Jag var först och Ekot hakade på!

Jag var den första – och den enda fram till idag – som rapporterat om de fällande domarna i tingsrätten i Katrineholm mot irakier som kommit hit med falska pass. Ekot har följt upp mina upggifter från den 12 april. Ett av deras inlägg börjar nästan ordagrant som min text och kommer två veckor efter mina. Och, som sagt, ingen annan än jag har uppmärksammat den här saken.

Läs mina inlägg här:
Irak-projektet i Flen – 8 PUT, 22 polisanmälningar och 6 domar (12 april)
Apropå polisanmälningarna från Migrationsverket i Flen (12 april)

I slutet av mina inlägg står:
© Citera gärna men ange källan och citera korrekt!
men att ”ange källan” gör inte Ekot…

Medier rapporterar ensidigt

Jag har både sagt och skrivit det långt innan Gunnar Sandelin skrev sin artikel på DN Debatt: journalister rapporterar ensidigt om väldigt mycket av sådant som har med asylområdet att göra. Antingen på grund av en gemensam, tyst överenskommelse sådan Sandelin beskrivit den i sin artikel – eller av ren okunnighet. Eller en blandning av båda. Jag förstår inte – och har aldrig förstått – varför det skulle gagna någon enda människa att beskriva omständigheter så ensidigt och okritiskt och med både skygglappar och öronproppar på det sätt som ofta (inte alltid) sker på asylområdet?

Till mediefolk vill jag säga: beskriv verkligheten, säg sanningen så gott det låter sig göras, ta fram både det onda och det goda, berätta om utnyttjarna och bedragarna lika väl som om dem som har tydliga skäl enligt utlänningslagen att få uppehållstillstånd i Sverige. Om jag kan göra det både i artiklar i tidningar och här på min blogg (se under Asyl&Migration i vänsterspalten) så borde väl journalister som ofta har mycket större resurser till sitt förfogande, kunna göra det. Beskriv asylområdet som andra områden i samhället och kom ihåg att allting i livet är svart och vitt samtidigt, inte svart eller vitt!

Läs nedanstående inlägg med rubriken Samma lagar för alla människor – eller…

Samma lagar för alla människor – eller?

En migga:

Jag har haft dessa ärenden från Skavsta. Ingen av de sökande som jag haft med att göra har varit irakier, däremot fanns det gott om andra nationaliteter. En person greps till och med när han var på väg ut ur Sverige, till ett annat europeiskt land med sitt falska pass. Dessförinnan hade han vistats i Sverige ett bra tag illegalt, han hade aldrig sökt asyl. Det gjorde han först när han greps på flygplatsen, på väg att lämna Sverige.” Det berättar en anställd vid Migrationsverket.

I Ekot i Sveriges Radio har idag rapporterats om att personer som kommer till Sverige behandlas olika på olika flygplatser, när de visar upp falska pass. På bland annat Skavsta flygplats straffas de för att de, medan detta inte sker på bland annat Arlanda flygplats. Folkrättsprofessor Gregor Noll uttalar sig och rubriken på det senaste inslaget är Sverige bryter mot Genèvekonventionen. Han hänvisar till artikel 31, i vilken det under punkten 1 står:

Fördragsslutande stat skall icke för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting som anlänt direkt från område varest hans liv eller frihet var i fara på sätt i artikel 1 avses och som utan tillstånd inrest eller uppehåller sig inom den fördragsslutande statens område, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa eller sitt olovliga uppehåll.

Att personer med falska pass har gripits har varit känt länge, det är ingen nyhet. Och i praktiken har ju faktiskt inte de personer som gripits med falska pass varit asylsökande. De har inte, så vitt jag förstår, sökt upp polisen frivilligt på flygplatsen utan de har gripits. Ingen kan med absolut säkerhet veta varför de kommer till Sverige och vad de har för planer. Det är först efter gripandet de söker asyl.

Detta betyder givetvis inte att inte många av dem som gripits för att de tagit sig in i Sverige med falska handlingar (och därmed i lagens mening ”olovligen”) kan ha kommit i syfte att söka asyl. Men det finns också många som har tänkt stanna här illegalt eller ta sig vidare till något annat land. En del har till och med kommit enbart för att begå brott här. Det är bara att gå igenom lite domar i tingsrätten så finner man att det finns en hel del människor som har kommit hit från utomeuropeiska länder enbart i syfte att begå brott och att dessa har snabbdömts och snabbavvisats. Så det är inget jag hittar på, om nu någon tror det.

Ska då olika lagar gälla för olika nationaliteter? Ska just irakier utan vidare tros vara asylsökande trots att de ännu inte sökt asyl? Vilka andra nationaliteter ska också tros vara asylsökande när de ertappas med falska handlingar vid inresan till Sverige? Vitryssar? Colombianer? Azerbajdzaner? För att bara ta några exempel. Ska inte samma lagar gälla för alla människor i Sverige? Om det finns lagar som förbjuder brukande av falsk urkund och olovlig inresa, ska då inte de lagarna gälla alla?

Uppmaning: Läs det första citatet, högst upp i detta inlägg, en gång till!

© Denna blogg. Citera gärna, men ange källan!

Skärpning, redaktionen för Skriv i DN!

Idag, den 2 maj, publicerar plötsligt insändarsidan Skriv i DN min text med rubriken Migrationsverket begår sekretessbrott! Detta trots att texten redan publicerats den 23 april i Expressen! Dessutom med det viktiga tillägget,som givetvis saknas i Dagens Nyheter: ”P.S. Efter att ovanstående skrevs har det kommit till min kännedom att Migrationsverket – sedan jag påtalat det felaktiga förfarandet – har upphört att skicka brev till asylsökandes hyresvärdar.” Rätt ska ju vara rätt och att verket ändrat policy fick jag reda på för sent för att artikeltexten eventuellt skulle kunna dras tillbaka, men nattredaktören kunde lägga till mitt P.S.

Dagens Nyheters redaktion för Skriv i DN borde nog ändra arbetssätt lite grann. Det händer alltför ofta att man ser samma text där som i andra tidningar och då behöver det inte vara så att insändarskrivarna skickat sina texter till många tidningar samtidigt utan det kan vara som i mitt fall: att redaktionen dels är nonchalant och inte hör av sig och talar om ifall de vill publicera insänd text; dels inte verkar ha pejl på vad som står på andra tidningars insändar- och debattsidor!

Jag skrev så här till Skriv i DN den 18 april:

”Kan ni vara vänliga och meddela om ni kan/vill publicera texten så att jag kan skicka den till någon annan tidning om svaret blir nej.”

Men från Skriv i DN kom bara ett automatiskt standardmeddelande och när jag inte hört något från dem på några dagar och inte heller sett min text i tidningen, vände jag mig till Expressen. Deras debattredaktör hörde föredömligt snabbt av sig och sa att de gärna publicerar texten. Klara besked, till skillnad från insändarredaktionen på Dagens Nyheter som inte bryr sig om att meddela dem som skriver insändare någonting.

Skärpning, redaktionen på Skriv i DN! Man ska inte vara så nonchalant mot dem som skriver – ofta viktiga – insändare, att man inte ens ger skribenterna besked om ifall deras texter kommer att publiceras. Andra tidningar klarar ju av det så varför gör inte Dagens Nyheter det? Och man måste nog ha lite bättre pejl på vad som publiceras på andra tidningars debatt- och insändarsidor så att man inte publicerar samma text som redan stått att läsa någon annanstans för nio dagar sedan!

Otroligt gnäll!

I morse (2 maj) kunde man i Sveriges Radios Eko-sändningar höra att straffade ungdomar finns kvar i belastningsregistret i tio år efter att de avtjänat sina straff och att ”många tycker att det är orättvist”!

En man, anonym men kallad ”Kalle”, talar i gnällig ton om att:

”Jag har gjort att brott men det känns som att det är jobbigt att man ska leva efter det i tio år.”

Han begick ett grovt brott, ett rån. Hur jobbigt tror han att det känns för den som blev rånad? ”Kalle” valde att begå ett grovt brott, det är inte ett dugg synd om honom för att han nu står angiven i brottsregistret och det är givetvis inget ”orättvist” alls i det. ”Orättvist” och fel var det att han rånade någon.

”Det reducerar mina chanser att få jobb, så klart. Tänk hur det ska bli när jag får en utbildning och ska söka jobb när jag är 25 år. Då kanske man har en familj att försörja och så vidare. Det är ju helt galet tycker jag”, gnäller Kalle.

Återigen: det som är helt galet är att han begick ett rån och det är absolut inte synd om honom. Som man bäddar får man ligga – några förmildrande omständigheter och någon anledning att behandla en rånare med silkesvantar finns inte. Det är klart att arbetsgivare vill veta om en person har begått ett rån, och det kan de få genom att kontrollera belastningsregistret.

Snart kommer väl gnälliga rånare, som tycker det är jobbigt och orättvist att de måste stå för vad de har gjort, att anmäla till DO att de är ”kränkta” och ”diskriminerade”…

P.S. Det är nog bara i Sverige personer som begår så grova brott
som rån kan dömas till "150 timmars ungdomstjänst".
Det är upprörande!