• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Rödebypappan frikänd av enig tingsrätt

Ekot, Sveriges Radio, rapporterar:

Den 50-årige man som i oktober i fjol sköt ihjäl en 15-åring och skottskadade en 17-åring svårt frias av tingsrätten. Mannen var åtalad för mord och mordförsök. Blekinge tingsrätt var enig i sin dom.

Något märklig är ju den här domen. Hur mycket sympati man än känner med familjen som trakasserades och terroriserades av ett gäng ungdomar så känns det lite svårt att ingen döms till någontig för att en 15-åring är död av ett gevärsskott.

En stor skuld bär det svenska samhället genom polisens och socialens oförmåga att ta tag i saker och ting när de händer istället för att låta dem eskalera så att de till slut leder till en katastrof. Också föräldrar måste reagera och uppfostra sina barn så att de inte någonsin ens kommer på tanken att trakassera andra människor på det sätt som skedde under lång tid i Rödeby. Och som har visat sig att en del av de dömda för att ha dödat Riccardo Campogiani också gjort vid flera tillfällen.

Det är ett stort problem att terroriserande, hotfulla och våldsamma ungdomar inte ställs till ansvar omedelbart för vad de gör när de börjar begå brott. Även nu blev straffet bara ”ungdomstjänst” för pojkarna i Rödeby och ett ynka års ”sluten ungdomsvård” år för dem som sparkade ihjäl en annan ung människa, på Kungsholmen i Stockholm.

Att pappan i Rödeby friades helt av en enig tingsrätt måste jag smälta. Jag kan både tycka att det är rätt och att det är fel. En ung pojke är död. Men det kunde också ha gått så att någon anan hade varit död, någon i familjen som trakasserades. Och tingsrätten var som sagt enig i sin dom…

Med anledning av min kolumn i Svenska Dagbladet den 5 maj

Jag har fått en hel del samtal och mejl med anledning av min kolumn Hyra eller äga bättre än förening i Svenska Dagbladet den 5 maj. Bland annat följande mejl från en före detta ordförande och styrelseledamot i en bostadsrättsförening:

”Läste Din kolumn i SvD av den 5 maj rubricerad ”Hyra eller äga bättre än förening”. Du rackar ner på bostadsrättsföreningar och framhåller hyresrätter och ägarlägenheter som ett mycket bättre alternativ. Jag vet av erfarenhet hur en bostadsrättsförening sköts men inte hur ett hus bestående av ägarlägenheter sköts när det gäller det gemensamma. Jag kan nämna sådana saker som fastighetsunderhåll, trädgårdsskötsel snöröjning, sophämtning, inköp av el och värme. Vem i ett hus av ägarlägenheter ombesörjer att dessa saker upphandlas och utförs som de ska? Jag förutsätter att den styrelse som Du anser vara så maktfullkomliga, och som sköter sådana saker i en bostadsrättsförening, inte existerar i ett hus med ägarlägenheter. Hur sköts sådana saker där?”

Mitt svar:
”Jag är en fri kolumnist (alltså inte ledarskribent) som uttrycker mina åsikter på ett utrymme av 3100 tecken. Det säger sig självt att jag då inte kan få plats med hur mycket text och förklaringar som helst, 3100 tecken är tämligen lite och tämligen begränsande.

Som sagt: jag framför mina egna åsikter och tankar. Att det finns bostadsrättsstyrelser som fungerar jättebra och att folk är nöjda är ju en lika stor självklarhet som att det finns motsatsen. Jag har inte sagt att alla bostadsrättsstyrelser är maktfullkomliga. Jag har ju vänner som bor i urusla föreningar, liksom jag har vänner som bor i välfungerande dito. Jag rackar inte ner på något, jag säger bara att jag – jag talar inte om någon annan än mig själv – aldrig har velat riskera att hamna i ett hus med en förening med onödiga och rigida regler och en maktfullkomlig styrelse.

Vad gäller hur lagstiftning och regler kring ägarlägenheter ska fungera i Sverige så vet jag inte mer än du, d.v.s. inte mer än vad som hittills meddelats i media. Men du har förstås samma möjlighet som jag att, om du är intresserad, ta reda på hur det är tänkt att det ska fungera när mer information finns tillgänglig.

I Finland är ägarbostäder den vanligaste boendeformen. Finska staten stöder boende i ägarbostad och går i borgen för privatpersoner som vill anskaffa en sådan. På det finska miljöministeriets sajt finns en del information på svenska som du gärna kan läsa om du är intresserad av hur det fungerar i Finland.”

Hoppas att det här svaret tillfredsställer även andra som hört av sig med frågor, påpekanden, ris och ros!

Finland om arbetskraftsinvandring

”Det är vågade förslag. De sätter glödande kol på min hjässa”, sade migrations- och Europaminister Astrid Thors (sfp) när hon tog emot utredaren Ole Norrbacks rapport med över 30 förslag på hur invandringspolitiken i Finland kan förbättras. Hon tycker ändå att andemeningen är bra. ”Varför ska man rekrytera tusentals bärplockare i Thailand när man skulle kunna engagera dem som bor på flyktingcentraler?”

Asylsökande ska uppmuntras att söka jobb eller studieplats och hitta sin bostadsort den vägen. Och det ska bli smidigt att flytta till Finland för att arbeta och att få medborgarskap.

I många årtionden har finländare emigrerat och sökt jobb utomlands. Nu har Finland blivit ett land som behöver invandrande arbetskraft. Ansökningarna om arbetstillstånd har ökat markant de senaste åren, från 3.838 år 2006 till 6.318 år 2007. Norrback säger att invandringen kommer att ändra det finländska samhället mer än man tror

Källor: YLE och Vasabladet