Läs gärna texten Det kom ett hjärtskärande mejl som handlar om skolan… först.
Äntligen skapas också i Sverige möjligheter för elever med stor läsbegåvning att gå i klasser där denna begåvning värderas och utvecklas och där studietakten är betydligt högre än i vanliga klasser! Det är på tiden att man i Sverige börjar ta vara på dem som har lätt för att lära sig när det gäller teoretiska ämnen och att de ges lika stor uppmärksamhet och lika stora möjligheter som de som är duktiga i idrott eller musik. Synen på teoetiskt begåvade elever är i Sverige under all kritik och i någon sorts snedvriden ”jämlikhetssträvan” har den svenska skolan mer eller mindre dragit ner alla elever till den nivå som de lägst, eller på sin höjd medelbegåvade, klarar av. Det är en stor diskriminering av dem som har betydligt större kapacitet och som vill ha större utmaningar, och en stor förlust för det framtida Sverige.
Skolminister Jan Björklund säger till Svenska Dagbladet att också duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo och att eleverna ska tas ut genom särskilda antagningsprov.
Det får mig att minnas hur vi efter fjärde klass i vad som då kallades folkskolan tentade in till Grankulla svenska samskola. Skrivningarna var omfattande och svåra och klarade man dem inte så kom man helt enkelt inte in på läroverket. Det fanns krav på att man skulle hänga med i undervisningen och det fick man visa genom att man klarade de skrivningar som utgjorde inträdesprovet. Och när listorna med namnen på alla dem som hade klarat sig och skulle få börja i Grankulla svenska samskola sattes upp på anslagstavlan, var spänningen stor. Alla som hittade sina namn där visste att de nu skulle få en utbildning som motsvarade deras kunskaper och förmåga. De, vilkas namn inte stod på listan, var ledsna ett tag, men insåg också att de inte skulle klara den tuffare undervisningen på läroverket och fortsatte då i folkskolan.
Man skulle väl knappast utbilda en totalt opraktisk person med tummen mitt i handen till snickare, en rullstolsburen till tennisspelare eller en tondöv människa till dirigent? Så varför har man i decennier i Sverige trott att man kan utbilda alla elever på samma sätt på exakt lika villkor i teoretiska ämnen när deras begåvningar och förmågor långt ifrån varit desamma? Jag har aldrig begripit det och välkomnar med glädje att det äntligen verkar finnas en vilja att se och förstå detta och att också göra något åt det. Lite för sent, men förhoppningsvis ändå ”bättre sent än aldrig”.
P.S. Notera att jag inte en enda gång i min text talat om ”elit”. Det skulle aldrig falla mig in. Att kalla klasser för teoretiskt begåvade för ”elitklasser” är korkat och jag vet inte vem som har hittat på det. Knappast Jan Björklund i alla fall, men kanske någon i hans stab. I så fall bör Björklund genast rensa bort ordet och näpsa den som hittat på det. För ordet ”elitklasser” får människor att tänka i en viss riktning eftersom begreppet är negativt i Sverige. Alla fogliga journalister har i alla fall hakat på, det kan man se på t.ex. eniro.se/nyhetssok: varenda tidning, radio och tv-kanal talar om ”elitklasser”! Ingen – jag säger ingen! – har förmått tänka själv utan alla utan undantag springer i samma flock. Det är samma människor som envisas med att kalla de bidragsstödda friskolorna för ”privatskolor”. Är det folk som har gått i dåliga skolor, eller snarare skolor som inte premierat studier och självständigt tänkande, som nu springer som pavlovska hundar och gläfser: ”elitklasser, elitklasser, elitklasser” för att dunka in det i folks medvetande som något ”fult”? För i Sverige har orden ”elit” liksom ”privat” dålig klang. Av någon outgrundlig anledning.
Filed under: Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Äntligen: klasser för teoretiskt särskilt begåvade elever