En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige

En migga berättar:

Jag läste ett dokument som var häpnadsväckande. Det var ett avgörande från Englands överinstans. Två somalier hade rest till England för att söka asyl. De uppvisade inga identitetshandlingar vid sin asylintervju. Därför dömdes de till 4 respektive 9 månaders fängelsestraff och utvisning. De överklagade men domen ändrades inte.

I England verkar det alltså vara ett brott om man som asylsökande inte visar upp sina identitets- och resehandlingar för deras migrationsverk, vilket måste ske senast tre dagar efter att personen haft sin intervju! Enligt lagen i England finns det dock några omständigheter som den sökande kan åberopa till sitt försvar, till exempel att han inte kunde få handlingar i hemlandet ( som ju kan vara fallet med somalier eftersom Somalia saknar myndigheter). Men då måste han i alla fall visa upp de falska handlingar som han kom till England med. Jag läste denna dom om och om igen för att vara säker på att jag förstod den rätt.

Tänk så olika det är från ett EU-land till ett annat! Hos oss i Sverige är det mer regel än undantag att man visar handlingar och ändå händer det inget…

Jag ville själv se vad denna migga menade och hittade det dokument som åsyftades: en dom från den 11 juli 2007, Court of Appeal. Och det verkar onekligen vara så som den här ovan citerade miggan skriver, vilket visar att EU har mycket långt kvar till ett gemensamt asyl- och flyktingsystem med lika lagar och regler för alla som kommer till något av medlemsländerna. På gott och på ont.

© Denna blogg.

“Det andra migrationsverket”

Den första delen i Kalibers serie om "Det andra migrationsverket" sänds i P1 söndag den 4 november (repris: måndag den 5 november kl 11.03). Läs och lyssna här.

I Syriens huvudstad Damaskus trängs flyktingarna från det härjade Irak. Ett gemensamt mål hägrar framför andra: Sverige.

Reportrarna Marie-Jeanette Löfgren och Nuri Kino kartlägger smuggelrutten som de här människorna ger sig ut på. Det handlar om desperata individer, som accepterar hutlösa kostnader och livsfarliga transporter.

Del 1: Bort med skattebrottslingar ur regeringskansliet – och förändra beskattningen så att folk inte tycker att de måste fuska.

Det går inte att ha kvar statssekreteraren Nicola Clase heller. Det går bara inte. Att hon anlitat svartarbetare för nära 70.000 kronor och dessutom – dessutom! – undanhållit detta från sin chef, det kan inte resultera i att chefen, statsministern, kan uttala sitt förtroende för henne! Bort, omedelbart, så snabbt som möjligt.

Ohederliga och illojala statssekreterare som begår brott eller agerar moraliskt och säkerhetsmässigt totalt oansvarigt, ska inte heller ha en jättefallskärm på nära två miljoner kronor som "tack för att ni begick brott, inte klarade era uppdrag och saboterade för regeringen"! Detta måste statsministern sätta stopp för, han kan inte stå upp inför folket och betala ut folkets pengar för sådant här beteende, det går bara inte.

Statsministern bör lyssna på Ulf Adelsohn – och många andra – som råder honom att "satsa på säkra kort" (om det nu finns några sådana…). Rekrytera gärna några lite äldre personer med bred politisk erfarenhet och helst även av arbete i den förra regeringen.

Det finns faktiskt tre andra partier i regeringen. De ska inte stillatigande sitta och se på hur moderaterna smular sönder all trovärdighet för hela regeringen. Fredrik Reinfeldt måste respektera de andra partiernas representanter och inte köra över dem med fuskande moderater. Men kd, fp och c verkar vara så hunsade (eller vad man ska använda för uttryck) av moderaterna att de åtminstone hittills inte ordentligt vågat slå näven i bordet. Visserligen säger det en del att socialminister Göran Hägglund (kd), vid talmannens årliga middag den 1 november, tackade för maten med orden: "Får jag be alla som inte har jour i kväll att höja sina glas". Elegant och mitt i prick, men det är nog dags för Allianspartierna att kliva fram och ta lite mer kommando i regeringen än så.

Men det är också dags att inse och erkänna, att så länge vi har detta fruktansvärt hårda, ofta orättvisa och helt förlamande skattetryck så kommer svenska folket att fuska. Så om man vill ha lättare att i framtiden hitta medarbetare som inte köpt svart arbetskraft, inte själva jobbat svart och inte skattefuskat på alla möjlig andra sätt så måste en genomgripande förändring av systemet ske. Detta har jag förespråkat och fört fram i snart ett decennium till olika makthavare och i olika sammanhang utan att någonsin vinna gehör någon annanstans än mellan skål och vägg. En totalrenovering vore faktiskt på sin plats, en totalrenovering är helt enkelt nödvändig. Inte en svart dylik utan en genomarbetad och klok förändring som gör att människor får disponera över mer av sina pengar och slipper förnedra sig till fiffel och fusk.

P.S. Har man en privat förmögenhet på ca 3,5 miljoner kronor vilket angetts att Nicola Clase har, så behöver man inte fuska ens med det orimliga skattetryck som råder. Man har faktiskt råd att betala enligt de huvudlösa men likväl gällande skattelagarna, så här finns inga som helst förmildrande omständigheter. Det enda hennes agerande tyder på är girighet och att hon av någon anledning tycker sig kunna stå över lagen. Och det finns inget förtroendeingivande i att dölja begångna brott från sin chef i hopp om att ingen ska komma på det…

Mer svartaffärer för statssekreterare Clase

Nicola Clase, statssekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt, har nu gått igenom hur mycket svarta pengar hon och hennes man betalat för renovering av ett sommarhus för några år sedan. Det visade sig vara betydligt mer än vad hon berättade från början. Och nu säger hon:
"Det här är någonting som vi är väldigt ledsna över och det känns väldigt tråkigt."

Jaha, ja. Det är väl klart att hon är ledsen och att det känns väldigt tråkigt nu, när hon nu har blivit avslöjad.

Nicola Clase berättar att hon betalat svarta pengar till hantverkare vid fyra tillfällen när de inrett en vind och gjort utvändiga arbeten på hennes hus under december 2002 och 2003, totalt 68.000 kronor. Häromdagen var det 40.000 kronor… Tillsammans med sin man och en skattejurist har hon suttit hela dagen och gått igenom exakt vad familjen har betalat i svarta pengar. Tänk att ha sysslat med så omfattande svarta penningtransaktioner att man måste sitta en hel helgdag och gå igenom dem…

På frågan om Nicola Clase har betalat svart vid fler tillfällen, säger hon svävande:
"Det är ingenting utöver detta som nu har kommit fram, som jag känner till."

Hur ska man kunna ha förtroende för en statssekreterare som inte ens har pejl på sina egna svarta affärer? Jag upprepar vad jag skrev i ett tidigare inlägg här på bloggen:
"Också denna statssekreterare avgår snart och lever sedan livets glada dagar för sina ca två miljoner kronor som hon då får i avgångsvederlag. Det räcker gott och väl till att betala både skatten på svartjobbet och böterna, det blir ändå massor av pengar över."