Sverige kan inte låta norra Irak bestämma över sin asylpolitik

Den svenska regeringen måste stå fast vid sina överenskommelser med Irak och inte låta irakierna i norra Irak (kurderna) ta kommandot och idka utpressning mot Sverige! Det är inte andra länder som ska avgöra Sveriges asylpolitik och enligt folkrätten får ingen stat neka att ta emot sina egna medborgare. Det verkar som om migrationsministern står fast och man kan bara hoppas att han inte vacklar under den enorma press och de eventuella hot som kan komma att riktas mot honom av dem som tycker att det är bra att ha fullsatta direktflyg till sitt område men som av någon anledning ändå försöker ta sig rätten att vägra att ta emot sina egna medborgare.

Ibland annat Sveriges Radio tas frågan åter upp om avvisningar av de asylsökande som inte befunnits ha rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. Rubriken på inslaget är Tvångsavvisning av irakier återupptas.

Om inte norra Irak tar emot sitt folk (kurderna), så får de sändas till Bagdad och därifrån själva ta sig till norra delen av landet. De är medborgare i staten Irak, inte i ett område i norra delen av landet, och Sverige har ingen skyldighet att avvisa människor exakt till den stad eller den by som var och en kommer ifrån. Samtliga som fått besked om avvisning har fått möjlighet att frivilligt återvända och givetvis kan man inte i norra Irak vägra att ta emot sina medborgare som återvänder hem (med direktflyg, t.ex.). Det är när man börjar sätta sig på tvären och diktera villkor gentemot Sverige som det blir problem. Då måste Sverige antingen flyga ner dem som ska avvisas med flyg som går direkt till norra Irak där de givetvis måste tas emot oavsett vad kurderna nu signalerar, eller som sagt sända dem till Bagdad.

Det måste bli ett slut på att man i vissa länder tror sig ha rätten att styra Sveriges agerande på det sätt som man nu gör i norra Irak! Och Polisen får visa lite mer kraft än vad de verkar göra om man tar del av följande text på SR:s sajt:

Många av de cirka 1 700 irakier som ska skickas tillbaka är från norra Irak och de kurdiska myndigheterna där har sagt att de inte kommer att släppa in tvångsavvisade från Sverige. För den svenska polisen, som måste genomföra avvisningarna, är detta ett stort dilemma. Polisen vill undvika vändande plan från Irak med asylsökande ombord.

Det är svårt att tro att man i något annat land skulle tveka att återsända personer som inte har rätt att vistas där, särskilt om det t.o.m. går flyg DIREKT till det område i hemlandet som de kommer ifrån! Självklart kan inte Irak skicka sina egna medborgare som avvisats från Sverige tillbaka hit igen, det är ju bara larvigt att Polisen ens ser det som en möjlighet.

För att de läsare som inte är så insatta i asylfrågor ska förså lite mer av hur det ligger till så upprepar jag vad jag sagt och skrivit massor av gånger förut: Asylhanteringen är inte svart eller vit. Den är svart och vit.

Alltså: Man kan tycka att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna gör felaktiga bedömningar i vissa ärenden (och det gör de, precis som domstolar kan döma fel), men vi har ändå ett system i Sverige liksom i alla andra demokratier som säger att myndighetsbeslut och domar ska efterlevas. Har både myndigheten och domstolarna kommit fram till att en asylsökande enligt gällande svensk lag och internationella konventioner inte har rätt att få bosätta sig och leva i Sverige, då måste detta respekteras hur ”orättvist” det än upplevs. Och givetvis kan ingen annan stat ”överpröva” eller genom utpressning förändra beslut och domar givna i Sverige. Det är samma sak som med all rättstillämpning: domstolar prövar och dömer, lagen ska efterlevas trots att det dessvärre händer att en del domar kan upplevas som – eller faktiskt är – felaktiga. Men man kan inte själv bestämma att ”nej, jag tänker inte acceptera det, jag anser inte att jag ska behöva lyda domstolarna”. Samma sak gäller på asylområdet. Enskilda asylsökande och andra stater kan inte bestämma att de inte tänker följa beslut som fattats av svenska myndigheter och domstolar. Hur sulle det se ut? Vi skulle få total anarki. Vilket vi är på god väg mot om inte regeringen och Polisen agerar kraftfullt i enlighet med de lagar och avtal som finns.

Apropå föregående inlägg

I samma tidning där en skribent – Pia Bergström – anser att bloggare är en styggelse, citerar en annan skribent, Andreas Victorzon, den 29 februari under rubriken Folkpartist dömd till ett och ett halvt års fängelse just en av de för Pia Bergström så förhatliga "intighetens apostlarna". Han skriver:

"Enligt politikerbloggen.se dömdes Jimmy Drushammar av Stockholms tingrätt förra veckan för stöld och grovt bedrägeri."

Så frågan är: vem behöver vem? Just här är det i alla fall en reporter på Aftonbladet som behöver en av de "pyjamasbloggande nihilisterna", en av "intighetens apostlar"… Och han har dessutom hederligheten att ange sin källa.

För riktighetens skull ska dock nämnas att politikerbloggen.se inte är en ensam, oavlönad bloggare. Men det är en blogg.

“Ignoransens sinnebild” ger sig på “intighetens apostlar”

Klipp ur Expressen Kultur den 29 februari 2008

Anders Mildner skriver om (avlönade) skribenter som påstår att andra (oavlönade, för det mesta) skribenter behöver dem (de avlönade) "för att ha något att säga". Och han citerar en Pia Bergström på Aftonbladet som anser att "bloggarna parasiterar på de etablerade skribenternas journalistiska vedermödor". Notera: den här meningen är inte korrekt. Man kan absolut inte "parasitera på vedermödor" (se betydelsen av ordet längst ner). Man kan parasitera på sådant som "arbete", "rikedom", "kunskap" och "framgång" men inte på "vedermödor". Ska man man skälla på folk som man ser ner på så bör man kanske sopa rent framför sin språkliga dörr först.

Det som Anders Mildner citerar är på flera plan bland det mest korkade jag har läst på ett tag. Och tänk så småsint att generalisera så! Varför tala om att vi oavlönade skribenter parasiterar på avlönade skribenters arbete när det i så fall är minst lika vanligt att de ofta sitter på sina häckar på sina redaktioner och surfar runt på sina datorer och plockar upp våra tankar och idéer? Ibland också mina, vilket jag givetvis inte påstår att just denna Pia Bergström gör eftersom jag inte vet om hon gjort det. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin skulle ha läst något av henne. Jag har dock flera gånger sett ordagranna citat från min blogg i avlönade skribenters texter i tidningar över hela landet. Men tror någon att de håller sig till sina egna journalistiska regler och anger källor och ger credit till den/dem som – ofta oavlönat, som sagt – avslöjat händelser, tagit fram fakta, myntat nya uttryck eller tänkt nya tankar? Icke! De avlönade, redaktionssittande är inte för fina för att norpa andras texter men de är för fina för att erkänna att de gjort det! Medan oavlönade, seriösa bloggare som inte ens är på minsta sätt skyldiga att göra det, mycket ofta anger sina källor .

Pia Bergström talar om oss seriösa bloggare som "pyjamasbloggare" som är "nihilister" och säger dessutom att vi är "intighetens apostlar". Här, återigen, tar hon sig vatten över huvudet rent språkligt. På vilket sätt skulle vi oavlönade, seriösa skribeter vara "nihilistiska", d.v.s. "förnekare, anarkister, revoltörer" och "samhällsomstörtare" (enligt Norstedts Ord för ord)? Och vad är "intighetens apostlar" för larv? Kan man ta sådana här skriverier på allvar? Av en avlönad skribent som tar sig själv på stort allvar men inte ens använder språket på rätt sätt? Knappast.

Bland bloggarna, precis som bland avlönade både aktivt grävande och redaktionssittande, internetsurfande skribenter, finns alla sorter. Att man, enbart för att man är avlönad och sitter på en tidningsredaktion, alltid skulle ha bättre och viktigare saker att säga än bloggarna som ofta skriver av starkt intresse och engagemang och med minst (med betoning på "minst") lika mycket kunskap som de avlönade är ju barockt.

Och vad har förresten den bloggföraktande Pia Bergström gjort för avtryck någonstans? Jag hade aldrig ens hört hennes namn. Vad då "intighetens apostel"? Jag kan ju hitta på ett eget lika diffust och meningslöst uttryck: t.ex. "okunnighetens lärjunge" eller "ignoransens sinnebild".

Vedermöda (enligt Norstedts Ord för ord) = stort obehag, tungt besvär, stor svårighet, betryck, besvärlighet(er), vedervärdighet(er), svår hemsökelse, hård prövning, olägenhet, motgång, lidande. Varför skulle någon vilja parasitera på andras stora obehag och besvärligheter?