Om skillnader i att söka medborgarskap i Sverige resp Finland

I ansökan om svenskt medborgarskap står, högst upp på blanketten: ”För att vi ska kunna pröva ansökan så snabbt som möjligt måste den vara fullständigt ifylld och innehålla de bilagor som är aktuella.” Det viktigaste är alltså att ansökan prövas snabbt, inte att den prövas säkert och med straffansvar för den som lämnar felaktiga uppgifter… Allra sist på blanketten står dock, med mycket liten stil: ”Jag är medveten om att oriktiga uppgifter kan medföra straffansvar (15 kap. 10 § brottsbalken).”

Blanketten Ansökan om svenskt medborgarskap är på 3,5 sidor. Man behöver inte kunna svenska för att få medborgarskap i Sverige. Inte heller frågas i ansökan om man begått några brott och straffats för dem eller om föräldrar och tidigare makar/makor, ev tidigare medborgarskap, om man hetat något annat etc. Det är tämligen knapphändiga uppgifter som efterfrågas. Däremot finns det hela fyra A4-sidor instruktioner om hur man ska fylla i blanketten med pilar till rutor på ansökningsblanketten och idiottexter som: ”Personuppgifter. I rutan för personuppgifter ska du skriva när du är född” och ”Datum när du kom till Sverige. Här fyller du i vilket år, vilken månad och vilken dag du kom till Sverige för bosättning” etc. Samma fenomen som gäller det mesta av blankettifyllandet i detta land (inte minst den otroligt enkla deklarationsblanketten…): man instruerar på ett pinsamt sätt om det absolut självklara, som om människor var totalt intelligensbefriade. Varför? VARFÖR?

I Finland är medborgarskapsansökan åtta sidor lång och mycket ingående. Där framhålls också, högst upp:

”Att ge en falsk personuppgift eller ett falskt skriftligt intyg till en myndighet är en straffbar handling i Finland enligt strafflagen (16 kap. 5 och 8 §). Uppgivande av en väsentligt felaktig eller vilseledande uppgift eller döljande av en väsentlig uppgift kan leda till förlust av finskt medborgarskap i enlighet med 33 § medborgarskapslagen.”

I Sverige är det fritt fram att tillskansa sig medborgarskap på falska grunder, bedrägeriet medför inte förlust av medborgarskapet…

I ansökan om finskt medborgarskap finns frågor om föräldrar, tidigare makar/makor etc. Där finns också ett stycke som handlar om ”språkkunskapsvillkoret” och ett med rubriken ”Oförvitlighet och fullgörande av betalningsskyldigheter”. Desutom frågor om ”utkomst i Finland”. Till kraven för att få finskt medborgarskap hör alltså att man måste behärska landets språk (vissa undantag finns), att man ilevt ett oförvitligt liv och att man kan försörja sig själv. Inga andra instruktioner ges än att man ska fylla i blanketten med så bokstäver (detta görs direkt på nätet) och hur man förflyttar sig mellan de olika fälten. Till slut påminns man om att underteckna blanketten. Man tar för givet att vuxna, läs- och skrivkunniga och normalbegåvade människor ska klara av att fylla i en blankett…

Ett land som respekterar sig självt, sina traditioner och sitt medborgarskap väcker respekt också hos andra. Att få medborgarskap i ett land ska vara något stort och högtidligt och göra att man känner att man upptagits i en värdefull gemenskap. Att man fått fulla demokratiska rättigheter men också omfattas av de skyldigheter som medföljer. Man ska kunna landets språk och vilja ta till sig landets traditioner och följa dess lagar. Det ska kännas speciellt när man hämtar ut sitt nya pass, beviset på att man är en fullvärdig medborgare i sitt nya hemland. Det ska inte vara lite ”hej och hå” och inga särskilda krav för medborgarskap, det inger ingen respekt och inte heller ger det en känsla av att man blir delaktig och tas på allvar.

Blanketten för ansökan om medborgarskap i Finland finns här. Blanketten för ansökan om medborgarskap och instrutionerna om hur man fyller i den i Sverige finns här.

P.S. De medborgarskapsceremonier som ibland arrangeras den 6 juni i Stadshuset i Stockholm är bra och uppskattas av många av som blir nya svenska medborgare!

32 miljoner skulle räcka långt på plats

På Migrationsverkets sajt kan man läsa:

"Migrationsverket har beviljats drygt 32 miljoner kronor från EU-kommissionen för att arbeta med asylsökande från Irak. Det är Sveriges stora ansvarstagande för irakiska asylsökande som har lett till att ansökan har beviljats. Medlen ska användas för att utveckla kapaciteten att handlägga asylansökningar från Irak. Migrationsverket startar nu ett projekt där klara och enkla ärenden ska handläggas inom 14 dagar.

De irakiska asylansökande som får sin ansökan prövad inom projektet kommer att få sitt beslut inom 14 dagar. Om några oklarheter råder i ett ärende, till exempel rörande den sökandes identitet, förs det över till den ordinarie asylprocessen. Delar av de beviljade medlen kommer också att användas för att utveckla Migrationsverkets kapacitet rörande identitetsfrågor.

1) Hur i hela fridens dar ska anställda vid Migrationsverket kunna snabbedöma i vilka ärenden det "råder oklarheter", på 14 dagar kunna bestämma vilka som ska beviljas PUT och vilka som ska vidare i en annan process? Dessutom: om de flesta inte – vilket jag gissar – kommer att kunna ses som solklara fall, då är det ju bara ett extra moment som införts i onödan, innan "den riktiga processen" tar vid!

2) Det är inte rätt att Migrationsverket behandlar asylsökande olika och t.o.m. behandlar asylsökande från samma land sinsemellan olika! Alla ska få sina ärenden prövade individuellt och det är knappast rätt att löpande-band-hantera personer som är från – eller säger sig vara från – Irak medan det ligger över 24.000 oavgjorda ärenden som i vissa fall är flera år gamla i Migrationsverkets översvämmande skåp.

3) Hur mycket skulle inte 32 miljoner kronor betyda i hjälp till de miljoner irakier som är på flykt i Syrien och Jordanien? I stället för att köra löpande-band-verksamhet i Flen där 50 anställda man ska stämpla PUT = permanent uppehållstillstånd på 14 dagar åt 5.000 irakier/"irakier" kunde de pengarna anvädas till mat, husrum, skolor och sjukvård på plats och då förmodligen räcka till tiotusetals fler mäniskor än i Sverige där de bara räcker till löner och andra omkostnader för 50 anställda vid Migrationsverket! Och: det handlar om att avgöra i medeltal 96 ärenden i veckan (förutsatt att man håller samma takt även över jul och nyår och hela sommaren…). Det är svårt att tänka sig att man kan kontrollera identiteter, bakgrundshistorier och asylskäl för så många i den takten.

Hur rättvist är systemet för de ca 24.000 människor vilkas ärenden ligger och väntar på beslut sedan länge, ofta i åratal, utan att hanteras, medan nykomna asylsökande efter två veckor (eller allra längst sex månader) på löpande band får uppehållstillstånd?

JK ute och cyklar

Det är tisdag den 20 november och klockan är halv två på eftermiddagen. Jag sitter på buss 76 som svänger in mot Norrmalmstorg från Kungsträdgårdsgatan. Jag är på väg till Sveriges Television på Gärdet.

Vanligtvis sitter jag och läser eller tittar rakt fram när jag åker buss, men den här gången tittar jag ut åt vänster strax innan bussen stannar vid hållplatsen. Och då ser jag honom: Sveriges stridbara, kontroversiella och rätt balla justitiekansler, Göran Lambertz. Med håret på ända och iförd en grön vindtygsjacka trampar han på en cykel mitt i gatan, på väg åt motsatt håll i förhållande till min buss.

"Va?", tänker jag", "var det verkligen Göran Lambertz som trampade där, mitt i strömmen av bilar?" Och jag tittade en gång till, extra noga, Jo, det var faktiskt han. Och så började jag skratta för mig själv, för jag tänkte på det hela i form av den slående rubriken:

JK UTE OCH CYKLAR!