I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst…

Läs först En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland!

Från Finland (med fem miljoner invånare mot Sveriges nio miljoner) meddelas att:
ca 7.000 finska pass per år förkommer eller stjäls. 2.000 av dem kommer tillrätta, det faktiska antalet förkomna pass är således 5.000. De förkomna finska passen makuleras omedelbart och stryks ur passregistret och kan inte användas över Schengen-områdets yttre gräns.

I Sverige är ca 250.000 svenska pass på drift och eftersom de tycks kunna användas om och om igen så stryks de inte ur passregistret och kan därför användas hur som helst och av vem som helst.

Från Finland meddelas vidare att:
Man kan naturligtvis tappa sitt pass hur många gånger som helst och man har rätt att ansöka om ett nytt pass. Men varje gång en person ansöker om ett nytt pass fattas ett särskilt beslut om detta, och om det finns skäl att misstänka missbruk, påbörjas en förundersökning och man avslår ansökan. Personen kan överklaga till länsrätten.

I Sverige kan en och samma person få ut 12, 15 svenska pass utan att något händer. På det sättet uppmuntrar, enligt min mening, Sverige människor i deras brottsliga gärningar. Alla vet att inget händer hur många gånger de än falskeligen tillskansar sig det dokument som i de flesta andra länder (s.k. i-länder åtminstone) ses som en av de viktigaste och mest värdefulla handlingarna.

Varför är skillnaderna så stora mellan Sverige och Finland?

Viktig läsning om ett område som Sverige inte klarar att kontrollera och hantera

Mycket viktig läsning: En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! (11 november), "Asylhanteringen har havererat" (12 november), "Inom verket finns åtskilliga personer som ser det som grovt tjänstefel att göra som cheferna säger." (13 november), Ojämlik behandling av asylsökande och praxis ändras över en lunchrast (14 november), Nu börjar utländska medier vakna (14 november)

Dessutom: inlägg under kategorirubrikerna Asyl&Migration och Vietnameserna i högerspalten.

Apropå arbetskraftsinvandring

I min bloggning Hur kunde det bli så olika skrev jag den 4 november bland annat:

Antalet arbetskraftsinvandrare har däremot ökat markant till Finland, och Finland behöver arbetskraft. Redan i september i år var antalet personer som sökte arbetsuppehållstillstånd 15.302 medan det för hela 2006 var 12.171, en ökning på 26 procent. De flesta ansökningarna kom från Ryssland (3 989), Kina (1 030), Indien (985), Somalia (924), Ukraina (845), Turkiet (671), Förenta staterna (543), Afghanistan (311), Nigeria (289) och Irak (289). I Sverige fick endast 6.094 medborgare från länder utanför EU arbetstillstånd år 2006, d.v.s. bara hälften så många som i Finland. Detta trots att Sverige har ca nio miljoner invånare och Finland fem miljoner… Man prioriterar tydligen även här helt olika.

Läs hela texten här.

Jag tänker på Astrid

Idag skulle Astrid Lindgren ha fyllt 100 år. Jag tänker med värme och kärlek på henne och på allt hon har betytt för mig och hundratusentals, miljoner andra människor som varit barn och som är barn. Men jag tänker med extra värme och extra kärlek på Astrid för hennes personliga engagemang för Chrisen som skulle avvisas efter åtta år i Sverige, tio år gammal, och all den faktiska, praktiska hjälp hon gav oss. Det finns så få människor som genuint bryr sig och som kan få andra, inte minst barn, att känna sig sedda och viktiga. Det kunde Astrid. Läs här om boken om hela den kampen.

Nu är Chrisen vuxen, och i boken Ingen liten lort har hon skrivit ett kapitel om vad Astrid har betytt för henne. Chrisens kapitel i boken om Astrid som opinionsbildare heter Att hämta styrka ur Pippi och Astrid. Det slutar så här:

”Varje jul och varje påsk skickade jag en hälsning till Astrid och hon svarade alltid. Idag känner jag mig privilegierad som fått växa upp med hennes sagor och berättelser, hennes visor, hennes sagofigurer och haft förmånen och nöjet att få träffa henne flera gånger. Jag bär Astrid med mig i mitt hjärta och är tacksam för att hon har funnits.”

Läs mer här.