• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Märklig logik gällande två för dödsmisshandeln på Kungsholmen dömda pojkar

image2146I Sveriges Radio rapporteras att:
Rätten ansåg inte att det fanns tillräckliga skäl att hålla den ena pojken häktad, och åklagaren valde då att dra tillbaka häktningsyrkandet för den andra pojken. Den 16-årige pojke som misstänks för ytterligare två fall av misshandel är enligt tingsrätten på sannolika skäl misstänkt, men det saknas enligt tingsrätten anledning att hålla en så ung person häktad.

 

Men varför släpptes pojkarna på fri fot igen? Lagen ger ju möjlighet att hålla dem häktade! Och är det svensk logik att om en gärningsman inte hålls häktad så häktar man inte heller den andra? Och hur kan man säga att det "saknas anledning att hålla en så ung person häktad"?


Inte undra på att folk inte har förtroende för det svenska rättsväsendet när våldsverkare inte hindras från fortsatt våldsamhet med hänvisning till deras ålder trots att de är gamla nog för att misshandla en medmänniska till döds? Och trots att de fortsätter begå brott så snart de släppts ut efter rättegången? Båda är ju över 16 år och har t.ex. rätt att flytta hemifrån, övningsköra med bil, råda över vad de tjänat ihop genom eget arbete m.m.

Svensk signal: Förfalska på bara!

KrusbärIrakisk förfalskning och svenska krusbär

Jag har fått många välskrivna, ibland långa, ofta frustrerade, många gånger kloka och intressanta mejl de senaste dagarna. I ett av dem berättar en bloggläsare följande:

”För ett tag sedan hade jag inbrott i ett förråd. De två poliserna som kom engagerade sig föredömligt i ärendet och började förhöra grannarna. Det visade sig att flera hade sett en irakisk familj bära hem mina prylar. Polisen gjorde husrannsakan hos denna småbarnsfamilj, jag fick peka ut mina saker och sedan blev det tyst.

Efter ett tag ringde jag polisen för att höra mig för i ärendet och fick då veta att Länskriminalen tagit över ärendet och att både mannen och kvinnan satt häktade. Naturligtvis tyckte jag det var underligt att mina prylar intresserade dem, så jag beslöt att vara med på rättegången.

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

Sensmoral: Det är fritt fram att förfalska i Sverige! Finns det inget vittne som med egna ögon ser dig sitta och förfalska så går du fri även om du har en hel förfalskarverkstad i ditt hem och allt, precis allt, visar att du är en förfalskare och bedragare. Ingen annanstans utom kanske i några korrupta diktaturer kan det gå till så. Men i Sverige, detta den svenska mesighetens och de svenska krusbärens förlovade land, lönar sig brott.

Märkligheter staplas på varandra i våldtäktsmålet mot Tito Beltran

Tidigare har man i tidningarna kunnat läsa att det var privatspanaren Monica Dahlström-Lannes som i juni 2007 gjorde en anmälan om den påstådda våldtäkten som Tito Beltran för åtta år sedan ska ha begått mot en då 18-årig flicka: "Hon var på jakt efter något han kunde fällas för, och hon visste att ‘det länge gått ett rykte’. Så det var hon som den 13 mars förra året skickade in en polisanmälan mot Tito Beltran för våldtäkt på Maria Lundqvists barnflicka 1999." Ur Expressen den 12 januari.

Nu sägs det att det var flickan själv (som var barnflicka hos skådespelaren Maria Lundkvist) som gjorde anmälan: "Först åtta år senare, i juni förra året väljer barnflickan att göra en anmälan om våldtäkt." Ur Expressen den 13 januari.

Hur var det nu, egentligen? Vem anmälde våldtäkten efter åtta år: barnflickan eller privatspanaren? Om det föreligger oklarheter i en sådan enkel sak, hur mycket annat är det då som också är oklart? Eller ska vi skylla på media, som vanligt? Att "media" inte kan hålla reda på saker och ting och rapporterar rörigt och motsägelsefullt? Jag vet inte…

Sedan undrar jag lite över hur kan man komma på sådana idéer som att snappa upp sin barnflickas trosor, lukta på dem, konstatera att de "luktar sperma" och sedan vira in dem i papper och slänga dem i toaletten? Det ter sig riktigt vanligt – jag har i alla fall aldrig hört talas om ett sådant beteende. Men eftersom Maria Lundkvist säger sig ha tagit flickans trosor och luktat på dem (usch, varför sparade hon dem inte bara som "bevis"?) och om hon då ansåg att de "luktade sperma" så varför i hela fridens dar sparade hon dem då inte? Och vilken kvinna slänger trosor i toaletten? Alla vet att man inte slänger blöjor, bindor eller annat skrymmande i en toalett, så varför trosor?

Eftersom åklagaren låtit häkta Tito Beltran och det nu pågår en rättegång, så måste det finnas annat som ännu inte kommit till medias och därmed allmänhetens kännedom. Sådant som gör att det finns fog för misstankarna om att det begåtts en våldtäkt. Som sagt: vi har inte sett slutet än och nya bevis eller vittnesmål kan tillkomma som visar att en våldtäkt verkligen ägt rum.

En sista reflektion:
Återigen får vi ett bevis på hur viktigt det är att tänka själv och att genomskåda mediernas osanna rubriksättningar! Expressen har satt rubriken Trosan kan avgöra på sin stora artikel den 13 januari. Vilken trosa? Den är ju bortslängd av den person som allra starkast hävdar att en våldtäkt har skett. Alltså kan "trosan" absolut inte avgöra någonting. Vad som däremot har betydelse (dock inte en ensamt avgörande betydelse) är om Maria Lundkvists trosberättelse uppfattas som sann, d.v.s. om hennes historia bedöms som så trovärdig att den kan vägas in bland övriga eventuella indicier samt vittnesmål som föreligger i målet.

Mina tidigare inlägg i ämnet kan läsas här (11 januari) och här (12 januari).