Finland har flest kvinnliga ministrar i EU

Om nu det är viktigt för ett land att ha många kvinnliga ministrar  sin regering så är läget alldeles lysande för Finland. Själv tycker jag att det allra viktigaste är att ha bra ministrar, en bra regering, helt enkelt.

Störst andel kvinnliga ministrar i Europas regeringar har alltså Finland: hela 60 %. På andra plats kommer Spanien med  53 % och trea Norge med 52 %. Sverige kommer på femte plats och har 45 %  kvinnliga ministrar, 15 % färre än Finland.

Men, som sagt: att det finns fler kvinnor än män i en regering säger förstås ingenting. Ingenting annat än att det finns fler kvinnor än män i regeringen.

Ilkka Kanerva is back!

Samlingspartiet röjer plats för den förre utrikesministern Ilkka Kanerva i riksdagens utrikesutskott. Heikki A. Ollila avstår från sin plats till förmån för Kanerva och blir suppleant i utskottet.

Kanerva blir också medlem i Finlands delegation i Natos parlamentariska församling. Här är det riksdagsman Olli Nepponen som får avstå från sin plats.

Tidigare överlät talman Sauli Niinistö (saml) ordförandeskapet i Finlands delegation i OSSE:s parlamentariska församling till Kanerva.

Källa:

Sex poliser i Axel Landquists park!

Jag blir glad när jag ser att poliser är ute bland folk och helst vill jag se dem gå eller cykla, när de patrullerar på stan (i mitt fall Stockholm). Däremot blir jag inte alls lika glad när sex (6!) poliser i en liten minibuss åker runt på Söder och spanar mitt på solljusa torsdagseftermiddagen.

Jag kom gående längs Äsögatan och såg då polisens minibuss stå parkerad och en polisman som satt vid ratten. Några meter från bussen, inne i lilla Axel Landquists park i hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan stod fem (5!) poliser och talade med ”buset”, d.v.s. några tämligen fridfulla fyllon som snällt satt på en parkbänk i solen. På bilden här till vänster är poliserna på väg tillbaka till sin lilla buss och jag ser dem sätta sig i den – alla sex – troligen på väg till nya parker för att prata med andra fyllon.

Jag kan ju inte svära till 100 % på att de sex poliserna i den fina minibussen inte kom från ett jättestort tillslag eller ett rejält bråk som krävde sex polisers närvaro. Det kan ha varit så. Men de verkade väldigt avspända och tog det lugnt i den härliga vårsolen, så jag undrar:

Varför är sex poliser ute och ”rensar” i innerstadsparker när de verkligen behövs i helt andra delar av staden? Som t.ex. i bråkiga förorter där man inte vågar köra bussar i kollektivtrafik och stänger t-baneuppgångar? Eller i de delar av Södertälje där kriminella och våldsamma gäng hotar, skrämmer och misshandlar människor som inte gjort något och där många är jätterädda? Jag menar: är det inte lite misshushållning med resurser att sex personer åker runt tillsammans i stället för att de kunde åka två och två? Eller cykla.

OBS! Jag vänder mig självklart inte mot de sex enskilda poliserna utan mot den/dem som planerar så illa och som anser att man ska hushålla med polisiära resurser så som jag beskrivit i min text.

Vad är det då för mening med autogiro, Telia?

Jag tänkte eventuellt skaffa mobilt bredband och började jämföra priser (en djungel!) och villkor hos olika operatörer. Jag har mobil- och vanligt telefonabonnemang hos Telia, så jag började med att titta på deras villkor. Döm om min förvåning när jag ser att Telia i små fotnoter på sin pdf-prislista över mobila bredband meddelar att:

Fakturaavgift (19 kronor) debiteras även för tjänsten Autogiro.

Men vad i helsike är det då för mening med autogiro??? Får man verkligen göra så här? Smyga på folk avgifter som inte ska finnas när kunden ju själv gör hela jobbet och företaget slipper kostnader för papper, kuvert och porton och personal som ska skicka ut pappersfakturor? Binder man sig för ett 18-månadersabonnemang så ska man alltså betala 18 x 19 kronor = 342 kronor för den stora glädjen att få underlätta och göra det billigare för Telia! Hur mycket tar Telia in på detta varje år? För mig ter det sig oschysst och nästan skurkaktigt.

Jag ska ta reda på hur de har tänkt på Telia och återkommer när jag har gjort det.

© Citera gärna men ange källan!

Apropå min text om ”obehöriga” och ”behöriga” lärare

Apropå frågan om ”obehöriga” och ”behöriga” lärare (läs bl.a. min bloggning här), så letade jag efter min kolumn i Metro som jag skrev i ämnet för minst sex, sju år sedan. Jag hittade den inte. Däremot hittade jag insändaren till vänster, som jag skrev och Dagens Nyheter publicerade den 1 september 1997, för snart elva år sedan. 

Eftersom texten är så liten och jag inte lyckats förstora den, återger jag den här:

Bra lärare också utan lärarhögskola

Det tycks finnas en övertro på att det endast är människor som genomgått svensk lärarhögskola, där alla stöps i exakt samma lärarform, som lämpar sig för att utbilda våra barn. det faktum att man tagit sig fram till ett jobb som lärare via Lärarhögskolan är inte i sig någon kvalitetsgaranti för att man blir en bra, entusiasmerande, omtyckt och duktig pedagog eller förmedlare av kunskap!

Vad som behövs i den ofta mediokra svenska skolan tor jag är just fler ”icke-behöriga” lärare som kommit fram till läraryrket på litet andra vägar. Det måste till exempel finnas många mycket kunniga och välutbildade (!) akademiker som är arbetslösa. varför inte fråga dem om de vill läsa litet pedagogik och psykologi under en termin för att sedan pröva på att vara lärare i de ämnen de behärskar? De skulle komma till skolan med nya , fräscha och oförstörda sinnen och jag kan tänka mig att det skulle bli mycket lyckat ochgagna eleverna stort att få träffa människor som har en annan bakgrund än de färdigstöpta Lärarhögskolelärarna.

Observera att jag därmed inte är ute efter att misskreditera dem som gått denna ”den enda vägen” till läraryrket. Jag tror och hoppas naturligtvis att väldigt många som valt yrket, gjort ekonomiska uppoffringar och satsat tid och kraft på att bli lärare också bir duktiga och kunniga.

Jag säger bara att jag inte tror att Lärarhögskolan är den enda vägen och att det finns alla skäl i världen att släppa fram öven andra engagerade och kunniga människor i skolan.

Texten är alltså skriven för snart elva år sedan och långt innan påstådda kränkningar och mobbningar på Lärarhögskolan började anmälas till DO, och Lärarhögskolan av någon sorts konstig rädsla (för vad förstår jag inte) godkände folk som lärare som krävde att få bli godkända fastän de absolut inte hade tillräckliga kunskaper. Jag håller med mig själv i de åsikter jag hade då och nu har dessutom fler negativa saker tillkommit som talar mot Lärarhögskolan som ”den enda vägen”. Tyvärr. Läs Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter nyligen. Alla artiklar kan nås härifrån.

 

”Behöriga” och ”obehöriga” lärare

DEN SVENSKA lärarutbildningen är undermålig – och det är ett tecken på kvalitet i skolan att alla har gått igenom den.

Så kan regeringens position i fråga om behörighet och skolkvalitet beskrivas. Den går igen i Skolverkets bedömningar, liksom i mediernas skildring av skolan. Om det finns många ”obehöriga”, i meningen lärare som inte har passerat en svensk lärarhögskola, så antas en skola vara ”sämre”.

Högskoleverkets senaste utvärdering av den svenska lärarutbildningen tar bort denna barnatro.

Så börjar Hans Bergströms artikel Behörig lärare = god? på Dagens Nyheters ledarsida den 24 april. Läs den! När jag läser vad han skriver minns jag hur primitivt och nästintill rabiat en massa ”behöriga” lärare reagerade efter en kolumn som jag skrev i Metro för ett antal år sedan om att lärare som gått den svenska Lärarhögskolan absolut inte per automatik är ”behöriga” att undervisa på det sätt man borde mena med ”behöriga”, d.v.s. kunniga. Tvärtom.

Jag var före min tid när jag framhöll att många lärare som inte har gått den kritiserade Lärarhögskolan ofta kan vara betydligt mer ämneskunniga och bättre lärare just för att de inte stöpts i samma, ofta alltför dåliga, form (undantag finns) som alla andra.

En sådan massiv ström av ilskna, rasande, oförskämda och t.o.m. hotfulla brev och samtal som jag fick efter den artikeln har jag aldrig vare sig förr eller senare fått efter någon annan artikel jag skrivit! Människor som ska vara goda förebilder (lärare!) åt det växande släktet vräkte ur sig invektiv på en inte sällan bristfällig och ”fattig” svenska och deras raseri visste inga gänser när de skällde ut mig för att jag vågat säga som det var. En del av dessa lärares utfall var så groteska att jag på allvar kände mig orolig för att barn tvingas ha dem till lärare.

Och ingenting har blivit bättre, tvärtom! Nu blir personer som inte ens behärskar svenska språket kränkta och går till DO och klagar att ”diskrimineras” när de trots detta inte godkänns som lärare i den svenska skolan! Och Lärarhögskolan viker sig och godkänner nästan allt och alla. Jag säger som jag sa då, för sex, sju år sedan när jag skrev min kolumn i Metro: Det ställs alldeles för låga krav på dem som blir lärare och det ställs alldeles för låga krav på dem som är elever. I jämförelse med andra i-länder är detta definitivt ett faktum.

Det kom ett mejl med anledning av min artikel i Expressen

Med anledning av min artikel på Sidan 4 i Expressen – Migrationsverket bryter mot sekretessen – har ett långt mejl inkommit från en person som är känd för mig men vill vara anonym för andra. Här är en del av det:

Så här är det. De allra flesta asylsökande vill bo i Stockholm, Malmö eller Göteborg. Många av dem har familj/bekanta i Sverige som bor där och därför kan de bli boende hos familjen/bekanta. Hyresgäster får dock inte ha inneboende utan att ha godkänt från hyresbolaget. Men ingen av dem som har hyreslägenheter bryr sig om detta.

Låt mig berätta hur det ligger till. Ahmed (påhittat namn) har en kommunal hyrestrea i Botkyrka. Han bor inte där men han vill inte släppa lägenheten ändå. Eftersom han kanske bor hos sin flickvän och han inte vet om det håller eller kanske har han ett jobb hos SIDA i Afrika som varar i två år och han måste hyra ut sin lägenhet i andra hand. Därför hyr han ut den till en person som verkar trevlig osv. Han kontaktar inte hyresvärden (Allmännyttan i Botkyrka) utan hyr ut sin lägenhet till denne person som i själva verket ingår i en smuggling- och traffickingkedja i Sverige. Vilket Ahmed inte vet någonting om.

När Ahmed illegalt hyrt ut sin lägenhet till denne affärsman med goda referenser så går han därifrån och tror att mannen i fråga bor i lägenheten och betalar hyran så som han har lovat. Men icke! Visst blir hyran betald, men den nya hyregästen har inga som helst avsikter att bo i lägenheten. I stället bor där 11-20 asylsökande i trean, och var och en av dem betalar 1000-2000 kronor för en madrass på golvet. Vilket den nya hyresgästen inkasserar. Slitaget på lägenheten blir enormt och när Ahmed återvänder får han betala för slitaget själv eftersom han hyrde ut sin trea utan godkännande av den kommunala hyresvärden.

Det kan också finnas ett annat scenario där Ahmed själv är den som hittar en person som kan ta in asylsökande i hans lägenhet medan han själv bor någon annanstans och tjänar på det hela. Som en affärsidé.

Jag träffade två kvinnor som var och en betalade över 1000 kronor för att få sova på en madrass i köket i en trea i Botkyrka. Bostaden tillhör en person från Mellanöstern som de aldrig träffat. I lägenheten bodde cirka 11-15 personer, alla från samma land som för övrigt inte är ett land i Mellanöstern. Den som inkasserade hyrorna och som de uppfattade som hyresvärd var en man från samma land som kvinnorna.

Där tycker jag att måttet var rågat. Jag har också träffat tjejer i liknande förhållanden där ”hyresvärden” velat ha betalt in natura och fått det också. Och ingen vågar polisanmäla.

Problemet med sekretessen är när det gäller hyresvärdar som du skrev om är litet, problemet med människosmugglingen är stort. Många av dem som jag nu skrev om blir kvar här trots att de inte har fått asyl. De kommer att utnyttjas hänsynslöst som papperlösa i olika jobb och sedan utnyttjas de också av sin ”hyresvärd”.

Så långt delar av det mycket långa mejlet som kom efter min artikel. Jag ville publicera det för att återigen visa att inget är svart eller vitt, det är svart och vitt!