Julhälsning från Palestina

Jag fick den här julhälsningen från vänner i Palestina för några år sedan. Ibland säger bilder mer än tusen ord…

Skrämmande reflektioner kring Migrationsverkets agerande, bl.a. i “fallet Thanh”!

Först några kommentarer och reflektioner från Birgitta Elfström, jurist och tidigare i nära 20 år beslutsfattare vid Migrationsverket:

Här på bloggen har vi många gånger läst om vietnamesen Thanh som har gjort allt för att tillmötesgå Migrationsverket och polisen i deras arbete med att verkställa beslutet att han ska avvisas. Men han är fortfarande kvar i landet. Det är inte bara i Thanhs ärende som Migrationsverket inte tar hänsyn till verkställighetshinder. Det är inget nytt fenomen att verket beter sig på det här sättet.

Det verkar som om vissa som fått avvisningsbeslut som inte går att verkställa tvingas vänta i fyra år på att deras ärenden skall preskriberas. Likhet inför lagen gäller inte på Migrationsverket. I Thanhs ärende verkar det dessutom som om Migrationsverkets personal vill straffa ombudet Merit Wager genom att inte ta hänsyn till att det faktiskt föreligger verkställighetshinder. Då jag jobbade på Migrationsverket som beslutsfattare hörde jag mer än en gång att ”den där Merit, hon skall inte få rätt”. Migrationsverktes personal kommer att känna sig som ”loosers” om de ger Thanh permanent uppehållstillstånd. Detta kan de inte leva med, i vart fall inte i Thanhs ärende.

Efter min pensionering från verket är jag ombud i vissa asylärenden där jag anser att de sökande har blivit helt fel behandlade beroende på inkompetens hos personalen. Verket avfärdar en ny ansökan genom att skriva ”inga nya omständigheter har framförts”. En iransk kvinna riskerar att stenas om hon tvingas tillbaka till Iran. Det bryr sig verket inte om.

Det finns ingen likhet inför lagen! Vissa asylsökande ”misshandlas” under processen. Det kan bero på verkets okunskap om förhållandet i ett visst land och om aggression till ett visst biträde/ombud och till en viss etnisk minoritet . Se ex. betr. Somalia. Där utvisar verket trots att förhållandena där är helt miserabla ur mänskliga rättigheters perspektiv. Det är lättare för verkets personal att utvisa än att ge uppehållstillstånd. Föredrar du ett ärende och föreslår tillstånd, förutom ett irakärende, kommer du att känna dig som en ”looser”. Vem vill vara en ”looser”?

Likhet inför lagen betyder att en beslutsfattare måste ta hänsyn till vad som förekommer i det enskilda ärendet. Då måste beslutsfattaren ta på sig andra glasögon och lämna därhän aggression till vissa ombud och till vissa etniska minoriteter.

Och så här uttalar sig en anställd vid Utlänningsverket i Finland, som följt Thanhs öde på bloggen:

Jag ser det inte som möjligt att det skulle kunna gå till så i Finland, som det gått till i Thanhs fall i Sverige. När man tittar på det hela från finländsk horisont så tycks Sveriges problem vara att emellanåt är praxisbesluten överliberala och emellanåt överhårda. Alltså: Sveriges utlänningspolitik ter sig tämligen flackande.

Sverige tecknar återvändandeavtal med Irak

Sverige tecknar inom kort ett återvändandeavtal med Irak. Det nya avtalet ger Migrationsverket möjlighet att tvångsavvisa irakier.

Flyktingströmmarna från Irak har lett till att mer än 18 000 irakiska medborgare sökt asyl i Sverige under 2007. Drygt 10 000 irakier har beviljats uppehållstillstånd i Sverige under året. Men mer än 3 000 irakier har fått avslag på sin ansökan. Redan idag lever flera tusen irakier i Sverige med avvisningsbeslut. Och de blir fler när Migrationsverket under 2008 ska pröva ett stort antal asylansökningar som anses ha mer tveksam karaktär.

Migrationsverket har i höst slagit fast att stridigheterna i Irak inte ska ses som ett hinder för avvisningar av asylsökande irakier.

När Billström besökte Bagdad i september tillsammans med utrikesminister Carl Bildt fick de tydliga signaler om att Iraks regering är angelägen om att teckna ett avtal med Sverige. Billström säger att det är svårt att sia om framtiden, men han räknar med att ett återvändandeavtal är på plats under början av 2008.

Läs hela artikeln i Sydsvenskan här.