En migga: ”Reportrar rör till i stället för att klargöra.”

En migga om reportrar som rör till i stället för att klargöra:

Jag lyssnade på Studio Ett i går eftersom jag trodde att det skulle handla om Skavsta flygplats och ifall det är förenligt med Genevékonventionen att kräva äkta pass av flyktingar och asylsökande. Och det är det förstås inte. Men det som kan krävas av dem är att de så fort de ser en myndighet i asyllandet ( en gränspolis på flygplatsen i Skavsta) självmant kontaktar denna och söker asyl!

Jag vet inte hur det går till i alla fall i Skavsta. Men gårdagens Studio Ett handlade i stället om helt andra saker. Det handlade om irakier som – i en redan påbörjad asylprocess – gett in falska id-handlingar. Ett sådant beteende skyddas inte av några konventioner. Viket Studio Ett-reportrarna verkar ha svårt att förstå. Ett par vuxna barn i en irakisk familj som hade lämnat in falska handlingar hade åtalats. De var högutbildade och dottern sa ungefär så här: ”Jag kom inte hit för detta, utan för för något större. Det ligger lik på gatorna i Irak…” Ja, så kan det naturligtvis vara. Men varför ger man då in falska handlingar och begår brott? Är det inte bättre att förklara att man inte har handlingar? Nu hade denna familj också äkta handlingar som de så småningom presenterade. Men varför inte genast?

Journalister rör till saker och ting, begrepp och situationer på asylområdet. De rapporterar inte sällan ovederhäftigt, ogenomtänkt och rent okunnigt. De senaste dagarna har Ekot och Studio Ett (sedan någon läst om det på min blogg, se nedan) rapporterat om att människor som kommer till Sverige med falska handlingar polisanmäls Man har kokat soppa på en spik och blåst upp det hela utan like och en del kommentarer som sänts ut i etern har varit ytterst förvånande. Bland annat sådant som att ”är det verkligen lönt att polisanmäla med tanke på hur mycket det kostar?” Varför sänds så korkade uttalanden i public service? Är det återigen ett utslag av det som jag många gånger sagt och som också frilansjournalisten Gunnar Sandelin uttryckte på DN Debatt nyligen, nämligen att journalister ser på ett helt annat sätt på allt som har med asylhanteringen att göra?

Journalister både inom och utom Public Service verkar anse att lagar och regler ska tolkas annorlunda och ibland inte ens gälla alls om det gäller människor som anländer till Sverige för att – troligen – söka asyl. Det är ju verkligen att bidra till en underminering av allmänhetens tilltro till och efterlevnad av lagar som stiftats i demokratisk anda av regering och riksdag i Sverige. Rapporteringen ska väl vara allsidig, objektiv och korrekt och inte baserad på okunnighet och ”tycka synd om”-mentalitet? De som blir lidande och drar det kortaste strået när journalister rör till det i rapporteringen är faktiskt de asylsökande! Och vissa invandrarnegativa grupperingar, som tyvärr riskerar att växa.

Viktig läsning i sammanhanget:
Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter
En migga om polisanmälningar av ”brukande av falsk urkund”
Skev rapportering om asylinvandringen (märkligt nog har inga medier tagit upp det jag skriver här… Man kan faktiskt tycka att det i detta inlägg finns en hel del som borde vara av intresse för seriösa journalister att ta upp och förmedla till en bredare allmänhet än den som hittar till min blogg)
Samma lagar för alla människor – eller?

@ Denna blogg.

Om tv-sändning av en liten flickas begravning

Många röster har hörts i frågan om huruvida det är rätt av SVT att sända den mördade lilla flickan Englas begravning eller inte. På Expressens Sidan 4 skrev den s.k. tv-profilen Siewert Öholm den 30 april under rubriken SVT gör rätt som sänder Englas begravning och försvarade tv-sändningen. den 2 maj skrev Författaren och journalisten Göran Rosenberg under rubriken Fel av SVT att sända Englas begravning.

Jag håller med Göran Rosenberg och tycker precis som han att det inte finns något publicistiskt motiv för att direktsända begravningen. Och att de begravningar som genom åren televiserats har i samtliga fall varit begravningar av personer som under sin livstid och i sin livsgärning påverkat och berört oss som nation.

Jag håller också med Göran Rosenberg om att begravningen av ett tioårigt offer för vad som verkar ha varit ett impulsivt sexualdåd, om än aldrig så mänskligt upprörande och medialt spektakulärt, inte har sådana dimensioner som i fallet Fadime Sahindal. Hon var en person som genom både sin livsgärning och sin död blev en symbol för kampen mot hedersmordskulturen. Även i det fallet anser jag att det var tveksamt att begravningen direktsändes (av TV4), men lättare att förstå och motivera. Läs mer i Rosenbergs artikel.

Jag har ingen förståelse för att begravningen av den här lilla flickan sänds i tv. För mig är det helt obegripligt både att SVT vill sända den och att familjen vill att den ska sändas. Det känns mer som att det hela blir ett spektakel, hur vacker ceremonin än blir. Och som sagt: något verkligt allmänintresse finns knappast. Ceremonin borde hållas i stillhet och värdighet, inte inför tv- och andra kameror och en massa utomstående, främmande människor. Det är min åsikt.

Till slut förvånas jag över slutet i Göran Rosenbergs i övrigt välskrivna text: ”Två små barn i Arboga väntar just nu på sin begravning.”

Inte väntar väl två barn i Arboga på sin egen begravning? De är ju döda, de kan inte vänta på någonting. Vad Rosenberg troligen menar är: ”I Arboga väntar familjen nu på att begrava två små barn.” Han borde ha skrivit så.