigskyllande generaldirektör. Liksom migrationsministerns, som det verkar, uppriktigt överraskade och lätt chockade kommentarer. Men vad migrationsministern än tänker och tycker så är det inte han utan generaldirektören som är chef för Migrationsverket! Det är generaldirektören som ska ta ställning till hur man på verket ska hantera dem som är s.k. Dublin-ärenden och om de under rådande omständigheter ska återsändas till Grekland. Vad migrationsministern kan göra utan att bli beskylld för ministerstyre, och vad vi har rätt att förvänta oss att han gör, är att kontakta sin ministerkollega i Grekland och ställa frågor och kräva svar på hur det kommer sig att människor behandlas som vi sett i TV4 Nyheternas inslag. Och kräva att brutaliteten upphör!

Även om jag har slutat stånga min panna blodig mot Migrationsverkets vansinnigheter så innebär det inte att 12 års sammanlagda arbete med och för flyktingar och som opinionsbildare på asyl- och invandringsområdet är slut. Jag kommer att fortsätta att agera i dessa frågor men kommer inte längre att vara ombud för asylsökande eller ge dem råd och försöka förklara hur asylprocessen går till. För det vet jag inte längre.