• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vettiga löner åt sjuksköterskor!

Alla sjuksköterskor kan väl inte vara
Florence Nightingale och jobba
mer eller mindre ideellt?

Jag har aldrig varit vårdkonsument annat än några få gånger då jag besökt läkare eller sjuksyster för en och annan kontroll. Och jag hoppas att jag ska slippa bli vårdkonsument även i framtiden. Men bara för att jag själv varit förskonad från att hamna i vårdkrävande tillstånd så kan jag inte låta bli att tänka på hur – i ordets rätta bemärkelse – livsviktiga sjuksköterskorna (och läkarna och andra som jobbar på sjukhus och vårdcentraler) är. Vem som helst av oss kan ju precis när som helst drabbas av åkommor som kräver att vi lägger oss i deras händer. Och att dessa så livsviktiga människor inte ska kunna få anständiga löner är fullständigt obegripligt för mig.

Förhandlingsodföranden Ingela Gardner Sundström skriver en debattartikel med rubriken En obegriplig och oansvarig strejk i Expressen den 20 april. Läs den! Inte någonstans talar hon om beloppen, lönebeloppen, utan bara om att ”vårdförbundets medlemmar har haft en bra löneökning” och att de minsann fått sammanlagt 4,3 procent förra året”. Men 4,3 procent på en skitlön (t.ex. 21.200 kr efter 17,5 år i yrket!) blir inte särskilt mycket. 4,3 procent på Ingela Gardner Sundströms lön blir betydligt mer…

Vad är det som gör att en ordförande i en förhandlingsdelegation ska ha flera hundra procent högre lön än en sjuksköterska? Vem har hittat på så korkade skillnader? Vem åker man hellre till när man får hjärtinfarkt eller cancer: sjuksköterskor (och läkare) eller politiker och förhandlare? Just asking…

Massor av byråkrater som sitter med löner på 60.000 – 100.000 kronor i månaden kan hur lätt som helst sopas bort utan att man märker av det, men tar man bort en sjuksköterska då kan det avgöra om en människa lever eller dör. Stå på er, sjuksköterskor! Det är inte ert fel om vården kollapsar och människor dör när ni strejkar, det är de ansvariga politukernas och förhandlarnas. Kom ihåg det! Och Gud förbjude att människor faktiskt dör eller far riktigt illa när ni strejkar för att få drägliga löner…

Hanami i Kungsträdgården den 19 april 2008

Återigen har CJ skickat mig ett foto från Hanami i Kungsträdgården! Den vänstra bilden är från den 19 april 2008, den högra från den 14 april 2007.

Hanami – 花見 på japanska – som betyder ungefär ”att beskåda blommor”, är en viktig högtid i Japan. Den inträffar när körsbärsträden blommar.

Blomningen (mankai) pågår endast några få dagar. När körsbärsträden blommar som allra mest samlas japanska familjer med vänner och arbetskamrater under träden och har picknick.

Söndagsfrukost vid Nytorget

Nuri i ett av sina 719.832 par solglasögon. En bråkdel av hans kollektion med solglasögon är förresten avbildad i boken Karlar med stil av Camilla Thulin.

Strålande sol på Söder! Söndagsfrukost vid Nytorget med Nuri Kino och en bunt tidningar.

Vi kom tidigt och det var lugnt och fridfullt vid Nytorget. Inte särskilt många var ännu på frukosthumör och vi kunde sätta oss var vi ville. Kaffe och vatten för mig, rejäl och näringsriktig frukost med fil, flingor, mörkt bröd, gurka, melon, rökt korv, ägg m.m. för Nuri.

När vi cirka en och en halv timme senare lämnade serveringen för att återgå till tvättstuga och arbete Nuri) och arbete och arbete (jag), hade vi avhandlat diverse artiklar i morgon- och kvällstidningarna, korkade poliser, asylfrågor, Nuris nya ännu opublicerade rapport, relationer mellan människor och mycket annat. Och då var det också smockfullt vid vartenda utebord på varenda servering.

En härlig början på en bra dag!

Quo vadis? Det kan man verkligen undra när det gäller Kriminalvården!

Foto för KVV Niclas Sandberg

Generaldirektören för Kriminalvården, Lars Nylén, skriver på DN Debatt under rubriken Kriminalvårdens rutiner omprövas efter dödsfallen. Med anledning av texten har jag ett konstaterande och två undringar:

Konstaterande:
Det är som vanligt i Sverige – när det värsta redan skett – inte bara en utan flera gånger – börjar man prata om att strama upp sina rutiner. Så är det på alla områden, men värst och mest stötande är det inom polisens och kriminalvårdens områden, när människor måste dö innan något – kanske – händer! Och det i ett s.k. civiliserat land…

Undring 1:
I Lars Nyléns artikeltext finns denna mening: ”Frågan quo vadis? (något för något?) är alltid berättigad att ställa när det gäller skattebetalad verksamhet.” Vad menar han? ”Quo vadis” betyder ”vart går du” och inte ”något för något”. Om man ska svänga sig med latinska sentenser så ska man väl åtminstone svänga sig med dem korrekt. Kan man inte det så bör man låta bli. (Jag gissar att Nylén – eller den som skrev artikeln åt honom – menade ”quid pro quo”, som betyder just ”något för något”…)

Undring 2:
Quo vadis, Kriminalvården?