• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Med Thanh hos MIG

Jaha, och så var det då dags igen! Den 7 april 2008, på fyraårsdagen sedan han fick avslag på sin ansökan om asyl från Utlänningsnämnden, lämnade Thanh in en ny ansökan till MIG. Då hade nämligen hans ärende preskriberats och han fick nu börja om igen med hela processen. Läs historien om Thanh under kategorirubriken Vietnamesen i vänsterspalten!

Alltnog. Thanh har idag, den 21 maj 2008, varit i Sverige i 5 år och 7 månader och 23 dagar. Han har aldrig hållit sig undan myndigheterna. Han har aldrig gömt sig. Han har samarbetat på alla sätt med myndigheterna, faktiskt långt mer än man borde kunna kräva av en människa som flytt från en av världens hårdaste kommunistdiktaturer. Han har – utan egen förskyllan – inte kunnat avvisas eftersom hans land inte gett honom pass eller annan resehandling så att han kunde ha rest tillbaka.

Och idag var vi alltså på ny asylutredning hos MIG, Thanh, Anna som offentligt biträde och jag själv som är hans ombud (sedan september 2004). Bemötandet var vänligt och lyssnande. Thanh fick komma till tals och svara på många frågor, de allra flesta relevanta och korrekta. Lite väl stor vikt lades kanske vid den ”personal declaration” som MIG fått kritik av JK för att de tvingat asylsökande från Vietnam att fylla i. Men eftersom materialet i ärendet är så omfattande och fyllt av märkliga turer, incidenter och fakta så får man ha förståelse för att handläggaren och beslutsfattaren inte kan ha total pejl på allt som skett och därmed acceptera även de många frågorna kring blanketten,

Man kunde i alla fall uppleva de ca två timmar som utredningen/förhöret pågick som att handläggaren och beslutsfattaren hos MIG verkligen bemödade sig om att få en så klar bild av alla turer som möjligt. Thanh tyckte att han fick relevanta frågor och var nöjd efter besöket. Och han var också glad över att det nu verkar som om MIG verkigen försöker att göra allt rätt och att de också har för avsikt att fatta ett beslut inom en mycket väl överskådlig tid och inte dra ut på det i månader eller halvår.

Och Thanh ska på jobbintervju. Han har för tillfället rätt att arbeta, d.v.s. han har vad som kallas ”rätt till undantag från att inneha arbetstillstånd”. Detta har förvirrat en del av dem som han har sökt jobb hos eftersom de inte förstår krångelsvenskan och avfärdar honom med att han ju är asylsökande och därför inte har rätt att arbeta. Man kunde önska att MIG på de asylsökandes LMA-kort (en sorts id-kort för asylsökande) bara helt enkelt angav ”får arbeta” så att arbetsgivare som inte förstår sitt eget språk när det är lite tillkrånglat, enkelt och direkt kunde begripa vad som gäller.

Fortsättning följer i den långa historien om Thanh. Som sagt: läs gärna mer under rubriken Vietnamesen i vänsterspalten!

Apropå vård för f.d. asylsökande och illegala invandrare

Läs först vad jag skriver i mitt inlägg Vilka lagar ska gälla och vilka lagar ska inte gälla?

Med anledning av debatten – och nu beslutet – i frågan om vård åt personer som inte har rätt att vistas i Sverige, skriver en bloggläsare bland annat följande:

Det pratas nu väldigt mycket om vård till dem som befinner sig i Sverige illegalt. Enligt min mening så handlar det om att Migrationsverket och polisen inte verkställer avvisningar och att varken polisen eller någon annan myndighet i tillräcklig utsträckning är ute och kollar arbetsplatser efter svart arbetskraft.

Det behövs ingen särskild lagstiftning eftersom vi ska följa internationella konventioner som handlar om att alla ska ges sjukvård. Problemet är att vi tillåter att folk arbetar svart och att de som ska avvisas inte blir avvisade. Där ska resurser läggas.

Och så här sade Fredrick Federley (c) i riksdagsdebatten idag:

Men det blir problematiskt om vi börjar säga att gratis sjukvård är en mänsklig rättighet.
—–
Jag har inte kunnat se i någon av de internationella regleringar som vi har skrivit under att man ska erbjudas gratis sjukvård. I, tror jag, 23 § när det gäller mänskliga rättigheter och sociala rättigheter regleras att man ska ha boende, att man ska ha en viss levnadsstandard och så vidare. Innebär det att man från oppositionens sida i nästa steg kommer att vilja föra fram krav också på ekonomisk levnadsstandard för dem som väljer att inte ge sig till känna för svenska myndigheter? I så fall har vi kommit till stadiet att vi faktiskt har fri invandring till Sverige.

Och Kalle Larsson (v) uttrycker sig bland annat så här:

Jag tror att Fredrick Federley faktiskt gör ett litet enkelt avslöjande: Man måste avkräva att reglerna följs. Det här är en debatt om rätt till vård, om allas rätt till lika vård på lika villkor. Fredrick Federley är i det sammanhanget noga med att vi ska diskutera bara det vi verkligen ska diskutera, som han själv uttrycker det. Man ska vara noga med att avkräva att reglerna följs. Betyder det att den som inte följer reglerna inte ska ha sin rätt på samma sätt som andra, eller varför är det ett relevant argument i sammanhanget?

Där skulle jag vilja svara och säga:

Ja, just det! Om man har regler och lagar så ska man vara noga med att de efterföljs, vad är det annars för mening med regler och lagar? Och vad blir det i ett land utan regler och lagar eller om de finns men inte följs? Anarki!

Vi alla som befinner oss i Sverige har också skyldigheter och uppfyller vi inte dem och respekterar vi inte lagen så kan vi heller inte kräva att vi ska ´ha vår rätt som alla andra’, som Kalle Larsson talar om.

Alltså: antingen har vi reglerad invandring eller så har vi det inte. Så länge vi har reglerad invandring så kan inte alla rättigheter som följer med medborgarskap, uppehållstillstånd eller annan laglig vistelse i Sverige vara en självklarhet för dem som illegalt tar sig in i och stannar i landet och arbetar svart. Om Kalle Larsson och andra önskar att det ska vara så – alltså att vi ska ha en fri och oreglerad invandring utan några som helst krav på att man ska arbeta och betala skatt eller krav på att man ska följa lagarna i Sverige – då får de lobba för en sådan ordning. Som det är idag gäller dock den lagstiftning som Sveriges regering(ar) och riksdag(ar) har stiftat och enligt den är invandringen reglerad i utlänningslagen.

© denna blogg.

Riksdagen antog lag om akut vård för asylsökande

Här finns kortfattad information om att den omdebatterade lagen om vård för asylsökande idag antogs av riksdagen med röstsiffrorna 265—33. Och här finns information om debatten och beslutet samt protokollet från debatten i riksdagen.

Vilka lagar ska gälla och vilka lagar ska inte gälla?

Vilka lagar ska gälla i Sverige? Vilka lagar ska inte gälla? Varför ska vi ha lagar om de inte ska efterlevas? Hur ska människor kunna ha tillltro till lagarna om de ibland absolut ska efterlevas, ibland inte alls? Och hur ska man kunna ta något på allvar i ett land där man vill stifta en lag som ska stå i motsatsförhållande till en annan lag?

Alltså: hur kan man kräva att det ska beslutas om att alla som vistas i landet illegalt (olagligt, mot lagen!) ska omfattas av en lag som i praktiken står i motsats till det faktum att de vistas i landet illegalt? Det är svårt att förstå hur de ledamöter i Sveriges riksdag tänker som vill att en sådan lag ska stiftas.

Asylsökande som efter upprepade nya ansökningar om uppehållstillstånd inte beviljats detta ska enligt lag lämna landet. Ändå finns det mängder av ledamöter av Sveriges riksdag som vill att man ska bortse från den lag som stadgar detta, och i stället ”legalisera” vägran att efterleva svensk lagstiftning. Detta vill de ska ske bland annat genom att man lagstiftar om att de som bryter mot lagen (!!!) och stannar kvar här utan tillstånd liksom de som aldrig ens sökt tillstånd utan bara kommit hit illegalt för att arbeta svart, ska ges laglig rätt till sjukvård bekostad av skattemedel. Det är förstås helt barockt och jag förstår inte att svenska riksdagsledamöter inte förstår att här uppstår en anomali!

Bara så det inte föreligger några oklarheter på de här punkterna och så att ingen illvillig person tar sig rätten att påstå att jag inte anser att alla människor är lika mycket värda: alla människor är självklart lika mycket värda. Vore jag läkare eller sjuksköterska så skulle jag absolut inte stänga dörren i ansiktet på en akut sjuk människa oavsett om han/hon har uppehållstillstånd eller inte, det behövs ingen lagstiftning för det. Det ligger ju i läkareden och i den grundsyn som all sjukvårdspersonal omfattar att man ger hjälp åt akut sjuka människor. Det finns många inom sjukvården som redan nu och utan lagstiftning, när situationer blir akuta, gör det självklara och det enda rätta: hjälper medmänniskor i nöd. Men människor som vistas här illegalt ska lämna landet, det är också en självklarhet, så länge vi har en utlänningslag som stadgar att det ska vara så. Så länge vi inte har helt öppna gränser och helt fri invandring.

Det handlar om lagar och respekten för lagarna – om vi ska ha ett civiliserat och demokratiskt rättssamhälle. I svensk utlänningslagstiftning finns ingen paragraf som säger att det går bra att komma hit på turistvisum från t.e.x. länder i Sydamerika och själv välja att stanna kvar i åratal illegalt och jobba svart. Därmed går det inte heller, juridiskt, att lagstifta om att personer som illegalt – OLAGLIGT! – vistas i landet ska ha LAGLIG rätt till vård. Det har ingenting alls att göra med att vissa människor skulle vara mer eller mindre värda än andra människor.

I Sverige vet alltid politiker bättre än alla andra, speciellt om politikerna har beteckningen ”s”

Läs först mitt inlägg Vårdnadsbidrag i Finland sedan 1985. Notera att 66 % av finländska barn under tre år är hemma och inte på dagis och färre än hälften av finländska barn har varit hemma fram tills när de börjar skolan. Och något större fel på dem är det väl inte? I varje fall inte i jämförelse med svenska barn! (Se Uutisets tisdagssändning som ligger ute t.o.m. 27 maj ca 18.00). Tittar man på hur finländska barn klarar sig i skolan så är ju deras kunskaper och oerhört mycket bättre än svenska barns.

Det var helt absurt att höra Veronika Palm (s) i debatt i Studio Ett i P1 med socialminister Göran Hägglund prata om att vårdnadsbidrag är ett steg tillbaka och ett hot mot jämställdhet och mot kvinnors rätt till arbete. ”Men det är framförallt ett hot mot förskolan”. Ett hot mot förskolan???! Ja men BARNEN då? De kommer hela tiden sist i Veronika Palms märkliga resonemang. Barnen är helt enkelt i vägen för ”jämställdheten” och för ”kvinnors rätt (tvång, säger en del…) att abeta.

Men varför skaffar sig folk barn om de ser dem som så stora hinder för sitt förverkligande av sig själva och ”jämställdheten”? Jag tror helt enkelt inte att människor tänker ett enda dugg som Veronika Palm. Jag förstår inte ens längre vad det är för helig ”jämställdhet” som det hela tiden talas om, det ter sig som ett trigger-ord som man bara slänger ur sig för då ska ingen våga protestera för ingen kan väl vara emot ”jämställdheten”.

Varför i hela fridens dar ska de som väljer att sätta sina barn på daghem (eller förskola, som det kanske heter numera) få detta subventionerat med ca 100.000 skattekronor medan den som vill vara hemma med sina barn inte ska får ett öre i subvention? Och på vilket sätt ”drabbas” barnen, menar Veronika Palm, av att mammorna väljer att vara hemma överhuvudtaget och/eller i större utsträckning än papporna? Jag tycker ju att barn som släpas iväg tidiga morgnar i ur och skur till de institutioner daghemmen är, hur bra de än är, ”drabbas” mycket hårdare än de som får ha sin mamma (eller pappa) hemma! Och sedan, när Veronika Palm kläcker ur sig att ”valfrihet är att slippa välja”, ja då är jag helt förlorad och känner att jag har hamnat i rena rama Kafka-land.

Det finns för litevettigt att göra för hela 349 svenska riksdagsledamöter sedan Sverige gick med i EU där alla stora och viktiga beslut fattas. Det måste vara därför som lägger de sig i människors privataste liv, deras hemliv och deras val av omsorg för sina egna små barn. Det är fel. Men det är föräldrarna som ska välja de alternativ som passar deras barn och deras familjesituation bäst, inte Veronika Palm och hennes gelikar.

Heder åt socialministern som säger det självklara: att vuxna, myndiga människor ska bestämma och välja själva!