Pierre Schori har delvis rätt

Pierre Schori skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 21 maj en artikel med rubriken Irakkonferens med makaber ironi bland annat att:

”Sveriges regering tar med andra ord på sig ett stort ansvar när man står värd för en konferens om en av vår tids stora humanitära, politiska och militära katastrofer förorsakad av ett brott mot folkrätten.”
och:
”Ser inte regeringen den makabra ironin i att kalla till en konferens till förmån för Iraks plågade folk samtidigt som man fortsätter att utvisa asylsökande till samma land, i vilket Sverige, likt Bushadministrationen, officiellt anser att det inte pågår ”väpnad konflikt”? Vår solidaritet med Irak måste väl ändå börja i Sverige.”

Men Pierre Schor har själv suttit i regeringen och han har själv också varit migrationsminister. Och hade den regering han då satt i velat stå värd för en Irakkonferens under samma villkor som regeringen idag gör det, så är det ganska troligt att Pierre Schori hade fogat sig och inte talat om det i negativa termer offentligt. Men jag kan ha fel…

Jag minns när Pierre Schori var alldeles ny som migrationsminister 1996 och dramat med den svårt sjuke turkisk-kurdiske pojken som led av obotlig muskeldystrofi rullades upp inför allmänheten. Pojken hade fått uppehållstillstånd i Sverige som mycket liten och bodde hos släktingar som hade utgett sig för att vara hans föräldrar.

Pojkens högsta önskan vid det här tillfället var att hans mamma och pappa skulle få komma och ta hand om honom. Han demonstrerade utanför UD och Pierre Schori, den alldeles nye ministern, hade ett varmt hjärta och gick ut offentligt och tyckte att det var väl klart att den sjuke pojkens biologiska föräldrar skulle få komma hit. Men så fick minsann inte en svensk minister uttrycka sig och Pierre Schori blev tagen rejält i örat av sin statssekreterare som i vissa kretsar gick under öknamnet ”Pansarkryssaren Potemkin”. Statssekreteraren tillhöll ministern på skarpen att inte säga sådana saker, att inte visa sådana känslor och att inte uttala sig på det sättet i enskilda ärenden.

Detta med ”enskilda ärenden” var redan då, liksom det är nu, ett av de grundläggande politikermantra i Sverige. Liksom ”vi har inte ministerstyre” när en minister avkrävs asvar för något.

Hur som helst, efter att ha blivit kväst och inrättad i ledet sa Pierre Schori – så vitt jag minns – inget mer om pojken som låg i sin rullstol utanför UD och demonstrerade. Utom i KU, dit ministern anmäldes, vilket jag beklagade.

Man ska inte kasta sten i glashus, är vad jag vill säga. Men jag vill också säga att jag älskade Pierre Schori i ett dygn eller två då, år 1996, innan Pansarkryssaren Potemkin rättade in honom i ledet. Och nu är jag lite besviken för att han skriver som han gör om Irakkonferensen. Samtidigt som jag delvis håller med honom. Så komplicerat kan det vara.

Och här bloggar Pierre Schori.

Jordanien bojkottar danska och holländska produkter

I Jordanien ska en kampanj för bojkott av danska och holländska varor och produkter inledas den 10 juni. Den genomförs i protest mot dessa två länders anti-islamiska agerande.

Kampanjen har namnet ”Profeten enar oss” och den uppstod efter att ett dussin danska tidningar i februari i år återpubllicerade de hädiska Mohammed-karikatyrerna.

Organisatörerna säger att de har dragit ut på tiden för bojkotten för att ge handlarna möjlighet att sälja ut sina lager av danska och holländska varor. Lokala butiksägare klagade och kampanjledarna lyssnade på dem och gav dem alltså gott om tid att sälja ut allt de har importerat från de två länderna Danmark och Holland. Det säger talesmannen för bojkottkampanjen, Zakaria Al-Sheikh. Han berättar vidare att kampanjen kommer att innehålla stora affischer vid motorvägarna, t-shirts, stickers att sätta på bilarna och annat, där konsumenterna informeras om bojkotten.

Konsumenterna ska inte bara uppmanas att låt bli att köpa någonting som har anknytning till Danmark eller Holland, bojkotten ska också omfatta flygbolag och transportföretag.

Källa bl.a. Arabian Business.

Oavgjorda asylärenden

Den 19 maj 2008 var antalet öppna, d.v.s. oavgjorda asylärenden hos Migrationsverket 21.215. samtidigt kommer hela tiden nya asylsökande…

Finland: fler beviljas asyl

Antalet personer som beviljas asyl i Finland verkar öka. Enligt statistik från Migrationsverket fick 40 utlänningar asyl i Finland under perioden januari-april, medan myndigheterna i under hela fjolåret beviljade asyl åt 68 personer.

Under det här årets första månader ökade också asylansökningarna med 20 procent. Det är främst irakier, somalier och ryssar som söker asyl i Finland,

Konstig inställning till svensk utlänningslag

I Falkenberg vill Migrationsverket lansera Återvändarprojektet, berättar Hallands Nyheter. Med det vill man med hjälp av frivilligorganisationer skicka hem flyktingar på ett, som man säger, ”värdigt sätt”. Frivilligorganisationerna är dock inte lika intresserade.

Vi samarbetar gärna när det handlar om asylärenden, men att legitimera avvisningar vill vi inte vara med på”, förklarar Lars Fagerström på Hallands asylkommitté.

Detta apropå att Migrationsverket bett om hjälp från frivilligorganisationer med hanteringen av avvisningar av de asylsökande som i alla instanser fått avslag på sina asylansökningar och därmed, enligt svensk lag, måste lämna landet. Också bland annat Amnesty och Rädda barnen har sagt nej till samarbete med Migrationsverket i denna fråga.

Som ombud åt åtskilliga asylsökande genom åren, har jag alltid varit noga med att påpeka att om man får avslag på sin ansökan i både första och andra instans så måste man lämna landet. Jag har gjort allt för att förbereda dem (vilket är mycket svårt, det medger jag) på att de kanske inte får stanna. Och när/om beskedet blivit negativt så har jag försökt hjälpa till så att återvändandet – som ju måste ske om den legala processen resulterat i ett avslag – ska bli så bra som möjligt genom att hjälpa till med kontakter i hemlandet, samla lite pengar inför återresan etc. Många gånger har det varit oerhört tungt att försöka få förtvivlade människor att inse att de måste lämna Sverige när deras upprepade ansökningar om att få stanna varje gång resulterat i avslag. Ibland har besluten varit begripliga, i enlighet med den lagstiftning som gäller. Ändå har det varit svårt att motivera människor att åka tillbaka till något de lämnat och hoppats slippa återvända till. Ibland har besluten om avvisning upplevts som – och varit – felaktiga eller åtminstone tett sig oresonliga och alltför rigida och då har det varit ohyggligt tufft. Men att människor ska gömma sig när de har ansökt massor av gånger och varje gång har fått avslag och försöker ”bita sig fast” i landet på det sättet, det har jag aldrig uppmuntrat eller ens gett mitt stöd åt. Att leva gömd är, förutom att det strider mot lagen, ett veritabelt helvete för de flesta människor (särskilt barn) och resulterar ändå ytterst sällan i att beslutet ändras.

Att frivilligorganisationerna ställer sig så negativa till att hjälpa till med det viktiga återvändandearbetet när ett återvändande ju ändå måste ske, är förvånande. Och att säga som Lars Fagerström i Hallands asylkommitté: ”…men att legitimera avvisningar vill vi inte vara med på”, är mycket märkligt. Han anser alltså inte att lagen ska följas, eftersom han använder ordet ”legitimera”. Vad han då i praktiken säger är att han i stället vill legitimera att människor stannat kvar i landet illegalt. Givetvis kan vem som helst avstå från att hjälpa till med att få asylsökande att återvända till sina hemländer, men att tala om att man inte vill ”legitimera avvisningar” som ju redan är legitimerade enligt svensk lag, det är en underlig inställning hos en organisation som, får man förmoda, vill verka trovärdig. Och återigen inställer sig den fråga jag ställde för några dagar sedan: Vilka lagar ska gälla och vilka lagar ska inte gälla?

Läs hela atikeln i Hallands Nyheter här.