De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut

Migrationsdomstolen har avslagit Thanhs överklagande. Man anser inte att det föreligger några ”nya omständigheter”, vilket det måste göra för att saken ska kunna prövas och Migrationsverkets beslut eventuellt ska kunna ändras. Migrationsdomstolens beslut kan inte påstås vara felaktigt, däremot kan man säga att med lite välvilja – och ändå helt inom lagens råmärken – hade man kunnat se JKs kritik och den fara Thanh kan komma att utsättas för vid ett återvändande som nya omständigheter.

Migrationsdomstolen skriver ju bland annat i sitt sex sidor långa beslut:
”Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att frågan om den aktuella ambassadens kännedom om klaganden och den därmed sammanhängande hotbilden inte prövades av Migrationsverket och Utlänningsnämnden vid de prövningar som ledde fram till avvisningsbeslutet.”

Migrationsdomstolen skriver vidare:
”Det framgår inte heller att Migrationsverket prövade denna frågeställning i beslutet enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) den 2 maj 2006. Däremot framgår det av beslutet den 24 maj 2007 att Migrationsverket haft att ta ställning till uppgifterna om Migrationsverkets agerande, om ambassadens kännedom om klaganden och den omständigheten att ambassadpersonal kallat klaganden förrädare. I beslutet anger Migrationsverket att det inte finns hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 §§ UtlL.”

Vad Migrationsdomstolen givetvis inte känner till är, att den person som ligger bakom avslaget den 24 maj 2007 och som inte följde överdirektörens intentioner och beviljade PUT utan i stället, trots verkställighetshinder i flera år, framhärdade i att avslå ansökan, hade en egen agenda. Detta har jag tidigare inte skrivit om, men eftersom uppgiften ändå kommer att ingå i anmälan till JK, nämner jag den även här. En av personerna som skrev under Thanhs avslag den 24 maj i år var den person som tidigare gett mig uppgifterna om att hälften av alla kurder från norra Irak som sökt asyl här, åker hem på långa semestrar under tiden som de väntar på att få asyl! Den 4 maj (20 dagar innan avslagsbeslutet gällande Thanh fattades), skrev personen detta till mig i ett mejl, som en bekräftelse på vad han berättat i telefon:

”Jag önskar att du inte nämner mitt namn. Du kan vidare tillägga att det rör sig om de sk TUT irakierna som haft ettårigt tillstånd.”

Jag ansåg att påståendet att hälften av alla asylsökande kurder från norra Irak reser hem trots att de säger sig ha asylskäl i Sverige (läs bl.a. här), var så uppseendeväckande att personen som berättat detta för mig också måste berätta det för sin ledning (ifall den inte redan kände till det hela). Jag uppmanande personen i fråga i telefon och i flera mejl att framföra denna uppgift till Migrationsverkets ledning. Ingenting hände förrän jag sa att ”om du inte gör det nu så gör jag det och då kommer jag ändå att ange var jag har fått informationen ifrån.” Först då kom detta mejl från personen ifråga, den 15 maj 2007:

”Jag har fört saken vidare till verksledningen, men har själv ej kontaktat GD.”

Nio dagar senare fattade samma person beslut om att Thanh, som jag är ombud för, inte ska beviljas PUT! Detta trots att det var helt klart att det var vad överdirektören förespråkat efter det sex månader långa tillfälliga uppehållstillståndet! Det går inte att undvika att slås av misstanken att den person som gav mig uppgifterna om de semestrande asylsökande kurderna och som jag mer eller mindre ”tvingade” att berätta samma sak för Migrationsverkets ledning, i sin bedömning av Thanhs ärende vägde in sin ilska mot mig. Något annat skäl till att personen ifråga gick emot tidigare beslut och intentioner är omöjligt att se.

Migrationsverkets generaldirektör har sagt att alla anställda som agerar felaktigt eller oetiskt ”själva får ta ansvar för vad de gör”. Han har uttryckligen sagt att han inte ansvarar för vad hans personal gör utan det gör de själva. Frågan hur han menar att de ska ta ansvar för sitt handlande har inte fått ett konkret svar på. Däremot var beskedet tydligt om man anser att verket har gjort fel: då ska man antingen anmäla det till polisen eller till JO eller JK. Migrationsverkets generaldirektör ser således JO och JK som överprövningsinstanser för myndigheten Migrationsverket, eller som en sorts ”allmän reklamationsnämnd” som man ska vända sig till när Migrationsverket inte rättar till sina fel! Vilket slöseri med JKs och JOs tid och resurser om de ska bli avstjälpningsplats för Migrationsverkets alla fel! Om det är så det ska vara, att man ska överklaga alla fel som Migrationsverket gör så måste JK och JO utöka med hundratals anställda. Det kommer att kosta mycket pengar… och Migrationsverket kan fortsätta harva på utan att ta ansvar för felaktigheter. Och skattebetalarna belastas ytterligare.

Det är på Migrationsverket man inte använt sig av lagens möjligheter att bevilja Thanh permanent uppehållstillstånd (PUT) efter att han redan hade fått tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) mellan november 2006 och maj 2007. Som framgår av tidigare texter under kategorirubriken Vietnameserna, hade överdirektören som bestämt att Thanh skulle ges PUT slutat, och underlydande personal, som uppenbart hade ett horn i sidan till ombudet, valde att gå emot överdirektörens beslut och återigen avslå ansökan om PUT.

Kritiken mot Migrationsverket är massiv. På många områden. Ansvaret – även om man inte vill ta det – vilar på ledningen i första hand, på de anställda i andra hand. Men att de anställda inte har det lätt illustreras av följande mening i ett långt mejl till mig från en nästan uppgiven anställd vid verket: ”Men verkligheten för de handläggare som jobbar med detta ser ut som för de flesta: de har ett jobb och gör så gott de kan. Även om det är väldigt svårt att göra ett bra jobb när praxis ändras, inte bara dag för dag, utan faktiskt över en lunchrast.”

Alla turer som förevarit är för snåriga och komplicerade för att jag i detalj ska kunna beskriva dem här. Men en anmälan om hela den otroligt och sällsynt dåliga och delvis kränkande hanteringen av Thanh kommer att göras till JK. På generaldirektörens uppmaning, i stället för att han och hans personal skulle ta en titt på sitt agerande och rätta till det som är fel. Jag vet inte hur JK kommer att se på saken, om JK är beredd att vara reklamationsinstans för Migrationsverket. Men vart ska man annars vända sig? I anmälan kommer givetvis också generaldirektörens agerande bakom ombudets rygg att tas upp. Inför flera vittnen stod han stenhårt fast vid att han och Migrationsverket inte har något med ”fallet Thanh” att göra, eftersom ärendet absolut inte tillhör verket utan är överlämnat till Polisen. Bara en vecka senare ringde han ändå personligen till två höga befattningshavare på justitiedepartementet och namngav Thanh och den andre vietnames jag varit ombud för, Hoa, och bad justitiedepartementet om hjälp att skaffa resehandlingar åt dessa två personer. När han tidigare alltså flera gånger upprepat att han inte har något med Thanhs ärende att göra och att han inte lägger sig i enskilda ärenden och dessutom att verket inte har något med Thanhs ärende att göra.
Samtidigt sitter det 17.000 andra asylsökande som ska avvisas i Sverige varav kanske några tusen som är i samma situation som Thanh – ingen av dem nämnde generaldirektören vid namn… Ska man agera på detta sätt som generaldirektör för ett verk? Det som försiggår ter sig som en sorts prestigekamp eller ”hämnd” eller något annat som inte har med en korrekt behandling av en asylsökande att göra. Det värsta är att det är Thanh som blir lidande för att en person, som kanske surar för att ha tvingats berätta samma sak för sin ledning som för mig om semestrande asylsökande, ”hämnas” genom att avslå en solklar ansökan! Och det är Thanh som blir lidande och ökar osäkerheten för ombudet om generaldirektören säger en sak ena dagen och agerar på ett annat sätt den andra, i tron att detta agerande.

Läs också här.