Finland: Presidenten om Kanerva-affären

President Tarja Halonen hoppas att utrikesminister Ilkka Kanerva har tagit lärdom av sms-härvan. Men hon uppger att hon inte vill ta ställning till om Kanerva har handlat opassande. Detta rapporterar MTV3.

Enligt Halonen är det upp till riksdagen att bedöma om Kanervas beteende är passande för en minister. Halonen kommenterade saken under öppningen av sametinget i Utsjoki.

Samtidigt höjs allt fler otåliga röster mot utrikesminister Ilkka Kanerva. Allt fler partikamraterna har slutit upp kring sin utrikesminister. Både Jyrki Katainen och Ben Zyskowicz sa i dag (29 mars) att Kanerva har deras förtroende. Finansminister Jyrki Katainen säger i en kommentar att han inte är förvånad över det publicerade textmeddelandets innehåll. Däremot tycker han att utrikesministern har handlat ytterst omdömeslöst. Som utrikesminister åtnjuter Kanerva dock Katainens förtroende.

Viceordföranden för samlingspartiets riksdagsgrupp, Ben Zyskowicz, säger att han nog stöder Kanerva men att han hoppas att uppståndelsen snabbt är över.

Finland: Kanerva tänker inte avgå – men kan komma att tvingas att göra det

Utrikesminister Ilkka Kanerva tänker inte avgå på grund av de sms han sänt till den erotiska dansösen Johanna Tukiainen. Innehållet i sina sms beskriver han som "inget han skulle föra på tal i en söndagsskola". Det rapporterar Vasabladet i en artikel den 28 mars,

Kanerva framförde sitt budskap med eftertryck. Enligt honom är det inte bara vad han råkar känna i dag utan om en mer principiell hållning. Han säger också att han fått stöd av medborgarna, att han inte "har för avsikt att avbryta loppet" och att det inte är något som tidningsrubriker kan avgöra.

I en artikel i Hufvudstadsbladet den 28 mars äger professor Göran Djupsund att: "Ilkka Kanerva får gå oberoende av vad hans sms innehåller". Göran Djupsund, som är professor i statskunskap vid Åbo Akademi, är övertygad om att partiet redan har beslutat att byta ut honom.

Samlingspartiets riksdagsgrupp samlas nästa gång på torsdag men om Kanervas sms är häftigare än vad han låtit förstå möts grupp- och partiledningen garanterat omedelbart efter att de publicerats på tisdag. Uppgifterna om vad textmeddelandena kan tänkas innehålla går kraftigt isär, till exempel har Kanerva sagt till flera tidningar att de handlade om jobb för Tukiainens erotiska dansgrupp.

Dansösen Johanna Tukiainen, som i förrgår försökte stoppa publiceringen av textmeddelandena, har olika versioner från dag till dag. I går trodde hon i Iltalehti att Kanerva bland annat sagt att han gillar långa aftonklänningar och att han har ett särskilt intresse för vad som finns under dem. Hon förnekar också att hon skulle ha utsatts för påtryckningar från Kanervas sida under processen men formuleringarna är väldigt vaga. Däremot säger hennes jurist att man naturligtvis stod i kontakt inför försöket att förbjuda Hymy att publicera textmeddelandena.Tukiainen bekräftar att Hymy betalade henne för Kanervas sms. Hymy har också gett henne gåvor och erbjudit resor.

Hur Ilkka Kanerva-affären slutar går inte att förutspå. Det kan gå hur som helst. Klart är att om sms:n, som tidningen Hymy alltså publicerar på tisdag den 1 april, är grova och osmakliga så kan tålamodet med utrikesministerns sms:ande ta slut. Om de är av det mer oskyldiga slaget, vilket Kanerva själv låtit påskina, så tar historien slut där och Kanerva kan fortsätta, lite kanstött men intakt. 1 april kan bli en ödesdag för utrikesministern.

Earth Hour – ljusen släcks i 400 städer den 29 mars

Ljusen släcks i kväll under en timme på flera håll i världen. Det internationella evenemanget ska uppmärksamma klimatförändringen och dess följder. Den så kallade Earth Hour-timmen infaller mellan klockan 19 och 20 svensk tid. Också privatpersoner och företag uppmanas att delta genom att släcka ljusetunder Earth Hour. Initiativet kommer från Världsnaturfonden WWF.

Närmare 400 städer och samhällen i hela världen mörkläggs, däribland Sydney, San Francisco, Bangkok och Köpenhamn. Ljuset slocknar också vid en rad kända sevärdheter, som exempelvis Niagara-fallen och Golden Gate-bron i USA.

I Finland deltar Esbo stad i Earth Hour. Belysningen släcks vid Esbo stadshus och fem köpcentra. I Sverige släcker kungen ner Stockholms slott, Drottningholms slott och Ulriksdals slott. I övrigt deltar inte Sverige – inga myndigheter eller kommuner har anmält att de tänker släcka några ljus. Stockholms kommun har till och med sagt ifrån att man inte vill vara med i kampanjen och WWF Sverige uppger att man inte prioriterat kampanjen.

Fortsatt tekniskt arbete på plattformen blogg.se

Det var meningen att blogg.se skulle byta plattform natten till den 28 mars, men det har nu ändrats till natten till den 29 mars. Så om ni inte ser några nya inlägg här på ett tag så beror det på det. Man vet ju aldrig när det är stora tekniska omläggningar hur lång tid det tar innan allt fungerar igen.

Finland: riksdagsledamöter fick inte träffa hungerstrejkande

Den 25 mars skrev jag om att elva asylsökande hungerstrejkar på förvarsenheten i Krämertsskog i Helsingfors. Läs inlägget här.

Nu raporterar Hufvudstadsbladet att de numera nio hungerstrejkande inte fick träffa den grupp om ett tiotal rikdagsledamöter som den 27 mars besökte förvarsenheten där de sitter inlåsta.

Det var Flyktinghjälpen som arrangerade ett besök på den slutna förvarsenheten i Krämertsskog. Ett tiotal politiker och personer som arbetar med flyktingfrågor var på plats. Hufvudstadsbladet släpptes inte in. Besökarna lotsades runt i allmänna utrymmen men de avråddes starkt från att ta kontakt med de strejkande. Motiveringen var att hungerstrejkarna kan få falska förhoppningar om hjälp och kanske fortsätta sin strejk med fara för sin hälsa.

En som gärna hade talat med strejkarna var kristdemokraten Tarja Tallqvist som var besviken på att hon inte fick träffa de strejkande. "Det hade varit intressant att höra just de här människornas historia", säger hon. Enligt förvarsenhetens regler får klienterna ta emot gäster som de själva bjudit in. Kontakten får dock inte ske utifrån – till exempel kan en journalist inte ringa och be om en intervju.

Chefen för förvaret i Krämertsskog, Pekka Nuutinen, säger att han inte såg någon orsak till att låta politikerna kontakta de hungerstrejkande: "Jag sade direkt att jag avråder, med tanke på våra klienter. Ett besök av politiker skulle bara tillfoga dem mer skada." Av samma orsak meddelade Nuutinen inte heller de strejkarna att politiker rörde sig i huset. "De strejkande har olika motiveringar för sitt strejkande, en del strejkar bara för sin egen sak. Några är mycket desperata och skulle inte alls må bra av falska förhoppningar. Politikerna kan ändå inte hjälpa dem."

Vilka var de frågor som diskuterades så ivrigt att nio matvägrare kom i skymundan? Bland annat den långsamma byråkratin som omger flyktingarnas handlingar och tvingar dem att sitta länge på förvaret – i genomsnitt 28 dagar. Just nu finns det ingen övre gräns för hur länge flyktingar kan hållas i förvar.

"Det är fruktansvärt inhumant att låsa in oskyldiga människor så här", säger Tarja Tallqvist.

Så långt rapporteringen i Hufvudstadsbladet (läs hela artikeln här).

Kort kommentar: Det är ju sunt att de finländska riksdagsledamöterna reagerar mot den långa genomsnittliga inlåsningstiden på förvarsenheten – 28 dagar. I Sverige hålls asylsökande ofta inlåsta betydligt längre än så. Thanh (läs under Vietnameserna i högerspalten) satt inlåst helt i onödan – och till enorma kostnader för skattebetalarna – i åtta månader. Mamadou är den som suttit längst av alla: två år! Honom har jag också berättat om här på bloggen, under Asyl&Migration, bl.a. här.

Förvarsenheterna finns för att myndigheterna ska kunna ha människor under uppsikt och på plats när en utvisning är nära förestående – några dagar, på sin höjd några veckor. Det gäller enligt lag människor som har hållit sig undan eller som man har skäl att misstänka kommer att hålla sig undan en utvisning, inte dem som medverkar och samarbetar med myndigheterna.

Från en pappa – apropå skolan

En pappa som läst min text om skolan – En skam för Sverige – har mejlat följande skrämmande inlägg:

Jag läste just det du skrivit om den svenska skolan och mins då med förskräckelse en diskussion jag hade med min sons lärare på ett föräldramöte i skolan. Min son har alltid haft svårt att koncentrera sig i skolan, det är som om han hade myror i kroppen. Tidigare gick han i en friskola där de hade koll på barnen och såg till att de inte störde varken sig själva eller andra. Men i den kommunala skolan släppte allt. Ungarna fick göra mer eller mindre som de ville, prata på lektionerna gick jättebra, även om läraren höll genomgång med klassen.

På föräldramötet kom det att pratas om mp3-spelare och mobiltelefoner. Jag talade om för min sons lärare att han sms:at mig, på lektionstid och undrade hur det kom sig att han kunde göra det. Hon förklarade då att hon sagt åt honom att inte göra det, men han hade då sagt att han spelade musik på den inbyggad mp3-spelaren, något de fick göra! Jag ifrågasatte detta och sade till läraren att hon, om detta upprepades, skulle ta ifrån honom mobilen. Jag förklarade att jag inte bad att hon skulle göra det, jag krävde det! Men si, det gick inte eftersom det ansågs kränka hans personliga integritet och han faktiskt skulle kunna anmäla henne för det. Jag trodde inte mina öron, kränkning av hans personliga integritet. Jag trodde lärarnas uppgift var att förmedla kunskap, inte hjälpa barnen att undgå att få ta del av undervisningen.

Jag förklarade också att som vårdnadshavare var det jag som avgjorde vad som kränkte hans integritet och inte, det kan han inte avgöra. Vid de utvecklingssamtal vi haft i skolan har hans problem kommit fram, men skolan kan inget göra eftersom de saknar resurser. Vilka resurser behövs för att placera en störande elev i ett rum vid sidan av, där han kan sitta och göra vad han vill, utan att störa de andra eleverna? Jo, för då skulle skolan kunna bli anmäld för att den undanhåller honom undervisning. Vem skulle anmäla? Jag som vill att de gör det, eller min son som är minderårig? Läraren själv? Jag blir inte klok på detta.

Jag själv gick i skolan på det ökända 70-talet, men då var det hårda bandage jämfört med idag. Mitt recept: skilj på eleverna från början. Svaga elever för sig och starkare för sig. Var och en får då det stöd den behöver, resurser frigörs och kan användas där de gör mest nytta. Om en elev jobbar upp sig, eller ner sig för den delen, så flyttas eleven till en annan grupp. Men detta skulle aldrig gå i Sverige, eftersom det antagligen är kränkande att utpekas som svagare. Jag blir så trött.

Kanerva igen

Erouhan alla oleva ulkoministeri Ilkka Kanerva (kok) ei ollut juttutuulella perjantaina Sloveniassa. Helsingin Sanomat kysyi Kanervalta, aikooko tekstiviestikohun kolhima Kanerva erota. "Kenestä?", kuului ulkoministeri vastakysymys tämän kävellessä rivakkaa tahtia EU-ulkoministerikokouksen kokouspaikalle.

Översättning:
Utrikesminister Ilkka Kanerva (saml) var inte på prathumör på fredagen i Slovenien. En reporter från tidningen Helsingin Sanomat frågade – med anledning av sms-skandalen – om Kanerva ämnar avgå/skilja sig (ordet "ero" betyder både avgå och skilja sig). "Från vem?" undradeKanerva och gick i snabb takt mot EU-ministrarnas sammaträdeslokal.

Läs här (på finska).

En skam för Sverige

Det är en skam för ett i-land som Sverige att man inte kan lära alla barn och ungdomar att läsa och skriva i grundskolan! Det är en skam för Sverige att behöva inrätta en tionde klass i grundskolan för att försöka lära 16-17-åringar sådant som de borde kunna sedan många år. Men nödvändigt eftersom det är så illa ställt som det är.

Det har länge förundrat mig hur man i Sverige kan låta elever utan ens baskunskaper fortsätta till gymnasiet. Det har också förundrat mig hur det är möjligt att elever inte lärt sig tillräckligt under sina nio år i grundskolan för att klara av gymnasiestudier. Det är helt obegripligt att man inte tidigare har insett vidden av den katastrof det innebär att det går omkring en massa praktiska analfabeter i detta land, och att de blir allt fler. Det är som om ingen har brytt sig om att den svenska skolan är mycket dyrare och har många fler lärare än i t.ex. grannländerna i Norden, men att den ändå inte klarar av att ge alla barn och unga ens baskunskaper för att någotsånär klara sig i det komplicerade samhälle vi lever i idag.

Det är en skam att ett sådant förslag som utbildningsminister Jan Björklund nu lägger fram – om ett tionde år i grundskolan – ska behövas i ett i-land som Sverige! Men han har rätt i att det är grundskolans uppgift att lära ut det som man måste kunna för att klara sig i livet: läsa, skriva och räkna. Klarar man inte det i grundskolan så kan man ju inte skicka iväg unga som är praktiska analfabeter till gymnasiet, det begriper ju en idiot. Vad ska de där att göra när de inte kan hänga med överhuvudtaget? Och ska de tillåtas dra ner på studietakten för alla dem som lyckats tillgodogöra sig kunskaperna i grundskolan? Det är en helt förkastlig inställning – men så typiskt svensk: alla ska med, vare sig de klarar det eller inte. Och när "alla ska med" så betyder det förstås att alla dras ner till den lägsta nivån.

En allmän och rejäl skärpning behövs i den svenska skolan. Ta lärdom av grannlandet Finland där det vore fullständigt otänkbart att elever skulle gå ut grundskolan utan gedigna kunskaper för att möta framtiden antingen på gymnasiet eller i yrkesinriktad utbildning.

Läs och lyssna här när Jan Björklund intervjuas i Sveriges Radio P1.

Finland: Nya turer i Kanerva-affären

Tidningen Hymy publicerar en del av sms:n mellan utrikesminister Ilkka Kanerva och erotiska dansösen Johanna Tukiainen. Johanna Tukiainen bad tingsrätten stoppa publiceringen, men rätten förkastade hennes ansökan. Hymys chefredaktör Esko Tulusto säger att så vitt han vet förbjuder grundlagen förhandscensur och att tidningen redan gått i tryck. Nästa nummer av tidningen, som utkommer den 2 april ,och som säljs redan den 1 april som lösnummer i Helsingfors, publiceras en del av sms:n.

"Vi fattade beslutet att publicera på rent journalistiska grunder", säger chefredaktör Esko Tulusto.

Johanna Tukiainen försökte den 27 mars få tingsrätten att stoppa publiceringen och framförde samtidigt kravet att Hymys utgivare ska lämna tillbaka hennes mobiltelefon som innehåller sms:n från Ilkka Kanerva. Hon krävde dessutom en miljon euro (ca 9,5 miljoner kronor) i böter för Hymys utgivare i den händelse att Hymy pubicerar sms:n mot hennes vilja.

Läs mer här och här.

blogg.se byter plattform

Ifall ni inte ser några nya inlägg här på ett tag så beror det på att blogg.se byter plattform natten till den 28 mars och det inte går att lägga upp några bloggningar under den tiden. Dessutom så vet man aldrig när det är stora tekniska omläggningar, det kan dra ut på tiden innan allt fungerar igen.

Men läs gärna tidigare inlägg här på bloggen under tiden! Jag började blogga den 5 maj 2005 så det finns en del att läsa… Välj texter under någon eller några av kategorierna i högerspalten, eller läs texter skrivna en viss månad ett visst år.

Jag är tillbaka så snart blogg.se har fixat med tekniken!

PM Nilsson skriver om rödblå gryning

Så här skriver PM Nilsson på sin och Leo Lagercrantz blogg den 27 mars apropå det nya förslaget om arbetskraftsinvandring:

En vinternatt i en tom lägenhet på Söder höll jag och Merit Wager en död ung man i våra armar och väntade på ambulans. Han var fortfarande varm och vi hade träffats förra veckan och ätit lax som han tyckte var enastående billig och pratat om löpning som vi båda var intresserade av. Han sprang vackert.

Det var den 6 november 1996 och han hette Muhammed Shakeri, kom från Teheran, hade bott i Sverige i tio år, hade svenska studielån och ett arbete som VVS-ingenjör och hade självmant gått till skattemyndigheten för att rätta till det förtvivlade faktum att han uppgav ett falskt namn när han kom till Sverige 1986. Det var inte så att han hade falska skäl för uppehållstillstånd, problemet var att han hade ett sådant i Belgien men ville bo hos sin syster i Sverige och då måste han göra om asylsökningen och uppge ett annat namn, annars hade myndigheterna skickat honom till Belgien. Men det var ju länge sedan, tänkte han, och hade ju egentligen inte med saken att göra. Men Invandrarverket tänkte annorlunda och ansåg att han hade ljugit och krossade med lätt hand hans liv.

Efter några månader som gömd svalde han 200 värktabletter och skickades tillbaka till Iran i en zinkkista. Han och många, många andra tragiska öden hade kunnat räddats om Tobias Billströms och Mikaela Valterssons förslag var en självklar lag sedan flyktinginvandringen tog fart på 80-talet. Det är inte bara vackert att se moderater och miljöpartister på samma rad i tidningen, det är inte bara ett förslag som gynnar svensk arbetsmarknad, det är framför allt ett förslag som gör det möjligt att leva vidare för alla dem som kommer hit och skaffar jobb och en tillvaro och en tro på Sverige och hopp om en framtid och som sedan efter många år får ett plötsligt nej.

Om arbetskraftsinvandring till Sverige

Migrationsminister Tobias Billström. Foto: Pawel Flato.

Några bloggläsare har mejlat och undrat varför jag inte redan kommenterat förslaget till nya regler för arbetskraftsinvandring. Mitt svar är att det är en komplex fråga som kräver lite eftertanke, jag vill inte göra samma misstag som en hel del medier gjort, nämligen att lite slarvigt rapportera att ”nu får asylsökande som har jobb rätt att stanna”. Så enkelt är det ju givetvis inte och jag vill inte bidra till att sända felaktiga signaler människor som söker sin information i vad som sägs i tidningar, radio och tv och på bloggar.

En liten kommentar, dock: Riksdagsledamoten Kalle Larsson (v) säger i Dagens Nyheter att det finns en risk att asylrätten undermineras: ”Det är oerhört mycket viktigare att den som faktiskt riskerar förföljelse får flyktingförklaring än att han eller hon bara får stanna om han eller hon har arbete.” Det fick mig att stanna upp och tänka till. Men när jag tänkt ett varv till så insåg jag att det ena inte har med det andra att göra eftersom den nya lagen om arbetskraftsinvandring inte på något sätt inkräktar på eller förändrar bestämmelserna kring asylrätten.

Mer om arbetskraftsinvandring så småningom. Men kort, mycket kort kan jag säga: jag är positiv till en ny lag om arbetskraftsinvandring på det sätt som regeringen föreslår och försiktigt avvaktande till hur det ska gå till i praktiken. Jag avslutar med att citera den paragraf som föreslås gälla för asylsökande som vill ”byta spår” så att var och en själv kan läsa och förstå att detta är ett undantag från regeln om arbetskraftsinvandring och att det knappast blir särskilt många som kommer att kunna uppfylla undantagskriterierna, men det finns ändå en chans, en möjlighet som inte fanns tidigare:

”En utlänning vars asylansökan avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut ska undantagsvis kunna beviljas uppehållstillstånd för arbete utan att han eller hon först behöver lämna landet. En sådan ansökan ska endast kunna bifallas om sökanden kan visa att han eller hon har en anställning sedan minst sex månader. Anställningen ska vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett är från ansökningstillfället och uppfylla de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd. För att en ansökan ska kunna beviljas ska den ges in till Migrationsverket inom två veckor från det att beslutet om avslag på ansökan om asyl vunnit laga kraft.”

Demokratisk diktatur

Från regeringens näringsdepartement kom härom månaden information om att man har tillsatt en särskild utredare för att analysera begreppet "arbetsförmåga". Utredningen har rubriken Översyn av begreppen sjukdom och arbetsförmåga, samt en enhetlig bedömning av arbetsförmåga. Läs kommittédirektivet 2008:11 här.

Generaldirektör Anna Hedborg har utsetts till särskild utredare. Hon ska föreslå metoder för att bedöma arbetsförmåga på ett systematiskt sätt och redovisa detta senast den 31 maj 2008. Anna Hedborg ska också beskriva och analysera begreppet sjukdom ur sjukförsäkringens perspektiv. Denna del av utredningen ska redovisas senast den 30 april 2009.

"Utan en bra definition av vad arbetsförmåga egentligen är finns risk för att skillnader i rättstillämpningen uppstår och att enskilda människor hamnar i kläm. Därför är det här en mycket viktig utredning", säger socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson.

Snart tillsätter de väl också en utredare som ska analysera hur mycket toalettpapper varje invånare ska få använda per vecka! Skämt åsido, men vore jag läkare skulle jag vara ganska förbannad… Nog är det väl märkligt hur precis allt – allt! – politiseras och ska bestämmas av regeringen, riksdagen, kommunen och landstinget – alltså av politiker. I andra länder är det läkare och andra kunniga i sjukvård och medicin som bedömer arbetsförmågan och så har det ju fungerat här också i decennier, fram till för ett antal år sedan när politikerna började klampa in allt mer och göra livet svårt för både läkare och sjuka.

Det här är bara ett exempel på politikers självpåtagna rätt att detaljstyra allt i samhället – något som för övrigt med stor sannolikhet bidrar till att människor mår sämre psykiskt och knaprar mer piller och blir utbrända och går in i väggar. För när ingenting lämnas åt dem själva – åt "det civila samhället" – då blir människor sjuka. De har ingen kontroll över sina egna liv, allt är styrt och bestämt uppifrån som i en diktatur. Det finns heller ingenstans att "gömma sig", för genom personnumren har kronofogden och skatteverket och försäkringskassan och socialstyrelsen och kommunen och landstinget och riksdagen och regeringen och polisen och gatukontoret och alla myndigheter i landet pejl på allt som folk gör och inte gör.

Varför är det så här? Är det för att 349 riksdagsledamöter är ca 200 för många och måste hitta på saker att ta upp för att visa att de "behövs"? Är det för att Sverige har kanske 400 mer eller överflödiga myndigheter (av ca 550) och deras generaldirektörer och andra anställda måste sysselsättas? Är det för att regeringens makt urholkas allt mer genom vårt medlemskap i EU (där de viktiga besluten fattas som sedan måste implementeras även här), och de därför måste hitta på allt mer onödigt att utreda för att försvara sin existens? Inte vet jag. Men det vet jag att det blir svårare och svårare att andas, att känna glädje och frihet i ett land med världens högsta skatter (ja, ja, ja – just nu råkar Danmark ha ett skattetryck som är 0,6 % högre än i Sverige) och där staten (politikerna) detaljstyr människors liv så till den grad att den t.o.m. vill tvångsansluta (säg ordet högt med betoning på första stavelsen) alla till en statlig a-kassa. Undrar förresten vad EG-domstolen kommer att säga om det…

Den som påstår att vi lever i en demokrati i Sverige har bara ytterst lite rätt. Demokratin inskränker sig till att det hålls val vart fjärde år och foket då får rösta. Men inte ens då får folket rösta på vilka de vill eftersom namnlistorna på valbara riksdagsledamöter bestäms av – guess who? – politikerna själva. I Finland, t.ex., får hela folket rösta på vem som ska vara landets president och där har man också direkta, äkta personval som innebär att man kan rösta på vem man vill, utan styrning av partierna. Förutom den demokratiska möjlighet som folket i Sverige har att rösta på någon person som partierna valt ut, de fem minuter det tar att lägga sin röstsedel i ett kuvert och lämna fram det till en valförrättare, så är det inte mycket till demokrati (makt som utgår från folket) som svenskarna kan utöva. I själva verket lever vi i ett land som ter sig som en sorts demokratisk diktatur. Demokrati fem minuter vart fjärde år, diktatur resten av tiden.

Kan inte någon utredare utreda hur man kunde rationalisera bort 200 riksdagsledamöter och få till stånd en till antalet mindre och till agerandet mer "folkvänlig" regering?

Mer om arbetskraftsinvandring

PÅ DN Debatt den 27 mars skriver migrationsminister Tobias Billström tillsammans med riksdagsledamoten Mikaela Valtersson (mp) under rubriken Vi lättar på reglerna för arbetskraftsinvandringen. Bland annat berättar skribenterna att:

En möjlighet införs för asylsökande som under handläggningstiden etablerat sig på arbetsmarknaden att under vissa förutsättningar söka arbetstillstånd direkt från Sverige. Detta undantag från huvudregeln, att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara ordnade före inresan till Sverige, innebär i dessa fall att den som fått avslag på sin asylansökan inte behöver återvända hem för att därifrån söka ett tillstånd som sannolikt kommer att beviljas.

Detta har så gott som alla medier i landet rapporterat om på ett sätt som kan tolkas som att det nu blir hur lätt som helst för asylsökande att ”byta spår” från asylsökande till arbetskraftsinvandrare. Aftonbladet skriver t.ex.: ”Ingen invandrare som har jobb ska i framtiden kunna skickas tillbaka till sitt hemland.” Och E24 har rört till det hela ordentligt när de skriver: ”Ingen arbetskraftsinvandrare ska längre tvingas att åka hem trots att hon eller han har ett arbete”, skriver Billström och Valtersson i DN.”

Aftonbladets och andra mediers rapportering är inte tydlig. Den bidrar till en föreställning om att det nu ska gå att komma till Sverige som asylsökande (d.v.s. utan jobb och bostad ordnade) och sedan gå över till att bli arbetskraftsinvandrare genom att kanske skaffa papper på att man jobbar hos en släkting eller bekant etc. Men av regeringens eget förslag Ett effektivt och flexibelt system för arbetskraftsinvandring framgår att fullt så enkelt blir det inte. Där står så här:

5.1
Uppehållstillstånd för arbete i Sverige för en utlänning som fått avslag på asylansökan.
Förslag: En utlänning vars asylansökan avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut ska undantagsvis kunna beviljas uppehållstillstånd för arbete utan att han eller hon först behöver lämna landet. En sådan ansökan ska endast kunna bifallas om sökanden kan visa att han eller hon har en anställning sedan minst sex månader. Anställningen ska vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett är från ansökningstillfället och uppfylla de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd. Även en familjemedlem till en sådan person ska kunna beviljas uppehållstillstånd utan att först behöva lämna landet. För att en ansökan ska kunna beviljas ska den ges in till Migrationsverket inom två veckor från det att beslutet om avslag på ansökan om asyl vunnit laga kraft.

Enligt regeringens förslag, som regeringen nu överlämnat till Lagrådet, ska inledningsvis ett tidsbegränsat tillstånd för som längst två år beviljas. Om personen därefter fortfarande arbetar ska tillståndet kunna förlängas med ytterligare två år. Efter fyra år ska ett permanent uppehållstillstånd kunna ges. Detta gäller alltså också de asylsökande som uppfyller de angivna kriterierna och ”byter spår”. Att ha ett ”riktigt” arbete och att försörja sig i minst fyra år är således kraven för att man ska beviljas permanent uppehållstillstånd.

Det är utmärkt att regeringen inför möjligheter för arbetskraftsinvandring och slår fast att det ska vara arbetsgivarna och inte facket eller någon annan som ska avgöra vilka personer som ska få komma hit för att arbeta. Det är ju arbetsgivarna som vet vad de behöver och det är också de som tar riskerna vid de fasta anställningar som det krävs att de erbjuder. Den nya lagen gäller personer som i hemlandet söker tillstånd att komma hit för att arbeta, personer som har ett konkret erbjudande om jobb – och kunna ordna bostad. Med de kriterierna uppfyllda ska personer kunna söka uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Undantagsvis – med betoning på undantag – ska asylsökande som uppfyller kriterierna enligt ovan kunna ”byta spår”. Om jag har förstått det hela rätt.

Upp som en sol, ner som en pannkaka: Migrationsverkets Irak-projekt i Flen

Jag har tidigare kritiserat Migrationsverkets Irak-projekt i Flen både i artiklar i Expressen och hör på bloggen. Läs blnd annat här, här, här, här, här och här.

Migrationsverket kallar det för AIHIAS – Alternativ initial handläggning av irakiska asylsökande och meningen var alltså att de skulle handlägga 5.000 asylärenden från Irak med nya metoder och utveckla ett ökat samarbete med polis och frivilligorganisationer. Projektet skulle bedrivas under tio månaderoch skulle inledas i november 2007 men blev försenat och inleddes den 4 februari 2008. I verksamheten kommer projektet att förfoga över en personalstyra som omfattar 60 personer fördelat på 1 projektledare, 1 projektkoordinator, 1 ekonom, 1 ekonomiassistent, 1 administrativ assisten, 1 personalredogörare, 1 receptionist, 4 experter, 6 beslutsfattare, 24 asylhandläggare, 6 asylassistenter, 3 mottagningshandläggare, 4 boendeassistenter, 1 logistikassistent och 1 certifierad dokumenthandläggare.

Projektet ska avgränsas så att det endast tilldelas ärenden i det initiala skedet av asylprocessen och där presumtion för offentligt biträde inte föreligger. Detta innebär att det i vart fall inledningsvis ska vara antagligt att personen ska beviljas uppehållstillstånd här. En förutsättning ska också vara att den sökande önskar få sitt boende tillgodosett av Migrationsverket, d.v.s inte önskar ordna sitt boende själv. En annan förutsättning är att den sökande inte omfattas av s.k dublinförfarande, det vill säga att den sökandes ansökan ska prövas av annan stat inom Dublinområdet än Sverige, eller av annan anledning är föremål för fråga om omedelbar avvisning.
En sökande ska omfattas av projektet från det att han/hon lämnar in ansökan på en ansökningsenhet och till han/hon får ett uppehållstillstånd eller att behov av offentligt biträde uppstår. Behov av offentligt biträde uppstår när det inte längre står klart att uppehållstillstånd ska beviljas och verket därför tar upp fråga om avvisning.
Exempel på sådana situationer är att det föreligger problem med att säkerställa en riktig bedömning av den sökandes nationalitet och identitet, det föreligger brister i trovärdigheten eller att den sökande inte åberopar tillståndsgrundande skäl för sin ansökan.
Projektet ska utreda och inom 10 arbetsdagar besluta om uppehållstillstånd eller om att ta upp frågan om avvisning.
En sökande som är berättigad till ett uppehållstillstånd kan snabbt få ett sådant tillstånd eller, när det anses att det finns ytterligare frågor att ställa, ska den sökande skiljas ut från projektet och ingå i den ordinarie processen.

Den sökande ska normalt lämna sin plats i projektets boende inom två veckor från ankomsten till Flen och senast inom tre veckor om svårigheter för plats uppstår i Migrationsverkets mottagningssytem.

I motsats till det normalt skriftliga systemet för handläggning, ska sökande vars ärende handläggs i projektet intervjuas muntligt fram till dess behov av offentligt biträde uppkommer.

En sökande som är berättigad till ett uppehållstillstånd kan snabbt få ett sådant tillstånd och när det anses att det finns ytterligare frågor att ställa, ska den sökande skiljas ut från projektet och ingå i den ordinarie processen.

Efter att ansökan givits in på en ansökningsenhet i Stockholm (Märsta/Solna), Göteborg eller Malmö, ska handläggningen av ärendena ske i projektets operativa del, som är placerat i Flen. Den sökande ska fysiskt föras över för boende i Flen. Projektet ska koncentrera resurserna till tidigast möjliga skede i processen (utredningsskedet). I detta skede ska det finnas ett nära samarbete mellan mottagnings- och asylpersonal, så att en samfälld undersökning/bedömning/beslut ska ske. Det ska i detta skede i förekommande fall även vara ett samarbete med andra intressenter.
Under asylutredningen ska även förhållanden angående anknytning för familjeåterförening utredas. Detta för att en möjlig familjeåterförening ska bli bättre förberedd och en handläggning av den ansökan ska gå fortare.

Det finns också behov av en ökad och fördjupad samverkan mellan Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen på en operativ nivå, så att nationalitet och identitet kan snabbare bli fastställd med större säkerhet.
Ärenden där krigsförbrytelser och säkerhetshot kanske kommer fram, kan upptäckas fortare.

Projektet kommer också att öka stödet till handläggningen angående vad som kommer fram i fråga om landinformation , analysera informationens betydelse för beslut i enskilda ärenden och praxis och även analysera statistik. Dessa resultat ska hanteras närmare handläggarna som faktiskt samlat handlägger irakier. Upprättande av en Iraqi suport desk blir därför ett användbart instrument.

I projektet ingår även att finna metoder för att uppdaga "falska" handlingar. Projektet disponerar därför även särskild personal med teknisk utrustning för att uppdaga "falska" handlingar. Polisanmälan, i enlighet med verkets instruktion, kommer att ske i de fall falska eller på annat sätt manipulerade handlingar uppdagas och åberopas.

Om den sökande beviljas uppehållstillstånd och därför ska kommunplaceras, ska den han/hon flytta till en ordinarie mottagningsenhet varifrån kommunplaceringen ska ske.
Migrationsverken kan dock inte hindra att utlänningen omedelbart flyttar ut till en kommun, genom s.k EBO, på eget bevåg och därigenom bosätter sig själv där han/hon önskar.
************
Verksamhetschef Eugéne Palmér fick i uppdarag att till den 8 april komma med ett förslag för utveckling av AIHIAS.

Om regeringens förslag att psyksjuka ska kunna dömas till fängelse

En bloggläsare som själv har erfarenhet av fängelser, har skickat följande tänkvärda text:

Jag såg ett nyhetsinslag häromdagen om regeringens förslag om att psyksjuka ska kunna dömas till fängelse istället för till vård. I reportaget så togs det upp att när de psyksjuka har avtjänat sitt straff släpps de ut i samhället direkt. Tanken är ju att ingen ska kunna begå grova brott och åberopa att han/hon varit psykiskt sjuk och sedan helt plötsligt bli frisk efter några månader och då bli frisläppt.

Men de som lade fram det nya förslaget hade nog inte tänkt på att en del kanske inte blir friska efter den tid de suttit frihetsberövade och att de därför går ut lika sjuka som när de kom i fängelse och direkt begår nya brott med fara för liv och lem för "tredje man"!

Idag döms ju de som konstateras vara psykiskt sjuka till psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Om jag förstått det hela rätt så är det så att om man inte blir frisk så kanske man aldrig blir frisläppt. Och i olika fall behövs förstås olika lång vårdtid. Detta kan ju inte en domstol bedöma i förväg, i form av längd på fängelsestraffet.

Jag vill med utgångspunkt i mina egna erfarenheter belysa det hela i ett perspektiv som regeringen troligtvis inte alls har tänkt på. Jag har ju själv upplevt hur kriminalvården ser ut inifrån och hur den fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Jag blir riktigt rädd å alla medborgares vägnar när jag hör att kriminalvården ska "vårda" psykiskt sjuka. På det sätt som verksamheten bedrivs så kommer det bara att skapa ännu farligare människor.

Tänk den kanske inte helt befängda tanken att det är någon som blir felbehandlad och oskyldigt dömd. Eller att en person har varit på fest dagen före, tror sig vara nykter, hamnar i en poliskontroll och blåser, blir haffad och dömd till fängelse. Hamnar i samma cell som en riktig galning. Det kan faktiskt hända då kriminalvården blandar fångar hej vilt. Man är inlåst i en liten cell med en annan människa kl.18.45 till kl. 08.00 – mer än 12 timmar. Under natten är personalstyrkan minskad och om man "flaggar på", alltså ringer på klockan för att vakten ska komma så kan det ta allt från några minuter till en halv timme. Då kan man ha hunnit bli mördad flera gånger om.

Och nu ska ingen säga att det inte finns de fångar som delar cell i svenska fängelser. Jag har själv varit tvungen till detta då det är överfullt. Sedan räcker det med att mötas i gemensamma utrymmen i anstalten. Det slipas matknivar och det slipas tandborstar. Men i vårt vackra, fina, ofelbara land kan ju inte samhället begå några misstag så sannolikheten att det skulle kunna hända är så liten att det liksom inte kan hända.

Vi får ställa vårt hopp till Gud och be att han vakar över oss. Vi får be och hoppas att Han sänder en stråle av verklighetsförankring till våra politiker så att de inte sitter där på sin gräddhylla med skygglappar på sig. De blir ju behandlade på annat sätt än de vanliga medborgarna så det är ingen risk att de blir drabbade själva. Men de kan ju ha någon släkting som far illa eller faktiskt begår brott och hamnar i farliga situationer på någon anstalt. Gud bevare dem då, med det system som politikerna nu föreslår!

Migrationsministern om arbetskraftsinvandring

Vid ett lunchseminarium på Timbro den 26 mars talade migrationsminister Tobias Billström engagerat om arbetskraftsinvandring och de förändringar på området som behövs och som kommer att införas. Presentatör av de två talarna var Timbros energiska chef Maria Rankka som fick ta över med någon dags varsel när förra vd:n Cecilia Stegö Chiló blev minister. Läs mer om Timbro här.

Men först fick publiken höra Anders Johnson berätta om invandrarnas betydelse för Sverige och dess utveckling under några sekler: om Bonnier och De Geer och många andra som på avgörande sätt  bidragit till det svenska näringslivets utveckling. Och om de intressanta bakgrunderna till välkända firmanamnoch varumärken som Bahco, Carnegie, Felix, Gleerups, Cloetta och Mazetti.

Migrationsministern tog vid där Anders Johnson slutade – från slutet av 60 talet och framåt. Det var då, för cirka 40 år sedan som det blev i princip totalstopp för just arbetskraftsinvandring till Sverige. Men främst höll sig ministern till nutid och framtid. Han talade om hur profetiorna om "social turism" från nya EU-länder kom på skam för några år sedan och hur viktigt det är att Sverige får till stånd en fri arbetskraftsinvandring om vi ska kunna klara våra framtida behov på alla möjliga olika plan. Och tämligen snart – om jag förstod det rätt redan i maj – ska ett förslag till ny lag på området presenteras, en lag som kan komma att träda i kraft från årsskiftet. Det är hög tid att Sverige får en sådan lag, den är både viktig och välkommen.

Oavgjorda ärenden hos Migrationsverket

I december 2006 var antalet oavgjorda asylärenden hos Migrationsverket 16.048. Den 24 mars i år är motsvarande siffra 22.872, drygt 40 % större.

Asylsökande som fått avslag i alla instanser ska enligt lagen lämna landet

Kurder från norra Irak som fått avslag på sina asylansökningar och därmed inte har rätt att stanna i Sverige, ska nu utvisas till Bagdad. Detta eftersom de inte tas emot av sina egna i det betydligt lugnare och välmående norra Irak (Kurdistan). Trots att det går direktflyg till staden Erbil från de flesta större städer i Europa inklusive Stockholm (två dagar i veckan) och Köpenhamn (en dag i veckan). Och trots att regeringarna i Sverige och Irak tecknat avtal om att återvändande irakiska medborgare ska tas emot. Nu återsänds kurderna alltså till Bagdad och sedan blir det deras egen sak att ta sig vidare till norra delen av landet. Det handlar om cirka 1.700 personer som inte lämnat Sverige efter att deras asylansökningar slutgiltigt avgjorts och de har meddelats avslag på sina ansökningar. Deras ärenden ligger hos polisen som ska börja tvångsutvisa dem.

En sådan utvisning skedde för några veckor sedan när en man från Sulaymania återsändes till Bagdad och sedan eskorterades av irakisk polis till sin hemort. Läs en artikel om fallet i Gefle Dagblad där det bland annat sägs: "Att ta sig dit från Bagdad är en lång och farlig resa". Det är verkligen svårt att förstå att hans eget folk inte lät honom komma hem med direktflyg till norra Irak…

I samma artikel i GD säger en fp-politiker i Gävle, Ismail Osman att: "Det blir jättesvårt för dem som kommer tillbaka till Irak efter sju eller åtta år i Sverige. De har ingenting kvar och det blir omöjligt för dem att starta ett nytt liv."

Men det är väl ändå att underskatta folks – både svenskarnas och de kurders som det gäller – intelligens att påstå att det skulle vara "jättesvårt" för en person att återkomma till sitt eget hemland efter sju år, ett land där han kan språket och sederna och där han har växt upp. Betydligt svårare måste det ha varit att komma till ett fullständigt främmande land som Sverige – och det klarade mannen. Sådana här argument håller förstås inte. Speciellt inte när hundratals, tusentals kurder som har fått uppehållstillstånd i Sverige – och även sådana som inte fått det – reser i skytteltrafik med Atrosh Air till sitt land.

Kurderna säger sig "av princip inte vilja ta emot dem som inte vill återvända av fri vilja". Men det är ju knappast upp till dem att styra den svenska asyl- och invandringspolitiken genom sina "principer" och genom att vägra att respektera ingångna mellanstatliga avtal. Varje stat är enligt internationella konventioner skyldig att ta emot sina egna medborgare – vilket Irak alltså gör. Varken kurder eller några andra kan hitta på egna regler och ställa krav på Sverige att behålla människor här efter att deras asylansökningar har prövats och avslagits i landets rättsliga instanserna.

Svensk lag gäller givetvis alla. Sverige har också "principer" och en av de rättsliga principerna är att den som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige ska lämna landet. Samma lagar gäller förresten i alla länder: ingenstans i världen kan man först prövas enligt lagen och få avslag på ansökan om uppehållstillstånd och sedan ändå själv "välja" att stanna kvar! Så fungerar det inte i något land och inte heller i Sverige.

Asylprocessen måste göras mer rättssäker. Här finns mycket i övrigt att önska och mycket att klaga på. Asylprocessen måste också vara tydlig. Det är den såtillvida att det är reglerat i lag att man ska lämna landet om man får avslag på sin ansökan. Individuell prövning som i varje enskilt fall är grundad på för tillfället rykande aktuell information om situationen i landet som den sökande kommer ifrån ska enligt lag göras. Inga slentrianavslag på grundval av halvårsgamla eller äldre rapporter och inga kollektiva lösningar är tillåtna. Men när processen är slut och om beslutet är negativt kan man inte själv välja att sätta sig över lagen och stanna kvar i Sverige.

Kriminalvårdens kommentar till SVT:s Uppdrag granskning

Läs först bland annat här och här + flera texter under Asyl&Migration.

I en kommentar till hur Kriminalvårdens (KVV) Transporttjänsts personal agerar när de reser som eskortörer åt asylsökande som ska återvända till sina hemländer, skriver chefen för rättsenheten på KVV, Elisabeth Lager:

Kriminalvården mörkar ingenting! Tvärtom är Kriminalvården en av de myndigheter som reagerar mest kraftfullt när personalen gör något fel. Att arbeta inom kriminalvården ställer särskilda krav och det ligger i verksamhetens natur att vi måste agera mot sådant som äventyrar säkerheten för intagna eller personal. Att Kriminalvården ser mycket allvarligt på det inträffade framgår även av yttrandet till Justitieombudsmannen, JO, i anslutning till händelsen i september. JO granskar just nu ärendet.

Det låter ju inte så värst lugnande eller tillförlitligt när den kvinnan som i reportaget kallades "Stina" gång på gång på gång – berusad – tilläts medverka vid utvisningsresor! När de ansvariga som uttalade sig i reportaget ljög eller drabbades av partiella minnesförluster tills de var överbevisade om hur det faktiskt låg till. Då får knappast sådana här vackra ord någon särskilt djup innebörd. Hela Kriminalvårdens kommentarstext kan läsas här.

Citat ur slutet i KVV:s text:
Kriminalvårdens värdegrund vilar på att vi utför vårt arbete så att förtroendet för kriminalvården stärks. I det ligger både att förhindra att misskötsamhet av denna art inträffar och att aktivt ta tag i eventuella missbruksproblem. Vi sopar ingenting under mattan!

Min kommentar: som framgår av de berättelser som asylsökande delgivit mig och som jag tagit mig tid att lyssna på och sedan teckna ner – och som kan läsas på denna blogg under Asyl&Migration i form av en artikelserie med namnet Sveriges dyrastte resebyråverksamhet – så håller de inte med KVV för fem öre! Och då gäller det inte enbart dem som har missbruksproblem utan också dem som visar öppen rasism och främlingsfientlighet, som missbrukar sin makt, som på olika sätt beter sig illa vid utvisningsresor, som mest tänker på sig själva och sina traktamenten och som uppträder pinsamt i främmande land (läs t.ex. om resorna till Guinea Conakry och Iran)…