• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2008
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Saudisk tvångsskild kvinna hungerstrejkar

http://www.arabnews.com/?page=1&section=0&article=108217&d=25&m=3&y=2008

Fatima Starts Hunger Strike Despite HRC?s Reunion Assurances
Ebtihal Mubarak, Arab News
 
JEDDAH, 25 March 2008 ? A Saudi woman, who was forcibly divorced from her husband by a court in 2005 at the request of her half brothers, yesterday began the first day of a hunger strike despite officials saying that the couple would soon be reunited.

?I won?t believe it till I see it… I?ll remain stuck in this shelter like an outcaste. Everyone asks me to be patient and wait,? said the woman known as Fatima.

?Three years have passed now. I?m human at the end of the day and there is a limit to what I can put up with,? she told Arab News in a phone conversation, adding that no one understands what she was going through.

Meanwhile, a spokesman for the government-run Human Rights Commission (HRC) gave assurances that the couple would be reunited. ?The couple will soon be reunited,? said Zuhair Al-Harithy, HRC spokesman, without giving a timeframe.

?Fatima and Mansour?s case is a HRC priority and gets the special attention of HRC President Turki Al-Sudairi,? he said, adding that Al-Sudairi has been in conversation about the issue with high-ranking government officials.

Al-Harithy did not clarify whether the case reached the Supreme Judicial Council, the Kingdom?s highest judicial authority, for a second review. The only legal way to end the couple?s misery is for Custodian of the Two Holy Mosques King Abdullah to intervene by asking the Supreme Judicial Council to again look at the case.

?We coordinate with all official establishments concerned with the case. However, we don?t interfere with judicial rulings. We do express our point of view to the Cabinet, which is responsible for the work we do,? said Al-Harithy.

He added that they are now sure that the divorce was given due to social reasons and not for religious reasons. ?We?re not only working on solving the case. We want to make sure things like this don?t happen again,? he added.

The couple?s ordeal started when Fatima?s half-brothers asked a court to annul the marriage citing her husband?s low tribal background. The judge agreed, even though the couple had been married for over two years and had two children.

Following the ruling, the couple was arrested in Jeddah after coming there to seek official help. Fatima and her children spent nine months in a women?s prison in Dammam after refusing to go back to her family.

In January 2007, Riyadh?s Appeals Court upheld a judge?s decision to divorce the couple, and Fatima was moved to a women?s shelter in the city, where she has been living ever since with her two -year-old son, Suliman. Her other child, four-year-old Noha, lives with her husband, Mansour Al-Timani.

Al-Timani has been living close to the HRC office in Riyadh for the past several months to keep a check on the case. He told Arab News that he was overwhelmed with frustration and that his wife was determined to keep fighting. ?I still consider her my wife and I?m sure that justice will prevail,? said Al-Timani.

Finland: Asylsökande hungerstrejkar i Helsingfors

Hbl.fi logoElva asylsökande hungerstrejkar i Helsingfors. Chefen för förvarsenheten i Krämertskog säger att vem som helst får låta bli att äta men att hungerstrejk inte fungerar som förhandlingsmetod i Finland. Natten till måndagen slutade två asylsökande kvinnor och nio män äta vid förvarsenheten i Krämertskog i Helsingfors.

”Som orsak uppger de att de inte begått några brott och att de därför inte ska behöva sitta inlåsta”,
säger enhetens chef Pekka Nuutinen. ”I Finland tvingas ingen äta mot sin vilja, men vi försöker förstås diskutera med de strejkande och förklara att tilltaget knappast kommer att hjälpa dem. Hos oss i Finland brukar hot och utpressning inte vara någon fungerande förhandlingsmetod.”

Läs mer här.

Inkompetens i DBMS smular sönder förtroendet för rättsväsendet, för samhället

Symbol för DBMS – Demokratiska BananMonarkin Sverige

Jag har tidigare här på bloggen berättat om utländska brottslingar som ska utvisas ur landet sedan de dömts till kortare straff än svenskar som begått motsvarande brott. Jag har tidigare berättat om hur grova brottslingar (mordbrand, råa våldtäkter, inbrott etc) inte alls i alla fall utvisas utan släpps rakt ut på gatan igen. Alla inblandade rycker på axlarna och anser att det är ”någon annan” som ska se till att domarna efterlevs och brottslingarna skickas till sina hemländer. Medan brottslingarna bara försvinner i mängden och börjar svartjobba och kanske ägnar sig åt fortsatt kriminell verksamhet – och förmodligen skrattar gott åt den svenska s.k. rättvisan.

I Aftonbladet berättades den 23 mars om Farkhad Sharapov från Kazakstan som år 2003 mördat en landsman i Paris genom att hugga honom i halsen med en kniv. Han dömdes i Frankrike i sin frånvaro till 20 års fängelse. Men Farkhad var smart, han tog sig till menlösa Sverige där han nu har försörjts av svenska skattebetalare i fyra år. Han har nämligen som asylsökande bott i Migrationsverkets boende i Boden under alla dessa år och Migrationsverket har inte upptäckt efterlysningen förrän i januari i år när Farkhad fick avslag på sin asylansökan. Genom inkompetens och klanteri har alltså Sverige hyst och försörjt en mördare i fyra år. Men historien tar inte slut där, om nu någon möjligen trodde det.

Den 7 mars i år häktades Farkhad av tingrätten i Luleå i väntan på att franska myndigheter skulle hämta honom. För att få dem att hämta honom inom de stipulerade tio dagarna borde svenska myndigheter ha legat på dem som iglar. I stället släppte de alltså mannen rakt ut i samhället. En man som har mördat en annan man och som definitivt inte har rätt att vistas i Sverige. Ofattbart!.

Var är den här mannen nu? Varför utsätter svenska myndigheter allmänheten för en dömd mördare på det här sättet? Man kan med fog undra varför han inte sattes i Migrationsverkets förvar eller i förvar i häktet (som ju ofta görs när det anses finnas anledning till det) i avvaktan på hämtning till Frankrike? I utlänningslagen anges ju att om någon ska utvisas och det finns skäl att befara att han kommer att hålla sig undan så kan han hållas i förvar. Varför efterlevdes inte denna lag? Myndigheterna är ju annars rätt pigga på att låsa in asylsökande på förvaren även i strid mot just denna lag, d.v.s. människor som inte alls visat tecken på att hålla sig undan. En del av dessa och ytterligare ett antal frågor har ställts till de ansvariga och svaren kommer att redovisas på bloggen när  (om…) de inkommer.

Sverige i ett nötskal

tre_bananer_1200238773_2545Symbol för DBMS – Demokratiska BananMonarkin SverigeHär kan man läsa om klantigheter och inkompetens, denna gång i samband med morden på de små barnen i Arboga. ”Det finns anledning att se över våra rutiner. Spontant utifrån vad jag vet har skett så kan jag konstatera att åklagaren gjort fel och vi ska inte svära oss fria heller. Vi borde ha kvalitetssäkrat det här”, säger Tommy Hydfors, polischef i beredskap vid Rikskriminalpolisen.
I Värnamo rycker man ett spädbarn från sina föräldrar utan att ha prövat hjälp och stöd i hemmet. Hej och hå! Strunt i det att det slår tre människors liv i spillror. Läs här.
På Kriminalvårdens Transporttjänst är det rena rama Vilda Västern! Läs här.Och Migrationsverket sysslar med meningslösa projekt, läs mer bland annat här, här, här, och här.

Sverige i ett nötskal: alltför många initiativlösa, oansvariga, inkompetenta, slarviga, slöa, oengagerade myndighetspersoner. Fler exempel på rättslöshet och idiotier finns i mängder på den här bloggen och fler följer. Källan att ösa ur sinar tyvärr aldrig…

Programledaren Täppas Fogelberg i Ring P1 trakasseras

sr1Täppas Fogelberg berättar i radioprogrammet Medierna hur han har blivit illa behandlad på nätet. Förtalad och ljugen om. Det är helt förkastligt och urdålig stil att ljuga om och förtala en människa. Och att skicka avföring till honom – hur är folk funtade som gör sådant? Oavsett hur illa omtyckt en programledare än är så ska han inte behöva pådyvlas grovt kränkande påståenden och osanningar som går över alla gränser för vad som kan anses vara anständigt. Det är hemskt att det inte finns sätt att stoppa lögner och förtal och illvilliga och elaka skriverier om människor.

Täppas Fogelberg är en otrevlig och dålig programvärd i Ring P1. Arrogant och inte sällan rent elak eller oförskämd mot människor (det har jag skrivit om flera gånger tidigare här på bloggen). Avbryter tvärt coh avslutar ibland nöstan mitt i en inringandes mening med ett öätt överlägset ”hej, hej”. Ett nytt exempel på vad folk tycker om hans stil är en liten notis från insändarsidan i Expressen den 8 mars:

Ta bort Täppas från Ring P1! En äldre dam berättade om ångest och medicinering. ”Vet du om att man kan få orgasmstörningar av den?” sade han. Oförskämt. Bo

Det finns mängder med liknande och grövre, mer oförskämda och obehagliga exempel på hur Täppas Fogelberg trampar på människor som ringer till programmet. Sveriges Radio har ansvar för att deras programledare inte ständigt och jämt – minst en och ofta flera gånger i varje program – beter sig ohyfsat eller direkt förolämpar representanter för allmänheten som vill framföra synpunkter eller informera, debattera eller reagera. Jag instämmer i signaturen Bos och många andras krav på att man bör ta bort den här dåliga programvärden och förstår överhuvudtaget inte hur han har kunnat få fortsätta så länge.

Men oavsett hur det är med Täppas Fogelbergs sociala (in)kompetens, oavsett hur mycket han lider brist på vanligt folkvett och hyfs och oavsett hur oförskämd han är mot dem som ringer så ska han inte behöva läsa sådana osanningar och grova tillmälen på nätet, som han berättar om i Medierna. Absolut inte och under inga omständigheter.

Inte bara “Stinas” fel

image2254Läs först de här två bloggningarna för bakgrund till det här inlägget:
Bort med cheferna för Kriminalvårdens Transporttjänst! 19 mars 2008
Generaldirektör Lars Nylén om missförhållanden inom Kriminalvårdens Transporttjänst 22 mars 2008

Från en bloggläsare kommer följande kommentar:
Jag såg Uppdrag granskning och jag tyckte inte om det jag såg. Jag tyckte att det var fruktansvärt att denna "Stina " som uppenbarligen har alkoholproblem hängdes ut. Arbetsgivaren har väl ett ansvar också? Alkoholism är en sjukdom och arbetsgivaren har också ett ansvar för rehabiliterig etc. Programmet var sliskigt i och med att bilden på den utvisade pojken från Kosovo visades titt som tätt och han hyllades nästan som en hjälte för att han påpekat att "Stina" var berusad. Det verkade nästan som det var "Stinas" fel att familjen inte fick stanna i Sverige. Men det var faktiskt inte "Stina" som beslutat om utvisningen till Kosovo. Jag vill inte försvara denna "Stina" på något sätt men programmet var onödigt mycket fokuserat på henne.

Helt rätt: andra än "Stina" bär också skuld för det som hänt! Visserligen har varje människa ett eget ansvar för vad den gör och hur den uppträder, så även "Stina", men har man så totalt tappat omdömet som hon har gjort så åligger det också både arbetskamrater och chefer att träda in och ta tag i det hela. Det har de dåliga cheferna på KVVs Transporttjänst inte i tillräcklig grad gjort (och tydligen inte kollegerna heller). Nu signalerar dock generaldirektören Lars Nylén (se bloggningen som jag länkar till ovan) att "Vad gäller chefsskap så händer det en hel del inom Transporttjänsten just nu". Jaha. Bra, men som vanligt: för sent, när skadan redan är skedd. Och alla andra klagomål på hanteringen av asylsökande som avvisas/utvisas – vad händer med dem? Det är tre år sedan vi framförde allvarlig kritik och sedan utredningar gjordes och nya instruktioner och regler – skrevs men vad ledde det till i den verkliga verkligheten? Varför skulle något bli annorlunda nu?

Finland: Folket förlåter utrikesministern

image225569 % av finländarna anser att utrikesminister Ilkka Kanervas ursäkt för sms:en till en strippa (eller flera) räcker. 23 % tycker att han borde avgå och 8 % ville inte ta ställning i frågan. Det visar en opinionsmätning som Taloustutkimus har gjort för YLE.

Tidigare blogginlägg i sms-affären finns under kategorirubriken Finland, finlandssvenskt, fiinskt i högerspalten.

All over the world

Hjelms förlag ABUnder 12 timmar, från midnatt till 12.00, Påskdagen den 23 mars 2008, hade läsare från följande länder (förutom Finland) tittat in här på bloggen:

News South Wales, Australia
Bangkok, Thailand
Belarus (Vitryssland)
Makati. Rizal, Philippines
Santa Cruz, California, USA
Kedah, Malaysia
Seoul, Korea
Niedersachsen, Germany
Perak, Malaysia
Beijing, China
City of London, United Kingdom
Isik, Turkey
Bangladesh

Så roligt att ni läser min blogg! Och jag upprepar vad jag sagt tidigare, att jag välkomnar gästbloggningar från er som bor och arbetar i andra delar av världen!

Svängningarna i väderleken lika snabba som regeringens svängningar i en mängd sociala frågor

Malmgårdsvägen 16 mars 2008image2253Samma rabatt på Södermalm, med sex dagars mellanrum.

Bilden till vänster med barmark och blommande krokusar är tagen den 16 mars 2008. Bilden av samma rabatt, igensnöad är tagen den 22 mars 2008. Väderleken svänger lika snabbt som den borgerliga regeringen svänger i en mängd sociala frågor – och man hänger inte med på någotdera området…

Finland: Invandrare bemöts sakligt i det militära

Puolustusvoimat/försvarsmakten logoÄven om rasismen grasserar ute i samhället tar den sig inte förbi garnisonsporten. Här behandlas man överraskande väl, säger Awad Khaliif som utbildas till jägare i Sandhamn. Han ryckte in i armén i januari och efter drygt två månaders utbildning har han inte sett skymten av rasism på garnisonsområdet.

"Jag känner mig inte som en utomstående. Atmosfären är bra på det hela taget", säger Awad Khaliif. "Ute i samhället har jag erfarit rasism men inte här. Utbildarna tar på alla sätt hänsyn och gör sitt bästa för att alla ska känna sig välkomna."

Försvarsmaktens nolltolerans mot rasism och diskriminering är uppenbart inte bara vackra ord på ett papper: "Kanske beror det på systemet att man aldrig hör några skällsord här. Militären har sina regler. Det är tvång på att följa dem", säger Awad Khaliif.

Över lag anser Khaliif att rasismen håller på att avta i Finland. De yngre generationerna som vuxit upp tillsammans med invandrarbarn är klart mer toleranta än äldre: "Vi har gått i samma skola och nu drar vi samma stridsuniformer på oss för att lära oss försvara samma land. Då spelar hudfärgen liksom inte längre någon roll."

Khaliif tjänstgör i Nylands jägarbataljon precis som Fatmir Pllana. Han är kosovoalban och kom till Finland när han var fyra. Han är mycket nöjd med hur han mottagits i armén: "Här behandlas alla lika. Jag känner flera somalier och de har aldrig klagat. Det är lite överraskande men alla står faktiskt på samma linje".

Pllana tycker att försvarsmakten är bra på att integrera invandrare: "Utbildarna kan handskas med människor. Om någon har svårt att förstå språket har de tålamod att lära ut samma sak hur många gånger som helst, ända tills det går hem. Så måste det vara, vi hanterar ju vapen."

"Nolltoleransen mot diskriminering skapar trygghet då alla behandlas lika. Det är inte som ute i samhället",
säger Jeton Kuka vars familj flydde kriget i Kosovo för nio år sedan. Han var 15 då han landade i Oravais där han började växa in i Svenskfinland. Han fick finskt medborgarskap för två år sedan och nu är han inkallad till militärtjänstgöring.

Finlands försvarsmakts broschyr En uniform, många olika finländare. Finlands försvarsmakts informationsfilmer Flygvapnet, Armén, Marinen, Framtiden, Beväringen finns här.

Källa:
HBL logo

Finland: Kvinnor hade hotat störa Tomasmässan i Mikaelskyrkan i Åbo

Ilkka KanervaIlkka Kanerva, Finlands utrikesminister, fortsätter att sätta känslor i svall. Inför Tomasmässan i Mikaelskyrkan i Åbo på påskafton, då han skulle ha läst en bibeltext samt burit korset, hade ett antal kvinnor hotat att komma till kyrkan för att störa mässan.

"Vi har fått anonyma samtal från kvinnor som inte accepterar att Ilkka Kanerva framträder vid Thomasmässan", berättade kyrkoherde Jouni Lehikoinen.

Utrikesministerns medverkan i kyrkan i Åbo på påskafton hade retat upp ett antal kvinnor så mycket att de hotat att komma till kyrkan och störa under hans framträdande. Läs min bloggning Utrikesminister Ilkka Kanerva ska bära ett kors på påskafton. De upprörda kvinnorna anser att kyrkan sanktionerar Kanervas beteende när den tillåter honom att medverka vid Tomasmässan.

Medlemmen i Tomasgemenskapens äldreråd, Kari Kouki, är mycket kritisk till hotsamtalen: "Att störa kyrkofriden är ett brott som medför ett strängt straff. Kyrkan är ingen cirkus".

Men både kyrkoherde Lehikoinen och äldrerådsmedlemmen Kouki hade sagt att de trots allt inte tänker ta så allvarligt på störningshoten. "Det är möjligt att några kvinnor skriker något i början av mässan men jag är säker på att deras skrik dränks av psalmsången", säger Kari Kouki.

Trots hoten deltog Kanerva i arrangemanget, rapporterar Iltalehti. Han avstod från att bära korset, men läste sin bibeltext under stort allvar. Stämningen i kyrkan var varm och andlig. Ingen störning förekom, utom att någon, efter Kanervas bibelläsning, lite väl högt ropade: "Amen!".

Källa:
image2249

Generaldirektör Lars Nylén om missförhållanden inom Kriminalvårdens Transporttjänst

VIKTIGT: för att förstå nedanstående text, läs först min bloggning med rubriken Bort med cheferna för Kriminalvårdens Transporttjänst!

image2252Lars Nylén. Foto: Niclas Sandberg

På mina frågor riktade till generaldirektören vid Kriminalvården, Lars Nylén på Skärtorsdagen (20 mars) har jag på Påskafton (22 mars) fått ett föredömligt snabbt svar som ger vid handen att någonting åtminstone verkar vara "på gång".

Jag skrev:

Det jag berättar, kompletterat med inslaget i Uppdrag granskning i SVT1 i går, den 19 mars, måste föranleda kraftfulla disciplin- och andra åtgärder!

De pinsamt taffliga, mesiga och storljugande cheferna som dessutom båda verkade lida av minnesförlust, som framträdde i programmet, kan inte få fortsätta att ha ansvar för verksamheten vid Transporttjänsten. Deras agerande i både det fall som beskrevs i tv-programmet och som ansvariga i de fall jag beskrivit i min artikelserie på bloggen, Sveriges dyraste resebyråverksamhet, har med all önskvärd tydlighet visat att "ansvar" inte är dessa chefers starka sida.

En statlig myndighet ska ha chefer och anställda som klarar sina uppdrag och som man kan lita på. En statlig verksamhet kan inte få misskötas så som KVV Transporttjänst gör idag, och har gjort i åratal utan att att något görs för att komma till rätta med de stora problemen.

Jag avslutar med en fråga: Vad kommer du som högste ansvarig för verksamheten att vidta för åtgärder och när kommer de att vidtas?

Generaldirektören svarade:
I det individuella ärendet är det vidtaget betydligt mer åtgärder än vad Uppdrag granskning redovisat. I vad mån det blir aktuellt med att avskilja från tjänsten är en fråga för Personalansvarsnämnden och saken kommer att behandlas där. Vad gäller chefsskap så händer det en hel del inom Transporttjänsten just nu.

Att den berusade kvinnan som tillfogat människor som avvisats, sina kolleger och andra inblandade onödigt besvär och lidande samt orsakat skattebetalarna stora extrakostnader när hennes fylleagerande tvingat eskortörer och asylsökande att återvända etc, ska ha kvar sit arbete är otänkbart. Det hon har gjort måste vara grund för uppsägning, annars är det fel på uppsägningsreglerna och då måste de ändas snarast. Oacceptabelt handlande i tjänsten måste naturligtvis få konsekvenser. Också för sådana personer som en del av de eskortörer jag berättar om i mina många och långa rapporter (läs under Asyl&Migration i högerspalten) ska inte heller få fortsätta att missköta sina uppdrag.

Nu gäller det att följa upp vad generaldirektörens svar på mina frågor innebär i praktiken. Under många, långa år har jag, men också andra, slagit larm om hur det går till när KVVs Transporttjänst och i viss mån också Migrationsverkets anställda är ute och flyger och far med asylsökande som avvisas eller utvisas till sina hemländer. Hoppet om att någon ska lyckas bringa ordning på detta område är tyvärr minimalt – ingen har ju hittills klarat av att göra det. Ändå kan man ju inte helt ge upp utan måste fortsätta att försöka få dem som tillsatts av regeringen och andra på höga, skattefinansierade statliga tjänster att göra sitt jobb. Annars ger man upp tanken på en fungerande demokratisk och rättssäker stat.

Oacceptabelt med extraledigheter för elever i grundskolan

GriffeltavlaI en artikel i Dagens Nyheter den 22 mars med rubriken"Rik elev ledig oftare" sägs att: "Rektorer på skolor i välbärgade områden undertecknar mängder av ledighetsansökningar inför skollov som jul, påsk och sportlov. Många föräldrar ser det som en självklarhet att åka på semester utanför loven med sina skolpliktiga barn."

Att det mest skulle vara "rika barns" föräldrar som uppvisar ett oansvarigt beteende har jag svårt att tro. I texten framgår ju att man i t.ex. mångkulturella Rågsvedsskolan i södra Stockholm ofta ger ledighet i samband med religiösa högtider. Det är ju också bortovaro från skolan som inte är sanktionerad i grundskoleförordningen och inte är förenlig med det faktum att det råder skolplikt. Och det framgår även att föräldrarna ofta tar sig rätten att resa på långa semestrar till sina hemländer och struntar i att skolan inte beviljar ledighet för deras barn.

Det är ju fullständigt oacceptabelt och strider mot den grundlagsenliga skolplikten att barn och unga tas ur skolan långa perioder. "Skolplikt" betyder att man måste gå i skolan, det är inte valfritt och det är inte upp till föräldrarna att välja att "låta barnen vara lediga". Dessa föräldrar är dessutom synnerligen dåliga föredömen för sina barn när de lär barnen att strunta i lagen och den plikt de har att gå i skolan. Lärare och rektorer måste sätta stopp för påstridiga och oansvariga föräldrar och inte falla undan för dem när de saboterar för eleverna och för skolan.

image2251Eva Wikberg, rektor på fristående skolan Maria Elementar på Södermalm i Stockholm, ser ledighetsansökningar utanför loven som ett stort bekymmer och säger bland annat att: "Eleverna missar så mycket av skolundervisningen och det ligger visserligen på föräldrarnas ansvar att se till att barnen tar igen detta, men det görs inte alltid". Men det är skolans uppgift att säga nej till semesterledigheter under andra tider än de lov som är fastställda för varje skolår!

Elever i grundskolan kan få kortare ledigheter beviljade av rektorn för "enskilda angelägenheter". Rektorn får bevilja högst tio dagar under ett helt läsår enligt grundskoleförordningen. Det betyder inte att rektor ska bevilja tiodagarsledigheter, absolut inte. Vilket alltså många föräldrar tycks anse att de kan kräva.

"Policyn är ju egentligen att man inte ska ge ledighet annat än för speciella omständigheter som bröllop, begravningar, men verkligheten ser annorlunda ut i dag med föräldrar som lever på olika håll. En semester kan vara barnens enda möjlighet att vara tillsammans med sin andra förälder under en längre tid och det kan också handla om ekonomi så jag brukar bedöma utifrån varje enskilt fall", säger rektor Eva Wikberg på Maria Elementar.

Det är inte skolans sak att tänka på hur semestern ska ordnas, det råder som sagt skolplikt och föräldrarna ska anpassa sina ledigheter till skolan och dess arbetstid; det är inte skolan som ska anpassa sig efter föräldrarna. Eleverna har redan så mycket ledigt då föräldrarna kan umgås med sina barn: en veckas sportlov, tre veckor över jul, en veckas påsklov och drygt två månader på sommaren. Att bevilja ytterligare ledigheter är förkastligt. Svenska skolelever ligger redan så illa till i internationella kunskapsmätningar att Sverige inte har råd med slapphänthet på det här området också. När det är skola då ska eleverna vara där. När det är skollov då kan de resa vart som helst med sina föräldrar.

På Maria Elementar har man egna officiella prov från årskurs 5 och uppåt. Därutöver gör eleverna de nationella proven i femman och nian. Heder åt rektor Eva Wikberg som säger nej när föräldrar försöker ta ledigt under provtiderna. "Det är barnens arbete att gå i skolan, och om man hela tiden beviljar ledigheter så ger det en signal till barnen att deras jobb inte är viktigt".

Men Anette Madsen rektor på Essingeskolan, Kullskolan och Klastorpskolan på Kungsholmen, har en mycket märklig inställning till sin uppgift som rektor. Hon säger utan att blinka att hon "aldrig avslår en ledighetsansökan under tio dagar på ett läsår " och att föräldrarna till eleverna i de skolor hon är rektor för vet att hon skriver på deras ledighetsansökningar. Men det är ju inte klokt! Det är fel inställning och det är fel signaler som ges till både barn och föräldrar: "Ni får alltid upp till tio dagar extraledigt varje läsår, vi struntar i skolplikten!"

Skolverket måste påminna slapphänta rektorer om vad som gäller. Det är trist att det ska behövas, man hade gärna sett att rektorerna tog sitt ansvar utan pekpinnar…

Läs hela artikeln i Dagens Nyheter här.

Finland: innovativt sätt att hjälpa tiggare – något för Sverige att ta efter?

Här (i Sverige) ska ju allt beredas, utredas, remissrundas, stötas och blötas så mycket och så länge att förhållandena hinner förändras när den långdragna processen är klar. Men kanske vore detta något för de större städerna i Sverige att ta efter och införa – utan en alltför långdragen process:

Helsingfors stad logoI Helsingfors räknar man med att det kan anlända upp till 300 romska tiggare från Rumänien i sommar. Nu uppmanas invånarna att inte ge pengar åt tiggarna på gatan. Istället ska det inrättas ett bankkonto för donationer, som sedan ska användas till att utbilda romerna i Rumänien. Enligt specialplanerare Johanna Seppälä letar man som bäst efter en lämplig organisation som kan åta sig administrationen.

"Kriteriet för organisationen är att den ska vara känd och korruptionsfri så att vi kan vara säkra på att pengarna når fram", säger hon.

Felician Vasiliscu från rumänska ambassaden i Norge besökte Helsingfors för att diskutera frågan. Han hävdar att romerna enbart diskrimineras positivt i sitt hemland. Det är den låga utbildningsnivån som bidrar till att de inte klarar sig på arbetsmarknaden. Men Seppälä har bekantat sig med romernas dåliga levnadsvillkor i hemlandet, något som bidrog till beslutet om en hjälpaktion. Också siffrorna talar sitt tydliga språk; var tionde rom tvingas lämna Rumänien för att kunna försörja sig.

I april ska representanter från de största städerna i Finland träffas för att göra upp en gemensam handlingsplan angående tiggarna. Kanske kan Stockholm och några av de andra större städerna i Sverige be att få sända några representanter till mötet?

Källa:
svenskayle.fi logo

Påsksnöyra

Snöyra långfredag 21.3 2008Långfredagssnöyra på Södermalm i Stockholm.

Påsk

Här är några saker som hörde min barndoms påskhelger till:

mignonaggMignonägg
Karl Fazer öppnade sitt fransk-ryska konditori vid Glogatan 3 i Helsingfors den 17 september 1891. Han gifte sig med Berta 1894 och det var också då som de började tillverka choklad och konfekt. Fazers godis har alltid funnits och varje finländare har egna minnen genom livet av olika Fazer-produkter. Familjen Fazer var grannar till oss när jag växte upp, och vi fick alltid Fazers mignonägg till påsk, urblåsta riktiga hönsägg som sedan försiktigt fyllts med nougatmassa. Äggen såg förstås ut exakt som riktiga ägg. De började göras år 1896 och kan fortfarande köpas, numera också i Sverige.

pashaTraditionell påskpasha
Den här traditionella påskdesserten, pasha, tillagade min ryska farmor till påsk – och ibland, efter mycket tjat, också någon annan tid på året. Rena kaloribomben! Och den är inte precis någon snabb & lätt-rätt heller, den tar två dagar att göra. Men den är himmelskt god!

3 burkar kvarg (750 g)
3 äggulor
2 dl socker
110 g smör
1 liten burk smetana
75 g skållad, mald mandel
50 g vaniljsocker
50 g korinter

Rör äggulorna med hälften av sockret. Rör smöret med resten av sockret. Blanda allt med kvarken, tillsätt mandel, vaniljsocker, korinter och smetana. Värm upp massan i kastrull tills den sjuder. Rör flitigt under upphettningen. Låt svalna och häll smeten i en pashaform klädd med fuktig gasväv. Stjälp upp pashan följande dag och dekorera med färsk frukt.

pashaformSå här kan en form för påskpasha ut. Just denna typ är tillverkad av fångar på Åbo fängelse och kostar ca 15 euro.

memmaMemma
Till påsken hör inte bara Fazers mignonägg och pasha utan även memma! Memma äts också alltid till påsk: denna mörkbruna kompakta rätt tillagad på rågmjöl, malt och sirap och har ätits i Finland i mer än 300 år och nämns första gången i litteraturen så tidigt som år 1700. Då skrev Daniel Jusenius om en mörkt brun, sällsynt söt ”gröt” som åts till påsk till minne av den osyrade degen. Enligt Jusenius beskrivning stektes ”gröten” i ugn i näverformar. Än idag är memma förpackad i askar med nävermönster.

Memma är fettsnål och full av mineraler och fibrer. Äts med iskall gräddmjölk och lite strösocker till påsk. Den är ganska så mastig så man ska inte äta för mycket av den. Memma finns att köpa i många svenska livsmedelsaffärer så för den som vill/vågar pröva på den här finska specialiteten går det utmärkt att göra det.

Se till att 12-åringen drar upp byxorna!

Föräldrarna klarar inte av att få sin 12-årige son att dra upp brallorna i skolan! Han har dem så långt nerhasade att han i själva verket både går och sitter i kalsongerna. Det är ohygieniskt och inte särskilt trevligt och han får nu inte äta lunch i skolans matsal om han inte lyssnar till lärarna och efterlever de regler man har i skolan.

Lärarna, som redan har ett nog så tungt jobb, behöver förstås stöd av elevernas föräldrar. Men den här pojken har inte lärt sig ha respekt för vare sig föräldrarna eller för lärarna i skolan. Tråkigt nog rår föräldrarna inte på sin 12-åring. Pappan säger att han sagt åt sin son att dra upp byxorna, men utan resultat. Herre Gud, det är illa ställt när 12-åringar sätter dagordningen och föräldrar saknar förmåga att få sitt barn att förstå att det inte är hans vilja som är avgörande i alla lägen.

12-åringen själv säger: "Jag tycker det här är orättvist. Många jag känner på andra håll får klä sig så här. Jag tycker det är orättvist att just jag ska bli drabbad. Det är lite störigt."

Har det verkligen gått så långt i Sverige att 12-åringar regerar och kan ta sig rätten att bryta regler som finns för allas trevnad och trivsel? Skolan bör stå fast vid att trivsel- och andra regler som finns i skolan för allas skull också efterlevs av alla som befinner sig där. Om föräldrarna inte klarar att få pojken att dra upp sina byxor när han vistas i skolan så behöver de kanske samhällets stöd att hantera sitt barn. För klarar de inte av att få sin son att lyssna nu, och förstå att man måste följa vissa bestämmelser vare sig man vill eller inte, vad finns det då som hindrar honom från att bryta mot andra lagar i framtiden för att han tycker att "det är orättvist"?

Bort med cheferna för Kriminalvårdens Transporttjänst!

kriminalvardens_logotyp_1206267009_2653

 

 

 

Redan för tre år sedan (våren 2005) slog jag larm om hur avvisningsresor hanterades av Kriminalvårdens transporttjänst. vad hände efter de alarmerande rapporter flyktingprästen Håkan Sandvik och jag lämnade till många olika aktörer och ansvariga?

Den 19 mars 2008 tog Uppdrag granskning upp en liten del av hur det kan gå till, främst om en eskortör som flera gånger varit berusad i tjänsten vilket ibland fått förödande konsekvenser och orsakat skattebetalare stora extrakostnader samt – värst! – extra lidande för dem som skulle återvända till sina hemländer.

Vem har ansvaret för att chefer för statliga myndigheter utför sina jobb? Eller finns det ingen? Cheferna för Kriminalvårdens Transporttjänst, som sköter avvisningsresor med asylsökande som inte fått tillstånd att stanna i Sverige lider av så svår amnesi (minnesförlust) att de absolut inte klarar av att sköta sina uppgifter och någon, som är över dem måste kunna avsätta dem. Omgående. Något mer pinsamt och obehagligt än Gunnar Johansson, chef för utrikestransportörerna på KVVs Transporttjänst och Göran Stenbeck, chef för KVVs Transporttjänst i Uppdrag granskning har jag inte sett och hört på länge. Så pinsamt att man vrider sig i starkt obehag när man ser och hör dem. Läs, se och lyssna här.

Den 29 juni 2005 skrev jag en debattartikel i Expressen om hur det kan gå till på avvisningsresor. Läs den här. Jag skrev också en artikelserie här på bloggen – Sveriges dyraste resebyråverksamhet – om flera obehagliga och hemska avvisningar som KVVs Transporttjänst utfört. De asylsökande som skeppades som kollin kors och tvärs över jordklotet fick också komma till tals och själva berätta vad som hände. Vilket knappast stämmer överens med vad KVV-folket skrev i sina rapporter.

Ur min artikelserie Sveriges dyraste resebyråverksamhet:

I lagen står det inte att Polisen (eller Kriminalvården) ska eller ens får föra människor som levande kollin kors och tvärs över kontinenter, utan handlingar som styrker vilka de är och t.o.m. på handlingar som Polisen vet är någon annans, d.v.s. falska papper. Och det har knappast varit meningen att Transporttjänstens verksamhet skulle bli både rättsosäker och oerhört kostsam. Eller att de här resorna skulle permanentas och mer eller mindre utvecklas till en källa till extrainkomster och även viss rekreation för dem som reser med som eskortörer. Men så tycks det i alla fall ha blivit.
– – – – – – – –
Transporttjänsten, som lyder under Kriminalvårdsverket, och Polisen skickar inte sällan både tre, fyra och fem av sina anställda på ”förhandlingsresor” med t.ex. en ensam sjumånadersgravid kvinna, en ung, spinkig iransk man eller en gammal, hjärt- och astmasjuk statslös gubbe med rullator. Hur man kommer fram till att så många behöver resa med framgår inte. Kriterierna är oklara, vad som gäller tycks vara att så många som möjligt åker för då tjänar så många som möjligt extrapengar i form av traktamenten och ob-ersättningar etc. Och verksamheten bara pågår och sväller. Inte förrän Håkan Sandvik och jag i februari och mars uppvaktat ett antal höga chefer på Rikspolisstyrelsen (RPS) och även varit på justitiedepartementet (där vi rapporterade till den man som idag är chef för Migrationsverket, Dan Eliasson. Min anm) och lämnat rapporter och berättelser om hur det går till beordrade rikspolischefen Stefan Strömberg en inspektion av verksamheten. Läs mer här.
– – – – – – – –
Eskortörerna lämnar nu M till gränskontrollen och åker in till staden där de tar in på Hilton. M blir kvar på flygplatsen i Addis Abbeba. Där ska han komma att tillbringa två dygn utan pengar till mat och utan någonstans att sova. Läs här.
– – – – – – – –
D, en kristen konvertit från Iran berättar själv:
Vi kom fram till Teheran vid midnatt och väntade ombord på planet tills någon kom och hämtade oss. De svenska poliserna hade en pärm med alla mina handlingar, också de som var på persiska och som visade vad jag var anklagad för i Iran och som bland annat var orsaken till att jag hade flytt. De ville visa dem för gränspolisen. Jag bad dem ”Gud, Jesus, Gud, Jesus visa inte mina papper för dem. Ni vet inte vad som kan hända med mig om ni visar mina papper!”. Mitt hjärta slog så hårt, jag såg döden framför mig. Jag kunde inte andas, jag kunde inte tänka. Jag tänkte bara hela tiden, inne i mitt huvud: ”Gud, Jesus, Gud, Jesus, Gud, Jesus”. Poliserna visade mina handlingar för dem. De visade mina id-kort och papper från iranska ambassaden. Jag ville själv se vad det var som visades men både svenska och iranska poliser ? eller jag tror det var militär – hindrade mig. Jag kände att jag redan var död. Jag hörde och såg inget, jag kände inget. Jag var död inuti.Sedan skulle de svenska poliserna åka. De räckte fram en leksaksbil, en polisbil i plast, och sa att det var ”en gåva från svensk polis till iransk polis”. Iranierna var lite förvånade. Svenskarna sa till mig: ”Vi önskar dig ett bra liv” och lämnade mig där. Läs här.
– – – – – – – –
MR hade hållits inlåst i en ytterst spartansk cell – kal, utan tv, utan någonting – i arresten i Solna i nio dagar före avresan. Hon motsatte sig avvisning och sa att hon inte kommer att medverka eftersom hon inte vill resa utan sin dotter. Men hon berättar nu att efter nio dagar i arresten (straffet för att hon inte ville medverka) var hon så psykiskt nedbruten att hon gick med på vad som helst. En annan anledning till att hon gick med på att resa ”frivilligt” var att Polisen hade sagt till henne att ”vi kan ge dig en injektion och spänna fast dig på en bår om du inte följer med frivilligt och lugnt”.

Den 7 maj fördes MR med fem eskortörer, varav en var rysktalande, till Bromma för resa med specialchartrat plan till Kiev. Myndigheterna hade chartrat ett plan enkom för denna avvisning som dessutom inte ens var en ”vanlig” avvisning utan en förhandlingsresa med en person utan relevanta dokument.

Eftersom MR saknade handlingar och inte släpptes in i landet, sattes hon i arrest på flygplatsen. Det fanns ingen mat att få annat än för dem som kunde betala för den. MR hade inga pengar. I 23 dagar satt hon inlåst i arresten på flygplatsens transitavdelning, drack vatten ur en kran och fick lite bröd då och då av personal som förbarmade sig över henne. Några gånger fick hon också mat, när någon medfånge hade pengar och tyckte synd om henne och betalade någon för att köpa mat från flygplatsrestaurangen. Läs här.
– – – – – – – –
Om två års inlåsning på förvaret och flera ”vinst och förlustresor” med Mamadou (som är den som suttit inlåst på förvaret längst av alla i Sverige: två år):

Och på flygplatsen i Guinea Conakry var polisens/eskortörernas beteende uppseendeväckande och
synnerligen klandervärt. Efter att de misshandlat Mamadou (vilket de själva inte medger) blev de ansvariga på flygplatsen så upprörda och uppretade att de tog ifrån de svenska poliserna deras pass och kopierade dem för att ha ifall det senare skulle visa sig att något hade hänt Mamadou medan han var i händerna på de svenska poliserna/eskortörerna! En av dem försökte muta en av de lokala poliserna på plats för att få tillbaka sitt pass:

”Det går så långt att jag får kvinnan (en polis, min anm.) avsides och vi kommer överens om en liten slant för L:s pass (en av de svenska eskortörerna, min anm.)”.

I eskortörernas verkställighetsrapport finns också snudd på rasistiska skrivningar. De kallar Mamadou ”storljugande” och skriver: ”Nu var han bland sina bröder i Afrika och vi var de vita som bara ville honom illa”.

Här i Sverige fortsatte trakasserierna mot Mamadou. När han under 25 dagar hungerstrejkade i protest mot sin situation, fördes han till häkte för att, som han själv säger ”de ville bryta ner mig”. Han får inte visa normala känslor av frustration, vrede, sorg – han riskerar då när som helst att föras till isolering i häkte. Han säger att han använder all sin kraft för att försöka hålla sig ”normal”, men att det är mycket svårt. Han säger att hans psyke börjat brytas ner av allt han varit med om och att han har fruktansvärda mardrömmar ibland. När han berättar om vad en polisman sa till honom efter att han för andra gången återförts till Sverige från en förhandlingsresa, ser man bottenlös förtvivlan i hans ögon:

”Du får sitta inlåst resten av ditt liv. Du kommer aldrig ut från förvaret”. Det tog två år och ett beslut i regeringsrätten innan han kom ut… Läs här.

Läs också här, här, här, här, här, här, här och här. Och det finns mängder med fler berättelser under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten på denna blogg.

Varför har det inte blivit bättre sedan vi slog larm för snart tre år sedan? Mina artiklar på denna blogg är otroligt allvarliga berättelser om hur transporten av asylsökande ofta sker. De ord som bäst beskriver en alltför stor del av den här verksamheten är: total respektlöshet, slösaktigt, på måfå, ”hej och hå”, egenintresse (traktamenten etc) och inkompetens.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

Regeringen annonserar: Ny diskrimineringsombudsman sökes

RegeringskanslietRegeringen söker nu en ny diskrimineringsombudsman! Vid vid årsskiftet inrättar regeringen den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO). De nuvarande myndigheterna Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) avvecklas.

En tjänst som generaldirektör i Regeringskansliet med uppdrag att inrätta Diskrimineringsombudsmannen annonseras nu ut. Generaldirektören kommer att förordnas som särskild utredare och anställs senare som chef för den nya myndigheten.

Det är helt rätt tänkt och mycket bra att tjänsten utannonseras, och lysande att alla de där O-myndigheterna slås ihop till en enda!

Måtte den nya diskrimineringsombudsmannen bli en klok, erfaren person som inte fastnar i småsaker och löjligheter utan hanterar sin uppgift på ett sätt som väcker respekt i samhället, inte irritation och frustration. Allt är inte "diskriminering" eller "kränkning" som sägs mellan människor i hastigt mod och incidenter som sker i vardagslivet där ingen har menat att diskriminera någon utan ord och meningar sagts av okunskap eller dumhet ska inte föras skadeståndsprocesser om. Diskriminering ska motverkas på alla plan – både när det riktar sig från "svennar" mot "blattar" och när det riktar sig från "blattar" mot "svennar". Fördomar ska belysas och tas död på och skillnader och olikheter som inte är fördomar ska diskuteras öppet och rakt. Det tror jag är enda sättet att – på sikt – få ett så bra samhälle som möjligt för så många som möjligt.

Rapport från Amnesty: Carnage and despair – Iraq five years on

image2246Amnesty International har denna månad (mars 2008) publicerat en rapport med titeln Carnage and despair – Iraq five years on. Den innehåller mängder av information som är skakande och skrämmande. Läs här vad svenska Amnesty skriver om rapporten.

Följande berättas under kapitelrubriken The Kurdistan Region:

I norra Irak, det som kurderna kallar Kurdistan, har enligt deras "minister för mänskliga rättigheter", Aziz Mohammed, 27 kvinnor dött i s.k. hedersmord (honour killings") bara mellan augusti och november 2007, på tre månader! UNAMI , United Nations Assistance Mission for Iraq, (läs här om deras tolfte rapport om mänskliga rättigheter i Irak) uttalar stark oro inför det ökande antalet "hedersbrott" i den kurdiska regionen. 255 kvinnor mördades under de sex första månaderna år 2007, varav 195 brändes ihjäl. Även andra allvarliga brott såsom slumpmässiga arresteringar, tortyr och bruket av dödsstraff pågår kontinuerligt i den här regionen.

Varför bidrar Sverige med pengar till en region i Irak som så gravt skändar människor och bryter mot alla mänskliga rättigheter? Vad säger biståndsminister Gunilla Karlsson?

Och om Torture and other ill-treatment of prisoners kan man i Amnestys rapport blad annat läsa:

I oktober 2007 rapporterade en irakisk grupp för mänskliga rättigheter, ungefär Fångarna för rättvisa att den intervjuat fem barn mellan 13 och 17 år som berättade att de hade blivit torterade medan de hölls fångna på grund av misstankar om att de hjälpt rebeller och milis. Barnens kroppar visade spår av tortyr. Tre av dem hade märken efter brinnande cigarretter på benen och en kunde inte tala alls på grund av att chocken hade påverkat hans talförmåga.

Vidare berättas om Death penalty and unfair trials som är ohygglig läsning liksom det separata kapitlet med rubriken Violence against women and girls. Kapitlet om kvinnorna och flickorna visar på ett barbariskt och omänskligt agerande som skrämmer och förfärar, också för att det knappast är så att alla asylsökande som kommer hit från Irak i samma ögonblick som de landar på svensk mark vare sig kan eller vill kasta bort sådana seder och traditioner som om de vore en trasig överrock. Att kvinnor kan dödas lite hur som helst om de inte "lyder" eller om de gör något som män inte accepterar, är bevisligen ett faktum i Irak. Det framgår tydligt och klart av bland annat just Amnestys rapport. För undvikande av påhopp, felaktiga slutsatser och citat m.m. vill jag klart och tydligt säga att jag givetvis inte tror att alla män från Irak beter sig på detta sätt. Samtidigt som jag är helt övertygad att en del som kommer hit gör det, vare sig svenskar väljer att sticka huvudet i sanden eller inte.

Att Irak på många sätt är ett helvete att leva i, speciellt för kvinnor, därom kan dock inte råda några som helst tvivel när man tagit del av de senaste rapporterna. Oavsett om man sticker huvudet i sanden eller inte.