Man kan väl inte begära att få ett pass utfärdat av ett land som man inte är medborgare i!!??

I Norrköpings Tidningar, NT, berättas om en familj som vill resa till Somalia, detta så farliga land som så många flyr ifrån och som UD bestämt avråder från att resa till, med sin ettårige son. Familjen tycker nu av någon anledning att sonen ska få ett pass utfärdat av det svenska Migrationsverket, trots att han, liksom fadern, är irakisk medborgare. Men är man medborgare i ett land och inte statslös eller har erhållit flyktingstatus, så är det givetvis det egna landets myndigheter som ska utfärda passet, något annat är inte möjligt! En svensk kan ju inte heller begära att något annat land, som han kanske bor i men inte är medborgare i, ska utfärda ett pass åt honom!

Och inte bara det: familjen vill absolut resa med sitt lilla barn till Somalia för att visa upp barnet för dess mormor som bor där. Men om modern (som det ju måste handla om eftersom mormodern bor i Somalia) har kommit till Sverige och fått asyl här med hänvisning till att hon av olika anledningar absolut inte kan återvända, hur går det ihop med att de nu ska åka hem och hälsa på? Hur stort var då behovet av skydd i Sverige?

Samtidigt som den här familjen i media berättar om sin kamp för att kunna resa till Somalia, kämpar tusentals andra somalier för att inte utvisas dit. De hävdar alla utan undantag att det är absolut omöjligt för dem, för någon somalier överhuvudtaget, att återvända till sitt hemland.

För mig går det hela inte alls ihop. Varken att icke-svenska medborgare begär att Sverige ska utfärda pass åt icke-sveska medborgare eller att man efter att man beviljats asyl och emot gällande råd från UD ska resa med en ettåring till Somalia.

Intervju med den finlandssvenske språkvårdaren Mikael Reuter

Så här presenteras intervjun – som man kan lyssna på här – av svenska YLE:

Hur ska tonfisk uttalas egentligen? Den som kan svara på den frågan är Svenskfinlands språkguru nummer 1 – Mikael Reuter.

Officiellt är Mikael Reuter språkvårdare på Forskningscentralen för de inhemska språken. Det är han i några månader till innan han går i pension i höst.

För många är Mikael Reuter ändå ”mannen med flugan” – han som skriver Reuters rutor i Hufvudstadsbladet.

Om regeringens förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring

Regeringen har presenterat sitt förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring. Reglerna föreslås träda i kraft den 15 december 2008.

Bland annat ska tidsgränserna för arbetstillstånd förlängas. Inlednings­vis ska ett tidsbegränsat tillstånd kunna beviljas för anställningstiden eller som längst för två år. Om personen därefter fortfarande arbetar ska tillståndet kunna förlängas vid ett eller flera tillfällen. Prövningen sker då i Sverige och den sökande behöver inte åka hem för att söka förlängning. Den sammanlagda tillståndstiden får uppgå till högst fyra år. Efter fyra år ska ett permanent uppehållstillstånd kunna beviljas.

Dessutom ska arbetsförmedlingen inte längre ha något att säga till om, utan det blir de enskilda arbetsgivarna, de som har den bästa kunskapen om vilka rekryteringsbehov de har, som avgör. Det blir arbetsgivarens bedömning av behovet som ska ligga till grund när ärenden om uppehålls-­ och arbetstillstånd handläggs.

Det kommer att finnas en minimal möjlighet för asylsökande med arbete att söka uppehålls- och arbetstillstånd. För att uppehållstillstånd för arbete ska kunna beviljas krävs att den asylsökande har haft en anställning sedan minst sex månader. Anställningen ska vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett år från ansökningstillfället och uppfylla de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd. Ansökan ska ha kommit in till Migrationsverket inom två veckor från det att beslutet om avslag på asylansökan har vunnit laga kraft. Dessa kriterier kommer att innebära att kanske en handfull – om ens det – asylsökande per år kan komma att omfattas. Särskilt som målsättningen och strävan hos Migrationsverket är att asylärenden ska avgöras på betydligt kortare tid än sex månader…

I huvudsak är det nya lagförslaget bra, främst för att det trots allt ger en viss möjighet för utomeuropéer att söka sig hit för att arbeta och för att det blir så att det är den som ska ta alla risker och även betala lön, semesterersättning, sjukpenning, försäkringar etc – d.v.s. arbetsgivaren – som avgör vem han eller hon vill anställa i sitt företag.

Följande mening är dock tämligen oklar:
”En arbetsgivare som inte hittar den arbetskraft som behövs inom Sverige eller inom övriga EU/EES eller Schweiz får möjlighet att rekrytera arbetskraft från tredje land…”

Innebär det att man först måste söka personal i EU/EES och Schweiz och först därefter, om man inte hittar någon lämplig person, får man anställa från något annat land utanför den här kretsen? Meningen är inte tydlig, man får hoppas att den blir tydligare och klarare i själva lagen.

Läs regeringens presentation av sitt förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring här.