Sex på Skattestyrelsens kontor

Finland. Skattestyrelsen utreder en sexskandal på filialen i Rovaniemi. Två chefer beskylls för att ha haft sex med varandra i ett mötesrum.

Anställda på skattebyrån i Rovaniemi insåg redan 2005 insåg vad som pågick i mötesrummet när den röda lampan var tänd. Det var en anställd som öppnade dörren i tron att rummet var tomt som tog byråns två högsta chefer, en kvinna och en man, på bar gärning

Den 10 april i år stegade åter en intet ont anande anställd in i rummet och avbröt cheferna. Den kvinnliga chefen blev upprörd och gav den anställda en uppsträckning för att inte respektera den röda lampan

Läget inflammerades när en del av de anställda inte längre ville delta i möten eftersom de visste vad som brukade ske på mötesbordet. Några sjukskrevs.

De båda cheferna som leder skatteverket i Rovaniemi är gifta på var sitt håll.

Skattestyrelsens högsta ledning hoppas utredningen blir klar inom maj månad.

Källa:

Språkkunskaper i Södertälje

Apropå mitt inlägg med rubriken Green Cards åt Södertäljes irakier? ska jag lägga till, att kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Anders Lago, också berättade att kommunen anställt en person som enbart ska arbeta med kommunikation.

Med tanke på att en enormt stor andel av Södertäljes befolkning talar andra språk (”assyriska” och arabiska) och med tanke på att många utländska medier och personer visar intresse för kommunen: borde kanske inte en person från den del av befolkningen som kom i den förra, stora vågen av invandrare och asylsökande ha anställts på denna post? Någon som, förutom mycket god svenska, även behärskar t.ex. arabiska och dessutom god engelska? Kunskaperna i engelska ligger hos flera av företrädarna för kommunen på grundskolenivå, vilket bland annat utländska medierepresentanter uppmärksammat. Hade det då inte varit klokt att ha en kommunikatör” ur den ”nysvenska” gruppen i kommunen; en person med förankring i flera kulturer och med kunskaper i andra språk än svenska?

Affe Olsson In Memoriam

Affe, idag är det två år sedan du gick bort. Det var verkligen ”here today, gone tomorrow”, så snabbt gick det och så fullständigt oväntad var din död. Lördagen den 6 maj tog jag det allra sista fotot av dig. Du kom glatt gående Nytorgsgatan ner, mot Skånegatan, mot ditt Vickys Livs. Du var precis som vanligt, hejade och sa något om vädret eller Arne eller Vickys, jag minns inte. Det var lite vanligt, alldagligt snack. Vi vinkade åt varandra och skildes åt eftersom jag gick åt motsatt håll. Det var sista gången jag såg dig i livet…

Så här skrev jag på ettårsdagen efter din död:
Den 8 maj för ett år sedan gick Affe upp mot Katarina kyrka, i kvarteren kring Mäster Mikaels gata, för att, som han alltid sa: “dokumentera” sitt älskade Söder. På eftermiddagen tryckte han ner knappen och tog sitt sista foto och segnade ner på gatan. Dagen efter, den 9 maj, var han borta. Jag saknar honom.

Jag saknar dig fortfarande, Affe. Jag tycker mig då och då se en skymt av dig i kvarteren kring Nytorget. Många av dina gamla vänner och kunder på Vickys, som går kvar här i den s.k. jämmerdalen, talar fortfarande om dig och Janne och de andra på Vickys med nostalgisk längtan. Med stor saknad. ”Det är inte detsamma utan Affe”, säger en del. ”Det är så himla trist att inte Vickys Livs finns mer. Och Affe”, säger andra. Själv vill jag helst inte ens gå förbi Skånegatan, det ställe där Vickys låg.

Men jag har min dokumentärfilm kvar: Vickys Livs – The Movie, som jag hade den stora äran och glädjen att få göra. Jag tittar på den idag och minns dig och jag ska skratta och tänka med värme på de 17 långa år som jag fick vara din vän. För Affe, du var en riktig vän!

Affe Olsson in memoriam 2007.
Historien om Vickys Livs kan läsas under ämneskategorin med samma namn i vänsterspalten.