Ju mer jag tänker på saken, ju mer jag läser och hör vad försdvarsadvokatena till de unga killar som sparkade ihjäl 16-årige Riccardo Campogiani säger, desto mer förundrad blir jag. Är det ett speciellt svenskt sätt att tänka, en speciell "svensk rättvisa" som ska skipas i detta fall, en "rättvisa" som går ut på att ingen är skyldig?
Det är en plåga att höra försvarsadvokaterna framhålla att deras klienter (som de kallar "barnungar" och tror att allmänheten därmed ska känna sympati för dem) knappt har gjort annat än kanske, möjligen, eventuellt sparkat lite grann åt det håll där den nu döde 16-åringen låg och kanske, möjligen, eventuellt råkat nudda honom med spetsen på sina Dolce Gabbana sportskor i bröstet. Det är en plåga att höra vuxna män, som borde veta bättre, både direkt och indirekt tala om för dessa våldsdådare och alla andra som hör dem att det går bra att sparka ihjäl en liggade kille bara du blånekar till vad du gjort och gärna kryddar det med några lögner. "Gör vad du vill, sparka ihjäl en medmänniska, ett par föräldrars son, andra barns syskon, en vän, en kamrat, en släkting till massor av människor, men se för helvete till att neka oavsett vilka bevisen mot dig är – då finns det en god chans att du klarar dig!"
Läs också bl.a.:
Sparkade 16-årige Riccardo ihjäl sig själv? – min blogg den 8 december 2007
En lektion i att ljuga och skylla ifrån sig – Expressen den 18 december 2007
Filed under: Samhälle | Leave a comment »