Som sagt: Var i helvete är föräldrarna?

I ett tidigare inlägg undrade jag var föräldrarna till sådana ungdomar som det trakasserande mopedgänget i Rödeby och de dödsmisshandlande pojkarna i Stockholm är. Är de döda? Eller är de zombies? Är de bortresta i någon avlägsen djungel på obestämd tid? Ligger de i koma på sjukhus? Hemma som uppfostrare av och förmyndare för sina minderåriga ungdomar kan de inte vara, för då hade deras barn inte kunnat vara ute på nätterna, dricka sprit och trakassera, slå och sparka andra människor?

I Sverige talar man nästan aldrig om föräldrars skyldigheter, bara om deras rättigheter. I andra länder har föräldrar ansvar för sina minderåriga barn och som förmyndare och auktoriteter är det de som ska uppfostra barnen och även lära dem skillnad mellan rätt och fel. Det har föräldrarna till Rödeby- och Stockholms-terroristerna inte gjort. Och gör fortfarande inte, trots allt tragiskt som hänt. Föräldrarna sviker sina ungdomar gång på gång. Som nu, när två av de dömda i målet rörande dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani, bara några dagar efter domen, återigen är ute på stan och bråkar. Hur är det möjligt att föräldrarna tillät dem att gå ut på stan?

I Dagens Nyheter (läs här och här) antyder också professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki, att man kunde ha förväntat sig något mer av föräldrarna, men han säger det inte rent ut:

"Det som är mest upprörade är hur de kunde få vara ute på stan igen när risken för att något sådant här skulle hända igen är uppenbar. Det är många som brustit i bedömningen här."

Det är samhället som brustit som släppt ut de dömda våldsverkarna och det är föräldrarna som brustit efter att samhället släppt ut dem. Dessa pojkar bör hållas häktade tills de ska börja avtjäna sin straff, det är sannerligen inga små lamm som rättsapparaten ska bädda in i bomull! De har ju, gång på gång (även tidigare) visat att de är våldsamma och skadar andra människor och deras föräldrar har också visat att de inte klarat/klarar att hantera sina söner. Då ska inte andra, oskyldiga människor på stan behöva utsättas för dem!

Till slut:
"Han tycker att det är oerhört jobbigt att ännu en gång gripas och låsas in för något han inte har gjort, säger 16-åringen," säger till Dagens Nyheter den enes advokat. Give me a break – det kanske vore bättre om advokaten inte pratade så mycket. Faktiskt. Han binder ytterligare ris åt sin klients rygg genom att vidarebefordra sådana dumheter.