Heja, Jenny Nordberg!

 Förra året var den svenska journalisten och kolumnisten i Svenska Dagbladet, Jenny Nordberg, en av dem som reste med Benazir Bhutto i planet från Dubai till Karachi. Och som följde Benazir Bhutto under hennes första dagar tillbaka i Pakistan efter många år i landsflykt. Jenny Nordberg rapporterade på nyhetsplats i Svenska Dagbladet (bl.a. här och här) och i Sveriges Radio (länkar borttagna av SR). Hon skrev också en kolumn i Svenska Dagbladet, som grep mig och som gav en mänsklig bild och en stark närhet till vad som hände.

Den 13 januari är samma Jenny Nordberg en av dem som bidragit till artikeln Across America, Deadly Echoes of Foreign Battles som ingår i artikelserien War Torn i The New York Times .

Hur många svenska journalister arbetar för stora, amerikanska tidningar som The New York Times? Och är flitigt förekommande också i svenska medier? Och – dessutom! – nämns som en av tre reportrar som bidragit till en Pulitzerprisvinnande artikel (går inte att länka till). Heja, Jenny Nordberg!

Fungerar det svenska rättsväsendet?

Grattis, bananmonarkin Sverige! Det är nog dags nu att byta ut de tre kronorna som varit Sverige heraldiska nationalsymbol sedan år 1364 mot tre bananer.

Fungerar det svenska rättsväsendet? Den frågan ställer Expressen på nätet den 13 januari. När jag tittar in, kl 16.32, när 16.362 personer har svarat så ser det ut som följer:

JA svarar 3,7 %
NEJ svarar 96,3 %

Som sagt: Var i helvete är föräldrarna?

I ett tidigare inlägg undrade jag var föräldrarna till sådana ungdomar som det trakasserande mopedgänget i Rödeby och de dödsmisshandlande pojkarna i Stockholm är. Är de döda? Eller är de zombies? Är de bortresta i någon avlägsen djungel på obestämd tid? Ligger de i koma på sjukhus? Hemma som uppfostrare av och förmyndare för sina minderåriga ungdomar kan de inte vara, för då hade deras barn inte kunnat vara ute på nätterna, dricka sprit och trakassera, slå och sparka andra människor?

I Sverige talar man nästan aldrig om föräldrars skyldigheter, bara om deras rättigheter. I andra länder har föräldrar ansvar för sina minderåriga barn och som förmyndare och auktoriteter är det de som ska uppfostra barnen och även lära dem skillnad mellan rätt och fel. Det har föräldrarna till Rödeby- och Stockholms-terroristerna inte gjort. Och gör fortfarande inte, trots allt tragiskt som hänt. Föräldrarna sviker sina ungdomar gång på gång. Som nu, när två av de dömda i målet rörande dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani, bara några dagar efter domen, återigen är ute på stan och bråkar. Hur är det möjligt att föräldrarna tillät dem att gå ut på stan?

I Dagens Nyheter (läs här och här) antyder också professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki, att man kunde ha förväntat sig något mer av föräldrarna, men han säger det inte rent ut:

"Det som är mest upprörade är hur de kunde få vara ute på stan igen när risken för att något sådant här skulle hända igen är uppenbar. Det är många som brustit i bedömningen här."

Det är samhället som brustit som släppt ut de dömda våldsverkarna och det är föräldrarna som brustit efter att samhället släppt ut dem. Dessa pojkar bör hållas häktade tills de ska börja avtjäna sin straff, det är sannerligen inga små lamm som rättsapparaten ska bädda in i bomull! De har ju, gång på gång (även tidigare) visat att de är våldsamma och skadar andra människor och deras föräldrar har också visat att de inte klarat/klarar att hantera sina söner. Då ska inte andra, oskyldiga människor på stan behöva utsättas för dem!

Till slut:
"Han tycker att det är oerhört jobbigt att ännu en gång gripas och låsas in för något han inte har gjort, säger 16-åringen," säger till Dagens Nyheter den enes advokat. Give me a break – det kanske vore bättre om advokaten inte pratade så mycket. Faktiskt. Han binder ytterligare ris åt sin klients rygg genom att vidarebefordra sådana dumheter.

Söndagsfundering

Hur kan det vara “våldtäkt”?

Jag kan givetvis inte veta exakt vad som hänt. Det kan igen annan heller, utom Tito Beltran och den s.k. barnflickan. Men om man läser flickans vittnesmål så som det citeras i Expressen idag så kan har jag svårt att förstå att det skulle kunna handla om våldtäkt:

Jag försökte pressa mig upp som en armhävning. Då slutade han massera och pressade ner mig hårt med händerna, höll fast mig i sängen. Sedan kom han till utlösning, enligt barnflickan.

Om Tito Beltran för åtta år sedan fick en 18-årig (myndig) flicka att följa med till hans rum och att klä av sig (frivilligt) och låta honom massera henne och hon var med på det, så har dittills inget som är fel hänt. Om sedan Tito Beltran höll ner flickan när hon vill komma loss och om det pågick mer än några sekunder så har han hållit ner henne mot hennes vilja. Det är absolut fel. Men det är inte "våldtäkt". Och om han fick utlösning – som flickan berättar – så är inte heller det "våldtäkt". Det kan då eventuellt handla om någon form av "sexuella trakasserier". Men samtidigt: flickan var myndig, hon följde med och hon klädde av sig och Tito Beltran tog tydligen emot henne i nyinköpa sidenkalsonger så hon kunde faktiskt ha gått därifrån. Med detta menar jag absolut inte på något sätt att hon – om hon skulle ha blivit våldtagen – "får skylla sig själv" eftersom våldtäkt aldrig är acceptabelt. Jag menar bara att en vuxen person, även om hon är ung, måste kunna avkrävas lite eget ansvar och visst sunt förnuft. Och om det är sant, och om det är hela händelseförloppet som flickan beskriver i vittnesmålet (så som det citeras i Expressen), ja, då fattar jag inte hur det skulle kunna kallas "våldtäkt".

Som sagt: jag vet inte mer än det jag läser i tidningen så det kanske finns mer som inte har kommit fram än.

Till slut: En sak som förbryllar är varför (enligt Expressen) det var privatspanaren Monica Dahlström Lannes som gjorde polisanmälan?