• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Apropå Be my guest # 64

Apropå att Christian Irjala gästbloggar hos mig (se nedan), så gästbloggar också jag hos honom. ”Korsbefruktning” kanske det kan kallas. Det är i alla fall, så vitt jag minns, min hittills första och enda gästbloggning. Och Christian har gjort en Andy Warhol-illustration av ett foto av mig. Pretty cool!

Läs och se här.

Be my guest # 64: Christian Irjala

Under den här vinjetten – Be my guest – bloggar denna gång Christian Irjala, inredningsartikekt mitt i livet. Och finlandssvensk. Här finns hans blogg.

Christian on
the Crescent Moon
(namnet på soffan)

Som gästbloggare vill jag gärna återberätta historien om Amos som kom till Finland som flykting och som jag blev god vän med. Det handlar verkligen om mötet mellan två kulturer. Idag är han tillbaka där han började men vi håller kontakten fortfarande och jag har kunnat hjälpa honom och hans familj och det av en orsak. Något varmare och mera upprikitigt väsen än Amos är svårt att hitta.

Historien om Amos
Min afrikanska gäst fixar och trixar i köket. Ett förnöjt gnolande på en i mina öron märklig slagdänga bryts plötsligt av ett hjärtligt skratt. Han kommer ut ur köket med något i handen och från mitt arbetsbord kan jag se två glada svarta gossar med absolut lika perfekta leenden. Den ena på en plåtburk som innehåller lakrits. ”This is so cool Chris” och jag förklarar för honom att den lakritsgubben inte får existera längre eftersom den anses vara mycket rasistisk. Min afrikan blir lite förbryllad och tror att det är ett skämt då jag berättar att förbudet föregicks av långa och ibland hätska diskussioner där även så kallade negerbollar var inblandade. De som vi nuförtiden kallar chokladbollar. ”Strange”, säger han som i åratal varit engagerad i kampen för mänskliga rättigheter i sitt hemland. Han som sett nästan alla sina vänner bli brutalt slaktade i ett mycket grymt och fullständigt orättvist politiskt spel och som till slut tvingats fly för sitt eget liv.

Vi sätter oss tillsammans i soffan med varsin tallrik mat som han tillrett och ser ännu en av alla dessa besynnerliga filmer som massproduceras i Afrikas Hollywood. Plågsamt? Javisst, för mig som mest sett västerländsk film men nigeriansk film tycks vara kult och jag tittar förundrat på Amos som med gester och skratt och tårar lever med i varenda scen.

Chris, I do not understand why you people up here in the north are so quiet?”

Karln hade humor. En lakritsburk tog min afrikanske vän med sig då han lämnade vårt reserverat tystlåtna land och åkte tillbaka till djungelkriget. Efter många oroliga veckor och otaliga vändor till olika läkare blev det stora såret i magen snabbt bättre av något så enkelt som potatisvatten och med de förnyade krafterna kom också hans järnvilja samt beslutsamhet tillbaka. Karln hade verkligen resning som få.

Den sista kvällen hemma hos mig och efter den sedvanliga middagen – ”Your cooking is so sweet, Chris” – och glada samtal om allt och ingenting utbrast han plötsligt: ”And where can I find a woman? I need a woman”. ”Well”, sade jag och pekade ut i den sena kvällen bakom köksfönstret. Du går förbi det där huset med dom fula gula bokstäverna och svänger sedan upp till vänster och uppe vid kyrkan. där hittar du stadens glädjekvarter, dvs krogar. Lämpligt eller hur.

Förväntansfull och glad i hågen strosade han så iväg för att pröva lyckan bland de reserverat tystlåtna här uppe i vår kalla nord. Karln hade verkligen mod. Jag saknar honom enormt mycket nu när han återvänt till sitt hemland men vi håller fortfarande kontakten så gott det går.

”I en bostadsrätt är man fullkomligt rättslös”

Måndagen den 5 maj skrev jag en kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet. Den hade rubriken Hyra eller äga bättre än förening och handlade om olika boendeformer: bostadsrätt, hyresrätt och det nya för Sverige som snart kan bli verklighet – ägarlägenhet. Och om min personliga motvilja mot tanken på att bo i en bostadsrätt. Min motvilja delas av många som har hört av sig, bland annat den mejlskrivare som läst min kolumn och som skickat nedanstående obehagliga historia till mig. Med hans tillstånd publicerar jag den i sin helhet.

I EN BOSTADSRÄTT ÄR MAN FULLKOMLIGT RÄTTSLÖS

Jag har råkat ut för att bostadsrättsföreningen för det hus vi bor i fattade ett beslut om att vår lägenhet skulle renoveras och jag hade inga rättsliga möjligheter att påverka beslutet.

BAKGRUND
Den 2 december 2002 övertog jag en HSB-lägenhet. Den var då helt nyrenoverad eftersom den förre ägaren under våren 2001 hade låtit genomföra en fullständig renovering av lägenheten.

Renoveringen omfattade:
– Målning och tapetsering av hela lägenheten
– Badrummet: Nytt tätskikt, kakel på väggar och golv, golvvärme, ny el, nytt handfat, toalett och badkar, handdukstork, nya rör och blandare.
– Kök: ny köksinredning, spis, fläkt, micro, kyl, frys och diskmaskin, ny diskbänk, vattenblandare samt nya vatten och avloppsrör.
– Toalett: Nytt handfat nya rör och avlopp samt kakel och klinker.

Med andra ord: lägenheten var som ny!

Före övertagandet av lägenheten kontaktade jag bostadsrättsföreningens styrelse (hösten 2002) och frågade om stambyte var planerat. Jag fick då beskedet att stambyte ej beräknas ske inom den närmaste tiden. I föreningens stadgar står att samtliga medlemmar är skyldiga att underhålla sina lägenheter.

År 2006 tog bostadsrättsföreningen beslut om att genomföra stambyte samt att renovera badrummen och delar i kök. Hälften av medlemmarna hade underlåtit att underhålla sina badrum. Vid ett föreningsmöte röstades för att alla badrum skulle renoveras i samband med stambytet. Oberoende av lägenhetens skick. Man talade om att solidaritet ska gälla!

Först hette det att ”viss kompensation” skulle utgå till dem som nyligen renoverat sina badrum. Senare när renoveringen var genomförd tog styrelsen beslut om att ingen kompensation ska betalas ut… Rena rama bilskojarfasonerna!

Vad gör man? Man är fullständigt rättslös och det finns ingen att vända sig till. HSB med sina jurister har bara intresse av att skydda bostadsrättsföreningen.

Jag undrar: Vilken rätt har bostadsrättsföreningens styrelse att fatta beslut om att samtliga badrum ska renoveras? Självklart ska föreningen fatta beslut om gemensamma frågor som avloppsstammar, men hur kan den bestämma över mina utrymmen som redan är renoverade?

På grund av styrelsens beslut att genomföra renovering av samtliga badrum har vi nu fått en hyreshöjning som vi anser vara oacceptabel.

Vi känner oss fullständigt överkörda av bostadsrättsföreningen och undrar om det får gå till på det här viset? Som bostadsrättsinnehavare är man fullständigt utelämnad och har inget som helst rättsligt stöd.

Tack för din artikel i Svenska Dagbladet!

Anders Forsberg

© Citera gärna men ange källan!