Minister tar bladet från munnen

Det är uppfriskande och befriande att en minister uttrycker sig klart och tydligt och inte gömmer sig bakom det vanliga: "Jag kan inte säga något, vi har inte ministerstyre". Det är oftast den bekväm vägen ministrar i Sveriges regering tar, av feghet eller någon annan outgrundlig anledning. Men Ewa Björling, tämligen ny handelsminister, uttrycker sin åsikt, vilket hon har lika stor rätt att göra som alla andra i landet (utom kanske kungen). I en artikel på DN Debatt den 27 december skriver hon bland annat om ledande frivilligorganisatiner:

"De har valt en politik som allvarligt hotar u-länders utveckling. Välrenommerade frivilligorganisationer som Afrikagrupperna, Forum Syd och det högt ansedda brittiska Oxfam sviker sina egna målsättningar. Genom att förorda protektionism motarbetar de det generösa handelsavtal mellan EU och närmare 80 u-länder i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet som träder i kraft vid årsskiftet. Skulle de få gehör för sin linje vore det ett allvarligt hot mot dessa u-länders utveckling, men även på sikt mot EU-länderna. Därmed driver de på för en politik som direkt motverkar de mål som frivilligorganisationerna säger sig vilja uppnå."

Det är på tiden att hela den här biståndsverksamheten ses över riktigt ordentligt, det kan inte vara rimligt att den får fortsätta att skötas så illa som den gjort – och gör – sedan decennier! Det är ju skattepengar som rullar på felaktigt eller ogenomtänkt sätt och till löner och förmåner för anställda (inte mycket "frivillighet" där, inte). Chefen för Hoppets Stjärna har en lön på över en halv miljon kronor, till exempel. Röda Korsets högste chef Christer Zettergren, har en lön på över en miljon kronor – det kan inte vara rimligt vilken synvinkel man än ser det ur. Det är ju inte en vinstdrivnde verksamhet han sysslar med, tvärtom. Och Röda Korsets styrelseordförande, Bengt Westerberg, tjänar omkring 800.000 kronor om året (styrelseordföranden för Lindex, som är vinstdrivande och omsätter 5 miljarder kronor per år, har en halv miljon kronor i arvode…) Varför får dessa män ta ut sådana enorma löner av skattebetalarnas pengar? Det är helt obegripligt! Att då ta ut sådan löner är inte acceptabelt, så märkvärdiga är inte deras jobb att det ska ge sådana skyhöga löner i en frivilligorganisation! Chefen för Rädda Barnen, Charlotte Petri Gornitzka, är inte bättre med sin en miljon i årslön. Läs mer här och här i tidningen Fokus!

Det kan också vara intressant att läsa den rapport – Bistånd eller representation? – som två studenter på pol.magprogrammet vid Linköpings universitet skrivit. De har granskat biståndet i irakiska Kurdistan och har på plats sett vilken effekt de olika insatserna hade. De kunde själva se hur biståndsapparaten har slagit rot i samhället och bedriver verksamhet som ofta varken är relevant eller långsiktigt hållbar. Att korruption och ineffektivitet inom biståndet skulle finnas var de förberedda på. "Men vi anser att det är lite märkligt att två svenska studenter under relativt kort tid kunde upptäcka så många brister som Sida verkar blunda för."

En annan rapport som väckt en del debatt är Det svenska biståndsberoendet med underrubriken Om intressen och värderingar inom den svenska biståndsindustrin, av Pär Krause. Han berättar att 10.000 svenskar är beroende av biståndet för sin försörjning och att av alla som en gång tagit sig in i biståndsindustrin är det få som någonsin lämnar den.

Det var väl inte det som var meningen med bistånd och frivilligarbete, att 10.000 svenskar ska ha sin försörjning av det och att chefer för "frivillig"organisationer ska ha miljonlöner? Regeringen måste göra rejäla förändringar i det här "frivillig- och biståndsträsket", där folk så länge fått hållas utan att några av alla fel och brister de medverkat till fått några konsekvenser. Trots att kritik riktats lite då och då, bland annat av Riksrevisionen, till exempel här. Det är ju ändå svenska folkets skattepengar det handlar om. Svenskarna är generösa och givmilda. De har rätt att kräva att verksamheterna de bidrar till ska vara viktiga och nödvändiga och att frivilligarbetare ska föregå med gott exemepl och inte sko sig på biståndet.