• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2008
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    2526272829  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

“Jag blir aldrig svensk”, sa han som är född och uppvuxen i Sverige

Jag medverkade i en tv-debatt om ”det mångkulturella samhället” och ”integration”, som spelades in häromdagen. Jag tycker ganska illa om de här begreppen, de är tämligen meningslösa, påhittade och konstlade och har ganska lite med den verkliga verkligheten att göra. Det är mest begrepp som goda svenskar använder i sina debatter och samtal och artiklar och promemorior.

En av de andra debattörerna, Aydin Özkaya, sa: ”I Södertälje, till exempel, där har vi inget mångkulturellt samhälle, där har vi ett monokulturellt samhälle. Alla är invandrare”. Det här är Sverige och här bor en massa människor av skiftande bakgrunder, kulturer och kulörer. Så är det bara. Det blir ju inte annorlunda för att man står och pratar om det i en tv-studio eller skriver avhandlingar och gör utredningar. Man måste inte ha en rubrik, man kan bara leva sitt liv och acceptera att det är som det är och att vi alla är här och ska leva här tillsammans med varandra, vid sidan av varandra, mixat, monokulturellt, mångkulturellt etc.

Och vad är egentligen ”integration”? ”Integration” verkar vara svenskarnas vilja att göra alla oss invandrare till svenskar. Som om det var varje invandrares högsta dröm att vara – eller känna sig som – svensk!!?? Varför skulle det vara det? Inför vår debatt hade man gjort en liten enkät bland folk på stan och bland annat frågat en uppenbart invandrad man om han kände sig som svensk. Han funderade en lång stund och sa sedan: ”Nej”. Jaha. Då sa Aydin och jag att vi inte heller känner oss som svenskar. Programledaren sa: ”Ja, men ni bor ju här?!” Han var genuint förvånad och välmenande. Han trodde kanske att det faktum att vi bor här gör att vi känner oss ”svenska”. Men varken jag, som bott här i över trettio år, eller Aydin som också bott här i över trettio år kunde påstå att vi ”känner oss svenska”. Och vad är förresten att vara – eller känna sig som – svensk? Hur ska man vara och känna sig då? Vi känner oss delaktiga i det svenska samhället, absolut. Vi lever här och är helt inne i systemen och respekterar och följer landets lagar. Men vi har ett annat ursprung och det försvinner aldrig, inte så länge vi lever. Så är det bara, men det förstår inte svenskarna utan de ska prompt integrera” människor och vill, i all välmening förmodligen, att alla ska ”känna sig som svenskar”! Jag var alltid emot Integrationsverket och hörde till dem som var mycket glada när det lades ned.

Jag åkte taxi hem från studion. Föraren var en ung man, kurd från Turkiet, född och uppvuxen i Sverige, har aldrig bott någon annanstans. Vi pratade lite om det som debatten hade handlat om och han sa: ”Det spelar ingen roll att jag är född här och alltid har bott här. Jag känner mig som kurd. Jag är en kurd i Sverige. En sverigekurd eller kurdsvensk. Men aldrig bara svensk”. Och så var det inget mer med det.

Välvilliga svenskar måste sluta försöka integrera folk och sluta tro att allas högsta önskan är att kunna definiera sig som svenskar för så är det absolut inte. Däremot ska alla som tas in i samhället genom att de får uppehållstillstånd både ha rätt och skyldighet att få intensiv och god undervisning i svenska – av riktigt bra infödda svenska lärare. För en stor, kanske rentav avgörande sak för att kunna fungera i Sverige – oavsett hur man väljer att definiera sig och oavsett graden av integration – är att man behärskar språket och åtminstone en del av de både synliga och osynliga koderna. Sedan kan var och en definiera sig som den vill. Den som vill kalla sig svensk kan göra det. Den som inte vill det kan låta bli. Att helt komma in i et nytt land och samhälle tar tid, det går inte över en natt. Inte över en eller två generationer heller. Ju förr alla berörda begriper det, desto bättre.

Till slut: tror någon människa på fullt allvar att svenskar som flyttar till Australien, Tyskland, Spanien, Thailand eller vart som helst, inom något eller några år ”känner sig som australiensare, tyskar etc? Tvärtom! De blir bara mer och mer svenska ju längre bort de flyttar och ju längre de bor i ett annat land och svenska midsommar-, jul-, Lucia- och andra traditioner blir viktigare än någonsin. Så varför tror svenskar att utlänningar som flyttar till Sverige är annorlunda?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: