• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Glada Vappen! Mjöd och struvor på Valborg.

I Finland, på Valborg och Första maj, äter man den finska varianten av struvor (tippaleivät), som inte alls liknar det man i Sverige kallar ”struvor”. Och så dricker man – helst – hemgjord mjöd (simaa). Och viftar med majviskor och sjunger, precis som i Sverige, Vintern rasat och studentsånger.

Som barn började vi alltid med knästrumpor den 1 maj och slutade den 30 september. Och då fick det vara hur kallt som helst, knästrumporna skulle på den 1 maj även om det hade snöat på Valborg…

Finland: Polisen försökte hämta asylsökande

Polisen har försökt hämta en indisk kvinna och hennes 14-åriga dotter som fått asyl (i meningen ”fristad”) i Mikaels församling i Åbo. Men när de vägrade att följa med frivilligt avlägsnade sig polisen från platsen. Mor och dotter är rädda och säger att deras liv är hotade om de skickas tillbaka till Indien. Förvaltningsdomstolen har avslagit moderns och dotterns asylansökan, de skulle avvisas från Finland idag, den 30 april.

Församlingen vädjar nu till förvaltningsdomstolen om att beslutet inte ska verkställas.

Finland: Migrationsministern om asylsökande och Grekland

Vid EU:s möte för rättsliga och inrikes frågor, som hölls i Luxemburg den 18 april, informerade Grekland rådet om de utmaningar som kampen mot illegal invandring innebär för landet. Den illegala invandringen har ökat med cirka 40 procent år 2007 jämfört med året innan.

Finlands migrations- och Europaminister, Astrid Thors, konstaterar att Finland har oroat sig för hur asylsökande som har återsänts i samband med det s.k. Dublinförfarandet har behandlats i Grekland. Enligt Finland är det viktigt att kunna identifiera personer som är i behov av internationellt skydd och säkra tillträde till asylförfarandet.

Med Dublinförfarandet avses en situation där den sökande återsänds till det EU-land som han eller hon först har rest in i. Astrid Thors anser det vara viktigt att Grekland ser till att landet kan delta i Dublinförfarandet fullt ut. Migrationsminister Thors sade efter mötet i Luxemburg att hon anser att alla medlemsländer måste göra en insats för att förfarandet ska fungera.

”Utvisningar till Irak försvåras”

Utvisningar till Irak försvåras rapporterar bland annat Dagens Nyheter: 

IDAG GÅR ENDA FLYGLINJEN till Bagdad från Sverige via Jordaniens huvudstad Amman. Från och med i morgon, torsdag, kräver Jordanien att alla irakier som passerar genom landet har ett godkänt visum. Det gäller även om det bara är en flygplatstransfer.

Atrosh Air flyger dock bevisligen direkt till Irak (vilket jag skrivit om otaliga gånger både här på bloggen och i tidningsartiklar) från Stockholm till Erbil i norra Irak. Direktflyg, alltså, Inga mellanlandningar någonstans.

Men oavsett detta så är det viktigt att medierna inte rapporterar på ett sätt som väcker falska förhoppningar bland dem som har fått avslag på sina asylansökningar och som alltså ska utvisas till Irak. Många asylsökande kanske nu tror att de kan få stanna här, vilket givetvis inte är fallet. Därför är det föredömligt av Migrationsverket att så snabbt (och till och med på dag före röd dag!) gå ut med ett klargörande pressmeddelande. För oavsett vad man tycker om utvisningarna till Irak så är det ju bättre att veta vad som gäller än att inte veta…

Migrationsverket fortsätter utvisa till Irak

Migrationsverket arbetar som vanligt med beslutsfattande och utvisningar till Irak. Migrationsverkets ansvar är att stödja dem som vill återvända hem efter beslut om att de inte får stanna i Sverige. Jordaniens införande av visumtvång från 1 maj kan medföra vissa praktiska problem.

– Det finns dock alternativa resvägar och lösningar för dem som vill återvända och vi undersöker nu vilka arrangemang som är lämpliga, menar Caroline Henjered som är ansvarig verksamhetschef för återvändandearbetet. 

– Vi arbetar också aktivt för att få underlag för vår fortsatta planering från ambassaden i Amman, säger Caroline Henjered.

När det gäller personer som fått nej på sin ansökan och inte vill återvända självmant överlämnar Migrationsverket deras ärenden till polisen, som har ansvaret för dessa resor.

Be my guest # 63: Lars Odrup i Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Att bli svenskfinlandssvensk

Finländare, och nu talar jag om både dem som har finska som modersmål och dem som har svenska som modersmål, har förstås mycket gemensamt. Men en sak sticker verkligen i ögonen: blygsamheten och oförmågan att framhäva sig själv.

I mitt lilla resonemang kommer jag för enkelhetens skull att använda begreppet ”finländare” om både finnar (finskspråkiga) och finlandssvenskar (svenskspråkiga).

Det är väldigt vanligt att de finländare som jag försöker konversera på svenska i sin tur på klingande svenska säger: ”Nå, min svenska är så dålig, kan vi prata engelska istället?”

Eller så jag försöker med engelska och får på The Queens English höra: ”Well, I´m not that good in English so can´t we try Finnish? Or Swedish?”

Jag har grunnat mycket på detta. Varför kan inte finländaren, likt till exempel italienaren, pladdra på en märklig blandning av sitt modersmål, tyska och engelska samt gester och på så sätt göra sig förstådd?

Det kan förstås bero på finländarens lite inåtvända läggning, det vill säga han/hon vill inte gärna störa andra i onödan och att misshandla en främlings språk anses inte särskilt artigt. En annan förklaring kan vara det finska skolsystemet som, åtminstone förr, slog ner på fel istället för att premiera även halvdåliga försök på ett främmande språk. En tredje förklaring, fast inte så trolig, är att finländaren inte är så van att konversera främlingar. Nej, då tror jag mer på den finska blygsamheten och strävan efter att göra saker så bra som möjligt.

Finländare har faktiskt en sak gemensam med tyskar: det bor en liten folkskollärare och perfektionist i dem. Den som en gång försökt konversera en tysk på dennes modersmål vet att denne tankspritt och automatiskt korrigerar främlingens felaktiga val av preposition: ”Es heisst der Vogel – nicht das Vogel!”

Det är inte illa ment men kanske är tysken och finländaren produkter av samma skolsystem? Ett system som premierar det formellt rätta istället för det spontana och grammatiskt tvivelaktiga? Det som görs måste göras rätt, allt annat är det ingen mening med. Här kan ligga nyckeln till finnens tveksamhet till att tala främmande språk. En föreställning om att om det inte blir perfekt så är det lika bra att strunta i det.

Den här inställningen möter jag ofta i kontakten med myndighetspersoner. Dett intresse som dessa lägger ner i blanketter och formalia är nästan rörande. Varje punkt och komma måste vara på rätt plats och ve dig om du skulle komma dragande med blankett 52 C när det är 52 B som är den rätta, även om innehållet är detsamma frånsett ruta 96 där det står ”släktnamn” istället för ”familjenamn”.

Många säger att Finland har en helt annan kultur än Sverige. Förmodligen är det sant om man ställer svenskens inlärda hjälplöshet mot finländarens vilja att få och ge raka besked. En företeelse som nästan är helt okänd i mina nya hemtrakter är ”nånannanismen”. Jag kan reta mig på byråkraternas stelbenthet men samtidigt måste jag dem en eloge för viljan att försöka ge klara besked och hitta lösningar istället för att hänvisa till ”någon annan”. I Sverige är ofta ”någon annan” någon som egentligen har ansvaret men vem denne är, är inte alltid så lätt att veta, ens för tjänstemännen. Det enda de med säkerhet kan säga är att det inte är just deras avdelning/sektion som har det fulla ansvaret för …..

Är saken riktigt illa i Sverige så är det ”samhällets fel”. Det som är riktigt illa i Finland muttrar man istället över och sedan hittar man på något som är praktiskt möjligt, ehuru förstås inom lagens råmärken!

Jag tycker mycket om mitt nya land. Särskilt hjälpsamheten är påfallande i vardagslivet. När jag skulle registrera min svenska bil som finsk invandrarbil så var det inte lätt men tjänstemannen vid tullen nöjde sig inte med att hänvisa till ”någon annan” utan lade ner mycken svett och mycken möda i att lotsa mig rätt i den djungel av bestämmelser som gäller.

Resultatet blev att jag skulle få betala cirka 5000 euro i skatt men tjänstemannen ansåg att jag kunde återkomma om några månader då bilen blivit lite äldre och bestämmelserna blivit lite mer gynnsamma. Detta är finsk service – dessutom helt laglig!

Stort behov av arbetskraft i Finland

Bristen på arbetskraft är ett allt större problem i Finland. Enligt arbets- och näringsministeriets prognos är utbudet på arbetskraft inte tillräckligt stort. Bristen märks framför allt i Lappland och Kajanaland.

Antalet arbetslösa fortsätter dessutom att sjunka under de närmaste åren. Arbets- och näringsministeriet beräknar att arbetslösheten faller under sexprocentsstrecket inom två år.

Bristen på arbetskraft motverkas ändå i viss mån av att allt fler äldre anställda stannar kvar i arbetslivet. Under 2000-talet har finländarnas yrkeskarriärer förlängts med i snitt 1,4 år



Intervju i finlandssvensk radio och mord på asylsökande i Grekland

Jag ska intervjuas i finlandssvensk radio om Sveriges asyl- och flyktinghantering. Ja, vad ska jag säga annat än det jag sagt så många gånger tidigare det senaste året: asylsystemet har totalhavererat, ryckigheten och oförutsägbarheten har ökat till oanade höjder.

2007 var det löpandebandprincipen som gällde: man stämplade PUT (=permanent uppehållstillstånd) så svetten lackade på Migrationsverket. Vilka som fick stanna har varken de stämplande och den svenska allmänheten någon faktisk vetskap om. Det sägs – men här är uppgifterna lite varierande – att omkring 70 % av alla som sade sig vara irakier fick stanna. På samma sätt sägs att ca 20-30 % av dem som säger sig vara irakier fått den åtråvärda stämplen PUT i sina papper under de första månaderna 2008.

Hej & Hå!

Och till Grekland skickar Sverige iväg asylsökande utan att blinka medan allt fler andra EU-länder vägrar göra det med hänvisning till att grekiskt asylmottagande och -process är allt annat än humana.

En irakisk man med svåra trauma- och tortyrskador t.ex., som befinner sig i Sverige idag, ska prompt tillbaka till Grekland. Han kom några veckor före sin bror till en liten ö i en den grekiska arkipelagen, sattes i fängelseliknande lokal och misshandlades med batonger. Men lyckades ta sig till Sverige. Några veckor senare kom hans bror i en likadan ranglig båt med 45 andra flyende till samma ö i Grekland. Då var polisen beredd och stod i vattenbrynet och högg och slog de utmattade männen som stapplade av båten. Men männen släpptes inte in i landet, deras rätt att söka asyl fråntogs dem. I stället föstes de ner i vattnet, belades med handfängsel och fördes ombord på ett större, grekiskt fartyg utan någon aning om vad som skulle ske, vart de skulle föras.

Det grekiska fartyget satte kurs mot Turkiet, men kom under vägen på att det inte har tillstånd att gå in på turkiskt vatten och i en turkisk hamn. Då tog de av de irakiska männen deras handfängsel och sa att ”ni får simma till Turkiet”. Männen var i dålig kondition, svaga och inte i skicka att simma och åtta av dem skrek hjärtskärande att de inte kan simma. ”Det är inte vårt problem”, sa grekerna och tvingade ner allihop i vattnet och åkte därifrån. Ett tiotal män drunkande och deras kroppar spolades så småningom upp på land i Turkiet. Kan det kallas för något annat än mord?

En av de döda som inte kunde eller orkade simma var bror till den torterade man som befinner sig i Sverige och som Migrationsverket nu ska sända till Grekland…

Sverige sämst i klassen också på detta område

Det förvånar inte alls, men det är oerhört tråkigt att lilla Sverige är det land i världen som har prickats flest gånger av FN:s tortyrkommitté! Sverige har anmälts 85 gånger och i tolv fall har Sverige också fällts.

Men ingen bryr sig… Allra minst Sverige.

Läs och lyssna bland annat på inslag i Ekot.

Mellanösternexperten Dag Kymell berättar själv

Beträffande Migrationsverkets experters resa till Gaza i mitten av mars i år – och som jag skrev om den 21 april – meddelar den Mellanösternexpert som ledde resan, Dag Kymell, följande:

Passar samtidigt på att meddela att min lilla reserapport från vårt onödigt omtalade och totalt felbeskrivna besök i Israel och de palestinska områdena numera finns publicerad och nåbar för den goda allmänheten genom Lifos (18610).

(Inga terroranklagelser, ingen för mig oväntad behandling och ej heller några klagomål som framförts på begäran av verkets delegation – på det hela taget snarare ett relativt smärtfritt, effektivt och mycket givande besök i en deprimerande oroshärd som med jämna mellanrum måste beskrivas, that’s all).

En migga om dåliga offentliga biträden

En migga berättar följande:

Ett av de riktigt dåliga biträdena, vi kan kalla honom A, gjorde en riktig tabbe nyligen. Verket har ju börjat dokumentera biträdenas beteende, inlagor kostnadsräkningar osv för att sålla ut oseriösa biträden.

A är de oseriösa biträdenas konung. Hans kostnadsräkningar finns det ingenting att anmärka på men hans inlagor innehåller för det mesta bara två rader. Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning. Hans stackars asylsökande klient började prata om demonstrationer och annat som kan vara relevant för handläggningen av hans ansökan, men ingenting av detta fanns upptaget i A:s inlaga.

Då sa vi till den sökande att så här är det: ”Vi håller utredningen på det underlag som finns i inlagan och om han inte har berättat för sitt biträde om demonstrationerna med mera så kan vi inte prata om dem heller”. ”Men jag har berättat allt för mitt biträde”, säger då den asylsökande. ”Jaha, men eftersom ditt biträde är en känd flyktingadvokat som du själv har begärt som biträde (vi förordnar inte A om inte den sökande uttryckligen begär det. Vi har rätt att göra så på grund av hans misskötsel av ärenden), och om ditt biträde ansett att dina asylskäl inte är värda att skrivas ner i en inlaga så kan vi inte gå emot hans kompetens och omdöme”, säger vi. ”Men hallå”, säger då A, ”det är väl ni på Migrationsverket som ska utreda?” ”Men vad finns här att utreda?” frågar vi. ”Ingenting alls enligt din inlaga.” Varpå A säger till den sökande att de ska träffas igen och då ska han skriva mer…

Vi har gjort en anteckning om hans arroganta sätt och att han ringt privata samtal medan vi alla sitter i samma samma rum och håller på med en utredning som kan vara livsavgörande för hans klient. Jag måste säga att A är ett uselt biträde som inte vinner några mål i domstolen heller. Han är helt ointresserad av de sökande och deras asylskäl. Han tror att han, genom att förhala processen, kan få till stånd uppehållstillstånd för sina klienter, som genom hans agerande kommer att vistas i Sverige under lång tid. Men nyligen förlorade han igen i ett ärende, trots att han hade lyckats förhala det så länge att den asylsökande hade hunnit vara i Sverige i tio år! Givetvis utan några som helst asylskäl. Men en rekommenderad Norgeresa, ett par falska giftermål med EU-medborgare m.m. hade förhalat processen.

Hur ofta har jag inte läst och även kritiserat urusla och även slarvigt skrivna beslut från Migrationsverket!? Jag kan kanske inte påstå att sådana dåliga beslut är mer regel än undantag, men jag kan absolut påstå att de inte alls är ovanliga. Ibland beror det på att miggorna inte har kunskaper eller inte orkar bry sig. Men lika ofta kan det bero det på att inlagorna från de offentliga biträdena, som miggorna ska fatta beslut på, i sin tur är så dåliga att det inte går att bedöma den asylsökandes grunder för sin ansökan på ett korrekt sätt. Svart och vitt, således. Inte svart eller vitt.

Oavsett hos vilken part felen ligger så får felaktiga beslut (både positiva och negativa) betydelse för enskilda individer och för samhället. Offentliga biträden borde inte få ha 200 asylärenden samtidigt! De borde inte få hafsa igenom de asylsökandes utsagor och förklaringar och berättelser som ska ligga till grund för en rättssäker bedömning av deras skäl att få – eller inte få – uppehållstillstånd i Sverige! Och av de miggor som sitter på handläggar- och beslutsfattarpositioner måste det kunna krävas att de vet vad de sysslar med, att de känner till utlänningslagen, att de vet att Palestina inte är en stat och att de reagerar när dåliga inlagor kommer in från oengagerade biträden. Och gärna att de kan stava också.

Vad säger Sveriges advokatsamfund om advokater som beter sig som A? Hur allvarligt ska det vara för att man från det hållet ska kritisera eller rent av utesluta en advokat?

© Denna blogg.

”Ett oavvisligt allmänintresse”

”Svenska journalister är dåliga på att ifrågasätta och kritiskt granska beslut som fattas inom rättsväsendet. Problemet ställs på sin spets vid så kallade politiska affärer eftersom stora demokratiska värden då står på spel.”

Det säger journalisten Stefan Wahlberg. I rapporten Ett oavvisligt allmänintresse – om mediedrev och politiska affärer, granskar han hur de stora dagstidningarna agerade i två stora mediedrev som hade avgörande betydelse för den politiska utvecklingen i Sverige: Sahlinaffären 1995 och dataintrångsaffären 2006.

Så presenteras den här rapporten, utgiven av Timbro, som jag ännu inte läst men tänker läsa. Eftersom det verkar som om den har ”ett oavvisligt allmänintresse”.

Fotbeklädnader

Jag läste Elle – Collectors’ edition från maj 2008 – med bland annat en stor intervju med Madonna. Intressanta artiklar, massor av tips, vackra bilder. Men det som fångade mitt intresse allra mest var något helt annat…

Det som verkligen fascinerade mig var alla de otroliga skorna i modereportagen! Inte främst för att de var snygga eller för att jag gärna skulle vilja ha dem utan tvärtom: för att de verkligen inte alls var snygga utan enbart tillgjorda och så kraftigt överdrivna att jag absolut inte skulle vilja ha ett enda av alla de avbildade paren.

Det är svårt att förstå att någon överhuvudtaget vill – och kan – gå i de här skorna! Särskilt de märkliga svartvita på bilden högst upp, nummer två från vänster. Och skorna under dem, de rödvita. Dem kan man nog inte ta många steg i utan får bara stå stilla i och kanske låta sig fotograferas och sedan kasta av sig dem och välja ett par andra mer människofotvänliga skodon.

Men intervjun med Madonna var bra.

Det var bland annat därför jag slutade som Medborgarnas flyktingombudsman

Så här berättar Nuri Kino på sin blogg den 24 april:

Jag pratade med en av de mer kända asyladvokaterna sent i kväll. Han har fått nog av inkonsekvensen hos migrationsmyndigheterna.

”Jag tar inga nya ärenden. Det känns meningslöst, jag får bara avslag och har tappat gnistan. Mina klienter, är från Colombia, Armenien, Irak, Afghanistan… Ja, många länder. Det kanske är jag som har blivit dålig. Men så är det. Som det är nu så känns det som att jag lägger av, att jag inte orkar inte längre. Jag avslutar de ärenden jag har men sen är det slut.”

Vad är den främsta orsaken till att du slutar?

”Mitt jobb gör ingen nytta, jag kan inte påverka i någon nämnvärd mån. Jag känner att dels har det jag gör inte någon betydelse och dels ska jag förklara för människor att de måste hem till Irak eller Colombia, eller så måste jag säga åt dem att gå under jorden.”

Det var till stor del av samma anledning som jag slutade som Medborgarnas flyktingombudsman den 19 november 2007. Det finns ingen konsekvens i asylhanteringen, okunskapen är alltför stor hos alltför många aktörer (inte minst på Migrationsverket) och ryckigheten och omöjligheten att förutse eller ens förutspå eller gissa utgången av ett asylärende är total. Det går inte att vara ett bra ombud åt människor när man knappt  kan svara på några frågor om hur lagen tolkas och inte har skuggan av en aning om vad resultatet av deras asylansökan kan bli. Gringolotto är ordet: snurra på asyllotterihjulet och se var pilen stannar. Risken att man åker ut trots att man borde få stanna är gigantisk. Chansen att man får stanna trots att man borde åka ut är stor. Hej & Hå! 

Ovilja att bry sig, underlåtenhet att reagera och agera

Det som nämns i rubriken ser vi tecken och bevis på, dagligen och stundligen. När det gäller mördare (av t.ex. 16-årige Riccardo), när det gäller slappheten i skolorna, när det gäller trakasserierna i Rödeby, när det gäller asylhanteringen på olika plan etc, etc, etc.

Det finns resurser att sända sex poliser att ”rensa upp” bland stillsamma A-lagare i en lugn liten park på Söder en solig torsdagseftermiddag (läs här). Men det finns inte resurser att med kraft ta tag i att någon skor sig på att en massa människor bor i källarförråd utan fönster i stadsdelen Ronna i Södertälje!*

Trots att ett tiotal madrasser låg på golvet och där fanns en duschkabin och en varmvattenberedare så menar informationschefen Anitha Wretling på fastighetsbolaget Graflunds som äger hyreshuset där upptäcken gjordes att: Vi har inget bevis för att det har bott människor där. Vi har rådgjort med polis men de menar att det saknas bevis”. Jaha! Men kräv att få göra en polisanmäla, bevis finns ju så det skriker om det! Vad är det för menlöshet hos både fastighetsbolaget Graflunds och hos poliserna? Vad ska vi med poliser till om de inte vill ta tag i oegentligheten och brott? Och Graflunds får väl vända sig till Rikspolischefen om Polisen i Södertälje vägrar ta emot en anmälan!

Läs mer i Länstidningen i Södertälje under rubriken Boende i källarförråd polisanmäls inte. Och läs för allt i världen också kommentarerna från dem som måste stå ut med att polisen slår ifrån sig!

*Om ett fastighetsbolag på Östermalm hade hittat tio madrasser,
en duschkabin och en varmvattenberedare i ett fönsterlöst
källarförråd, hade Polisen då vägrat att ta emot en anmälan?

Förklaring (?) från Telia om varför de tar betalt för autogiro

Apropå Vad är det då för mening med autogiro, Telia? så har följande förklaring (?) och uttalande inkommit från Maria Hillborg, pressansvarig på TeliaSonera:

”Vi jobbar aktivt för att spara vår miljö och minska användandet av papper. Som ett led i detta har vi börjat införa en avgift på mobil- och bredbandssidan om kunderna vill ha en traditionell faktura eller väljer autogiro då kunden får en pappersfaktura utsänd utan inbetalningskort. Men för fast telefoni utgår som regel inte någon avgift, för någon variant på faktura, enda undantaget är de få kunder som valt månadsfaktura, i stället för kvartalsfaktura som är det allra vanligaste”.

Sedan följer en uppräkning av deras villkor för fast telefoni – där man av någon anledning inte tar ut någon fakturaavgift (hur nu det kan ha något med att spara miljö att göra…) och om deras avgifter på mobilt och bredband:

Mobilt:
Kunder som gör förändringar i sina abonnemang eller tecknar nya abonnemang efter
060123 betalar idag 19 kronor för traditionell faktura och autogiro. De allra flesta Telia Mobil-varianter, har månadsfakturering som standard. Om kunden så önskar, kan vi erbjuda kvartalsfakturering.

Bredband:
Kunder som gör förändringar i sina abonnemang eller tecknar nya abonnemang efter
070323 betalar idag 19 kronor för traditionell faktura, autogiro eller månadsfaktura.

Fattar någon logiken? Finns det någon logik? Jag begriper fortfarande inte varför TeliaSonera började lägga på hela 19 kronor för alla kunder som tecknat abonnemang för mobil efter 23 januari 2006 och för dem som tecknat abonnemang för bredband efter 23 mars 2007. Vad är det som har förändrats vad gäller papper och miljö vid dessa datum? Och fortfarande: autogiro kom väl till för att man skulle spara in papper, portokostnader och personal på företagen som slapp skriva ut, kuvertera och posta en massa fakturor? Bra för miljön och för TeliaSoneras ekonomi. Kunderna lade upp betalningen på internet, på autogiro, och sedan drogs beloppet automatiskt. Eller har jag missat något?

Men det är förstås ännu bättre för TeliaSoneras ekonomi att lägga på 19 kronor på en massa räkningar – utan att behöva skicka ut några brev… Och varför görs skillnad mellan räkningar för fast telefoni och moblt och bredband? Vad har det med miljön att göra?

Jag blir bara konfunderad. Och besviken. Jag som har tre abonnemang hos TeliaSonera idag måste nog tänka om. För falskhet och utsugning har jag aldrig gillat. Och jag kan inte hjälpa att just så ter sig det stora teleföretagets agerande för mig.

© Citera gärna men ange källan!

Finland har flest kvinnliga ministrar i EU

Om nu det är viktigt för ett land att ha många kvinnliga ministrar  sin regering så är läget alldeles lysande för Finland. Själv tycker jag att det allra viktigaste är att ha bra ministrar, en bra regering, helt enkelt.

Störst andel kvinnliga ministrar i Europas regeringar har alltså Finland: hela 60 %. På andra plats kommer Spanien med  53 % och trea Norge med 52 %. Sverige kommer på femte plats och har 45 %  kvinnliga ministrar, 15 % färre än Finland.

Men, som sagt: att det finns fler kvinnor än män i en regering säger förstås ingenting. Ingenting annat än att det finns fler kvinnor än män i regeringen.

Ilkka Kanerva is back!

Samlingspartiet röjer plats för den förre utrikesministern Ilkka Kanerva i riksdagens utrikesutskott. Heikki A. Ollila avstår från sin plats till förmån för Kanerva och blir suppleant i utskottet.

Kanerva blir också medlem i Finlands delegation i Natos parlamentariska församling. Här är det riksdagsman Olli Nepponen som får avstå från sin plats.

Tidigare överlät talman Sauli Niinistö (saml) ordförandeskapet i Finlands delegation i OSSE:s parlamentariska församling till Kanerva.

Källa:

Sex poliser i Axel Landquists park!

Jag blir glad när jag ser att poliser är ute bland folk och helst vill jag se dem gå eller cykla, när de patrullerar på stan (i mitt fall Stockholm). Däremot blir jag inte alls lika glad när sex (6!) poliser i en liten minibuss åker runt på Söder och spanar mitt på solljusa torsdagseftermiddagen.

Jag kom gående längs Äsögatan och såg då polisens minibuss stå parkerad och en polisman som satt vid ratten. Några meter från bussen, inne i lilla Axel Landquists park i hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan stod fem (5!) poliser och talade med ”buset”, d.v.s. några tämligen fridfulla fyllon som snällt satt på en parkbänk i solen. På bilden här till vänster är poliserna på väg tillbaka till sin lilla buss och jag ser dem sätta sig i den – alla sex – troligen på väg till nya parker för att prata med andra fyllon.

Jag kan ju inte svära till 100 % på att de sex poliserna i den fina minibussen inte kom från ett jättestort tillslag eller ett rejält bråk som krävde sex polisers närvaro. Det kan ha varit så. Men de verkade väldigt avspända och tog det lugnt i den härliga vårsolen, så jag undrar:

Varför är sex poliser ute och ”rensar” i innerstadsparker när de verkligen behövs i helt andra delar av staden? Som t.ex. i bråkiga förorter där man inte vågar köra bussar i kollektivtrafik och stänger t-baneuppgångar? Eller i de delar av Södertälje där kriminella och våldsamma gäng hotar, skrämmer och misshandlar människor som inte gjort något och där många är jätterädda? Jag menar: är det inte lite misshushållning med resurser att sex personer åker runt tillsammans i stället för att de kunde åka två och två? Eller cykla.

OBS! Jag vänder mig självklart inte mot de sex enskilda poliserna utan mot den/dem som planerar så illa och som anser att man ska hushålla med polisiära resurser så som jag beskrivit i min text.

Vad är det då för mening med autogiro, Telia?

Jag tänkte eventuellt skaffa mobilt bredband och började jämföra priser (en djungel!) och villkor hos olika operatörer. Jag har mobil- och vanligt telefonabonnemang hos Telia, så jag började med att titta på deras villkor. Döm om min förvåning när jag ser att Telia i små fotnoter på sin pdf-prislista över mobila bredband meddelar att:

Fakturaavgift (19 kronor) debiteras även för tjänsten Autogiro.

Men vad i helsike är det då för mening med autogiro??? Får man verkligen göra så här? Smyga på folk avgifter som inte ska finnas när kunden ju själv gör hela jobbet och företaget slipper kostnader för papper, kuvert och porton och personal som ska skicka ut pappersfakturor? Binder man sig för ett 18-månadersabonnemang så ska man alltså betala 18 x 19 kronor = 342 kronor för den stora glädjen att få underlätta och göra det billigare för Telia! Hur mycket tar Telia in på detta varje år? För mig ter det sig oschysst och nästan skurkaktigt.

Jag ska ta reda på hur de har tänkt på Telia och återkommer när jag har gjort det.

© Citera gärna men ange källan!

Apropå min text om ”obehöriga” och ”behöriga” lärare

Apropå frågan om ”obehöriga” och ”behöriga” lärare (läs bl.a. min bloggning här), så letade jag efter min kolumn i Metro som jag skrev i ämnet för minst sex, sju år sedan. Jag hittade den inte. Däremot hittade jag insändaren till vänster, som jag skrev och Dagens Nyheter publicerade den 1 september 1997, för snart elva år sedan. 

Eftersom texten är så liten och jag inte lyckats förstora den, återger jag den här:

Bra lärare också utan lärarhögskola

Det tycks finnas en övertro på att det endast är människor som genomgått svensk lärarhögskola, där alla stöps i exakt samma lärarform, som lämpar sig för att utbilda våra barn. det faktum att man tagit sig fram till ett jobb som lärare via Lärarhögskolan är inte i sig någon kvalitetsgaranti för att man blir en bra, entusiasmerande, omtyckt och duktig pedagog eller förmedlare av kunskap!

Vad som behövs i den ofta mediokra svenska skolan tor jag är just fler ”icke-behöriga” lärare som kommit fram till läraryrket på litet andra vägar. Det måste till exempel finnas många mycket kunniga och välutbildade (!) akademiker som är arbetslösa. varför inte fråga dem om de vill läsa litet pedagogik och psykologi under en termin för att sedan pröva på att vara lärare i de ämnen de behärskar? De skulle komma till skolan med nya , fräscha och oförstörda sinnen och jag kan tänka mig att det skulle bli mycket lyckat ochgagna eleverna stort att få träffa människor som har en annan bakgrund än de färdigstöpta Lärarhögskolelärarna.

Observera att jag därmed inte är ute efter att misskreditera dem som gått denna ”den enda vägen” till läraryrket. Jag tror och hoppas naturligtvis att väldigt många som valt yrket, gjort ekonomiska uppoffringar och satsat tid och kraft på att bli lärare också bir duktiga och kunniga.

Jag säger bara att jag inte tror att Lärarhögskolan är den enda vägen och att det finns alla skäl i världen att släppa fram öven andra engagerade och kunniga människor i skolan.

Texten är alltså skriven för snart elva år sedan och långt innan påstådda kränkningar och mobbningar på Lärarhögskolan började anmälas till DO, och Lärarhögskolan av någon sorts konstig rädsla (för vad förstår jag inte) godkände folk som lärare som krävde att få bli godkända fastän de absolut inte hade tillräckliga kunskaper. Jag håller med mig själv i de åsikter jag hade då och nu har dessutom fler negativa saker tillkommit som talar mot Lärarhögskolan som ”den enda vägen”. Tyvärr. Läs Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter nyligen. Alla artiklar kan nås härifrån.